Malte sussar sött och jag hoppas att han inte vaknar något mer för den här kvällen. Dessutom hoppas jag på att natten bjuder på lugn och stillhet. Natten som var så fick jag för första gången känna av hur det är att ha en bebis som har ont, förmodligen av tandsprickningen. Han grät lite stackarn, men somnade som tur var snabbt om när han fick en flaska välling.

Idag tog vi en promenad ner till Sickla för mathandling och lunch med Jenny och Melvin. Jag hade inte så mycket tid på mig så jag bestämde mig för att det var dags att inspektera backen ner bakom Hammarbybacken. Jag väntade mig en ganska hal backe men hoppades på att det fläckvis hade smält undan så pass mycket att vi skulle överleva vägen ner. Halvvägs in i skogen insåg jag att promenaden skulle bli jobbig. Istället för det förväntade lerslasket var det egentligen mer tjock snö. Solen kommer ju inte åt mellan träden förstås. Backen ner var inte heller den speciellt hal utan jag fick stundvis ploga fram vagnen, inte vad jag hade väntat mig alltså.

Det blev en sedvanlig sallad på Coffeehouse by George. Melvin hade köpt presenter till Malte, en röd och en gul boll, som vi fick leka apport med bland de övriga lunchgästerna. Malte var vid gott humör trots att han äter så himla dåligt nu, men satt mest och tittade på Melvin som är mycket större och starkare än vad han är. Det blev lite snack med Jenny också och mitt i alltihop fick hon det glädjande beskedet att de vunnit budgivningen på en lägenheten så nu får de äntligen flytta till eget!

Malte har nog aldrig somnat så fort i vagnen som efter den här lunchen. Skönt för mig som ville handla italiensk påskmat utan en trött och kinkig bebis. Så söt, somnade med åkpåsesnöret i munnen.

Kolla in det stora påskägget J fick på jobbet idag! Inte bra. Men så bra!

Nu blir det snart sängen, ska bara kolla klart på TV3-premiären Sandhamn. Med risk för att bli anklagad för att vara en bitterkärring så tycker jag faktiskt att det är rätt omdömeslöst av TV3 att visa upp ett gäng strax under tjugo-åriga pojkar som super på sjön och kalla dem för ett skönt gäng. Har TV3 aldrig kollat på ett avsnitt av Kustbevakarna eller?

Om det är något jag tycker är riktigt tråkigt så är det den svenska matkulturen när det vankas högtid. Vid jul man äter sill och potatis, vid påsk äter man sill och potatis och vid midsommar äter man sill och potatis. Jag förstår att det var vad man hade att tillgå på 1800-talet, knöl och inlagd fisk,  men idag när det alltid finns färsk (visserligen smaklös)mango i fruktdisken och vaacumpackad ciabatta (som jag givetvis aldrig skulle stoppa i min mun) i bröddisken finns det liksom inga ursäkter.

Och det här kommer från en person som är en bakåtsträvare så fort man talar om att det är dags för förändring. Det här kommer från en konservativ tant som alltför ofta tycker att det nog var lite bättre förr och att traditioner är värda att hållas hårt på.

Nej, den här påsken är det inte svensk matkultur som får råda om jag och J får bestämma. Och det är precis vad vi får göra eftersom hela Js familj ska komma hem till oss och fira Jesu uppståndelse. Det blir istället något annat som vi i Sverige är oerhört förtjusta i och som inom kort förmodligen även det kommer kallas svensk matkultur; det blir italiensk buffé. När man tänker efter är inte steget så långt från svenskt påskfirande till en tapenade.

Pontius Pilatus var den som fattade beslutet om att Jesus skulle korsfästas och han var ju som bekant romare! Utan Pilatus hade vi således haft en helt vanlig arbetsvecka den här veckan, och vi hade ätit korv, makaroner och ketchup. Njäe, så enkelt är det väl inte, vi hade ju ändå haft ledigt tack vare någon hednisk skördefest men då faller ju min tes helt och att motsäga sig själv är ju bara dumt…

Alltså, italiensk buffé blir det och därför ska jag och Malte ta oss en promenad ner till Sickla för inhandling av diverse oliver, korv och andra charkuterier. När vi ändå är där tar vi en lunch med Jenny och Melvin också. Sen blir det hem för lite bakning! Det blir med andra ord en helt perfekt dag för Alex.

Det är tisdag men ändå onsdag. Ja, nästan torsdag. För det är ju halvvecka den här veckan insåg jag idag. sånt gillar jag. Om jag inte hade varit föräldraledig hade jag dessutom haft påsklov just nu!

Idag tog vi oss in till stan för att luncha med Katta. Jag och Katta började vår lärarutbildning samtidigt men medan jag körde på mina fem år på en gång valde Katta att dela upp terminerna i lagom stora doser och tog ett par pauser för att vara föräldraledig. Tre barn har hon nu så hon är en väldigt rutinerad mamma. Så rutinerad att vi skrev vår C-uppsats tillsammans när hennes sista, Kajsa, bara var några veckor gammal. Cool kvinna med andra ord.

