Den här killen alltså.
Svara
Månadsarkiv: september 2014
Antons ettårsdag!
Bäste lille Anton drog till med att fylla hela ett år igår. Ett år, har det verkligen gått så lång tid? Det låter ju så länge. Lagom till den här stora dagen så slår Anton till med tuffa nätter där vi väcks ett par tre gånger gånger. Jag är med andra ord helt slut så jag nöjer mig med ett litet bildinlägg från dagen och inte så mycket text. Han är ju så himla fin så det duger nog precis lika bra.
Vi körde på kakor, äppelmuffins, melon och chokladtårta med bl a pollyfluff. Det var första gången jag provade mig på en ganache och förutom den lilla detaljen att den blev för tjock så att den inte flöt ut tillräckligt så gillar jag grejen. Ett enkelt sätt att snygga till en tårta och dölja eventuella skavanker under ;).
Födelsedagsfirande med Tobbe Trollkarl.
Ja det var väl inte riktigt så min pappa hade trott att han skulle fira sin sextioettårsdag men det var precis så det blev. Medan J höll till ute på den där löpslingan på Lidingö så åkte jag med barnen till Tyresö centrum. Malte hade snappat upp att Tobbe Trollkarl skulle uppträda under invigningen av den nya galleriadelen och eftersom vi inte hade något bättre för oss, vi skulle bara vänta på att mormor och pappous skulle komma till stan, så åkte vi dit för att titta. Medan jag stod i bokhandeln och plockade böcker åt mig själv så dök mina föräldrar upp och det var en himla tur att de gjorde det för jag hade aldrig kunnat ställa mig framför scenen med både barn och barnvagn. Det var så sjukt mycket folk! Tobbe Trollkarl drar! Vi delade således upp oss så Malte fick kolla på underhållningen med sin pappous medan vi andra gick och handlade.
Väl hemma firade vi pappas födelsedag lite blygsamt med en liten tårta. Vi slog inte på stort eftersom vi ju har ännu ett kalas imorgon, den gången för den lille bebisen som fyller hela ett år. Det betyder att för exakt ett år sedan vid den här tiden var jag mitt uppe i värkarbetet borta på Södra BB. Han föddes först 01.03 vilket betyder att jag inte hade börjat gråta förtvivlat av smärta ännu utan istället hoppades på att det skulle gå undan så att jag skulle kunna ge min pappa världens bästa sextioårspresent! 🙂
En spindel satt och lurade i taket precis ovanför min spindelrädda mamma. Den fick avlägsnas innan tårtätandet kunde börja.
Det här med kakstämplar ska man väl prova.
Anton fyller ett år på söndag så då har vi bjudit in familjen på lite fika. För att inte ha för mycket bakning att göra i helgen (jag är dessutom ensam hela lördagen då J springer Lidingöloppet) så bestämde jag mig för att småkakorna skulle få bli mitt och Maltes traditionella (fyra fredagar av fem får väl räknas som en tradition?) fredagsbak. Jag tänkte att Malte inte skulle tycka att småkaksbak skulle vara så roligt så för att hotta upp det hela lite så hade jag köpt hem kakstämplar från Clas Ohlson. Jag hade inte testat sådana tidigare så varför vänta?
Jag letade fram ett recept på kakor som inte skulle flyta ut för mycket, då försvinner ju själva stämpeln, och det första stället jag letade på var min kompis Elins blogg Elins bakficka. Hon är grym på att baka, det jag gillar mest med hennes bakblogg är att hon bakar ”vanliga” grejer som man som vanlig ”lagombakare” gärna kan göra på hemma, samtidigt som hon också testar lite svårare grejer, avancerade tårtor osv, som jag älskar att se bilder på men som jag själv inte har möjlighet att testa då klängiga barn utefter benen inte är optimala bakförhållanden.
På Elins blogg hittade jag detta recept och smaken på dessa blir väldigt lik mördegskakor, trots att de innehåller både florsocker och ägg. En basickaka skulle man väl kunna kalla det, som funkar bra till ett kalas med andra bakverk som är lite tyngre. Då är en lätt liten kaka god att bryta av med. Tycker jag i alla fall! 🙂 Att få till själva stämplingen var dock inte helt enkel. Vi började med att trycka den ganska hårt ner i kakorna, då jag trodde att det behövdes för att mönstret skulle synas efter gräddning. Då fastnade dock kakdegen i silikonet och vi fick göra om flera gånger. Efter första plåten såg jag dock att Elin ju hade rätt, den här degen flöt inte ut speciellt mycket, så det räckte att trycka ner stämpeln så där lite lagom. Då lossnade degen också lite lättare.
Om Malte tyckte att det var roligare att baka med stämplar? Njäe. Han hade nog egentligen tyckt att det var roligare att rulla, platta till och lägga i en liten syltklick. Nu när jag tänker efter…
Torsdagsärenden.
