Ibland får J riktiga ryck där arbetsmyran får fart på honom. Då gäller det att inte stå i vägen för det, det är snarare bättre att hålla sig undan och sen komma tillbaka och njuta av resultatet. 😉 Därför följde jag och Malte själva med Kaj och Maria till slottet för att äta lunch, och lämnade mannen hemma.

Nu när vi har haft så fint väder i så många dagar så ser man att snön faktiskt sakta (mycket sakta) men säkert smälter undan. I solen är det dessutom riktigt skönt. Att ta en promenad till slottet är därför ett rent nöje. Om jag har förstått allt korrekt så är det nya ägare i restaurangen så nu ska det satsas! Jag hoppas att han lyckas, det gäller bara att han håller ut så att folk hinner upptäcka att de har öppet. Vi satte oss inomhus och åt vår spenatsoppelunch men kaffet och fikat efteråt tog vi i solen ute på verandan. Så himla härligt att sitta där och se ut över ängen och fruktträden. Det är faktiskt jäkligt vackert här ute!

Väl tillbaka hade J hunnit röja ordentligt i garaget, vår skamfläck i huset. En redig arbetsbänk hade han skruvat upp och under kvällen satte han in hyllor och sorterade in allt vårt bråte in i garderoberna som vi har där ute. Krokar sattes upp på väggarna för att hänga upp ex snowracern och stege… ja det ser helt plötsligt ut som ett riktigt garage istället för ett skräprum. Fantastiskt! Och fantastiskt att jag kan bli så glad över ett städat garage! 🙂

De senaste åren har vi, precis som till julafton, bjudit över alla till oss. Jag tycker om att ha alla samlade hos oss och nu när vi dessutom har plats för det så är det inte ett lika stort projekt som det var i Hammarbyhöjden.

Det kan tyckas givet att jag, som älskar och håller hårt i traditioner, skulle förespråka en traditionsenlig påsklunch men jag tycker faktiskt att den avverkas bäst på just julaftonen. Till påsk har vi därför inga fasta traditioner mer än att vi hittar på något nytt varje år. Ett år hade vi italienskt tema, förra året körde vi på cypriotiskt/grekiskt. I år blev det Påsk Mexican style. J fick göra sin chili som stod och puttrade hela Långfredagen (ni ser kastrullen på spisen på bilderna när Sofia lagar middag åt oss) och till det åt vi goda tillbehör. Jag har svårt att tro att någon åt middag på det på kvällen, servar oerhört mättande!

Elva personer var vi runt bordet, precis lagom. Malte var nöjd också som hela tiden hade nån som ville leka med honom. Han fick för övrigt ett antal påskägg, de var dock efter önskemål av oss fyllda med leksaker (=läs bilar och läskiga spindlar). Ett godisägg från oss tyckte vi skulle räcka och hade han fått nötter av någon hade han ju obarmhärtigt ratat det efter påskharens generösa gåva. 🙂

Citronmoussetårta med passionstäcke. Faktiskt väldigt god!

Vi har varit väldigt restriktiva när det gäller Malte och godis. Han har helt enkelt inte fått nåt. Det var ett beslut vi fattade och som sen inte har varit knepigt att hålla eftersom Malte aldrig frågat efter det. Att skjuta på godisdebuten hos ett barn som inte har några äldre syskon är plättlätt, då är det ju bara vi föräldrar som bestämmer! 🙂 Min tanke inför årets påskfirande var att han skulle få en kopia på förra årets påskägg, nötter och torkad frukt, men när han själv berättade att man på förskolan pratat om att påskharen kommer med ägg fyllda med godis kunde vi ju inte göra honom besviken. Godisägg it was, det fick bli en Palle Kuling-påse tömd i ett ägg.