Vi möttes upp på Kungsgatan 5 för att vara helt exakt. På den adressen har man i dagarna premiäröppnat ICA to go, ICAs nya koncept som påminner en hel del om 7Eleven fast fräschare. En kompis och granne till Katta, Tina, är som jag fattade det en av dem som har jobbat fram det här nya konceptet så hon står nu i den nya butiken och startar upp. Vi hälsade på och checkade in lokalen och fick en liten rundvandring bland hyllorna, och jag kan väl säga att jag önskar att de kunde öppna upp en ICA to go här i Hammarbyhöjden. Hon gjorde mig tyvärr besviken då hon gav mig beskedet att det inte är aktuellt…

De hade jättefräscha smörgåsar, alla gjorde på surdeg, sallader, färskpressade juicer och micromat (låter så äckligt men det var det inte), en asfräsig kaffemaskinsmodul och sååå goda brownies. De hade också en liten hylla med lite dagligvaror av typen hårspray, tvål, barnmat och kakpaket, men de satsar mer på sånt som folk köper på sin lunchrast eller på väg till jobbet. Något jag speciellt uppskattade var att ciggaretterna är undangömda och inte som brukligt exponerade över kassadisken. Jag gillart!

Man får inte fota i butiken då det är en testbutik, men jag fotade lite i smyg ändå. Bara för att det var så snyggt. Tyvärr kommer inte det riktigt fram på bilderna men jag fick ju fota snabbt. Självklart fotade jag bröddisken. Min tid som kondisbiträde har satt sina spår så jag tar mig alltid en extra titt på butikers brödavdelning, och den här såg helt okej ut. Jag godkänner.

Här hemma har vi precis smällt i oss en varsin portion köttfärssoppa, standard när jag har tagit fram köttfärs ur frysen men inte riktigt har tänkt till om vad jag ska använda den till, och nu är det en massa sport på TV så jag får väl passa på och ta en dusch.

Jag, Malte och Annika Lantz är på väg in till stan för att möta upp Katta för en lunch. Vi är tidigt ute, så pass tidiga att jag missar Våra bästa år, men jag har en svaaag känsla av att jag kommer kunna räkna ut vad som hände i dagens avsnitt när jag tittar på det imorgon. Trots de komplexa historierna om familjerna Brady och Horton så kommer jag nog förstå. Nog.

Jag skymtar blå himmel så idag promeneras det. Med gympaskor ska jag tillägga. Och omplåstrade fötter. Tjipp tjipp.

Jag glömde ju att berätta att Maltes tänder är på G. Igår märkte vi att han var lite röd i tandköttet i nedre delen av munnen och idag noterade lovisa väldigt snabbt när hon såg honom att det faktiskt har gått hål i tandköttet och att tanden spricker igenom precis när som helst. Ja, det var väl dags antar jag.

Alla tror hela tiden att jag bara har gått och väntat på det här men så är det inte alls. Jag har tyckt om att Malte inte har några tänder, det har gjort honom till mer av en bebis, precis som jag vill ha honom. Ett tandlöst leende är det sötaste som finns, mycket sötare än ett med små  tänder. Med det inte sagt att jag tycker illa om att de kommer nu, nej nej, men lite tråkigt är det. Han börjar bli stor ju!

Jag har gått idag. Oj vad jag har gått! I mina svarta stövlar med tunn sula… Som dessutom har töjt sig i skinnet efter en fuktig vinter, så mina fötter har hasat fram och tillbaka i stövlarna och rivit upp härliga skavsår ovanpå mina tår. Så kan det gå. (Gå! Hahahaha, man skulle kunna tro att jag kommer från Göteborg!) Lite drygt 13 kilometer lade jag bakom mig i alla fall då jag tog en långrunda ner till Sickla, därifrån in till Slussen och sen söderut hemåt. Bra jobbat if I do say so myself.

Lunchen i Sickla blev med ett mindre sällskap än vanligt med bara Lovisa, Alfvan och Elin med sina bebisar. Det är roligt när vi är många men det blir också rätt surrigt med typ åtta mammor om ni förstår vad jag menar… Idag var vi bara fyra och jag tror faktiskt att jag minns vad alla sa. Det är nog en första!

Efter att vi hade ätit upp våra sallader och hunnit slabba ner ordentligt på golvet omkring oss (Malte hade väl ner en hel limpa riven i småbitar) blev det en tur in på Kvantum för lite kylskåpsfyllnad. Lovisa tipsade om riskakor för Malte att sitta och trixa med händerna med medan jag och J äter, så ett paket blev inhandlat tillsammans med lite morotspuré (tänkte göra egen men glömde ta morötter på grönsaksavdelningen sen orkade jag inte gå tillbaka) för hans känsliga mage.

