Gott Nytt År önskar jag min familj, alla mina fina vänner och alla söta bloggläsare!

Vi firar in det nya året hemma hos Sofia, Johnny och flickorna Emelie och Nathalie. Sofia är en riktig mästare i köket så förväntningarna är höga från min sida men jag tror inte att hon kommer att göra någon av oss besviken.

Om ni inte är helt upptagna denna Nyårsafton så får ni gärna kika in lite senare här på bloggen. Då publicerar jag nämligen min årliga Årskrönika!

Vi lyckades ses alla mammorna, nästan, så här i mellandagarna och det behövde Malte som var understimulerad efter några dagar hemma. Även jag uppskattade att få ta mig ut. Bland människor. Den här gången slog jag och Sofia på stort och tog även med oss papporna till våra barn. J har aldrig varit med när Malte har lekt med en massa barn så jag tänkte att det skulle vara roligt för honom att se. Dessutom ville jag att han skulle träffa mammorna som jag har tillbringat så otroligt mycket tid med det senaste året.

Malte blev precis som väntat jätteglad när vi klev innanför dörren till SaltsjöBus. Sist vi var där fick han stanna i kanske fyrtiofem minuter, sen kom J och hämtade oss då jag fick ett akut illamående. Idag fick han stanna längre och leka. Jag hade trott att det skulle vara överfullt av en massa förskolebarn som har jullov, men de flesta höll sig undan vilket jag var glad över. Några vilda lite äldre barn var där så nu var det Js tur att få känna på hur det känns när de stora leker ganska aggressivt i närheten av ens lilla ögonsten. Missförstå mig inte, jag tycker att det är jättenyttigt för Malte att vara i närheten av större barn, han tycker dessutom att de är roligare, men leken blir ofta ganska våldsam då de stora barnen liksom bara röjer.

Efter att Malte ätit upp nästan allt av sina båda pannkakor och smällt i sig all tomat och gurka han kunnat hitta på min tallrik, så åkte vi hemåt. I bilen somnade han och vaknade efter en kvart när vi lyfte ur honom hemma. Sedan dess har han varit vaken… Vi får se hur det här går. Klockan är halv fem och han börjar bli trött. Ska man låta honom sova nu och då räkna med att det blir sent ikväll, eller ska man hålla honom vaken i åtminstone två timmar till? Kan det ens gå?

Oj, vilken sovmorgon vi fick imorse! Först klockan tio klev vi upp och åt frukost. Jag vågar inte ta ut något i förskott men jag måste medge att Malte har varit på ett strålande humör de senaste dagarna, ända sedan jag skrev inlägget om att han inte är det. De senaste två nätterna har dessutom varit precis som vanligt, han har alltså sovit sig igenom hela nätterna utan ett ljud. Skönt.

Vi måste dock skärpa oss med sovrutinerna nu. Eftersom vi båda är lediga och är hemma så blir det sena kvällar och Malte har ju fortfarande inte lärt sig att somna själv utan vi måste båda ligga bredvid honom i sängen för att han ska kunna somna. De senaste kvällarna har det blivit runt elvatiden och då blir det sena morgnar också så blir det en ond cirkel. Vi måste helt enkelt gå och lägga oss tidigare alla tre i fortsättningen…

Ikväll blir det middag ute med Kajsa och Carro! Härligt, det var jättelänge sedan vi sågs alla tre! I väntan på det sätter jag mig och bläddrar i nya H&M-katalogen. Sommar!

Jag fick gehör på mitt önskemål om att fika på en gång. En inbjudan till lunch hos Stina och lilla Maja som har jullov från förskolan damp ner i inboxen och jag är inte den som tackar nej till en sådan.

Jag plockade ner Malte i vagnen och gick hemifrån en halvtimme tidigare än jag behövde, bara för att ge Malte gott om tid att somna i vagnen så att humöret skulle vara på topp när vi kom fram, men han tyckte att det var så trevligt att sitta i vagnen medan jag kämpade mig igenom snövallar ända bort till Gullmars, så han höll sig vaken och somnade inte förrän vi stod på tunnelbanan och jag kunde gunga vagnen som en tok. Då somnade han minsann.

Stina bjöd på american pancakes med grädde, sylt och färsk frukt. Mycket trevligt. Julmust blev det också, förmodligen en av de sista för den här omgången. Malte gick med på att ta sig några tuggar lite då och då i förbifarten när han sprang förbi mig, för att sätta sig ner i lugn och ro fanns inte på kartan. Inte när det fanns fullt med Majas leksaker att leka med!

