Bild lånad av Mia eftersom jag glömde ta bilder själv. Ni märker hur jag börjar tappa bloggen.

Jag mötte av en slump Elin på t-banan i förra veckan så snabbt passade vi på att boka in en middag tillsammans med Mia. De är oftast inte speciellt svåra att få till, det är bara det att de liksom inte blir av. Själva bokandet menar jag, det blir lite för glest mellan dem. Samtidigt finns det ju mycket att berätta om då, när man inte har setts på ett tag!

Elin och Mia ger mig energi. Det är ingen klyscha utan så är det och precis vad jag behövde nu när jag som mest behöver det. Jag skulle inte säga att jag har varit låg den senaste tiden utan snarare bara jäkligt grinig. Trött på det mesta. Energinivån nästintill obefintlig. Och jag väntar ut, och tar emot energin när jag får den så länge.

Det har jag iofs behövt göra i några dagar nu och förstå mig rätt, jag älskar att solen har gjort comeback, men det jag vill åt är ju plusgraderna. Jag längtar efter slasket!

Jag var uppe en halvtimme och åt frukost men sen tog jag mig friheten att gå och lägga mig igen. Det syns kanske inte så tydligt på bilden men min utsikt just nu är en blå himmel och och strålande sol. Visserligen minusgrader men prognosen har lovat annat under veckan som kommer. Enkelspårig, jag? Smältande snö är det enda jag kan fokusera på just nu.

Lördagskvällen tillbringade vi i Björknäs hos Sofia&Johnny och tjejerna. Det var nämligen dags för paellaafton! Jag älskar verkligen paella och äter det alldeles för sällan. Sofias paella var så god att jag tog två portioner vilket resulterade i en natt med dålig sömn pga den oerhörda mättnaden. Det var iofs inte bara paellans fel utan också citron- och marängpajen (två portioner även där givetvis) samt lösgodisets fel. Så kan det gå!

Barnen lekte så som barnen brukar. Intensivt! Speciellt Malte och Emelie, de blir vilda i varandras sällskap. Det är inte bara en gång som man måste bryta och be dem lugna ner sig. Crazy! Det är högljutt och ”springigt” hela tiden. Att sitta tillsammans och lägga pussel var inte aktuellt.

Trots segheten så överraskade jag mig själv med att laga middag igårkväll. En hel måltid. Det mina vänner var länge sedan. Synd då, när jag ändå lade manken till, att jag kryddade dåligt och att fisken smakade hav. Yuk!

Minusgrader idag, dessutom har det snöat. Hur konstigt det än låter så känns det som att vi varje dag är en dag längre ifrån våren istället för tvärtom. Det är svårt att se ljuset. Negative much?

Kaj och Maria har varit här med lite fika som avslutades med ett lite skämtsamt ”då kör vi korvgrillning i solen här på altanen nästa vecka då”. Galghumor. Men det är klart att det får mig att längta efter vår och sommar ännu mer. Och fundera på vad vi ska plantera för något får att få till en trädgård egentligen. Och på vad vi vill ha i våra stora planteringslådor. En sak är säker, i vår ska jag ta vara på de brännässlor som växer bland hallonbuskarna bakom hönshuset. Att göra god nässelsoppa kan väl inte vara så svårt?

Det är en sådan kväll. En Vermonster-kväll. Och det gör ju inget, jag tränade imorse så jag har säkert förbränt en hel tiondel av den här redan! 😉

Jag firar att det har varit en plusgrad hela dagen så lite lite har smält bort. Att prognosen visar kalla minusgrader under hela veckan som kommer väljer jag att strunta i, prognosen hinner ändras många gånger.

Jag går enbart på ångorna just nu. Den lilla energi jag har går åt Malte och jobb. Allt annat får stå tillbaka. Huset är katastrof, maten är helt åt helvete eftersom ingen av oss har energi att laga ordentliga måltider och jag längtar alltid efter fåtöljen och en filt.

NÄR kommer våren? Plusgraderna? Solen? Lite lite blå himmel? Det här går inte längre!

Happy friday!

Det är åtminstone lite ljusare ute. Men det är väl det enda positiva jag kan komma på denna morgon. Snön och minusgraderna känns som ett hån just nu.

Jag har klämt i mig den ena semlan och om inte J kommer hem inom en halvtimme kommer jag äta upp den andra också. You work late you lose! Själv har jag stannat hemma med Malte hela dagen. Förskolan ringde igår och ville att jag skulle hämta då han var glansig i ögonen, hostig och väldigt lugn och trött. Inte alls sig själv. Väl framme på förskolan tyckte jag nog att de överdrev lite för han var lika sprallig som jag är van att se honom. Det berodde nog på den nyligen druckna blåbärssmoothie barnen hade fått till mellanmål för hemma i fåtöljen lugnade han snabbt ner sig, blev varm och febrig och somnade i min famn. Det hela hade varit hur sött som helst, hade det inte varit för att började hosta så hårt att han kräktes ner både golv och fåtölj. Så kan det gå!

Idag har han varit helt feberfri och tack vare den slemlösande hostmedicinen som han motvilligt har skedat i sig så hostar han heller inte lika mycket och hemskt. Imorgon blir det förskolan igen, han förklarade redan idag att han saknade sina kompisar. Skönt att höra att han trivs!

Mamma, kan du stänga locket så kan du leta efter mig sen?

Jag längtar inte efter sommaren just nu. Med all den snö som är så känns sommaren alltför avlägsen, nästan som en ouppnåelig dröm. Däremot så längtar jag efter att snön har smält och man kan sitta i några plusgrader i solen på altanen. Visserligen med varm jacka på men ändå, att sitta ute och njuta i solskenet. Och kanske äta grillkorv med rostad lök och räksallad!

Jag gick tillbaka i bloggen och letade. Förra årets grillpremiär på altanen var den 3 mars. Kan det gå eller är jag för optimistisk då? Det behövs ett antal dagar med plusgrader för att få de här volymerna med snö att smälta undan…