Jag hade helt glömt bort Halloween i år. Ingen pumpa blev det, ingen kul middag eller så. Ingenting. Jag tänkte inte på det alls faktiskt. Och det är lite skönt. I vanliga fall gillar ju jag varje ursäkt till att fira lite, ge mig Kladdkakans dag så uppmärksammar jag det gärna! Barnen tycker ju också att minsta lilla grej är kul. Men, i år hade jag kanske tankarna på annat för på Halloween låg de iaf inte. Istället ägnade vi vår helt vanliga lördag åt att leta gardinstång i Haninge. Jag ville få till en ordentlig promenad också så för att få till det så släppte J av mig i Trollbäckens centrum när vi skulle hem, så gick jag därifrån.

 Mitt ute i ingenstans! Typ 😉

Nu har vi bott i Tyresö i nästan fyra år men jag har väldigt dålig koll på resten av kommunen utanför Tyresö Strand. Jag promenerar visserligen en hel del men då håller jag mig på mina 5k-rundor här omkring. Och när jag går till centrum så blir det väldigt mycket utefter de lite större vägarna så jag ser egentligen inte så mycket av området. Trollbäcken har jag riktigt dålig koll på. För mig är Trollbäcken något man åker igenom när man ska till Haninge så det var kul att irra runt lite i villaområdena och se hur det ser ut. Och jag såg faktiskt en hel del eftersom jag gick fel stup i kvarten. Det var ganska charmigt. Mycket sjuttiotalshus. Tätt. Mycket tegel. Iaf där jag gick. Trevligt! Kanske lite väl ”gammalt och murrigt” för min smak men jag har svårt att tro att hela Trollbäcken ser ut just så utan det var nog bara just där jag gick.  Jag får se till att bli avsläppt lite oftare så att jag får anledning att se mer av min hemkommun.

Anton är nu nattad för kvällen i sin säng. Vi får se hur länge han ligger kvar där inatt. Och så får vi se hur mitt ansikte ser ut imorgon och de närmsta dagarna. När vi låg brevid varandra i Antons säng så råkade han skalla mig. Det händer ju lite då och då men den här gången kände jag direkt att det var mycket värre än annars. Jag rusade ner till frysen och tryckte en påse kycklinginnerfiléer mot det onda men det dröjde inte länge förrän det började skifta i rödblått. Så jäkla ont! Jag vill inte tänka på hur det där kommer att se ut sen. Räknar med en fet blåtira. 

  
Äntligen tog vi tag i saken och köpte en säng till Antons rum. För några månader sedan plockade vi upp spjälsängen på vinden, den stod ändå oanvänd, och nu var det alltså dags att få Anton att förstå tjusningen med att sova själv, utan värmen från en förälder på var sida om sig.

Med Malte var just sovandet en större issue, vi jobbade ganska mycket med att han skulle sova i egen säng. Till slut gav vi upp och väntade med det tills vi flyttade hit, då sov han själv från första natten och det gick oväntat bra. Med Anton har vi knappt försökt, det har varit lättast för oss alla att ha honom i vår säng, men den senaste tiden har jag börjat längta efter att få sova utan ett barn i lakanen. Jag vill ju ligga sked för bövelen! Så, en säng blev inköpt i veckan, igår skruvades den ihop och när det var dags att gå och lägga sig tog jag med tvååringen till hans rum. Där läste vi två sagor, sen släckte vi och sen låg vi där tillsammans tills han somnade efter kanske tjugo minuter. Halleluja! Jag räknade med att han skulle vakna och komma över till oss efter ett par timmar, så jag passade på att verkligen njuta av att få somna i sängen ”ifred”. Klockan 06.05 imorse kom sötkorven över och deklarerade morgon. Ganska nöjd om jag får lov att säga det själv!

Mindre nöjd blir jag över att tvååringen har ägnat morgonen åt att tjata om att vi ska åka bil, söpa jödagodis. Den känns väl sådär 🙂

  
Denna sista dag innan novemberlovet drog Maltes skola till med en studiedag. Fritids är öppet men personalen på plats har Malte ingen bra koll på, därför tyckte jag att det var bättre att stanna hemma en dag med båda barnen. Det känns som att det var evigheter sedan som vi en vardag ägnade oss åt häng tillsammans. Helgerna går ofta åt åt måsten eller sk ”återhämtning i soffan” vilket barnen inte tycker är så himla kul. Det passade mao perfekt med en dag dedikerad helt åt deras önskemål, nämligen Kaatach här i Tyresö. 

