Januari 2013.

Jag hade fel. Det var inte över ett år sedan jag körde ett cirkelgympass sist utan det var den 13 januari i år för att vara exakt. Även då körde jag med Linda. Jag var kanske inte speciellt fräsch efter passet den gången (bilden är lånad av Linda) men jag log åtminstone. Det, mina vänner, gjorde jag inte idag. Passet var så sjukt jobbigt, att utsätta kroppen för alla dessa pulshöjare tre månader efter en graviditet var verkligen en utmaning. Jag klarade alla stationer, med nästan inget fusk alls, menade Linda, och jag kände mig stark men samtidigt så himla slut. Medan Linda småpratade med sin kollega Julia efteråt, hon som leder passet, stod jag rakt uppochner och funderade seriöst på om jag skulle klara bilresan hem utan att kräkas i Lindas bil. Jag menar allvar, jag tänkte det på riktigt! Hela kroppen var helt färdig och reagerade med ett illamående som tack och lov gick över när vi kom ut i friska luften. Jag är glad och tacksam för det men gladast är nog Linda.

Om det blir cirkelgym igen? Definitivt! Men imorgon kör jag skivstång, den här gången med ditsläpad J!

Vi är väl tillbaka i någon slags vardag om man räknar bort att J fortfarande är ledig och att mina föräldrar är här. Idag hade vi exempelvis en liten playdate med Jack här hemma hos oss, och julmaten har fått stryka på foten till förmån för vanlig husmanskost (läs: kyckling med cashewnötter och sushi från Strandtorget). Julgranen, adventsljusstakarna och pepparkakshuset står fortfarande framme men frågan är om jag pallar med att ha det framme ända till Tjugondag Knut. Nä, troligtvis inte. Jag älskar julen men en del av tjusningen är ju just att det är kort och väldigt gott!

Gårdagen bjöd på besök på Tyresö djurklinik med en liten Silje som varit i slagsmål och blivit biten i framtassen. En varfylld böld fick tömmas så nu sitter hon vid ytterdörren med en tratt på huvudet och surar över att hon inte får gå ut. Att gå på lådan är inte riktigt hennes grej, det har hon i stort sett inte gjort sedan hon var innekatt i min lilla etta på femte våningen i Orminge back in the day. Men med lite antibiotika under bältet är hon fit for fight igen om några dagar. Undrar om katter fattar att de börjar bli lite till åren och kanske inte ska ge sig in i våldsamma tjafs? Hon är ju ingen ungdom längre…

Imorgon ska det tydligen bli sol. Jag ser fram emot det för de senaste dagarnas gråa himmel har sugit musten ur mig. Ingen energi alls. Kaffedosen har jag redan ökat så till den milda grad att jag behöver trappa ner snart innan det går illa. Lite sol och frisk luft kommer med andra ord göra gott. Och det inbokade cirkelgympasset! Mitt första på säkert över ett år! Jag litar på att min träningsdejt Linda (som inte uppdaterar längre men som jag länkar till ändå) peppar (eller tvingar) mig att genomföra till hundra procent ända till slutet. Jag har stor respekt för cirkelgym, det är så djävulskt jobbigt!

Juldagen är tydligen en stor biodag. Jag förstår inte varför, då är man ju fortfarande alldeles trött och däst efter julaftonens ätande. Så kände jag igår i alla fall. Hade vi inte redan betalat biljetterna hade jag nog inte orkat ta mig iväg till Sickla för att se Hobbit. Men nu gjorde vi ändå det och det är jag glad över för den var riktigt bra! Det var inte bara en gång jag hoppade i stolen av spänning. Man ska egentligen inte sitta bredvid mig på bio när det visas äventyrsfilm, det får man tyvärr ångra. 😉

J ville att vi skulle passa på och äta ute innan bion, bara vi två. Tanken var ju söt men det enda som var öppet var ju McDonalds! Det blev därför en romantisk middag på tu man hand över en låda McNuggetsmed currysås.

Gårdagens suddiga kusinbesök parkerade framför Madagaskar 2.