Efter promenaden i barnmatsgångarna var det dags för hemgång men jag kände att jag inte var helt klar med promenerandet så jag slog följe med Lovisa som skulle gå hem. Det blev en rask och trevlig promenad med mer skvaller och, lite otippat, matsnack. Eller nej, det är inte otippat, jag gillar ju mat och jag känner nog inte en tjej som äter mer mat än vad just Lovisa gör!

Nu är J hemma, vi har ätit middag och sitter nu framför en innebandymatch. Visste ni att man spelar matcher i oändlighet i innebandyturneringar? Den här matchen är exempelvis en av fem semifinaler. Fem!! Snacka om ospännande…

Gomorron! Det var meningen att jag och Malte skulle vara med på babypasset just nu men då vi klev upp så sent imorse hanns inte det riktigt med. Malte skulle nämligen sova ungefär samtidigt som han skulle krypa omkring på en matta i en svettig sal, så vi fick hoppa det.

Istället tar vi en långpromenad med omvägar ner till Sickla för att möta upp alla mammor för en god salladslunch istället. Promenadvädret ser dessutom väldigt lovande ut. Mitt hår kanske inte krullar sig idag!

Vad gillar ni frippan?!

Till skillnad från Alfvan tycker jag att söndagar är en av veckans bästa veckodagar. Alla i familjen är lediga och man har inga av lördagens krav på sig att man måste göra något. Söndagen kan ”slösas” bort på att sitta och göra ingenting och det är helt legitimt.

Idag var det tänkt att vi inte skulle slöa utan vi skulle rensa på balkongen och åka till Östberga och slänga en massa, men då J har varit sjuk så bestämde vi oss för att stanna hemma. Det var också tänkt att vi skulle åka förbi Barnens Hus en snabbis och köpa en bilbarnstol. Det har vi skjutit på alldeles för länge och stackars Malte har fått trängas ner i det lilla babyskyddet varje gång vi har åkt någonstans.

Då J var sjuk och inte så sugen på att åka dit bad han sin pappa och Maria om de inte kunde köpa en då de ändå var ute på en shopping spree. Jovisst, som på beställning fick vi den hemlevererad tillsammans med en röd plastfotboll. Malte blev gladast över bollen som har rullat omkring här i lägenheten under hela eftermiddagen. När Maria ändå var här så passade jag på att sätta henne i arbete. I vanliga fall är det min mamma som har ansvar för att beskära mina krukväxer men då hon just nu lyxar på varmare breddgrader bad jag Maria om hjälp. Växter är inte riktigt min grej. Det finns en anledning till att vi bara ska ha gräsmatta och inte några rabatter runt nya huset…

Efter att Kaj och Maria hade åkt härifrån bestämde vi oss för att det var dags för film. Vi såg Up in the Air som var kanonbra och fortsatte sen med Shutter Island. Vid det här laget var jag så trött att jag trots att jag hade en känsla av att jag missade något riktigt bra, slumrade till på soffan och vaknade lagom till att det var dags att sätta pizzadegen på jäsning. Så kan det vara ibland.

Imorgon är det en ny vecka, lite halvplanerad sådär. Imorgon är det dags för ett besök på SATS med alla mammor och det ser jag verkligen fram emot då det var alldeles för länge sedan. Lite olorig är jag för jag har inte tränat på några veckor, men jag får se det som en ännu större anledning till att det är dags att pallra sig dit.

Jag hade ingen riktig koll på åt vilket håll man skulle vrida klockan, men när klockan visade halv tio imorse så förstod jag att den hade vridits framåt. Inte en chans att Malte skulle gå med på att sova så länge. Natten har annars varit jättebra, som de senaste nätterna ska jag tillägga.

Inatt och igårnatt har han testat en ny grej på eget bevåg; han har struntat i att äta. Han har vknat precis som vanligt men har somnat om själv. Först vid sex på morgonen har han tagit en flaska välling för att sen somna om ett par timmar. Nice. Vi får se om det håller i sig dock, hans matintag ser ju inte ut som det ska just nu. Han äter BARA välling. I övrigt går han med på att äta en sked av allt, sen vill han inte ha mer. Jag känner mig inte stressad egentligen, jag bara tycker att blöjorna är lite äckliga.

Jag hade tänkt ta en promenad här på förmiddagen men då det regnar vet jag inte längre. Vi får se.

Våren är här och det är ju fantastiskt skönt. Med alla plusgrader på termometern kunde jag och Malte inte stanna inne utan drog ut på en timmes rask promenad och lämnade J hemma som känner sig lite krasslig.

Ett lyxproblem med den här värmen är att det är dags att plocka bort vagnmuffen och utan den vet jag inte var jag ska ha kameran och min iPhone. De är ju så mycket mer lättillgängliga där än i skötväskan.

Ett lyxproblem men dock fortfarande ett problem.