Jag måste börja med att tacka alla som har grattat och varit en del av min födelsedag idag! Tack snälla ni! Jag hade aldrig kunnat tro att alla gratulationer på Facebook, per chokladbud (två stycken!), i sms och telefonsamtal kunde värma så mycket, jag känner mig alldeles uppfylld av glädje och tacksamhet över alla människor jag har i mitt liv. Jäklar i min lilla låda vad roligt det är att fylla 30 år!

Min födelsedag avslutades med en middag med J på Texas Long Horn i Hammarby Sjöstad. Jag beställde en kycklingfajita som vanligt, älskart! Efterrätten sparade vi och gick upp till Jeanette, Kåre och Malte för att dricka champagne och smaka av kakan som J med kärlek hade bakat till mig. Leilas morotskaka, sååå gott! Nu har han bevisat att han kan göra annat än chokladbollar så nu får det bli en vana att han bakar till minafödelsedagar, precis som jag gör till hans. 😉

Jag fick en helt sjukt grym födelsedagspresent av Jeanette och Kåre också, men den får jag berätta om imorgon när jag har packat upp den ur kartongen.

Tack igen för bästa födelsedagen! Jag menar det, det var den bästa!

Att jag fyller 30 menar jag.

Tacksam är ordet som beskriver mig när jag imorse fick hålla i min rullator/barnvagn på vägen till förskolan, annars hade jag halkat ihjäl mig på självaste bemärkelsedagen!

Dagen firas med ett besök på banken för att lägga om våra lån till ett riktigt bolån. Jag hoppas på att bankmannen lägger märke till att jag fyller år idag och därför ger oss sjukt låga räntor. För det är väl så det går till, eller hur?

Efter jobbet åker vi hem till farmor Jeanette och dumpar Malte där så att jag och J kan äta middag ute ifred. Efterrätten sparar vi och äter hemma hos Jeanette och Kåre. J har bakat. För första gången bakar han åt mig (för chokladbollar räknas inte!) och jag får nog lov att erkänna att det är dagens höjdpunkt! Synd att jag såg hans inköpslista bara, det var inte speciellt svårt att räkna ut vad som skulle bakas då. Det var den överraskningen! 😉

Hm… Ser att Titanic går klockan 21 ikväll. Orkar jag sitta uppe? Förmodligen inte, men det hade ju varit himla mysigt! Att tillbringa min sista kväll i tjugoårsåldern tillsammans med min ungdoms kärlek Leonardo DiCaprio. Jag var nämligen en av dem. En av de tonåringar som grät när han offrade sitt liv i havet för Kate Winslet och som efter det trånade och suktade. Jag läste allt som hade med honom att göra. Jag var övertygad om att jag var kär. 1998 var året. Så sött.

Vilken perfekt idé att gå ut och äta på en söndag, en kväll som annars ändå bara tillbringas framför TV:n!

Vi började med att mötas upp på Eken för att inleda kvällen med en god drink. Därefter gick vi till La Cucina på Renstiernas gata för att äta. Italienskt går alltid hem hos mig, älskar pasta! För pasta blev det så klart, pappardelle med en tomatsås med sting.

Sofia och Lovisa var mitt sällskap för kvällen och som alltid hade jag det jättetrevligt. Jag kan slappna av med de här tjejerna. Jag fick en grym födelsedagspresent också! Jag är svår att köpa present till för om jag vill ha något går jag ju och köper det själv, jag väntar inte in presentgivartillfällen. De hade dock ringat in en sak som jag inte äger: en kaffebryggare! No more pulverkaffe i mitt hem! Det är fler än jag som kommer uppskatta det 😉

Tack snälla ni för en grym kväll, den perfekta inledningen på en riktig födelsedagsvecka!

Det är en skam på det vackra vädret men först nu när solen är på väg ner och färgar himlen orange, har jag lämnat hemmet. Jag ska ta mig den lilla resan in till stan där jag ska möta upp två fina vänner för att fira mitt stundande inträde i trettioårsåldern! Härligt!

