Vilket jäkla fantastiskt väder! Nu är det vår!

Jag har en klar plan för min träning den här gången. Jag ska tycka att det är kul att träna, annars låter jag bli. Självinsikt har jag också; jag VET att jag är sjukt otränad. Därför kan jag inte gå på samma pass ännu som de jag körde när jag tränade förut. Jag är övertygad om att ett medelpass är för tufft konditionsmässigt så jag får ta ett steg i taget. Börja från början. Ta det lilla lugna.

I måndags körde jag ett jympa bas-pass. Lite pirrigt var det allt när jag stod i salen innan vi satte igång. Sen var det bara att köra. Det tog inte många minuter innan jag blev påmind om varför jag älskar Friskis. Ledarna är störtsköna, rörelserna är enkla och träningen ligger precis på den nivå jag själv vill lägga den. Dessutom är det ju kul! En bonus, som jag inte hade tänkt på innan, var att alla rörelser satt i ryggmärgen sedan tidigare. Det var så himla skönt att inte börja om på noll med övningarna och koordinationen, nu kunde jag istället koncentrera mig på att ta ut mig ordentligt!

Jag ska ju ta det lilla lugna så här i början så jag har tagit en paus i två dagar. Nu är det dock dags igen, ett baspass blir det nu ikväll. Ett spinningpass ska det bli så småningom men suget har inte riktigt infunnit sig än. Jag tar det när jag vill ha variation.

Vilken fantastisk dag förresten! Den började i gråslask och slutar i blå himmel. Våren är verkligen på gång, jag tror inte att vi får några bakslag vädermässigt faktiskt. Håll utkik efter krokusen! 🙂

Att äta middag på en flygplats känns så oerhört sorgligt. Att sätta mig med något varmt på en tallrik, en riktig måltid, kan inte jag göra så istället nöjer jag mig med lite yoghurt och müsli. Det är inte en riktig middag utan kvalar in någonstans mellan ett snack och mellanmål. Det känns mer ok att sitta och äta vid gaten alldeles ensam än varm mat. Vi har alla våra idéer! 🙂

Hela långa dagen har jag tillbringat i ett rum kallat Vinkällaren på Hotell Avalon i Göteborg. Där har vi planerat, och diskuterat och planerat lite till. Nu är jag på väg tillbaka hem till min lilla familj. Malte sover garanterat vid det här laget men J ska jag nog hinna krama på innan jag går och lägger mig. Sova hemma är alltid bäst!

Imorse packade direktbussen till Centralen ihop efter bara ett par stationer och jag fick kliva av i Tyresö och vänta på en annan buss. Chauffören meddelade dessutom att nästa direktbuss var inställd. Jaha, det var bara att ställa sig på busshållplatsen och vänta. Så kom en buss, 805:an till Gullmarsplan. Kanon tänkte jag, där byter jag ju bara till t-banan sen. För jag trodde att jag visste att 805:an gick raka vägen till Gullmars. Jag trodde att jag visste. Jag hade fel. Den går långa omvägar i Tyresö innan den åker ut på Tyresövägen. Det fick jag lära mig den hårda vägen.

Ikväll hade jag ett pass avklarat på Friskis och stod vid busshållplatsen för att åka hem. En 872:a kom och eftersom jag trodde mig veta att den gick raka vägen till Tyresö Centrum så hoppade jag på den för att i Centrum kunna byta till en buss ut mot Tyresö kyrka eller Brevik. Jag trodde att jag visste men jag hade givetvis fel, den gick runt hela jäkla Tyresö innan den slutligen kom fram. Långa och många omvägar blev det.

Man ska kanske ta de säkra korten. Jag kanske bara ska ta de bussarna som jag med all säkerhet vet var och hur de går. Men visst vore det lite tråkigt? Utan mina felåkningar kommer jag ju aldrig se mig om i min nya hemkommun!

Det fanns en tid, jag lovar, då jag var duktig och tränade regelbundet. Jag var en entusiastisk Friskismotionär som antingen på väg till Lärarhögskolan, eller på väg därifrån, stannade på ett Friskis och rörde på mig. Jag var inte speciellt strukturerad utan tränade det jag tyckte var roligt. Oftast blev det ett par spinningpass och ett par jympapass i veckan och det var sjukt kul! Jag kände mig stark och frisk. Jag var stark och frisk. Det är dags att bli det igen.

