Det är dags. Dags för en ny vagn. Blä vad tråkigt att behöva engagera sig i det men det är tyvärr tvunget.

Jag var jättenöjd med vår Teutonia Fun så länge vi hade liggdelen på. I vintras bytte vi till sittdelen och det gick ganska bra då Malte satt omhuldad av en rejäl åkpåse som höll honom på plats men när vi tog bort den såg jag dock att han inte alls sitter bra i den utan hasar ner och nästan sitter på svanken. Det ser inte alls bekvämt ut. Dessutom är han på väg att växa ur vagnen vilket är konstigt då Malte inte är speciellt lång. Är barnen extremt korta i Tyskland eller?

Så nu till saken. Vi behöver en ny vagn men jag vet inte alls vart jag ska börja. Mina krav är få men av vikt.

– den ska vara lätt att stuva in i bakluckan

– den ska vara smidig att köra, helst med två små svängbara hjul fram

– den ska vara bekväm för Malte att sitta i och han ska få plats i den länge till

– den ska ha fullt liggläge så att Malte kan sova bekvämt i den

– varukorg är ett måste

– det gör inget om den är snygg…

Har jag glömt något? Mycket möjligt men det här är det jag kommer på just nu. Så? Har ni nåt tips? Nåt märke och modell som rekommenderas? Jag vet att jag är mamma och borde ha koll men jag är helt lost i den här djungeln.

Hjälp!!

Så här ser det alltid ut i köket numera.

Idag var set dags för något jag slarvat något otroligt med den senaste tiden. Det var dags för mig att pallra mig ner till gymet! Vi vaknade som vanligt vid åtta och jag bestämde mig för att gå dit direkt när jag ändå kände inspirationen. Utan någon frukost i magen orkade jag tyvärr inte allt jag hade tänkt men en halvtimme blev det iaf.

Efter lunchen tog vi en promenad till Sofia och hennes lilla familj för en fika med havrekakor och hemmagjord morotskaka med extra frosting! Nice! Jag och J har bestämt oss för att vara lite vettiga och bara äta godis och dyl på lördagar och det har vi hållit oss fast vid. Efter fikat gick vi alltså till Globen och Jam Jam! 106 gram godis blev det för mig, ganska bra jobbat om jag får säga det själv.

Nu är det Family Guy-maraton som gäller, sen blir det sängen så fort sockret har gått ur kroppen.

Ja grattis till bloggen, den fyller faktiskt hela två år idag! Glömde nästan.

Js sista semesterdag firades av med buller och bång. Eller inte. Dagens enda aktivitet var att vi tog oss ut på en nästan två timmar lång promenad. Tack vare att det blåste något otroligt hade regnet torkat upp bra och solen tittade till och med fram flera gånger.

Resten av dagen tillbringades småskrotandes hemma. Maltes nya grej, till vårt stora förtret, är att han springer och öppnar frysen gång på gång och så ler han stort när man säger åt honom. Tur att frysen piper när den har varit öppen en stund, annars hade soporna varit proppfulla med mat nu.

I övrigt har vi inte gjort så mycket. Och inte en enda bild har jag tagit heller så roligare ön så här blir det inte!

Efter att alla väderrapporter informerat om att regnet skulle ösa ner idag, blev jag faktiskt aningens besviken när jag vaknade till inget regn alls och med en himmel som inte ens var speciellt mörk. Det är mysigt när det regnar så jag väntade ivrigt på den första störtskuren. Framåt förmiddagen regnade det visserligen men inte så att tidningarna behövde skriva om det.

Dagens ärende var i alla fall att åka ut till Biltema på Värmdö så vi packade in oss i bilen och drog västerut. Så fort vi passerade kommungränsen Nacka/Värmdö förstod jag vad de snackade om, här spöade det verkligen!

Ärendet gick fort, en barnstol till cykeln inhandlades samt en hushållsvåg. Hjälm i Maltestorlek fanns inte så premiärturen på cykeln får tyvärr vänta. Vi lämnade Värmdö och regnet och åkte till Maxi och handlade istället. Vi var duktiga den här gången och inte en enda liten godisbit följde med hem, trots att det är semester!

Väl hemma under tak så kom äntligen störtregnet även till Hammarbyhöjden. Härligt! Jag gillart! Men nu har vi fått en dag av det hela så det räcker väl så här. Solen är välkommen tillbaka.

Idag jobbade min pappa hela dagen vilket för oss innebar att det helt plötsligt var vårt ansvar att aktivera Malte. Det behöver man inte göra när pappa är hemma nämligen.

Dagen vi fick oss serverad var väl helt okej men någon strålande sol fick vi inte utan den kikade ibland fram mellan molnen ibland. Lite småregnigt var det också men det struntade vi i och höll oss utomhus så gott det gick. Ja, förutom J då, som plöjde Little Britain på DVD.