Jag har visserligen inte provat alla men jag kan trots det garantera att det är Stockholms bästa lekland. Jag gillar det lite extra under vintersäsongen när utomhusaktiviteterna hålls stängda. Malte tycker att det är lite trist men jag är glad över att slippa jaga Anton utomhus bland alla karuseller och klätterställen, då räcker inomhusytorna precis lagom.

Efter att vi lunchat och lekt tog jag första bästa chans att ta mig därifrån. Hur mycket jag än gillar Kaatach så vill jag ju ta livet av mig efter ett par timmar så när det var dags för Antons vila nästan sprang jag ut därifrån med Malte muttrandes efteråt. Fast lite trött var nog han också. Anton somnade på bara några minuter i vagnen så vår fika i centrum tillsammans med pappa J som mötte upp blev väldigt mysig. Det var välförtjänt för min del! 🙂 Nu dröjer det med ledighet till jul eller nåt och det känns helt ok. 

För tredje gången så tog jag och Sofia ett dygns paus från våra familjer och gav oss ut på kryssning. Härligt! Vi hade testat två varianter tidigare, en tidig morgonavgång och  en kvällsavgång. Den senare kom vi fram till inte riktigt var vår grej då det bara slutade med att vi mest ägnade tiden åt att ligga och halvsova på hytten efter att ha druckit för mycket vin kvällen innan. Bättre är det då med en morgonavgång då man trycker in allt det roliga under samma dag – god frukost, en massa vin i vinbaren, god middag och sen flukt av kvällsdansande pensionärer – för att sen gå upp tidigt nästa morgon och då vara tillbaka i Stockholm. Vi körde därför en morgonavgång denna tredje gång, Viking Grace, på en söndag så när vi väl kom tillbaka till stan morgonen efter så åkte vi båda direkt till våra resp kontor. Mycket smidigt!

Bäst på hela båten är frukosten tycker jag. Vi valde, precis som förra gången, att äta frukost i á la carte-restaurangen och inte på buffén. Det är samma goda frukost men i en lite mysigare och lugnare miljö.  En mindre lokal längst fram i båten. Något som vi inte gjorde förra gången var att vi istället för att äta middagen i buffén, beställde en skaldjursplatå till kvällen. Jättegod! Den enda som var fel var att vi hade klämt i oss vår medhavda lilla ost- och charkbricka på hytten (oooh regelbrott!) alldeles för tätt inpå, så vi var lite halvmätta. Men vad fasen, det var ju så gott att äta ost så jag hade inte velat vara utan det 🙂

  

Jag, väldigt nöjd över att jag hade tagit med vimplarna för att piffa vår hytt! 😉 

Nu har vi gjort detta tre gånger och vi är nog rörande överens om att vi nog är ganska nöjda med det. Vi har börjat planera våren lite smått (vi gillar planering och listor :)) och då toppar vi med en weekend, definitivt!

Jag var inställd på en lagom lördag där vi skulle slappa lite, ta oss iväg för att köpa skor till Malte och kanske hitta något till mig också. Vårt besök slutade med att jag gick tomhänt hem, Malte fick två par nya skor och J spenderade typ hela min årsklädbudget på kläder åt sig själv. Det blev liksom början till mitt dåliga humör. Det var ju knappast hans fel att jag inte hittade något åt mig själv men jag blev ändå putt. Jag ska erkänna: jag blev avundsjuk på min man som blev på så himla gott humör av att ha hittat en massa fina plagg. Jag blev bara sur av det.

Bättre blev det inte av att promenaden hem med en sovande Anton i vagnen gick helt åt h-e då han vägrade sova och ständigt skulle klättra ur för att gå själv! Gah! Och så gick vagnen sönder i ryggstödet också. Så klart.

