Ja det är ju inte så himla lätt när två av fotoobjekten är fullt rörliga små barn varav det ena har fått för sig att det är himla kul att grimasera så fort en kamera åker fram. Trots det så tycker jag att varenda en av de här bilderna har sin charm. Och så tänker jag på hur trött min stackars pappa blev i armarna! 🙂

Ni missade inte att det var idag va? Det gjorde inte vi! Perfekt egentligen eftersom det var kallt och blåsigt ute, min mamma lyckades klämma in baket mellan Housewives of Vancouver och Extreme Couponing. Perfekt som sagt!

Här sitter jag och plockar vuxenpoäng! Jag har aldrig besiktigat bilen förut så det här är en spännande upplevelse för mig. Kaffe har de i receptionen, inte visste jag att detta skulle vara så lyxigt ;).

Det blev ju ett himla omslag i vädret igår. Från att vara så varmt som vi har hunnit vänja oss vid på morgonen till en helt ny årstid på eftermiddagen. Tur då att jag och mamma redan hade hunnit plocka ner våra inköp från Plantagen och Blomsterlandet i ny jord och krukor. Lite morotsfrön åkte ner i en planteringslåda också, till Malte.

Han fick för övrigt stanna hem igår. Han går mycket bättre nu men haltar givetvis fortfarande och jag var rädd att han inte skulle kunna hejda sig och överanstränga foten när han lekte med kompisar. Idag har jag iaf lämnat honom på förskolan men han är bara där på förmiddagen då de idag har aktiviteter inomhus. Det får räcka för idag. Oj vad han har längtat efter sina kompisar!

Fasen vad jag gillar vår bil! Eller bakluckan egentligen. Ni kan inte ana hur mycket vi har kört i den där bakluckan, vilka volymer! Det rymd verkligen hur mycket som helst där i.

Efter plantering kommer Candy Crush.

Vi firade aldrig Mors Dag i min familj när jag var liten vilket jag alltid tyckte var lite tråkigt. Js familj firar det lite smått med något gott att äta och det tycker jag är ett perfekt firande. Vi samlades därför idag på Bistron på Tyresö slott där farmor Lillan bjöd oss på deras brunch. Vi var där på Mors Dag även förra året och då var serveringen helt katastrofal så det var otroligt kul att de fick revansch idag. Med råge! Maten var helt fenomenal, så pass god att jag gjorde avkall på (en del av) efterrätterna för att ge mer plats åt maten. Det mina vänner har nog aldrig hänt förut så ett bättre betyg än så kan omöjligt delas ut.

Malte åt american pancakes och bacon, sen kände han sig nöjd för dagen. Vi hade tagit bilen till slottet för att avlasta hans fot men den stoppade honom ändå inte från att röja lite grand åtminstone. Det enda som fick honom lite lugn var en sur ”vampyrkaramell” som Kaj och Maria hade köpt åt honom i kiosken i Raksta. Den färgade hela tungan illblå och det var ju himla kul!

Här följer några bilder som fastnat i nåt svartvitt-mode. Jag tycker alltid att man brukar se mycket snyggare ut i svartvitt men här ser jag bara trött ut. Dessutom ser det ut som att jag har gula tänder, hur nu det går till på svartvit bild…

Vilken dag! Den började med att jag fick sovmorgon efter en helt ok natt, bara en sån sak! Jag vaknade upp full av energi så när jag klev upp för att vinka av J som skulle ut och springa så plockade jag runt lite, dammsög och fixade med allt det där jag behövde fixa för att med gott samvete sen kunna lägga mig i solen medan bebisen sov sin förmiddagsvila. Jag önskar att jag var lika tålig som förr om åren, för då skulle jag vara brun som en pepparkaka vid det här laget. Tyvärr orkar jag inte pressa på samma sätt nu så efter en skön lite längre stund i solen kände jag mig nöjd och satte mig i bilen och körde till Bauhaus.

Bauhaus ja. Den där hatkärleken börjar övergå mer och mer till ren kärlek. Det kanske inte kan bli på något annat sätt, det kanske är oundvikligt när man har ärenden dit mest hela tiden. Idag var ärendet planteringsjord. Det är det allt som oftast – planteringsjord. 15 säckar fick jag med mig hem till min lilla familj där jag fick veta att Malte minsann gått på sin onda fot. Hurra! Det går åt rätt håll! 🙂

I samma stund som jag fyllt upp hela planteringslådan med jord för att kunna stoppa ner lite sättpotatis så rullade lillasyster Vickan in på uppfarten. Vi drack Loka Crush, åt grillat och frös lite i den kalla vinden, men vad gör väl det när det är en underbar dag? Vad gör väl det när Hemglassbilen åker förbi och lockar en att fylla frysen med fryst grädde? Nä, absolut ingenting!

Så här nöjd var jag med mig själv i söndags när jag hade klarat av det tolfte och sista passet på Utmaningen på Friskis och kunde lämna in protokollet i receptionen. Dels för att jag var klar, dels för att jag nu ”får” välja träningsform själv. Nu kan jag ägna mig år spinning och skivstång igen, vilket är precis vad jag gjorde nu ikväll, back to back. För efter att ha provat ett flertal för mig helt nya pass så är det fortfarande just spinning och skivstång som är favoriterna. Positivt med Utmaningen är dock att jag har hittat några pass som jag skulle kunna tänka mig att köra bara för att få variation – bara någon gång då och då. Som ett vanligt hederligt medeljympapass! Eller cirkelfys och Indoor walking. Men yoga kommer jag inte göra igen, det var bara inte min grej. Jag inser att det kanske krävs några fler tillfällen innan jag kan göra en rättvis bedömning men med två småbarn hemma så har jag inte den tiden. Den tiden lägger jag hellre på det jag vet att jag tycker är kul och som jag behöver. En spinncykel och en skivstång alltså.