Vi startade en ny tradition och lät Malte ställa ut en tallrik med morötter till påskharen. Under faten lade han ett par teckningar också, det här med mutor fattar man redan när man knappt är fyra. Efter ett par timmar var morötterna mystiskt borta men efter sig hade påskharen lämnat ett påskägg, gömt på altanen. Vilken lycka!

Vi påbörjade vår eftermiddag med att ta en fika, bara Sofia och jag, medan papporna och barnen fick stanna hemma. En halvtimmes paus över en påskprincessbakelse i Tyresö C var nämligen precis vad vi behövde för att ladda upp för kvällen. Efter handling av matvaror åkte vi sen hem. Sofia ställde sig i köket, själv slog jag mig ner med övriga i vardagsrummet för att titta på! 🙂

Det är faktiskt en fröjd att se när Sofia dansar runt i köket. Det som imponerar på mig är hennes förmåga att hålla alla bollar i luften och sen lyckas med att få fram all mat varm samtidigt på bordet. Det är faktiskt en konst! Igår bjöd hon på marinerade kycklingklubbor, chorizo stekt med cannelinibönor, nyfriterad calamari, lök- och tomatsallad, vitlök- och persiljestekta champinjoner, melon med serranoskinka, oliver, bröd och säkert en massa annat som jag har glömt. Jag älskar plockmat och gårdagen var en fullträff!

Creme brulee smaksatt med citrongräs till efterrätt. Rundade av bra till mitt allra första avsnitt av Let’s Dance

Vår påskhelg smygstartade redan igår då vi låtsades att det var röd dag. Jag och Malte var hemma hela dagen. Min plan var att vi skulle måla ägg, jag hade tom köpt färg, men när jag väl kom ihåg att vi skulle göra det var det eftermiddag och jag var slut efter tvätt och städ. Han verkar ha glömt att jag hade lovat honom äggmålning och jag tänker inte påminna honom.

Denna morgon inleddes med SpinnIntervall. Helt slut efteråt. Ville kräkas. Bra början på dagen! Om en stund kommer Sofia&Johnny&tjejerna över, vi ska begrunda korsfästelsen medan vi lagar tapas. Bra grej!

Efter passet. Ville dö lite.

Efter kvällens skivstångspass så hade jag ännu en utmaning bokad. Jag skulle tanka bilen. Jag har haft körkort i drygt ett och ett halvt år nu och under hela den tiden har jag varit slug nog att lyckas undvika det *nöjd*. Ikväll kunde jag dock inte slingra då jag på direkt order av J var tvungen att åka till macken *mindre nöjd*.

Jag har tankat med J förut så jag tänkte ändå att det här var någonting jag borde klara ganska lätt. Jag gled in på macken och parkerade bredvid bensinpumpen, med bensinluckan på rätt sida och allt. Då var det bara den detaljen som är själva betalningen. Jag stod handfallen då jag var osäker på om kortautomaten liksom gällde för min sida av pumpen. Jag hade ingen stolthet att svälja så jag vände mig till killen, max 22 år gammal, som tankade på andra sidan min bil. Du, jag har aldrig tankat förut, är det bara att stoppa in kortet här?

Den blick jag fick har jag aldrig mötts av förut. Det var som att jag kom från en annan planet. Har du inte tankat förut? frågade han och lät uppriktigt förundrad. Som om jag hade sagt något som var väldigt svårt att tro på. Inte blev det bättre av att jag sen inte lyckades få upp skruvlocket till själva bensinhålet! Det vet väl vilken idiot som helst att allt som ska skruvas upp, säg en flaska, en burk eller whatever, så skruvar man åt vänster. Just ikväll fick jag givetvis hjärnsläpp och skruvade och skruvade åt höger så att det förbannade locket inte gick upp. Den lille pojken fick hjälpa! 🙂

Men nu är det gjort. Nu kan jag väl det här. Men jag har inga problem med att låta det gå arton månader till nästa gång igen. Eller 31 år när jag tänker efter! 😉

Det tar faktiskt sin lilla tid. Speciellt när det är ett helt nytt hus, helt utan själ eller spår av tidigare liv och rörelse. Det är ju VI som ska skapa den här hemkänslan. När vi flyttade in ställde vi möblerna på plats och sen blev det hastigt vår vilket innebar att vi struntade i allt som innebar fix inomhus – vi ville ordna trädgården och faktiskt också bara njuta just av att bo i hus och ha trädgård. Vi slet med andra ord inte ihjäl oss (eller jo, J slet med altanbygget), det tar tid att komma på hur man vill ha det och vi har ju ingen brådska. Det får ta den tid det tar.