Nu ska jag masa mig upp ur sängen och peta i mig en frukost. På förmiddagen har jag och J en spinndejt inbokad. Det gäller att passa på nu när vi har barnvakter inneboende!

Julaftonen ligger bakom om oss. Oj vad fort det gick! Här har man laddat upp i tjugofyra dagar och så är det över på bara några timmar. Fast jag måste medge att när allt var undanstädat och undandiskat på kvällen så var jag ganska trött. Det tog inte lång tid innan jag hade somnat skönt på huvudkudden.

Vår julafton såg ut ungefär som de flestas tror jag. Femton personer var vi i år men med lite planering och ommöblering fick alla plats utan några problem och jag tror till och med att de hade det ganska bekvämt. 🙂 Vårt firande startade en stund innan Kalle då alla trillade in med mat och ett gott humör. Medan Kaj och J sen riggade maten på köksön satt vi andra på övervåningen och smuttade glögg medan vi småskrattade framför tomtefabriken och Robin Hood.

Ett inlägg om hela dagen blir alldeles för långt, och jag är i ärlighetens namn fortfarande lite trött, så bilderna med tillhörande korta rader får tala för sig själva.

En bild i farten. Nu ska allt förberedas inför Kalle!
De flesta har parkerat sig framför Petra Mede. Malte tyckte att det var litre konstigt att det var så lite Kalle Anka när vi hade sagt att det var det vi skulle titta på. Men fastklistrad i sin fåtölj satt han i alla fall hela timmen, något han inte riktigt orkade göra förra året. 
Julbord! Vi kör på knytis varje år, det är perfekt!

Farbror Oscar och Janah inspekterar världens sötaste Anton. Han sov för övrigt genom nästan hela julbordet, en mätt mamma tackar för det!

Farmor Jeanette och Anton

Tomten gör sig redo ute i garaget

Malte blev först rädd för tomten när han plingade på dörren men med lite lockande från mig och med en trygg hand att hålla i så vågade han sig fram. Han kommenterade också att det nog var Farfar Anders bakom masken… Så himla trist att han knäckte det. Men vi förnekade det givetvis.

Det blev galet många julklappar till Malte i år. Alldeles för många faktiskt! Jag hoppas på att det löser sig självt nästa år när även Anton ska få grejer, då kanske det inte blir så många. 

Malte iklädd en av årets julklappar. Han hade tjatat så himla länge att jag inte kunde låta bli att köpa den här åt honom. Han älskar att gå omkring i den men det blir lite jobbigt när han vill gå på toaletten 🙂

God jul allihop! Vi startade vår julafton med förvåning då Anton överraskade med långsovning och vaknade inte för ett mål mat förrän 07.15 imorse! Själv låg jag kvar och drog mig i sängen till nio då jag makade mig upp och mötte en fyraåring som meddelade att tomten ska komma tillbaka och hälsa på oss i eftermiddag! Kul!

Nu tar vi det lilla lugna en stund till medan J och Malte är iväg och köper vört. Sen drar vi igång dagens alla projekt. Jag är laddad! Återigen, god jul till er allihop! Stor kram!

Mina föräldrar kom sent igår natt och sedan dess har vi hållit en ganska jämn sysselsättning vad gäller julförberedelser. Ingen stress what so ever utan vi har givetvis också tagit oss tid att dricka en del kaffe. Mamma och pappa har också fått en massa välbehövligt Antongos, det är ju i ärlighetens namn därför de är här.

Idag har vi handlat en sista julklapp i centrum, fikat chokladkaka, kompletterat julmusten och rivit av ett spinnpass. I den ordningen. Framåt kvällen, när jag trodde att vi var klara för dagen, fick jag och mamma ett ryck och drog igång ommöblering av vardagsrum inför julbordet och inventering av tallrikar, glas och uppläggningsfat. Nu känner jag mig väldigt förberedd. Så pass att jag kommer njuta i mängder av jullugnet imorgon när jag sätter mig vid frukostbordet och äter mammas risgrynsgröt.

