Japp, mamman i familjen har åkt på nackspärr. Planen var att jag skulle gå ut hårt de närmaste dagarna för att kunna slappa till riktigt ordentligt sen. Idag skulle jag åkt till Maxi och storhandlat, sen skulle jag ha städat badrummen och dammsugit åtminstone nedervåningen. Som det ser ut nu blir inget av det gjort. Och den där krämen som ska lindra som ligger i apotekslådan får jag inte smörja på så här sent i graviditeten. Halsduk på alltså. Härliga lördag!

En allra sista bild från kontoret på Segels torg.

Ja dagen kom till slut. Den där dagen jag stundtals aldrig trodde skulle komma och som stundtals kändes som att den kom i rasande fart. Min allra sista arbetsdag innan jag gick på föräldraledighet.

Det är en speciell känsla det där när man går. Förra gången påbörjade jag min föräldraledighet i samband med att läsåret tog slut på den gymnasieskola som jag jobbade på. Visst kändes det speciellt att veta att jag inte skulle komma tillbaka efter sommaren, men jag gick ju på ledighet samtidigt som alla andra lärare så på sätt och vis tonades det speciella ned iom det. Desto mer speciellt kändes det den här gången, då jag går på ledighet samtidigt som mina kollegor gör precis tvärtom. De taggar upp inför kommande läsår!

Nu har jag lämnat över. Passerpluppen är inlämnad, nycklar är bortplockade från nyckelknippan och datorn är inlåst i ett skåp. Jobbmailen tog jag bort från telefonen för några dagar sedan och det kommer nog dröja innan jag har vant mig av att ständigt trycka på det lilla kuvertet. Nu är det föräldraledighet som gäller. Min andra och sista i livet, den ska jag och min familj njuta av till fullo!

Idag är det på pricken tre veckor kvar till BF. Beräknad förlossning. Eller ska vi säga beräknad födelsedag för bebisen? Malte kom sex dagar före beräknat datum men i min hjärna kom han precis i tid. Enligt mina beräkningar skulle han komma den 17/7 och han kom den 16/7. Den här lilla bebisen tror jag dock poppar ut omkring den 18/9, precis som ultraljudet sa. Det stämmer överens med mina egna noteringar och magkänslan säger mig att vi kommer hamna omkring där. 🙂 Inte för att jag har något emot att gå över någon vecka, planen är nämligen att jag ska använda den här tiden till att bara ligga och slöa framför Netflix.

Homeland säsong 1 klämde jag under förra veckan, och eftersom Netflix inte har säsong 2 får J trolla fram resterande avsnitt åt mig. Sen tänkte jag kasta mig över Orange is the new black. Om jag orkade skulle jag eventuellt sätta mig och kolla på Game of Thrones men det är så många avsnitt att jag inte vet om jag pallar. Det måste ju finnas massor som jag har missat som är värt att lägga tid på! Och så måste jag tvätta bebiskläder också! Om den där kartongen med stl 50-56 uppe på vinden hittas nån gång…

Eller mina ickeexisterande fotleder snarare! Jag har liksom raka och jämntjocka elefantben! Så här ser jag ut framåt eftermiddagen och trots att jag dricker mycket vatten och försöker att lägga benen högt så fort jag kommer åt så ser de ut så här. Fotlederna är en sak, de svullna fötterna är ett kapitel för sig.

Och nej, jag kommer inte att ta på mig kompressionsstrumpor att ha i mina ballerinaskor! Det bara finns inte i min värld. Jag får väl se ut så här helt enkelt.

Vi är hemkomna efter eftermiddagsfika i Brevik. Supergod äppelpaj med knäckigt täcke enligt principen 2-2-1. För mitt eget minnes skull noterar jag det här: 2 dl mjöl, 2 dl socker av olika sort, ex farin- och rörsocker, samt 100g smält smör. Galet gott, två bitar slank ner tämligen enkelt.

Malte brydde sig inte om pajen alls utan koncentrerade sig på sjörövarskeppet som kompisen Js pappa byggt vidare på i sommar. Det här är tydligen bara början, det ska byggas ytterligare!

