Läste att P C Jersild anser att skånskan bör komma med textning på TV. Jag är faktiskt benägen att hålla med. Jag vet inte hur många gånger jag har suttit i soffan som ett frågetecken och inte fattat vad en skåning har sagt. Missförstå inte. Jag tycker att skånska är otroligt vackert, men det är som med italienskan; det är vackert men jag fattar ingenting.

av min Coopanställning! Känns så otroligt skönt! Jag räknar ner timmarna och de går väldigt långsamt. Visst, det finns en del arbetskamrater som jag kommer sakna, men dem kan jag ju träffa ändå. Jag kommer däremot inte längta efter kundkontakten. Speciellt inte följande Coop-profiler:

Advokaten – en riktigt elak typ som klagar på allt som har med Coop att göra men envisas ändå med att gärna handla där. Han njöt lite extra när han fick en stackars extraarbetare att gråta i kassan.

Stomitanten – jo det är synd om henne men det är faktiskt rätt äckligt att behöva prata med en tant som har en stomipåse som sticker fram under tröjan. Att den aldrig töms och att hon således alltid luktar bajs verkar inte störa henne. Tiggandet efter småpengar störde mig rätt rejält.

Permobilmannen – en man som kan gå som vem som helst. Men ändå envisas han med att svischa fram i en permobil för att det är kul. Barnen slänger sig ur vägen, sen klagar han dessutom på att han har svårt att komma fram i de trånga hyllgångarna. Men gååå då!!!

De dåliga föräldrarna – dessa är värst. Samma vuxna människor kommer tidigt varje morgon med stressad uppsyn och köper kanelbullar som de stoppar i barnens hungriga munnar. Gå upp en halvtimme tidigare och ge ungen en ordentlig frukost. Skämmes på er!

och jag är av den åsikten att det verkligen är fantastiskt. När man har semester. Men när man måste promenera i 45 min till jobbet så är det allt annat en behagligt. Att möta sina kollegor i lunchrummet med stora svettfläckar under armarna är liksom att ge dem lite för mycket av mig själv. Jag bjuder förvisso gärna på mig själv, men inte så mycket…

Borde inte klaga. Min 8 år långa Coop-era får sitt slut på fredag! Äntligen kan jag lämna bygget för att aldrig återvända! Efter att ha pluggat i mina fem år har jag äntligen tagit min examen (måste beställa det där examensbeviset) och mitt riktiga liv kan börja. Den 13 augusti. Då börjar det.

PS. Tips på effektiv väckarklocka: Det går inte att flyga upp ur sängen fortare än när katten drar in en fågel i sovrummet. Tänk på den.

Jag vill börja med att gratulera mig själv att jag lyckades hålla mig borta från bloggandet så länge som jag faktiskt gjorde. Men juli 2008 verkade vara as good a time as any så jag sätter väl igång då.

Jag återkommer när jag har något att förmedla.