Maja var väl inte överförtjust över vår närvaro om jag ska vara helt ärlig. Jag tror att hon tyckte att jag var ganska harmlös men med Malte var det desto värre. Han leker ju inte med leksaker på samma varsamma vis som hon. Han är mer, eh, våldsam. Bankar sakerna i bordet eller slänger dem helt sonika på golvet, för sådant tycker han är roligt. Det gör inte Maja som är av det lite lugnare slaget och tycker att man ska ta hand om sina saker. Jag tror att han hade vunnit på att inte ta på sig hennes guldfärgade ballerinaskor det första han gjorde, det var hans första misstag och lite spiken i kistan så att säga.

Är det fler än jag som redan har tröttnat på mellandagarna? Jag är så uttråkad men alla jobbar ju! Vi sitter här hemma, inomhus eftersom Malte inte vill gå ut, och typ leker med klossar och kollar på dåliga filmer. Boooring! Jag kan väl inte börja längta efter vardag redan nu, dagen efter Annandagen?!

Finns det ingen där ute som vill ta en fika?!

Så! Nu har vi ätit upp nästan all julmat som fanns kvar i kylen sedan i fredags. Jag och J har varit riktigt duktiga tycker jag, som har ätit oss igenom sortimentet. Gravad och inkokt lax, revbensspjäll, skinka, Jansson, rostbiff, prinskorv och köttbullar. Det enda som vi har kvar är fyra burkar sill (de kommer jag äta upp) och en burk rödkål. Den är det också jag som ska äta upp, men jag vet inte riktigt hur och till vad. Vad äter man rödkål till om man inte har någon julmat kvar?

Många verkar redan ha tröttnat på julmaten men inte jag. Jag, som i vanliga fall inte gillar gravad lax till exempel, tänker köpa mer att äta i veckan. Sååå gott! En skinka ska vi köpa också, jag har ju fortfarande inte givit mig på en sådan. Jag gillar verkligen julmat, who knew?! Det har tagit mig 28 år att inse.

Vi har haft en riktigt bra dag med Malte idag. Jag vågar nästan säga att han har varit som vanligt. Det beror givetvis på att han har ätit jättebra. Det känns nästan som att hans kropp jobbar på att ta igen alla missade kalorier för han hivar i sig maten. Så himla skönt att se. Välling, mjölk och vatten ratas fortfarande men vi lyckas lura i honom massor med vätska genom att köra 90% vatten i flaskan och 10% juice eller nyponsoppa. Han har verkligen hällt i sig flaska efter flaska. Mycket bra!

Det är mycket möjligt att han vaknar i natt igen och är alldeles tokig men då kör vi samma taktik som igår, att sticka till honom en flaska med nyponsoppsvatten direkt innan han hinner bli förbannad. Det var visserligen många många månader sedan nu som han slutade med nattmål men hellre det här än att han blir arg. Faktiskt.

Tack alla ni som lämnade kommentarer här på bloggen och på Facebook efter att jag hade skrivit det förra inlägget. Lite uppmuntran kommer man långt på, och att dessutom få höra att Malte inte är ensam om att vara kokobäng ibland får det faktiskt att kännas bättre.

Just mardrömmar alternativt någon form av nattskräck kan det absolut vara. Det händer så himla mycket i hans liv just nu, och jag kan bara gissa att i takt med att hans språk blir större och större medvetandegörs han också om en ny verklighet, så har han mycket att bearbeta på nätterna. Självklart har jag förståelse för det och för honom och jag får helt enkelt ge honom den tid han behöver. Att vara lite bekymrad måste jag dock få vara, hur mycket förståelse jag än har. Han är ju min lilla pojke som är ledsen.

Om jag ska fokusera på det positiva så kan jag berätta att Malte var jätteglad och härlig större delen av kvällen och när vi alla gick och lade oss så slapp vi den hysteriska gråten. Jätteskönt! Vid halv fem imorse vaknade han och grät en skvätt men han hann aldrig bli sådär genomförbannad som han brukar bli, för istället för att först ge honom flaskor med välling, vatten och mjölk så gick vi direkt på nyponsoppa utspätt med vatten. Han tog den direkt och kom och drack upp den i sängen hos oss och somnade om.