Inget sjörövarskepp är komplett utan en planka att gå på!
Hittade Steve Irwin i sandlådan, var tvungen att föreviga.

Här kommer Malte att leka fler gånger i höst. Även detta hushåll är nämligen påverkat av 20-timmarsregeln så Maltes kompis är hemma från förskolan två dagar i veckan.

Nu är det söndagkväll men ingen söndagsångest har ännu givit sig till känna. Jag känner snarare att ju förr jag sätter igång att jobba ju förr får jag gå på föräldraledighet! Fem dagar kvar nu!

Igår var det dags för årets kräftskiva, den här gången hemma hos Sofia&Johnny. Frågan är om man kan kalla det kräftskiva när bara 50% av de vuxna faktiskt åt av kräftorna? Jag och Sofia klämde i oss ett varsitt paket insekter, barnen tog för sig av varsin kräfta för att åtminstone smaka, medan papporna tog för sig av biff, ugnsbakad potatis och beasås. Curlade till tusen, de hade ju kunnat äta av den goda västerbottenpajen…

Malte ger sig på sin kräfta. Jag ÄLSKAR att han försöker med besticken först. Att ta i den kom inte på fråga 🙂

Jag tycker att det är så himla gott med kräftor. Speciellt petig är jag inte heller, så länge de inte smakar dy så gillar jag dem. Och så tycker jag om själva grejen att sitta länge och peta med maten, ta en kräfta i taget och jobba lite.

Barnen röjde på som vanligt och jag får lov att säga att Malte var lite lite lugnare än vanligt. Öht tycker jag mig se ett annat lugn hos honom nu när han är tillbaka på förskolan efter lång ledighet. Han är fortfarande galet intensiv, det är ju en del av hans person, men udden är liksom bortslipad. Eller är det kanske bara jag som desperat letar efter en ljusning? 😉

Kvällens dryck för the preggo. Om det är något jag inte har några som helst problem med så är det att avstå från alkoholen. Saknar inte alls. Det är ändå så sällan jag smuttar i vanliga fall – en konsekvens av att leva med en man som inte dricker.
Zuleikatårta!
Picnic på altanen! I hur många veckor till kan man sitta så här utan att frysa rumpan av sig?
En lugn stund, både för barn och föräldrar.

Idag klinkar J golvet i garaget. Vi får se hur långt han hinner, det är ju ganska slitigt att göra det och mig har han ingen nytta av direkt! 🙂 Jag tror att han kommer få dela upp golvet i etapper, till slut blir det klart! Utöver golv så har vi en playdate med Maltes kompis J i Brevik!

Hur fånigt är det inte egentligen, att jag står och ler åt min egen spegelbild och fotar det för att lämna åt eftervärlden?? 🙂

Så var veckans sista arbetsdag över! En enda liten vecka kvar tills jag går på föräldraledighet! Idag känner jag mig inte alls lika trött som jag gjorde förra fredagen, jag har nog redan kommit in i jobblunket. Ja, så mycket som man kan när man vet att man snart ska gå.

Jag är trött, det måste jag medge, men inte så att jag känner att jag vill sova dygnet runt. Imorse vid lämning så synade faktiskt en pedagog mig uppifrån och ner och sa att du ser så himla fräsch ut! Det var snällt sagt. Och stundtals känner jag mig faktiskt ganska fräsch och pigg. Imorse gjorde jag det så pass att jag packade träningsväskan med tanken att köra ett pass efter jobbet. Men det gick över. Istället tar jag bussen raka vägen hem och fredagsmyser med min lilla familj. Träningen får bli av när jag verkligen känner för det och jag har ju faktiskt lyckats klämma in två spinnpass den här veckan så jag är nöjd med det.

Helgen bjuder på kräftskiva och eventuellt en playdate. Eventuellt blir det plattsättning i garaget men det är ingenting jag tänker engagera mig i! 😉

Jag och J var på föräldramöte på Maltes förskola igårkväll, faktiskt det första under våra 1,5 år där. De har inte bjudit in till något tidigare. Den här gången hade de bjudit in alla oss ”nya” föräldrar som har barn som precis har börjat på storbarnsavdelningen. Det var ett jättebra möte med mycket information kring hur deras dagar och veckor ser ut och vilka, ganska små, skillnader i rutiner det är mellan att gå på småbarns- och storbarnsavdelningen. Det var kul att träffa alla pedagoger för trots att Malte har gått på den här förskolan ganska länge så är det några pedagoger jag aldrig träffat. Sådana som jobbar korta dagar och kommer efter Malte och går före honom. De verkar vara ett bra kompetent gäng.