Förra året kom tomten ner genom skorstenen på natten medan vi sov. När Malte vaknade låg fullt med efterlängtade julklappar under granen. I år har vi bokat ett besök av tomten framåt kvällen så för att inte Malte ska bli besviken imorgon bitti när han upptäcker att det är helt tomt under granen, så kommer han hitta detta kort i sin julstrumpa:

Förra året stod granen nere i vardagsrummet men det gör den inte i år så det är helt rimligt att tomten inte hittar den inatt. Helt rimligt.

Jag tänkte att nu när jag har tiden så skulle jag ge mig på att lägga in sill för första gången i mitt liv. Att det går väldigt fort hade jag ingen aning om… Idag kokade jag själva lagen som inläggningssillen ska ligga i ett par dagar, nemas problemas, det var ju inga konstigheter med det (förutom chocken över att det var så himla mycket socker i!). Problemet dök upp när jag började inse vilka otroliga mängder sill jag har köpt! Det är så himla väldigt mycket liksom. Sen tillkommer ”köpesillen” som farfar Anders och farmor Lillan kommer med till vår knytisjul. Vi får med andra ord nästan stryka allt annat från menyn och bara äta sill i år! Sill och skinka får det bli.

Det slutade med att jag ”bara” lade in tre av de fyra sillkonserverna. Den fjärde får jag spara till ett senare tillfälle. Till när har jag ingen aning om eftersom J inte ens äter sill!

Den stora burken innehåller ”vanlig” inlagd sill med lite purjo och rödlök. Moroten glömde jag så klart, att glömma åtminstone en ingrediens är lite av mitt signum. De två lite mindre burkarna innehåller sill med bara lagen. Dessa ska smaksättas med röror på måndag, vilka röror har jag inte riktigt bestämt ännu. Jag skulle kunna gå lite wild and crazy, men jag vet inte om jag vågar :).

De senaste dagarna har vi lekt med kompisar och uträttat de sista ärendena inför julen. Alla klappar är till och med inslagna, det har aldrig hänt så tidigt förut. Det här med att vara föräldraledig i juletider är verkligen en bra grej! 🙂

Jag har klivit upp tidigt idag för om en stund ska jag infinna mig på Friskis. Dagen innehåller moment av inläggning av sill samt eventuellt lite dammsugning. Inatt landar mina föräldrar i ett kallt men snöfritt Stockholm, då blir det jul på riktigt!

I vanliga fall brukar jag använda mina ”lediga” dagar (de dagar Malte är på förskolan) till att gå långpromenader men den här veckan hinns inte det med. Nu ska saker fixas inför jul! Idag griljerade jag en skinka, gjorde knäck (och chokladkola som brände sönder en kastrull :() och tittade på de tre senaste avsnitten av Sons of Anarchy. Ingen vidare julkänsla där tyvärr. Oh Jesus vilken gråtfest och vilket ugly cry jag fick till. Snoret rann så det stod härliga till. Tänk på det, ni som kommer över och provsmakar min knäck 🙂

Jag hade lite kakao i smeten också men det var nog inte tillräckligt för jag tycker inte riktigt att det märks på smaken. Jag använde ischokladformar till knäcken då jag tycker att de vanliga pappersformarna tappar formen när man häller i smeten. Jag smorde in plåten med lite olja innan jag lade ut formarna, då låg de på plats när jag fyllde dem istället för att fara runt som de brukar göra när jag bakpysslar.
Uppdatering! Ischokladformarna var ju en himla dålig idé, de fastnar ju i formen!


Jag är nästan 32 år gammal och hade aldrig griljerat en skinka tidigare. Varför? Det var ju inte så svårt liksom… Nästa år kanske jag till och med ger mig på att inte köpa en färdigkokt, vem vet?!
Ni som lyckas skära upp skinkan i tunna skivor; all respekt till er! Det var ju fanimig omöjligt!

Den här lilla söta krabaten höll mig sällskap medan jag stökade i köket. Så länge han blir underhållen av någon som gör något framför honom så kan han sitta här länge länge. Baby sittern är verkligen en förälders bästa vän.