Det är väl inte helt optimalt att dricka en massa socker mitt i natten (det är därför vi spär ut den ordentligt) men om det betyder att han inte släpper ut den där ilskan som vi har fått smaka på, så ger jag honom flaskan med glädje.

Jag har ju lite i förbifarten skrivit några gånger att Malte inte är sig själv. Den glada killen som vi är vana vid att
tillbringa vår tid med är tyvärr inte här hela tiden, utan dyker upp lite då och då. Däremellan har vi en Malte som är gnällig, gråter mycket eller är fly förbannad.

De senaste två veckorna har Malte ätit väldigt dåligt, vissa dagar inte alls. Det här har heller inte blivit bättre utan han har ätit sämre för varje dag som gått och det har nu börjat ta ut sin rätt på hans humör som på kvällarna är rent ut sagt outhärdligt. Han gråter och han skriker och man får inte trösta utan då slår han bara bort oss med armarna.

Igår fick vi äntligen ett genombrott och Malte åt jättebra hela dagen. Även idag har han ätit skapligt, och de två tänder som vi igår upptäckte att de spruckit igenom, skyller vi nu på när det gäller hans matvägran.

Jag önskar att jag kunde skriva att allt är på bättringsvägen nu, då vi nu vet den förmodade orsaken och att han dessutom äter, men det slutar inte här. Den senaste veckan har Malte varje natt vaknat, krupit ur vår säng, gått in i köket och gallskrikit. Det förvånar mig att ingen granne ännu har bankat på. Han är jättearg och sträcker sig efter något. Vad vi än erbjuder ratas, han fäktar bort flaskorna så att de åker ur händerna på oss, och puttar bort oss när vi kommer för nära. Han är asförbannad. När ungefär en kvart har gått går han till slut med på att ta emot en flaska nyponsoppa eller vatten. Välling eller mjölk är uteslutet. Sen kommer han tillbaka och lägger sig och först då slutar han skrika.

Den här ilskan som han visar upp har jag aldrig sett tidigare. Han är så arg att han tar första bästa föremål han hittar
och slänger på golvet. Även dagtid kan han bli så här arg och då är det omöjligt att få honom att lugna ner honom utan det måste han göra själv och det kan ta någon timme. De senaste två dagarna har han vid flera tillfällen somnat av utmattning på köksgolvet efter ett skrikmarathon, och det har aldrig hänt förut.

Jag har googlat på allt möjligt men hittar inga svar på varför han kan tänkas vara så här arg. Måste jag förlika mig i att det är någon sorts fas han går igenom? Det är svårt för en mamma att förlika sig med det, när man inte får trösta eller krama.

Jag vill ha tillbaka min glada kille!

Så här på juldagen fanns inte så mycket att göra. I vanliga fall innebär juldagen att jag och J ligger framför TV:n och tittar på film efter film, medan vi proppar i oss godis och chips. Med Malte så finns liksom inga sådana dagar utan även en juldag är en vardag och det gamla vanliga måste göras. Som att gå upp på morgonen och inte ligga och dra hur länge som helst, och som att leka med lillkillen så att han inte har alltför tråkigt.

Vi bestämde oss för att ta tjuren vid hornen och gå ut. Tidigare gånger har ju Malte skytt snön och velat komma upp i famnen inom några minuter efter att vi har ställt ner honom på marken. En juldag är precis som alla andra dagar så även idag skulle han komma upp på tryggt avstånd från det kalla och vita som täcker precis allt just nu. Pulkan hade vi med oss, i hopp om att kunna sätta ner honom i den och gå till dagiset här i närheten. No way, José! Malte skulle absolut inte sitta i den, han kämpade emot med hela sitt väsen, så det fick bli pappas famn raka vägen till dagisets inhägnade gård.

Äntligen bjöds det på några leenden, visst fanns det stunder då även Malte tyckte att det var roligt att vara utomhus, men så fort han såg ytterdörren till dagiset så gick han raka vägen dit och ställde sig att vänta på att någon skulle komma och öppna och släppa in honom.

Vi lyckades inte locka honom ifrån den där dörren så det fick bli famnen igen och så gick vi till hans favorit klätterställningen. Äntligen fick vi några leenden igen. Speciellt när pappa J kom klättrandes efter honom och lade sig i den stora cylindern som man kan krypa igenom. Om inte J var så bestämd över att inte vara synlig på den här bloggen så hade jag bjudit på några helt grymma bilder, men de får vi behålla för os själva.