Det var bara en grej som irriterade mig, och det är fasen bra jobbat med tanke på att jag är en lättirriterad typ! 🙂 En mamma, helt nyinflyttad i Tyresö och med en fyraåring på förskolan och en fyramånaders hemma, ställde frågan om vad det är för regler som gäller när man är hemma med ett barn om dagarna. Då svarades det väldigt fort att Tyresö är en 20-timmarskommun. Som svar på frågan vilka tider som gäller då så svarade hon att det får man inte välja själv utan det vill pedagogerna att man som förälder bestämmer i samråd med dem så att man lägger ett schema som är det bästa för barnet eftersom det kan vara väldigt olika.

Det här var givetvis inga nyheter för mig men ändå, vänta lite, tillåt mig skratta! Hahaha! Har man 20-timmarsveckor för storasyskon i en kommun så är man väldigt tydlig med vad man tycker är viktigt och inte är det barnets bästa iaf, det är väldigt klart.

20-timmarsveckor är ett hån mot alla de förskolepedagoger som har gedigen utbildning men ändå får kämpa hårt med att legitimera sina yrken och kompetens. I och med den nya läroplanen som kom för nästan 20 tjugo år sedan förändrades förskolans uppdrag och gick från ”daghem/barnpassning” till att vara en pedagogisk verksamhet som ska komplettera familjen och det föräldrar kan ge sina barn. Till exempel att jobba med socialt samspel med andra barn, att jobba med språkutveckling på ett annat sätt än vad ”outbildade” föräldrar gör hemma osv. Om det var så att förskolan inte gav barnen allt det där som man menar att barn inte får hemma, om förskolans verksamhet innebar barnpassning medan föräldrarna är på jobbet, ja då är ju förskolepedagogernas utbildning och erfarenhet helt onödig.

Om man ändå hävdar att förskolan och förskolepedagpogerna har en viktig roll och är precis lika viktiga som lärare i skolan – något alla vi föräldrar som har barn i förskola vet är sant – så går 20-timmarsveckor stick i stäv med det. Barn har rätt till pedagogiskt utbildad personal i en pedagogisk verksamhet varje dag, hela dagarna, för det är viktigt för barnets utveckling, men när barnet får ett syskon så är det helt plötsligt inte lika viktigt längre. Helt plötsligt är en förälder precis lika kompetens som en förskolepedagog. Det går ju inte ihop.

Det här är givetvis inte bara ett hån mot alla fantastiska förskolepedagoger utan också mot de barn som blir drabbade. Malte är fyra år. När man är fyra år har man (oftast) ett stort behov av att träffa andra barn, att bli stimulerade till lek och lärande. Något jag som förälder har väldigt svårt att ge honom då jag kommer ha en bebis hängandes i bröstet timme ut och timme in. ”Nej Malte, jag kan inte leka med dig nu, bebisen ska äta. Nej Malte, jag kan inte leka med dig nu för bebisen måste vaggas i min famn för att inte gallskrika en hel dag. Nej Malte, nu får du lugna ner dig, sluta skrik, dämpa dig, bebisen ska sova. Väck inte bebisen! Nej Malte, nej.”

Varför jag blev irriterad på föräldramötet? Jo, för att pedagogen inte sa ett ord om att det finns möjlighet att få dispens hos kommunen om man vill ha fler timmar för barnet på förskolan. Det är det ett jäkla hysch hysch om. Jag läste det dock i en artikel i Mitt i Tyresö för knappt år sedan, då sa en skolpolitiker att jo, det går att söka dispens, men det är väldigt få föräldrar som gör det så slutsatsen de drar är att 20-timmarsvecka funkar bra. Föräldrar är nöjda med detta. Länk HÄR och HÄR. Jag kan upplysa kommunen om att föräldrar inte är nöjda med detta. Det finns två skäl till att föräldrar inte ansöker om dispens:

1. Föräldrar vet inte ens om att möjligheten finns.
2. Man vill inte vara den föräldern som inte vill vara med sina barn. För man är ju rädd att det tolkas som så.