Bara för att jag drog till med ett gnällinlägg igår om Antons strul på nätterna så sov han bättre inatt än vad han har gjort på nån vecka. Jag hade kunnat glädjas åt det idag om det inte hade varit för Maltes fot.

Det var igår som Malte sprang omkring och lekte med sin kompis på altanen. I all iver ramlade han och slog på något sätt i foten ordentligt. Jag fick bära in honom och trösta honom i soffan och där satt han sen hela kvällen. Först trodde jag att han bara var trött och därför lite överkänslig men när han inte en gång under hela kvällen ville stödja på foten så började vi ana oråd. Vi bestämde att vi skulle avvakta och se hur foten mådde på morgonen men redan på natten förstod vi att denna torsdag skulle bjuda på ett besök på Astrid Lindgren. Han väckte oss nämligen på natten genom att skrika på oss att bära honom till toaletten – stackarn kunde inte ta sig dit själv.

J åkte med Malte nästan direkt efter att vi hade gått upp på morgonen. Själv var jag kvar med Anton hemma och kunde inte låta bli att tänka på den där dagen då Malte bröt benet och hur himla hemsk den dagen var. Det var en av anledningarna till att J fick åka och inte jag, jag hade blivit alldeles för blödig och återupplevt förra besöket på Karolinska. Som tur var var min oro obefogad, han hade inte brutit något i foten utan kommit undan med en typ av skada på benet som går till stortån som läker av sig självt på 2-3 veckor. Tills dess ska han ha ordentliga skor på sig både inomhus och utomhus, de ska alltid vara på. Och så behöver han troligtvis knapra en del alvedon.

Med tanke på den panik Malte gick igenom på morgonen när han förstod att han skulle behöva åka till sjukhuset (han blev livrädd!) så var det otroligt skönt att besöket gick väldigt fort och helt smärtfritt. De var tillbaka hemma före lunch och då lade sig Malte och somnade direkt av utmattning. Av urladdningen. Under dagen har han inte vågat stödja på foten alls, han är rädd att det ska göra ont, men jag hoppas att foten är så pass mycket bättre att han kanske kan ta ett par steg imorgon. Att han vågar prova. Så slipper jag bära på både honom och Anton menar jag..

Tur i oturen att han inte bröt foten men ändå olyckligt att det hände just nu när det är meningen att han ska springa i gräset och ha roligt med sin cykel. Vi får hålla tummarna att den värsta smärtan ger sig fort!

Det blev lunch i centrum innan vi gick och köpte nya skor. Och lego förstås. Sånt där man kan göra stillasittandes.

Jag är verkligen inte det just nu. Efter några (de är verkligen inte många) dygn med en febrig och snorig bebis, som har varit både kinkig, gnällig och sovit dåligt, så är mitt tålamod väldigt litet. Tänk att det skulle krävas så lite för att få mig ur form. Med Malte var dålig sömn vardag men med Anton så har vi varit bortskämda med en bebis som sovit i sin egen säng, vaknat nån gång för lite mat och i övrigt alltid varit på gott humör. Då blir det jobbigt när de grymma rutinerna bryts.

Häromkvällen behövde jag akut tid ifred och slängde mig i bilen och körde till Haninge och tillbaka klockan tio på kvällen. Sen sov jag ostörd en hel natt i gästrummet, det räckte dock inte för att komma tillbaka till mitt vanliga jag. Tålamodet räcker därför inte till nu när Anton vägrar att somna på kvällarna, och att han sover i vår säng andra halvan av natten stör mig nåt så in i h-e. Jag vill tillbaka till så som det var men hans rutiner är helt rubbade, med eller utan feber. 🙁

Ett glädjeämne är dock värmen och solen! Idag fick jag ändan ur och passade på att plantera om mina övervintrade pelargoner och stoppa ner de nyinköpta i jord. Förra årets plantor är veka och glesa men jag älskar dem ändå. De har ju valt att kämpa vidare trots min tuffa kärlek under vintern.

Koja!

Woohoo! Medan febrig bebis 🙁 sov och sov och sov på förmiddagen passade jag på att sitta i solen för att underhålla Cypernbrännan lite. Malte tjatade och tjatade att vi skulle leka så medan jag solade bjöd jag på att då och då träffa en boll i en korg. Så långt kunde jag sträcka mig.

När J kommit tillbaka från Bauhaus där han lämnat in gräsklipparen på lagning så fick jag till slut resa på mig och hjälpa till och kratta och trimma gräs medan han klippte med handjagaren. Det är en hel del som växer fint i trädgården nu så här kommer några bilder som för bara några år sedan aldrig skulle ha förekommit på bloggen. Växter, who cares liksom? Jo, lite oväntat jag!

Smultron!

Förra året ville den här rabarbern inte alls växa men i år kör den på som den ska. Den kommer inte bli enorm med tanke på hur mycket skugga den får, men några pajer borde det bli!

Och så hittade jag den här vissna granen på baksidan. Vi slängde ut den från vardagsrumsfönstret på övervåningen när vi tröttnade och där har den legat sedan dess :).