Vi hade en tanke om att när vintern skulle komma skulle vi ta tag i huset invändigt. Göra det till vårt. Vad vi inte hade räknat med var att all energi på vintern går åt till att överleva vintern. Inredning är liksom inte alls prio. Det är först nu när ljuset har kommit tillbaka som några planer har formulerats och idag realiserats. Malte fick hänga med sin farmor så åkte jag och J till Ikea och Mio för att köra två byråar (den ena ett spontanköp), två kökslampor, en stoor klocka att hänga ovanför trappan, gardiner till köket, en tavelram som ikväll rasade i golvet och hamnade i soporna osv. En hel del prylar fick hänga med hem. Och visst gör de där prylarna skillnad. Absolut.

Men det får ändå ta den tid det tar. Övervåningen är fortfarande väldigt kal och två stora rum står fortfarande oanvända och ganska tomma. Så pass att vi har hållit dörrarna till dem stängda i vinter och dragit ner på värmen. De där platsbyggda bokhyllorna står på listan men de får vänta. Snart är det ju dags för trädgård igen! 🙂

Ikeavagnen. Två solstolar fick hänga med också! De håller förmodligen inte ens säsongen ut men för 179kr styck kändes det hoppfullt och bra för humöret att ta med dem hem!

Om man ska tro väderapparna, och det gör ju jag, så är våren faktiskt på gång. Dagarna bjuder på fler och fler timmar med plusgrader, så pass många att jag för första gången börjar tro att snön faktiskt kan ha smält bort tills mina föräldrar kommet hem. Det vore ju nåt!

Efter morgonens skivstångspass satt en kanelbulle precis rätt i magen. Kaj och Maria kom över med dem och för första gången i år satt vi ute i solen och fikade. Med helöppen jacka satt jag med mitt kaffe i värmen och kisade mot himlen. Det är sånt man kan vänja sig vid ganska fort.

Nu: allra sista avsnittet av House of Cards. Imorgon är det dags för IKEA och Mio.

En vecka innan påsk åker pepparkakshuset ut. Det hade lika gärna kunnat stå kvar till nästa jul men då Malte tjatat om att julen faktiskt är slut så fick jag till slut ta mig i kragen. Kanske ser våren detta som ett tecken på att det är fritt fram? Tänk om det är just det här våren har gått och väntat på!

Kul att vädergudarna kan göra NÅGON glad!

Jag har aldrig tidigare varit så påverkad av vädret som i år. Aldrig har jag känt mig genuint sorgsen pga snön som aldrig vill försvinna. Visst, jag var inte helt nöjd med hur det såg ut för ett par dagar sedan heller; jag struntar fullständigt i att solen skiner om det ändå är minusgrader. Inget annat än att snön smälter bort duger för mig. Men att det rasar ner en sisådär 15 cm snö i ett svep den 18 mars är under all kritik. Jag kan liksom inte förlika mig med det. Det kommer ju fortfarande vara helvitt en bit efter påsk!

Fokusera på det goda ja, det är det man ska göra. Jag vet inte om jag orkar försöka men ok, jag hade faktiskt en trevlig måndagskväll trots snöfall. En Vapianodejt med Stina och Anna. En tanke från igår sitter fortfarande kvar – vad fasen hette människorna jag gick på gymnasiet med? En blank fläck i min hjärna.