Onsdagsbesök

Js farföräldrar hade inte sett Malte sedan han fyllde ett år, och det har ju hänt jättemycket sedan dess så det var hög tid för dem att träffas igen. Det var meningen att de skulle ha setts på brunchen i söndags men eftersom mina föräldrar var här då kunde jag och J inte tacka nej till möjligheten att använda dem som barnvakt och således få äta maten i lugn och ro.

Malte var lite blyg till en början och ställde sig bakom mig när de klev in i hallen, men det gick över ganska snart. Under deras besök så använde sen Malte tiden till att visa upp sina nya färdigheter i att klättra upp på bordet och ner i sin Antilop. Kul.

Jag kunde inte låta bli att baka något så det fick bli en äppelkaka då vi har en hel kasse äpplen på balkongen. Man får ju egeeeentligen inte äta sådant på en onsdag men nu blev det så och god var den!

Och så uppåt!

Det här hittade jag när jag kom tillbaka från en snabbvisit på toaletten. Malte hade klättrat upp på köksstolen och vidare upp på köksbordet. Så var alltså lugnet över. Nu måste man passa. Men det går över. Jag minns hur det var när Malte precis hade lärt sig att klättra upp i soffan och älskade att springa omkring uppe i den. Då fick jag vakta så att han inte föll ner på golvet. Det här är alltså nyhetens behag och går över. Eller hur!?

Parkhäng och en bagel

Det har hunnit bli en klassiker vid det här laget; parkhäng i Skånegläntan. Vi försöker ta vara på de här härliga soliga dagarna på hösten, och ett av de bästa ställen att tillbringa dem på är just Skånegläntan på Söder. Vi blev många idag: jag&Malte, Sofia&Emelie&Nathalie, Lovisa&Sixten, Ida&Lykka, Sandra&Benjamin och slutligen E&Lilla A.

Det var ganska kallt idag, iaf om man höll sig i skuggan. Där solen sken så värmde den också, när inte kalla vindar svepte över parken förstås. Efter en stunds lek gick vi och köpte lunch på Bagel Street Café, sen gick vi tillbaka till Skånegläntan för att sätta oss och äta.  Där kände jag att ett par vantar skulle sitta bra, det riktigt isade i fingrarna. Men det går inte att äta bagel med vantar på…

Det är så kul att se alla de här härliga barnen leka. De är så väldigt olika trots att de är så små. Maltes taktik är att hålla sig så långt ifrån mig som möjligt, gärna på så hög höjd som möjligt. Det ska klättras precis hela tiden men än så länge har vi klarat oss utan några värre fallolyckor. Tidsfråga kanske?

Jag var duktig med kameran idag men jag har ändå lånat några av bilderna från Lovisa.

Maltes ögonlock gick gång på gång igen i gungan och somnade därför efter bara några meters skjutande på honom liggandes i barnvagnen. Han sov vidare när vi promenerade hemåt och vaknade lagom till vi klev över tröskeln in i hallen.

Här hemma har jag haft en ganska gnällig Malte, så gnällig och dessutom lite varm att jag tog tempen å honom. Jag går nämligen och bara väntar på att biverkningarna från vaccinet han fick för ett tag sedan ska slå ut. Ingen feber hade han som tur var, men trött var han och somnade på min arm här på eftermiddagen. Det kommer bli en sen kväll i kväll men jag har inte hjärta att väcka honom utan han får sova tills han känner sig redo att leka kvällen igenom.

Puh vilken helg!

Jag tog en paus ifrån bloggandet igår för jag orkade knappt öppna datorn. Jag var trött!

Efter en fullproppad lördag följde en lika fullproppad söndag. På förmiddagen åkte nämligen jag och J till Villa Talliden i Rönninge där vi mötte upp Kaj, Maria, Oscar och Js farföräldrar. Vi skulle fira med en brunch att farmor fyllde år. Det var tänkt att vi skulle haft Malte med oss också men vi hade sån tur att vi kunde lämna honom med mina föräldrar. Vi kunde med andra ord njuta av maten i lugn och ro och äta i egen takt. Det är man inte bortskämd med!