Malte är ju hemma med oss på torsdagar och fredagar (än så länge iaf, jag har ansökt om dispens den här terminen också och räknar med att få den beviljad) och då åker vi nästan alltid till centrum en av de dagarna. Man har alltid en massa ärenden och då passar det att ta med Malte. Efter shoppingen sätter vi oss alltid och fikar. Malte tar en så stor kaka som möjligt och Anton får en smoothie som jag får skeda i honom eftersom han ännu har fattat sugrörets funktion.
Mästerfotografen tycker att det är lika svårt att handskas med en kamera som den lille med ett sugrör…
Igår kväll tog vi tag i saken och höll Anton uppe till klockan åtta på kvällen. Efter semestern har han vägrat gå tillbaka till svensk tid så han har varit urtrött och somnat vid sju. På morgonen har han sen vaknat någon gång efter fem och vägrat somna om. Imorse vaknade han 05:18 med den skillnaden att jag kunde söva om honom. Han vaknade igen vid sju och så inleder vi alltså denna fredag! Fantastiskt skönt! Och så regnar det inte heller. Idag kan jag se en blå himmel. Bara en sån sak!
Semesterläsning.
Äntligen fick jag till lite läsning! Jag är en sån som inte vill dutt-läsa, alltså läsa något kapitel varje kväll, utan jag vill plöja åtminstone hundra sidor i ett svep för att komma in i storyn. Jag tror att det är ett av skälen till att jag inte alltid har en bok på gång just nu, det ges för få tillfällen att grotta in mig. På semestern såg jag dock till att alltid få läsa i någon timme när Anton sov på förmiddagen. På kvällarna var jag ofta så trött att jag somnade när huvudet landade på kudden.
Två böcker hann jag med, båda av författare jag tycker riktigt mycket om. Den första var Stenhjärtat av Katarina Wennstam. Jag älskar Katarina Wennstam och har läst alla hennes böcker. Hon började med två reportageböcker; Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman. Båda handlar om hur samhället och främst rättssamhället behandlar flickor/tjejer/kvinnor som har våldtagits. Hur de t ex alltid får svara på frågor om hur de varit klädda eller hur mycket de druckit osv. Hur fokus/skuld läggs på offret istället för gärningsmannen. Dessa böcker får det att koka i mig!
Efter reportageböckerna (Wennstam har en bakgrund inom kriminaljournalistik) så började hon skriva romaner. En trilogi med titlarna Smuts, Dödergök och Alfahannen som sedan följts av ännu en trilogi; Svikaren, Stenhjärtat och Skuggorna. Den sistnämnda släpptes bara för några veckor sedan. Gemensamt för alla dessa böcker, förutom vissa karaktärer, är det genomgående temat våld mot kvinnor. Under Rhodosresan läste jag Stenhjärtat och snabbt gick det. Engagerande om en familj vars lilla sexmånadersbebis hamnar på Karolinska efter att ha skakats våldsamt. Vem har gjort detta? Bland annat, den rymmer en hel del den här boken!
Den andra boken som fick följa med var Keplers Sandmannen. Jag läste Keplers första bok Hypnotisören när den kom ut, typ 2010, och jag tyckte den var spännande men inte så mycket mer än så. Det var åtminstone inte så att jag kastade mig över uppföljaren. Den låg på mitt nattduksbord i tre fyra år, sen bara slukade jag den, Paganinikontraktet, och sen Eldvittnet. Sandmannen är deras fjärde bok och den var minst lika obehaglig som de första tre. Så där så att det kryper i en på ett negativt sätt. Jag gillar inte när det är läskigt egentligen, jag tittar aldrig på skräckfilm och Criminal Minds vågar jag inte titta på för den skildrar liksom ren ondska. Samma obehagskänsla får jag när jag läser Keplers böcker med skillnaden att jag faktiskt tar mig igenom dem. Fort, för de är ju så spännande! Kanske är det bästa och coolaste Joona Linna det beror på, eller fantastiska karaktären Saga Bauer, hur det än är så längtar jag efter att nästa bok Stalker ska komma ut på pocket. Då kommer det gå undan.
Några miljöbilder från Sunwing Kallithea.
Maria önskade lite fler miljöbilder från vår semester och en dag som denna, när det är svinkallt i huset då det ännu inte har hunnit värmas upp efter det plötsliga väderomslaget och regnet dessutom öser ner utanför, ja då känns det ganska ok att sätta sig och gå igenom semesterbilderna. Några bilder från området har jag att bjuda på, även om de kanske inte håller så hög kvalitet.
Bilden är tagen utanför La Tasca mot poolområdet som kallas Helios. Detta var vår närmaste pool och snackbar men vi hängde bara här några få dagar då det blåste mycket mer här uppe. Dessutom låg babypoolen (30 cm djup och med saltvatten), barnpoolen (65 cm djup) och den djupa poolen (110 cm) precis bredvid varandra så det kändes lite rörigare. Det var svårare att stoppa Anton från att dra iväg här :).
