Så i sista sekund, den sista dagen av denna sista sommarmånad, så drog jag till med mitt sista träningspass för att nå mitt kvantitativa mål att hinna 40 pass på tio veckor. Jag är väldigt nöjd med det! Jag avslutade med ett intervallpass på löpbandet, 10 löpning, 10 gång. Idag ökade jag på farten ordentligt under de tio topparna. Om det kom kiss i byxan? Eeeh japp! Ett ”kvitto” på att jag inte skött mina knipövningar det senaste året ordentligt. Eller, jag har ju trott att jag har gjort det men så fort jag belastar lite mer än vanligt så påminns jag om en graviditet för elva månader sedan.

Det tar tid, speciellt om man inte sköter det där knipandet. Jag minns en gång när jag körde ett medeljympapass för första gången på jättelång tid. Det var på Friskis här i Tyresö vilket betyder att Malte var minst 2,5 år gammal. Jag trodde att jag var tillbaka där jag var innan graviditeten eftersom jag aldrig hade råkat ut för några missöden, men det berodde ju bara på att jag inte hade belastat bäckenbotten på det sättet. Att styrketräna på gym, värma upp på crosstrainern och ta powerwalks i motionsslingan belastar ju inte så. När jag så körde det där medelpasset, med en massa hoppande och studsande, så kände jag väldigt fort att jag inte var tillbaka. Kiss kiss kiss. Minst 2,5 år efter att Malte fötts. Man kommer mao aldrig tillbaka om man inte aktivt tränar upp det.

Anyway, nog om urin. Ikväll sitter jag parkerad framför Big Brother. Japp, jag, 32 år gammal, står för det. Risken är dock stor att jag inte pallar ända till slutet av den här säsongen och skälet till det är ju de här jäkla norrmännen. Jag fattar ju inte vad de säger! Tänk när de dessutom blir alkoholpåverkade! Norskt sludder kommer inte funka för mig.

Sorry för totalt mörker 🙂

Jag har nog aldrig sett fram emot ett biobesök så här mycket förut. En och en halv timmes avkoppling i ett mörkt rum, utan bebis och med sysselsatt femåring. Ganska skönt om jag får säga det själv. Vi shoppade lite i Gallerian först, det ingår ju när man är i Sickla, men sen fick den lille känna sig stor med egen popcornbytta i famnen och helt egen läsk i armstödet. Han gillade! Bra helg för honom öht. Igår lekte han i Blecktornsparken med farfar(sfar) Anders på dagen och på kvällen tittade han på Biciklo med farfar Kaj, och idag fick han gå på bio med mamma Alex.

Filmen tyckte han var helt ok men han störde sig så pass på de tjattrande barnen som satt bakom oss att han till slut vände på sig och hyschade åt dem! Det var länge sedan jag blev så paff som jag blev då. Malte, som i vanliga fall är väldigt reserverad mot främmande personer, röt ifrån idag. Jag gillade!

On another note. Kollar ni på Atleterna? Jag tycker den typen av program är fånigt i vanliga fall (syftar på Gladiatorerna här om det är nån som inte fattar det) men det här har jag av någon anledning fattat tycke för. Jag tror att det beror på personerna; att jag får heja på några och tycka riktigt illa om några. Det gillar jag! 🙂

God morgon! Jag fick sovmorgon imorse och kom upp lagom till att Anton petade i sig sin andra (!) frukost. Så kan det bli när man som bebis går upp tidigt.

Igårkväll var vi många som samlades kring fredagskycklingen: Kaj, Maria, Oscar och hans Janah. Väldigt trevligt, och nu när det börjar bli lite höstfeeling kan man tända ljus och greja. Mysigt ju! Det är verkligen konstigt men jag tröttnar verkligen aldrig på fredagskycklingen, jag tycker fortfarande att den är dundergod. Igår grillade vi dem dessutom och då blir det ju extra smaskigt. Till efterrätt blev det tiramisu och jag kan stolt meddela att jag bara åt en. Hade kunnat trycka i mig fyra men höll mig till en.

Nu är det off to ett skivstångspass. Lämnar er med några bilder tagna av Malte. My selfie days are over, jag har ju en proffsfotograf här hemma!

