Ja det är tydligen det idag och till skillnad från Chokladbollens dag som jag missade helt och hållet så hann jag notera det i tid att jag hann göra en batch lite spontant. Snabbt googlade jag fram recept på minimuffins och började sen vispa och röra. Tänkte att minisar vore bäst eftersom det ju faktiskt är en helt vanlig vardag, men jag råkade på ett riktigt kasst recept så de smakade verkligen ingenting. Fiasko. 

I övrigt lullar den här veckan på i lagom takt. Måndag och tisdag stannade jag hemma med Anton som fick ett par dagar extra på sig att kurera sig ordentligt, och nu känns det nästan som att veckan redan är över. Tiden går fort när man inte hänger hemma och tittar på teve dagarna i ända ;). 

Efter en sen Eurovisionkväll tillsammans med Sofia&Co så bjöd denna söndag på sovmorgon för både vuxna och barn. Malte vaknade kanske vid nio men den minsta lät oss föräldrar ligga kvar i sängen till typ halv elva! Det var flera år sedan sist tror jag! Tyvärr kan vi inte bara tacka Måns för det utan även den feber som är tillbaka i familjen. Förra helgen hade Anton feber och hosta och fick därför stanna hemma i måndags och det verkar inte bättre än att vi kör en da capo på det upplägget även imorgon. 

Hur som helst. Vi hade knappt plockat i oss frukosten/lunchen innan vi hade dagens plan klar för oss: vi skulle hänga nere i Tyresö slott och ta del av Medeltidsdagarna tillsammans med Jack&Andreas. Både Malte och Jack började tjata så fort vi passerade träsvärd som var till salu men de blev helnöjda när vi kunde sträcka oss till att köpa dem en varsin lergök. Mycket trevligare! Inget av kidsen var i övrigt speciellt intresserad av riddare osv men tornerspelen tyckte de ändå var ganska intressant att titta på. Heck, till och med jag tyckte att det var underhållande! Check på medeltidsdagarna alltså. 

Tänk att den här tjejen fyller sex år imorgon! Det är nästan en svindlande tanke att de där små korvarna som typ låg parkerade i babbysittern medan vi mammor ägnade oss åt kaffedrickande och fika nu fyller sex år. Bara så där! Sex år. Förskoleklass till hösten. Crazy.

Sofia gav Malte två val inför helgens firande. Antingen fick han gå på lördagens barnkalas med enbart flickor från Emelies förskola, eller så fick han gå på söndagens familjekalas. Där det serverades brunch. Jag hoppades givetvis på att han skulle välja söndagen (I love brunch) men han tyckte att barnkalas lockade mer. Darn it. Och som väntat tyckte han ju att det var ganska jobbigt när han väl var på plats i Björknäs. Bara en massa tjejer som redan kände varandra och så han, som mest stod och höll sin mamma i handen och såg så där lagom sur ut som han gör när han egentligen känner sig blyg och osäker. Självklart blev även han varm i kläderna efter en stund men i bilen hem så summerade han ändå kalaset som ”kul, men inte så kul…” Så kan det gå!

Jag smällde som vanligt i mig mängder av bullar (är de hembakta och dagsfärska så blir jag gränslös) och så blev det givetvis både tårta och havreflarn på det. Och så en tunnbrödsrulle före allt det där. Mättnadskänslan har hållit i sig hela kvällen så jag hoppade faktiskt över middagen. Det blir så ibland. Istället sitter jag med en lagom febrig bebis i famnen och tycker lite synd om. Vi är inne på fjärde dagen nu och jag tippar på min första vab redan på måndag då det inte verkar som att den ger sig. Det är inga höga temperaturer han ligger på, typ 38 lite drygt, men oj så gosigt det blir då. Många timmar gos i famnen blir det!

Den här söta lilla korven är numera en fullfjädrad förskoleanhängare. Att tillbringa sina dagar där har han ingenting emot, åtminstone inte om jag ska gå på lämningarna på morgonen. Inga tårar än så länge. En sak som har förenklat lämningarna, tror jag iaf, är att Malte och Anton lämnas på samma avdelning. Jag tror att det känns tryggt för Anton att ha sin storebror nära när jag eller J går, även om det bara är i några minuter. Sen går de stora barnen över till storbarns.

Veckan som gått har gått fort. Jag har massor att sätta mig in i på jobbet och att jag dessutom har gått ner till 80% gör ju också sitt till att dagarna känns som att de tar slut i ett nafs. Jag hade trott att mitt huvud skulle vara mos efter arbetsveckorna men jag känner snarare tvärtom, jag är fylld av energi! Dock inte tillräckligt för att ge mig iväg och träna på kvällarna, det har inte blivit något av det alls. Förrän idag! Efter morgonens fotbollsskola med Malte så åkte jag till Friskis. Äntligen! Jag hade glömt hur svårt det kan vara att ta sig i kragen och ta sig iväg för att träna när man jobbar men nu känner jag helt klart av det. Jag behöver få in den rutinen. Och det handlar ju inte bara om att själv orka ta sig iväg, det handlar också om att hinna hänga med barnen i några timmar innan de går och lägger sig. Jag tänker främst på Anton som ju har tillbringat nästan hela dygnen med mig, annat är det ju nu.

Men saknar föräldraledigheten gör jag inte. Inte ett dugg. Jag kanske känner annorlunda om ett år men just nu känner jag mig så himla klar :).

Lyxigt att inleda jobb med en kortvecka, jag hade inte kunnat planera det bättre! Efter två dagar på Skolriksdagen och två dagar på kontoret så kändes det väldigt bra att åka hem och fira lite Valborg hemma i Tyresö tillsammans med Sofia&Johnny&tjejerna. Det var dessutom deras bröllopsdag! Som vanligt hade Sofia fått fria händer vad gäller menyn, ja så fria som de kan bli med tanke på vissa som är lite kinkiga med maten, och det blev riktigt riktigt gott. Sofia skulle kanske beskriva rätterna annorlunda men jag minns det som att vi åt en förrätt på pilgrimsmusslor, sparriscreme och stekt parmaskinka och till varmrätt åt vi kalvfilé med saffransrisotto och en gremolata. Jag älskar risotto i alla dess former så maten gick ganska enkelt ner i magen. 

Hur jag lyckades missa att fota efterrätten är för mig en gåta men tårtan fastnade liksom inte på bild. Sofia ville absolut göra en prinsesstårta till sin bröllopsdag och inte mig emot, det äts alldeles för sällan!

Min lördag inleddes med ett pass på Friskis. Jag vet inte varför men i samma ögonblick som vi var färdiga med uppvärmningen och jag hävde upp skivstången på axlarna så bara svartnade det för ögonen. Jag fick sätta mig ner en stund men jag stannade kvar och körde resten av passet, med typ hälften av vikterna kvar på stången. En väldigt konstig upplevelse som jag inte vet vad den beror på. Resten av dagen var jag helt slut och sov av och till mest hela tiden. Idag känns det bättre och jag ska strax åka på fotbollsträning med Malte. Förmodligen i regnet.