Och då menar jag på riktigt! Malte älskar kaffe och kräver en egen kopp varje gång. Pyttelite, men han nöjer sig bara han får vara en del av sammanhanget.

Nu har den förbannade ögoninflammationen spridit sig till det andra ögat också. Jag är på ögonen hela tiden, torkar bort nytt guck i ögonvrån säkert en gång i kvarten samtidigt som vi tvättar händerna stup i ett. Han är fortfarande inte störd av inflammationen då ögat tack och lov inte är igenmurat, däremot är han rejält svullen. Dessutom är han alldeles torr runt ögat eftersom jag är på och torkar hela tiden. Stackars kille.

Min plan idag var att få dit lite Noviform i ögonen när han hade somnat, men killen som normalt har somnat senast en kvart efter lunchen, höll sig ståndaktigt vaken ända till halv fyra. I vanliga fall hade jag nog, eftersom det är så sent, hållit honom vaken till kvällen men nu lät jag honom somna. Att få dit salvan var inga problem, och nu sover han så sött.

Jag hoppas att det skyndar på läkandet, åtminstone lite.

Jag fick ett samtal från förskolan idag. Jag ska vara tacksam över att han inte har varit speciellt sjuk den här hösten, men samtidigt är jag redigt trött på att han åker på dessa ögoninflammationer. Han verkar själv inte vara speciellt störd av dem men de är seglivade och förskolan är off limits under tiden.

Jag köpte med mig en salva från Apoteket men den ska strykas i (alltså i!) ögat vilket i stort sett är omöjligt. Malte låter mig inte ens badda ögat med vatten utan att jag får använda lite milt våld. Jag hoppas på mirakel. Ögat är verkligen mer svullet och rött än någonsin tidigare 🙁

Jag har hela tiden sett Maltes nuvarande förskola som något temporärt, trots att han har gått där sedan i mars. Hade jag varit inställd på att han skulle gå kvar längre så hade jag nog engagerat mig mer; blivit typ klassförälder och garanterat påpekat saker som jag tycker borde åtgärdas. Nu har jag inte gjort det utan istället sett fram emot hans nya förskola som han skolas in i i mitten av december.

Trots det så har jag självklart en liten liten orosklump i magen. Jag tror verkligen att bytet av förskola kommer gå väldigt smidigt, men givetvis tänker jag på att det kommer vara en omvälvande tid för Malte. Han får ett helt nytt hem i samma veva som han börjar på en helt ny förskola med allt vad det innebär. Nya lokaler, nya pedagoger och nya barn. Lite av den där klumpen försvann dock igår när jag hämtade lillprinsen och möttes av en lapp där det informerades om omorganisation på avdelningen. I höstas byttes alla tre pedagoger ut inom loppet av en månad, nu slutar två av de nya och kvar blir en vikarie som började för några veckor sedan. När man läser en sådan lapp känns det plötsligt mycket lättare att byta förskola.

Ännu lättare i magen blev det efter att jag idag pratade med rektorn på Maltes nya förskola i telefonen. När jag presenterade mig visste hon exakt vem Malte är och på vilken avdelning han ska börja. Hon berättade vem han ska ha som ansvarspedagog under inskolningen och resterande tid på förskolan, och att hon helt enligt rutin tänkte komma till oss på ett litet hembesök så att de skulle kunna bekanta sig med varandra utan en massa barn omkring! Helt nytt för mig! Vi bestämde dock att jag och Malte ska komma och hälsa på istället eftersom vi inte bor i Tyresö ännu.

Vilket välkomnande! Det här känns bra. Väldigt bra.

Det är lite småmysigt att hela tiden ha en serie på hårddisken att följa, gärna så att man kan klämma en hel säsong på en vecka. Senast kollade vi igenom första säsongen av The Killing på bara några dagar, ikväll tittar vi på det första 1,5-timmesavsnittet av Terra Nova och det verkar onekligen lovande. Jag överraskar alltid mig själv med att gilla sci-fi, mitt förnuft säger mig nämligen att jag inte borde göra det.

Terra Nova utspelar sig delvis år 2149, då jorden är utarmad och överbefolkad och luften går knappt att andas. Man har lyckats hitta ett sätt att resa tillbaka i tiden, till dinaosauriernas tid, och man skickar trupper av specialutbildade människor tillbaka i tiden för att hitta ett sätt att rädda världen – i framtiden.

Övernaturligt – ja. Fånigt – nej, faktiskt inte. Påkostat som fasen och spännande. Kan bli intressant att se hur historien utvecklar sig. Den första säsongen är 13 avsnitt lång, jag tror att jag kommer att se alla.

Klockan är 00.26 och jag har bäddat ner mig i sängen efter en otroligt trevlig kväll! Det tar en stund att varva ner och bästa sättet att göra det är ju att ta en vända bland bloggarna och kanske skriva ett inlägg själv.

Jag, Ida och Alfvan var i Sickla igår för att påbörja vårt roliga uppdrag att piffa till det amningsrummet i Sickla. Det första vi gjorde var att samlas i det lilla rummet för att lättare se vad som ska göras. Detta är vad vi har att jobba med:

Till vänster innanför dörren finns ett handfat och ett skötbord mot en vitkaklad vägg. I övrigt har vi händerna fria.

Efter att fått otroligt mycket fin hjälp av Janne på Home in harmony gick vi därifrån med idéer om möbler vi aldrig hade kunnat tro att vi skulle få. Vi överraskade oss själva med att välja möbler som givetvis uppfyllde våra krav på funktion (viktigt i ett amningsrum) men också oväntade krav på form. Vi blev jättenöjda med våra val!

Efter en runda i ytterligare ett par butiker kände vi oss väldigt nöjda med våra val, telefonen var full med inspirations- och exempelbilder. Eftersom vi inte vill avslöja något i förväg så får ni hålla till godo med denna. Två gravvosar i totalt mörker framför en logga som ändå inte syns… Och hjälpsamma Janne förstås!