Samma poolområde, bilden är tagen på väg från vårt rum till maten! På höger sida precis utanför bild ligger det ena Minilandet och det lilla av de två lekparkerna.
Helios återigen. Poolen i bild är den som är 65 cm djup, i den plaskade Malte mest. Det var också här som några av barnaktiviteterna huserade, t ex Fish Pond och Splash and Play. I bakkant ser man den ena snackbaren, Lime Bar. Här åt vi mellanmål och glass.
Helios taget från andra sidan.
Här går Malte precis till höger om restaurangen Fino. Här åt vi oftast våra mellanmål då det låg närmast det poolområde som vi kom att hänga på mest.
Här ser vi samma pool som ovan fast från ett annat håll. Den här poolen badade vi inte i en enda gång. Dels var den för djup (110 cm), dels var det här en hel del aktiviteter för tonåringarna samt vattenaerobics för tanterna ;).
Babypoolen där Anton klättrade upp och ner, upp och ner och upp och ner i rutschkanan. Den var 30 cm djup och det var lite i djupaste laget för Anton. Han kunde t ex inte sitta på rumpan och leka själv så vi fick hela tiden gå bakom och hålla i hans händer så att han inte skulle dratta i.
Här badade vi allra allra mest. En liten pool, 75 cm djup som ligger bakom det lite nyare och fräschare Minilandet. Här nere vid Athena/Poseidon blåste det inte lika mycket som uppe på Helios.
Promenad hem efter en dag vid poolen. Vi bodde längst ner i den här backen.
Utsikten från vår byggnad, över backen på bilden ovan :). Det beiga huset uppe till vänster är restaurangen La Tasca och vattenrutschkanan man ser i där borta i mitten är poolområdet Athena. Lägenheterna under oss hade egen pool som ni ser. När jag och J åker på semester ensamma någon gång, eller när barnen är större och inte är lika intresserade av att leka med andra barn utan mer av att sola och doppa sig, då bokar vi också ett sånt rum!
Lobbyn på Athena.
Sportbaren. Här hängde vi inte en enda gång :).
t
Teen loungen. Här hängde vi inte heller 🙂
Stranden ja. Där var vi inte heller :).
Där uppe ligger Miniland!
När jag gick runt och nattade Anton i vagnen en dag hamnade jag här nere i Poseidon. Här borta vill jag bo någon gång. De söta lägenheterna till höger vetter ut mot havet, det måste vara urvackert att sitta där om kvällarna.
När jag och J var på Kreta för några år sedan så flippade servitören vid poolbaren ur totalt och började skrika och skälla på ett sällskap som hade paxat solsängar och sen ändå mest hängde nere på stranden. Han gormade om att svenskar var värst av alla, inga andra paxar solsängar så som vi gör!
Före/efter.
Han åt banan och jag hade en sax i närheten. Tyckte det blev helt ok, behöver finputsas lite men jag kommer nog få till det till slut. Tänk om jag hade övat lite innan jag började klippa på Malte som liten :). Stackarn.
Tvära kast.
Från att ha haft 32-gradiga härliga dagar på Rhodos till att slängas in i regnrusk och kalla grader precis över nollan – det är vad jag kallar ett wake up call.
Vi kom hem på söndagen mitt under regnovädret (den landningen var inte en av de mest angenäma jag varit med om, maginnehållet fick sig en tur upp och ner i halsen) och sen fortsatte det hela natten och halva gårdagen. Det första vi gjorde efter att Malte hämtats på förskolan var att åka till centrum och köpa nya gummistövlar då de gamla tydligen läckte. Ett fleeceställ fick hänga med hem också. Någon sån shopping hade jag inte en tanke på i förra veckan, då handlade valet mer om vilken färg på slush jag skulle ta (gul, alltid gul).
Men nu är vi alltså hemma. Kall höst. Och det är ju helt ok, jag måste bara gräva fram gammalt och komplettera med nytt så att jag känner mig kittad, då är det ok om det är kallt ute. Om bara några dagar är det oktober. Tråkoktober.
Så fort han somnar ska jag läsa de sista fyrtio sidorna av Keplers Sandmannen. Galet spännande. Notera för övrigt hur alla böcker nu har fått krypa uppåt i hyllan. Igår rev han sönder omslaget av min Leilabakbok. Han gick över gränsen mao.
After Beach med Lollo & Bernie-sången.
Apropå After Beach. Jag lyckades spela in ett klipp när Malte dansar med till sången som vi alla har gått och trallat på i en veckas tid. Och i flera veckor framöver gissar jag – den är nämligen catchy som få.
Här är det inte lika galet som på Minidiscot, inte lika många barn, men ni kan ändå tänka er känslan. The feeeeling man får när man sitter här och lyssnar på alla barn så är helt skogstokiga i de här mjukdjuren.