Vi är tillbaka. Helskinnade. Jag har visserligen lite ont i halsen men ingen ledvärk, tack för det. Anton hade rejäl feber på måndagen men sportade enbart en sälhosta på tisdagen så det var vi glada för. Värre var det med Malte som åkte på feber på måndagkvällen och därför har fått vara hemma sedan dess. Idag kör vi på feberfritt dygn och får hoppa över simskolan för första gången. Så kan det gå.

En inte helt optimal födelsedagsvecka alltså men jag hade väl ändå inte tänkt börja fira förrän imorgon. Då smygstartar vi med en hotellnatt bara jag och J, sen firar vi själva födelsedagslördagen här hemma med familjen. Det blir trevligt. Lagom för 33.

Senast igår pratade jag om att jag måste ta med Anton till ÖF för att exponera honom för lite virus. Under sina sexton månader så tror jag att han har åkt på en förkylning så jag tänker mig att det kommer slå till ordentligt när han börjar på förskolan. Anyway, just idag behöver vi iaf inte ta oss till ÖF för både den lille och jag har åkt på något ondskefullt. Anton är hängig, täppt i näsan och hostar. Och har feber såklart. Jag känner hur det är tjockt i min hals och ledvärken är på ingång. Det är mao vår tur.

Idag har vi varit goda föräldrar och tagit med våra barn till Tyresös bästa pulkabacke i Alby. Jag tror att det är den bästa iaf, jag vet inte säkert eftersom jag ju inte är någon friluftsexpert direkt… Anton sov mest hela tiden så han lekte ingenting, bättre var det med Malte som fick till några riktigt bra åk. Det var roligt att se att han till skillnad från förra året faktiskt orkade dra sin pulka ända upp till toppen helt själv. Förra året var han lite mer bekväm skulle man väl kunna uttrycka det. Modig var han också! Det var inga problem att åka från toppen som sagt, och inga krokodiltårar kom heller när han rullade av pulkan eller snowracern. Det var bara på’t igen, inget drama. Det stod istället J för som drämde så hårt i backen ner att den nyinköpta blåa pulkan från Rusta för 69 kronor gick i bitar :).

Efter pulkaåk blev det lite tunnbröd och varm choklad innan vi åkte hem igen. Fast på vägen hoppade farfar Kaj om på Uddby också för att köpa med sig bullar att äta i Zeldapausen hemma. Man är ju inte dum liksom. Är man i Alby så måste man ju få med sig bullar därifrån, det är det Tyresölag på.

Någon snöaktivitet igår blev det inte. Jag inledde dagen med att lägga kycklingen i fajitasmarinad, körde en sväng på Friskis och fortsatte sen min lördag på IKEA tillsammans med alla andra stockholmare. Sjukt mycket folk men det är det ju alltid, vare sig det är löningshelg eller inte. Och även om jag inte är så förtjust i att strosa runt på det där varuhuset så var det så skönt att få vara ifred i ett par timmar. Inga barn som pockade på uppmärksamhet utan det var bara jag och min IKEA-app. Och en latte på fiket. Ifred.

När jag kom hem möttes jag av mina föräldrar som vi hade bjudit över på kycklingmiddag. Jag älskar älskar fajitas men jag älskar nästan tillbehören mer. Plockmat är fasen det bästa! Kvällens enda minus var cheddarsåsen som inte var Texas Longhorns. Snälla Willys, ta in den, för sån där på burk som inte ens behöver stå i kyla är ju apäckligt!

Malte tycker inte att det är så himla kul att åka till centrum egentligen men lovar man honom en fika när man är iväg så är han snabb ut i hallen för att ta på ytterkläderna. Och vet ni, att fika med den här killen är väldigt mysigt. Han berättar en massa historier, alla sanna enligt honom själv, och han har så mycket funderingar kring så mycket. Och det är helt sjukt fantastiskt att sitta och lyssna på. När man är hemma är det en massa annat som ska göras, det ska plockas ur diskmaskin och lagas mat och allt möjligt och även om hans mun givetvis går i ett även då så ger jag honom inte alls den uppmärksamhet som han behöver där och då. Men när vi fikar, då är det ju fullt fokus på samtalet mellan honom och mig.

Därför är det viktigt att vi alltid ser till att Anton har somnat innan vi sätter oss. Annars kan vi inte prata utan då handlar ju allt om ettåringen som vill klättra ur stolen och upptäcka världen. Nej, den lille måste alltså sova, då kan vi har vår s k kvalitetstid över en fika. Så även idag så klart. När Malte hade klämt den där gigantiska muffinsen gick vi sen till frisören och hoppades på att vi kunde få en tid. Och yes, det där yviga blonda barret uppe på huvudet är nu ett minne blott för den här gången. Mycket bra.