Nej, nåt vidare gott humör har jag inte varit på idag. Alls. Eller jo, under stunden vi åt lunch på Café Voltaire i Farsta C var jag på ganska bra humör, för då hade jag inte ännu förstått att jag inte skulle hitta nåt kul åt mig själv. Istället kunde jag njuta av mitt första besök där, njuta av min mozzarella/tomat/basilikatoast som var urgod. Nästa gång kommer jag åka dit när det är dags för en fika. Så mycket som såg läckert ut! Ja, Voltaire var nog höjdpunkten idag får jag lov att säga. Och kanske kvällens hemmabiobesök och Big Hero 6 med Malte! Jag hoppas på det.

Jag unnade mig lite nöje så här mitt i veckan och mötte upp Carro och Kajsa för lite husmanskost på Pelikan. Det var min andra gång på den klassiska krogen, förra gången var jag och J där och åt middag med Stefan, arkitekten som ritade vårt hus. Lokalen ikväll var precis så läcker som jag mindes den; stor, högt till tak och skramlig men ack så charmig! En Wallenbergare fick åka ner i magen, ganska nöjd med den.

Och precis som alltid när jag skiljts åt från tjejerna så tänkte jag att jag behöver ge mig själv såna här tillfällen oftare. Ta mig tiden. Komma ihåg att man kan ta en kväll då och då. Bryta vardagen ibland. Det glömmer jag.

  
Här sitter jag och äter en chicken bontana i kvällssolen på Texas Longhorn. Jag och J hade en liten grej att fira så vi passade på att äta en middag bara vi medan barnen fick hänga uppe hos farmor och Kåre. Vi hade kunnat äta precis vart vi vill men vi älskar verkligen Texas. Så jäkla gott! Efterrätten fick Jeanette bjuda på, födelsedagsbarn som hon var och allt!

Idag åker vi på en liten utflykt till Orminge med min pappa. Vi ska till min gudfar Panikos som bjuder på lunch! Det blir en bra och lagom lördag där jag kommer lägga allt fokus på att bli frisk till slut. 

Vi har haft en söndag som gått i ett. Den började tidigt då det var dags för Maltes innebandyskola. Halv nio var vi på plats i Tyresöhallen men medan J och Malte ägnade sig åt sport så tog jag och Anton en promenad bort till Tyresö centrum för att slå ihjäl lite tid och köpa frukt. Det var dött på folk där så tidigt på morgonen, en kopp kaffe går inte att få tag på före klockan nio kan jag meddela, men vi sysselsatte oss med studera mannen som åkte runt i en sån där städmoppsmaskin. Hur spännande, och läskigt, som helst!

När innebandyskolan var över packade vi in oss i bilen och åkte till Friskis för att vara med på Familjejympan. Premiär för Anton och det gick faktiskt oväntat bra. Han hängde ju i min famn nästan hela tiden, det hade jag räknat med, men han tyckte att det var ganska kul att vara där. Mycket berodde nog på Malte som han såg hade väldigt roligt. Det kommer inte bli Familjejympa varje söndag för vår del men någon gång ibland kommer vi nog köra på. 

  
Väl hemma hann vi inte mer än sova middag, sen packade vi återigen in oss i bilen. Den här gången för att åka till Skärholmen. J hade ett möte så då passade jag på att hänga lite hos min syrra och Henke i ett par timmar. Det är lite lustigt, Anton har nämligen fattat tycke för Henke. Han kan prata om honom lite då och då, att han är borta, alltså att han inte är här hemma hos oss, eller att han är hemma och att han åker bil. Han säger inte så mycket mer än så men det är det att han gör det så ofta. Idag pratade han om att han skulle få vatten hemma hos Henke, och mycket riktigt så fick han det :). Och det dröjde inte länge efter att han hade ätit upp sina vindruvor innan han hoppade upp i soffan och satte sig brevid Henke för att hänga lite.

  På det där fatet låg en kanelkrans. Den ligger i min mage nu.
  Anton jobbar selfie!

Efter en delikat McD-middag i lugn och rofylld miljö (alltså allt jävla pipande på McDonalds, man blir ju tokig!!) så ligger jag nerbäddad i sängen och hoppas på att det här viruset som har hängt kvar hos mig alldeles för länge ska ge sig nån gång. Snart uppe i två veckor och jag är så trött på det!