Malte har idag inventerar baksidan av sovhuset och plockar pinnar och sten. De smakade gott. Han har också suttit i sandlådan och tittat på medan jag har lekt med hink och kratta. Dessutom har han gungat. Massor! 119 kronor var den värd kan jag lugnt säga. I övrigt har han rultat omkring här på gräsmattan och klättrat upp och ner i trappor. Han har fattat att det bästa sättet att ta sig ner är baklänges, men ibland är han för ivrig och glömmer bort sig…

Framåt kvällen och alldeles lagom till att pappa kom hem från jobbet och middagen skulle dukas fram, skingrades molnen och himlen blev klarblå. Perfect timing! Härligt att äta utomhus, det blir en helt annan grej.

Imorgon tar vi oss tillbaka till Stockholm. Med oss i bilen har vi Silje som nu har slut på sin semester. Vi tar hem henne mest för mammas skull egentligen för hon vågar knappt åka iväg till ICA utan att oroa sig för att Silje ska dra iväg i en månad till. Men det är väl dags egentligen, hon har ju varit här uppe i Stugan sedan i maj.

Det var inte bara leg och körkortstillstånd jag glömde hemma utan även linsvätska och den lilla linsasken där linserna förvaras på natten. För att kunna övningsköra här på grusvägarna fick vi därför inleda dagen med att ta en tur till Söderhamn och besöka en Synsam. Mina ögon var vid det laget ganska irriterade då jag hade fått sova med mina linser i och det var en befrielse att få ta ur dem där direkt i butiken.

När vi ändå var i storstan (insert laughter here) så passade vi på att handla mat på E-center och göra ett ärende på Barnens hus. Malte behövde en gunga här uppe i stugan så då fixade vi det. En röd och fin en blev det!

Väl tillbaka började solen titta fram så smått så det blev riktigt behagligt att sitta ute och slöa medan min pappa och J snickrade upp en planka mellan sovhuset och friggeboden för att fästa gungan i. Den blev för övrigt en succé och eftersom Malte hade en tålmodig gungare (min pappa) så fick han känna på sin längsta gungstund någonsin.själv orkar jag inte gunga längre än fem minuter då det är sååå tråkigt.

Solen höll i sig och molnen drev bort så pass att det till kvällen var helt klarblått. Att inte äta middagen utomhus hade varit en synd så självklart dukade vi upp vår lax och pestopasta i solen.

Kvällen var inte lika lyckad då TV-utbudet var fattigt. Så fattigt att vi tittade på Allsång med Lotta Engberg. Ni förstår att jag räknade ner minuterna till det var dags att sova!

Vi har haft turen att ha en bebis som inte har några vakenperioder på nätterna. När han vaknar tar jag bara över honom till vår säng och då somnar han om i stort sett samma sekund som han nuddar madrassen. Inatt var ett undantag. Hoppas jag.

Kvart i tre vaknade jag av att han stod i sin säng, precis bredvid mig, och snyftade att han ville komma över. Jag tog över honom men inte somnade han för det. Han låg och pratade, drog mig i håret, kröp omkring i sängen, ja allt utom att just sova. Först halv fem lyckades J få honom att sluta ögonen och ge sömnen en chans. Som sagt, det var ett undantag!

Vi vaknade imorse, inte utvilade, men redo att packa in oss i bilen. Vårt mål: Hälsingland! Malte hatar att åka bil. Han kan hinna börja protestera bara på den korta stund det tar att åka ner till Sickla. Inga undantag den här gången tyvärr då han skrek till han somnade. Tur att det inte är en alltför lång bilresa.

I höjd med Upplands Väsby insåg jag art jag glömt både leg och körtillstånd hemma! Åååh så dumt! De här dagarna skulle ju ägnas åt övningskörning! Tack vare min glömska får vi nöja oss med den tre kilometer långa grusvägen härifrån till Bollnäsvägen som övningsplan för här är risken minimal för poliser. Men ändå, åååååh så dumt!

Min mamma säger att min pappa blir yngre varje gång Malte kommer hit och det kan nog stämma. Att han älskar att leka med barn visste vi redan sedan tidigare, men det här slår alla rekord. De har väl lekt och dansat med varandra i åtta timmar i sträck idag. För så länge har Malte varit uppe nämligen. Halv ett vaknade han i bilen hit och halv nio lyckades J få honom att somna, efter protester ska jag tillägga.

Och så Silje då! Hon är äntligen hemma och det enda hon gör är att sova. Det har visserligen varit en regnig dag, och då brukar ju katter sova, men hon är nog ändå tröttare än vanligt. Efter en månad där hon förmodligen har varit på helspänn tjugofyra timmar om dygnet kan hon äntligen slappna av! Pluttan!