God morgon! Min mamma frågade mig för ett par dagar sedan om jag har slutat blogga och ja, om man ska gå på antalet inlägg som jag har skrivit de senaste dagarna så skulle man onekligen kunnat tro det. Eller så skulle man kunna tro att jag har så fullt upp med mitt fullsmockade liv att jag helt enkelt inte har hunnit med att blogga. Men då tror man fel. Jag har all tid i världen, det är bara så att jag inte har någon lust att skriva inlägg efter inlägg om hur jag fyller mina dagar med Netflixplöjande. Typ. Jag vill inte säga att jag är uttråkad, för riktigt så är det inte, jag har bara ingen lust att ta mig för något nu. Jag liksom sitter av dagarna i väntan på… våren? Mja, kanske.

Fredagar skiljer sig ändå från våra vanliga vardagar eftersom Malte är hemma med oss så energin ser lite annorlunda ut idag. J har åkt iväg på morgonspinning (start 06.45, bra jobbat!) och jag har masat mig upp med barnen. Eftersom jag inte behöver tänka på lämning är det ingen brådska med kläder och frukost utan jag kan lugnt halvligga i soffan med mitt te. Vi ska ta oss iväg till centrum idag, det är fredagens aktivitet förutom ett Friskisbesök i eftermiddag medan kycklingen står i ugnen. Det är vår fredag. En bättre fredag faktiskt!

Den finns ju verkligen där och hjärtat bultar liksom ett extra slag de där tillfällena när man får se det. Malte har lite svårt att acceptera att man inte kan leka med Anton på samma hetsiga vis som med en jämnårig så det är inte sällan som vi får gå mellan och bryta en lek. Inte för att Anton vill det, nej han bara ler stort och njuter av att busa med sin storebror, men vi vuxna ser att leken snart kommer innebära att någon gör illa sig. Som tur är går det väldigt sällan så långt. Men så finns det de där stunderna när de sitter tillsammans. Bara myser. När Malte visar Anton något roligt trick eller när Anton borrar in huvudet i Maltes mage och Malte då böjer sig ner och pussar den lille i bakhuvudet. Då hoppar hjärtat till och slår dubbelt. Fantastiskt att se.

Vår fredag bjöd på ett besök av mina föräldrar som kom över och åt fredagskyckling. Och små smaskiga chokladfyllda petit chouxer med kolasås som min mamma hade med sig (bra initiativ, det får du gärna lägga in som en rutin ;)! Men innan vi åt allt det där så gick mormorn och Malten ut och byggde snögubbe och snölykta i den blöta och isiga snön. Jag älskar när andra vuxna drar med mina barn ut för att leka. Älskar! 🙂

Hej och hå! Ett mail damp ner i inkorgen idag från Tyresö kommun. Anton har fått plats på Maltes förskola! Hurra! Jag hade iofs redan pratat med den biträdande förskolechefen om att vi vill ha in honom i april, mitt i terminen, och hon sa då att det inte skulle vara några problem, men det är klart att det fanns lite lite oro i bakhuvudet. Skönt att få en bekräftelse och att allt blir precis som vi har hoppats på! Tänk att min lilla korv ska börja på förskolan över huvud taget! Jag vet att han kommer vara otroligt redo, han kommer ju vara arton månader gammal, men han känns ju ändå så himla liten. Helt sjukt att det går så himla fort ju.

Det är inte bara Anton som har stora förändringar som väntar. Malte ska ju börja i förskoleklass i höst. Det känns nästan sjukare än att Anton börjar i förskola faktiskt. Igår var vi på det första av två informationsmöten vi tänker gå på och efteråt kändes det så himla bra. Vi hade redan bestämt oss för att vi ska välja Tyresö skola (vi går på Strandskolans infomöte på måndag mest för att få något att jämföra med) och det har känts okej men efter mötet kändes det mycket bättre än okej. Rektorn var en frisk fläkt, förtroendeingivande och motsatsen till mossig. På många sätt. Hon delar definitivt mina åsikter när det gäller Björklund och hans skolpolitik och det känns som en bra början :).

Jag kan inte riktigt bestämma mig om jag är redo för grönskande vår med små gula tussilagosar i vägkanten eller jag hellre vill köra på riktig vinter med åtminstone ett par decimeter snö och minusgrader. Jag vet ju att Malte är sugen på fler pulkadagar så för hans skull har jag inget emot snön, samtidigt är just snön lite av en fiende när man puttar barnvagn… Som sagt, jag har inte bestämt mig vad jag är sugen på. Inte för att det gör någon skillnad på vädret men ändå!

Malte är så himla glad över att vara tillbaka på förskolan nu och jag gillar att vi är tillbaka i våra inrutade rutiner. Älskar inrutat! 🙂 Har dock börjat inse att jag snart måste ta mig i kragen och ta med Anton på något nytt, något som idag inte ingår i våra rutiner. Öppna förskolan. Jag är egentligen inte ett dugg intresserad av att sitta där och lite krystat småprata med andra föräldrar, men jag vet att Anton snart behöver upplevelsen och intrycken därifrån. Träffa några barn i grupp så att han inte får en chock när han börjar i förskolan typ ;). Jag får väl offra mig för barnets skull.