Maltes grej när han var liten var att snurra mitt hår runt sitt finger. Det gjorde han alltid när han var trött och ofta myssomnade han så. Men sin hand i mitt hår och jag fick sen ställa mig och försöka reda ut alla tovor. 🙂

Antons grej är att ligga mot mitt bröst och försöka suga på mitt halssmycke. Oftast får han inte riktigt till det då kedjan är kort och han har svårt att kila in huvudet precis rätt så att han kan få in smycket i munnen. Men han försöker. När han har tröttnat lägger han sig på sidan och fipplar med smycket med händerna tills han somnar. Urmysigt I must say. Och så är det lite skönt att slippa tovorna ;).

Eftersom J började på sitt nya jobb i juni blev det inte mer än två veckors semester tillsammans i juli. Alldeles för lite tyckte vi så vi bestämde att vi skulle ta oss iväg en vecka i september också. Idag är det exakt tre veckor till avresa och jag vet inte vem av Malte och mig som är mest taggad. Jag känner mig lite sliten efter den här sommaren så en vecka med hela familjen på ett poolområde passar mig som handen i handsken just nu.

Idag blir det trädgårdsarbete för hela slanten. Är det något som är eftersatt här hemma så är det den. Under sommaren var det för varmt och svettigt för att göra något och nu är vi bara trötta. Alltid finns det något att skylla på!

God morgon! J har precis cyklat iväg till Friskis där de ska ha någon slags kick-off för året. Jag och barnen kör alltså solo idag och vi har egentligen inga planer alls. Vädret verkar bli ok så ut kommer vi nog iaf. Två dagars stugsittande är nog för min del, tålamodet och humöret är inte på topp.

Bättre blir det inte heller av alla dessa kojor som byggs i tid och otid. Filtar, kuddar och möbler som flyttas om. Hur länge håller de på med det här? Hur länge tycker de att det här nedstökandet är kul egentligen?!

Fredagskycklingen står i ugnen och jag ligger lat i fåtöljen. Planen var att jag skulle ut och springa direkt efter att J kom hem men så övertalade han mig att hänga hemma. Dålig stil faktiskt då jag verkligen skulle tvinga mig själv ut. Hade ingen som helst lust. Men men, jag kan inte skylla ifrån mig, det var ju jag som fattade beslutet att stanna hemma. Och jag är lite trött efter gårdagens skivstång då jag lade på lite extra på ben och rygg. Den här terminen har jag bestämt mig för att öka på vikterna rejält fram till nyår och inte bara fega på nån extra viktplatta då och då. Jag har varit lite bekväm.

Förutom en promenad till Coopen och tillbaka så har vi hållit oss hemma idag. Tråkigt och långsamt. Så himla långsamt.

När Malte var tre år behövdes två besök till tandläkaren för att han skulle gå med på att öppna munnen. Snudd på tre faktiskt men efter att han vägrat öppna munnen även på det andra besöket så hörde Malte att jag menade allvar när jag sa åt honom att gapa för den stackars tandläkaren. Han hörde att jag inte hade lust att komma sent till jobbet ännu en morgon. Så han gapade. Tandläkaren räknade. Malte fick välja leksak.

Annat var det den här gången. Femåringen hoppade (lite blygt) upp i tandläkarstolen, fick åka upp och ner och bakåt och gapade sen snällt när tandläkaren bad om det. Tjugo tänder räknades upp och sen konstaterade hon att Maltes tand fram, den som tydligen kallas 8:1, är lös och kommer tappas först. Leendet hos Malte när hon sa det. Ja, leendet hos mig banne mig! Tänk att man som trettiotvååring kan bli så glad över en aningens lös tand. På någon annan! Det är ju så himla sjukt i huvudet att jag har en så stor kille som är på väg att tappa tänder. Och Malte har längtat lite, det har han. Han pratade om det senast vid middagen för några dagar sedan. Han har koll på att de som var äldst på förskolan förra året inte bara var äldst utan också hade lösa tänder. Nu är han en av dem.

Vi gjorde exakt precis tvärtemot vad tandläkaren hade sagt att man ska göra när man tar hand om sina tänder, nämligen att inte småäta, och gick raka vägen till Coffeehouse by George och fikade. Hon hade ju faktiskt sagt att om det var kalas kan man ju göra undantag från ex lördagsgodisprincipen och vi hade ju definitivt något att fira!