Och jag fick i torsdags också.

Bästa morgonen! Jag fick sovmorgon och framdukad frukost på köksbordet när jag klev upp. Att äta frukost tillsammans på helgmorgnarna är nog en favoritpunkt under våra lediga dagar. Det är mysigt, trots att Malte inte vill äta något annat än typ smöret på knäckemackan som har slickar av. Idag åt han faktiskt upp en hel rostmacka så jag ska väl inte klaga.

Efter frukosten klädde vi på oss, grävde fram täckbyxorna och gav oss iväg till Strandtorget. Med bara några få minusgrader så var promenaden riktigt behaglig, jag måste skärpa till mig med mina promenader, jag älskar ju dem! Väl framme vid en av förskolornas gårdar så fick Malte kliva ut vagnen för att leka av sig. Inte ensam, vi hakade självklart på. Att åka rutschkana är ju faktiskt ganska kul om man är klädd för det! 🙂

När det började närma sig lunch var jag och J inte riktigt överens. Jag ville testa cafét på torget, Clara & co, medan J ville äta pizza på Primavera. Han fick vinna för den här gången, jag var ändå inte så hungrig efter frukosten så jag satt ändå bara och tittade på medan pojkarna åt, men nästa gång vill jag till caféet. Måste testa utbudet vi har här ute på orten!

Under promenaden vidare hem till farfar Kaj och Maria så hann Malte somna i vagnen. Det tar sin lilla tid för honom att göra det men det gick till slut. Han fick sova gott ute på altanen medan vi satt inne med vårt medhavda fikabröd, toscabullar. Mmmmm toscabullar. Vår plan var att efter att Malte hade vaknat,  försöka oss på att klippa hans hår med farbror Oscars trimmer. Det gick så där. Trots mutor i form av tablettaskar med Fruxo och Zoo så var han inte alls intresserad av att den där vibrerande eldrivna saken skulle närma sig hans huvud. Jag ångrar så att vi inte introducerande den där trimmern när han var lite yngre… Jag tror att vi får försöka oss på ett besök hos frisören istället, där det klipps med sax. För att vänta ända fram till mormors hemkomst i slutet av april går bara inte. Nej. Det går inte.

DÅ bor man på landet! 🙂

Malte december 2010

Ja, det här med att åka pulka verkar vara överskattat. Eller, jag vet inte hur det är på förskolan, där kanske han älskar det, men här hemma är inte pulkan en hit direkt. Vi köpte den förra vintern och även då var han inte alls intresserad. Då var han visserligen inte imponerad av snön över huvud taget och stod mest och gnällde och ville upp i famnen. Ja han såg exakt ut som på bilden ovan faktiskt.

Idag hämtade jag och J Malte tillsammans så då passade vi på att ta med pulkan också. Kanske ville han bli skjutsad hem i den istället för vagnen! Han satt i pulkan i tio meter, sen var det roliga över och han ville upp. Har jag missuppfattat något? Jag trodde ALLA barn älskade sin pulka! Hur gör jag för att få honom att sitta i den? Behöver jag fylla den med chokladmousse?

Fredagskycklingen är rutschad in i ugnen, tvättmaskinen är laddad och blockljusen är tända. Vi har med andra ord en traditionell fredagskväll framför oss. I vanliga fall svischar veckorna fram och jag blir nästan förvånad när fredagen är nådd. Den här veckan har det inte alls känts så utan jag har snarare bara gått och väntat på att veckan ska ta slut. Jag har känt mig trött och seg. Tur för mig att allt sådant har försvunnit lagom till helgen!

De enda planerna för de kommande dagarna är att ta oss ut och leka i snön med Malte. Vara goda föräldrar. 🙂 Jag är så lite scout det går att vara och är inte överförtjust i utomhusaktivitet av någon sort, men att se Malte ha roligt vill jag ju inte missa! Det är dags att använda de där täckbyxorna jag köpte en gång för länge sedan. I dagsläget har jag inte på långa vägar använt upp kostnaden för dem!