Två tolvmånaders allträningskort köptes därför idag, ett till mig och ett till J. Min plan är att köra pass så här i början, bara för att min erfarenhet säger mig att det passar mig bäst. När jag bokar upp en tid så är det lättare för mig att verkligen ta mig dit. Dessutom tar jag ut mig mycket hårdare när jag kör gruppträning, på gymmet blir det lätt så att jag fuskar. Segar mig igenom övningarna vilka jag egentligen inte tycker är roliga.

Det blir kul det här! Jag ser fram emot min första spinning och mitt första jympapass!

Min förmiddag i Sickla innebar inte enbart tråkigheter hos tandläkaren. Nej, när jag ändå var i där, och ensam dessutom, så passade jag självklart på att gå runt i lite butiker i egen takt och titta. Och köpa! Jag var där lite för tidigt dock så en bra stund satt jag bara i en fåtölj och hängde, rakt upp och ner. Hur ofta händer det?

Det är något speciellt med ett köpcentrum som ännu inte har öppnat. Eller är det bara jag som tycker det? Helt tomt och tyst, jalusierna helt nerdragna, och så slår klockan öppning och ridån går upp. Personalen ”kliver upp på scenen” och kunderna kommer från alla håll. Sånt underhåller mig.

Efter att jag hade shoppat lite så unnade jag mig en fika också innan jag åkte hem. Jag vet inte när jag satte mig att fika själv senast men det är helt klart något jag borde göra oftare. Jag älskar att sitta och titta på folk, och att få göra det ostört är ju drömmen. Synd bara att bedövningen gjorde att jag inte riktigt kunde njuta fullt ut av kanelbullen. Jag tror att den var god.

Vi firade av veckan och in helgen med den sedvanliga fredagskycklingen, för man tröttnar faktiskt aldrig :). Vi bjöd över Kaj, Maria och Oscar också och det borde vi inte ha nämnt i förväg för Malte för jag har aldrig hört en unge tjata om något så mycket som han gjorde igår. Sen kommer faffa och Diiia. Och Oksar!

Utöver det så tjatades det också en hel del om marängerna. Ända sedan jag och Malte gjorde dem dagen innan faktiskt. När vi hade ätit klart vår kyckling och druckit upp vårt vin tyckte därför Malte inte att det var en minut för tidigt när jag började blanda min version av marängsviss. Vaniljglass, grädde, minimarängerna, hemmagjord chokladsås (inget fancy, bara kakao, socker och vatten) bananskivor och non stop. Helt sagolikt! Så otroligt gott! Bästa namnsdagsefterrätten! För jo, jag hade visst namnsdag visade det sig.

För övrigt så sov Malte sitt sämsta på länge och vaknade tre gånger. Att stoppa i sig hejdlösa mängder socker precis innan man ska sova är tydligen inte en bra idé.

Leendet alltså. Det är bara fejk, jag är inte alls speciellt munter idag. Vaknade på helt fel sida och inte blir det bättre av att jag strax ska ta mig till tandläkaren…

Med fredagar menar jag? Speciellt när man kan gå hemifrån och tycka att det är riktigt behagligt utomhus och dessutom se vägen framför sig. Ljuset och våren är på gång! Jag kanske är lite överoptimistisk men det är inte många dagar kvar till mars och enligt klart.se är det fler röda siffror än blåa de närmaste tio dagarna. Plusgrader! Att det innebär slask och väta väljer jag att bortse ifrån.

Från det ena till det andra: Malte, som i vanliga fall är en klocka och alltid sover kl 20-06, har två dagar på raken vaknat 05.15 och konstaterat att det är mojjon. Betyder det här att det är dags att börja begränsa hans vila på dagen? Nu får han sova så länge han vill och jag tror att han då brukar snitta på typ 75 minuter. Jag ger honom en vecka, fortsätter han att vakna aptidigt får det räcka med 45. Därmed basta. Det är faktiskt inte mojjon förrän tidigast 06.