Jag kommer testa att vara hemma med Malte utefter den 20-timmarsregel som idag finns. Antingen så är han hemma med mig torsdagar och fredagar och går lite längre dagar måndagar-onsdagar, eller så går han kortare dagar måndag-torsdag. Det är de två alternativen som finns om jag förstod det rätt. Men märker jag att Malte inte mår bra av det, att det går ut över honom på något vis, då ansöker jag om dispens. Det är ju mitt ansvar som förälder. Man kan tycka att det är ett ansvar som även borde ligga hos Tyresö kommun, men så är det tydligen inte. Och det är under all kritik.

Och det gör mig verkligen ingenting! Skönt med lite regn som fräschar upp och som dessutom ursäktar inomhushäng en hel dag. Passar mig utmärkt just nu!

Igårkväll kände jag verkligen så tydligt att det var fredag. Då menar jag inte att det var partystämning i kroppen utan det var tröttheten efter en veckas arbete som gjorde sig till känna. Farmor Jeanette&Kåre var här för att äta middag efter att Jeanette tagit han om Malte hela dagen, och till sällskap fick vi också mina föräldrar som jag i stort sett tvingade att stanna och äta middag innan de åkte åkte hem till Hälsingland. Men någon vidare bra värdinna var jag inte, jag var bara trött, sur och hade inget tålamod över alls åt en fyraåring med alldeles för mycket energi. Huvudet låg på kudden före kl 21 och jag somnade på fem röda.

Imorse tog vi sovmorgon men efter lagom segande tog jag mig till Friskis för lite träning. Jag var fortfarande trött men tänkte att jag skulle få med mig lite energi därifrån. Det blev lite försiktiga pyramider på crosstrainern, sen var tanken att jag skulle träna styrka. När jag gör det så jobbar jag alltid ben och rygg, utöver det blir det vad det blir beroende på lust och dagsform. Idag blev det bara ben och rygg, sen skrek kroppen efter ytterligare horisontalt läge i sängen. 🙂

Förutom lite matshopping i Tyresö centrum och hämtning av ny telefon på posten så har jag bara hängt hemma. Man behöver sådana dagar och just nu lyssnar jag på min kropp mer uppmärksamt än vanligt så klart. Att J har ont i knät och därför hoppar över kvällens Midnattslopp är jag också tacksam för, då kan jag sitta här medan han sköter chipsupphällning i skål och sagoläsning för barn.

Fåtöljhäng innan läggning för oss båda :). Alla torra ingredienser till morgondagens scones är blandade i en bunke, att spara in minsta femminutare på morgonen är guld!

Nästan iaf. Efter den här arbetsdagen har jag två tredjedelar kvar, sen går jag på föräldraledighet! Ursäkta tjatet men jag ser så mycket fram emot det nu. Jag är trött, jag känner mig tung och dessutom är jag rejält svullen framåt eftermiddagen och kvällen. Fötterna och fotlederna blir som stoppad korv, den obehagskänslan är inte att leka med.

Just nu är jag och Malte på väg till Gullmarsplan där farmor Jeanette ska möta upp oss för att ta hand om den lille under dagen. Igår tillbringade han dagen med sin farfar och farfars föräldrar ute i Vagnhärad. Tur att man har snälla människor omkring en som hjälper till när det dyker upp planeringsdagar på förskolan. Semesterdagarna är ju liksom slut, och det är dålig tajming att ta ledigt precis när man har kommit tillbaka till jobbet.

Så här i slutet av veckan är jag redigt trött. Lite avlastning har vi dock haft då min pappa har jobbat i Stockholm hela veckan. Jag har kunnat ligga i soffan hela kvällarna medan lekfarbrorn har aktiverat Malte ända till läggning. Lyxigt! Nu är bilderna nedan inte speciellt representativa för själva lekstunderna men jag slänger in dem ändå! 🙂