Det var en jättefin brunch som var lagom stor vilket innebar att man fick kvalitet istället för kvantitet. Goda sallader, sill och potatis förstås, och ett mycket trevligt dessertbord. Det sistnämnda är viktigast för mig. Snålar man på dessertbordet och ställer fram några torra sockerkaksbitar så faller hela upplevelsen för mig. Härifrån gick jag dock både mätt och nöjd!

Därifrån åkte vi raka vägen hem till Js farmor och farfar för att plocka med oss en kasse äpplen. De har jättefina äppelträd som ger jättemycket äpplen, jag måste googla på äppelmos!

Kvällen tillbringades hemma då vi fick fint middagsbesök av min gudfar Panikos. Han träffade Malte senast i våras då han förutom att vara yngre också var febrig och kinkig. Den här gången var han dock i sitt esse och visade för första gången upp sina färdigheter i att klättra upp på matbordsstolarna. Äntligen! Jag älskar att stå och vakta på honom så att han inte ramlar ner från höga höjder…

Jag gjorde Leilas fantastiska mazarintårta också! Den här helgen har mao gått i smaskandets tecken. Gånger hundra.

Efter den händelserika helgen stannade vi alltså hemma igår och tog igen oss. Jag tyckte nästan synd om J som var tvungen att kliva upp och gå till jobbet. Pappa gick ut en vända med Malte men i övrigt slappade vi bara. Det var nog lika bra för imorse blev det tidigt för vissa. Mina föräldrar hade nämligen ett flyg att passa som tar dem ner till Cypern. På måndag följer jag och Malte efter! Vi längtar!

Idag blir det Skånegläntan!

Orka!

Jag är helt slut och orkar inte blogga om dagen så jag tar och går och lägger mig nu istället.

Jag hoppas att Malte väljer att följa med. Nu är klockan nio och han har varit vaken sedan halv ett och visar inga tecken på att sängen skulle vara aktuell. Toppen!

Fredagskyckling. På en lördag!?

På fredagar serveras kyckling och potatis i Tyresö Strand. Det är en tradition som sträcker sig tillbaka tjugo år och det verkar inte som att det finns några planer på att ändra på det. Vi har pratat så mycket om den här fredagskycklingen att det har skapat nyfikenhet hos mina föräldrar så nu var det dags att inviga dem i hemligheten.

Magarna fulla med pannkakstårta åkte vi ut till Tyresö, och förväntningarna var höga. Det här med fredagskyckling, är det verkligen något att ha? Ja! Det är så sjukt gott, och det tyckte mina föräldrar med. Trots att det var lördag.

Vi har under hela sommaren fått gliringar av Kaj och Maria för att vi aldrig har med oss ombyte till Malte när vi kommer dit. Och varje sommardag får vi fort som attan kränga av honom kläderna innan han blöter ner sig i en vattenkanna som står, eller varför inte katternas vattenskål? I slutet av september antog jag att han skulle hålla sig torr så att ta med mig ombyte igår fanns det inte en tanke på.

Det tog inte lång tid så drog han ut på altanen och hällde vattenskålen över sig. Blöt! Som tur är finns det torktumlaren så det blev väl ingen katastrof, utan han fick gå i blöja resten av kvällen. Om vi kommer ha med ombyte nästa gång? Näääe, då är det ju oktober!

Pannkakstårta med kusinerna

Efter lek och stoj på förmiddagen kom Pernilla med de små; Maltes kusiner Adam och Hannes. Adam är hela tre år gammal nu och Hannes är ett år prick. Mamma och jag slog på stort och gjorde en pannkakstårta till lunch. Inte som efterrätt utan till lunch! Massor med pannkakor, grädde, jordgubbssylt och skivade bananer. Mumma! Och barnväligt!

Malte tyckte att Hannes var intressant men den lite äldre Adam var ju desto mer spännande. Han följde efter honom och ville visa honom sina leksaker. Prata med honom gjorde han också men varken jag eller Adam förstod vad det var han ville ha sagt.

Efter lunchen ville inte Adam stanna inne längre, sandlådan lockade nämligen, så vi klädde på oss och gick ner. De arton graderna som hade värmt på förmiddagen hade försvunnit och där fick vi stå och frysa medan de små lekte. Malte tyckte iofs att han hade lekt i sandlådan tillräckligt i sina dar så han drog iväg så fort han fick chansen, men stundtals stannade han till för att äta lite sand. Jag som trodde att det var en fas vi hade lämnat. Fel av mig.