Julmyset är härmed inlett! Mina föräldrar lämnade det svenska fastlandet igår för att tillbringa vintern på Cypern. Det är visserligen skönt med värmen, kring 24-25 på dagarna nu, men jag tycker ändå lite synd om dem. De missar ju härligaste månaden på året! 🙂 Många tycker att december är en riktig stressmånad men jag håller inte alls med. Stress kan man köpa sig fri från med hjälp av alla webbshoppar, alla julklappar kommer klickas hem och maten likaså. Jag ska njuta och mysa, det har jag bokat in när det kommer till julen 2015.

Dagens plan var att gå på julmarknaden i Lilla Tyresö men regnet och blåsten gjorde mig riktigt osugen. Istället skapade jag lite julkänsla genom att åka till Handelsträdgården och köpa en julstjärna, sen adventsfikade vi lite med Kaj&Maria. När Anton somnat i famnen rörde jag ihop lite kristyr, sen fick Malte gå loss med godiset till pepparkakshuset. Jag har haft som tradition att alltid rita mina egna hus, men sedan Malte blev så stor att han gärna vill vara med och dekorera så har det blivit byggsatsen för hela slanten. Det känns ovärt att lägga tiden på att skapa från grunden när jag inte får dekorera som jag vill! 🙂 Malte ville köra på ett lakritstema, alltså utan Non Stop!! Crazy! Jag är aaaaningens old school och vill helst dekorera traditionellt, så det nästan knyter sig i magen när huset ser ut så här… Men Malte gillar det!
  

När jag har kristyren i handen så är det svårt att låta bli att gå loss. Jag trodde att jag var klar men en timme senare grävde jag fram spritspåsen ur soporna och dekorerade lite till. Ännu fler istappar, ännu mer kristyr och även några silverkulor. Årets alster. Let the juletid begin!

Jag har tänkt ta med barnen till Skansen hela hösten men det är liksom inte blivit av. Jag är galet trögstartad där det kommer till såna saker, jag behöver någon som tar intitiativet. Enter Sofia som tyckte att vi kunde passa på att åka dit eftersom det var så fint väder! Bra! Det blev ett äventyr att ta sig dit, främst för Anton som sällan åker buss. Igår blev det inte bara buss utan dagen bjöd även på tunnelbana båt och spårvagn. Lycka!

Jag hade klätt mig och barnen varmt, jag hade på mig både underställ och ullsockor. Trots det frös tårna efter ett par timmar, det är väl oundvikligt kanske. Nu har ju faktiskt kylan kommit. Det finns både för- och nackdelar med att åka till Skansen så här sent på året, faktiskt sista helgen innan julmarknaden drar igång. Fördel: det är väldigt lagom med folk. Man behöver aldrig trängas, barnen kan leka fritt utan att man behöver tänka på att de ska störa någon. Inga köer på lunchrestaurangen. Nackdel/ar: det är kallt. Det finns inga djur att se. Det där sistnämnda är en ganska stor nackdel. Det djur vi såg mest av var vilda erkorrar, tre stycken såg vi! 🙂 De andra djuren låg antingen i ide eller nån slags dvala. I några burar hade man ställt in gosedjur istället för the real thing! 🙂 

I vanliga fall hade vi kanske inte gått in på terrariet men med avsaknaden av djur utomhus så kände vi att det nästan var tvunget. Anton höll hårt i min hand, han tyckte inte alls att det var kul med krokodiler och hajar, Malte däremot tyckte att det var grymt! Han klappade både orm och spindel medan mamman höll sig på avstånd.

När vi kände oss klara med Skansen tog vi spårvagnen in till city för att köpa lördagsgodis innan vi åkte hem. Gissa vår lycka när det visade sig att NK hade smällt till med årets julskyltning! Jättefint! Några av fönstren påminde mig om Willy Wonka, lite det stuket var det.

Väl hemma satte jag mig ner med ett glas vin medan Sofia började med maten. Jag älskar vår arbetsfördelning. Och medan hon rullade en massa goda polpette så spånade vi vidare på nyårs- och sommarplaner. För 2017. Framförhållning!  

 Rast i regn med varken regnkläder eller stövlar. Oruttad som få.

Ända sedan Malte började i skolan har han kanske inte tjatat men åtminstone frågat ett antal gånger om när jag ska komma och hälsa på. Ända sedan dag ett har pedagogerna påmint och uppmuntrat alla föräldrar att komma och tillbringa en dag med barnen, det finns inte ett hembrev det inte har stått info om det, så mest för att göra Malte glad så tog jag en semesterdag denna torsdag och hängde med Månen. Självklart lyckades jag pricka in höstens regnigaste dag, men det var nog dagens enda negativa. I övrigt var det fantastiskt givande och roligt att hänga med Malte och alla hans klasskompisar och pedagoger! 

Visst, jag har fått ta del av hur förskoleklassens dagar ser ut i hembreven, men det är ju inte alls samma sak som att uppleva det själv. Rutinerna. Samlingarna. Leken. Konflikthanteringen. Jag visste självklart i teorin vilket hästjobb våra pedagoger varje dag gör med våra barn, men det blir så mycket tydligare och konkret när man får se och vara med själv. Tänk att hålla i en grupp en hel dag. Hålla dem i schack. Ta varje konflikt och inte låta någon glida igenom. Allt i en lugn ton. I det där ständigt närvarande surrande ljudet. Maltes grupp är en ganska lugn sådan men även när de är tysta är det ju ganska stimmigt. Jag var ju helt slut efter bara några timmar och när jag väl fick en kaffe efter lunch så var det typ den godaste jag druckit någonsin. 

Förutom att jag är ännu mer imponerad av pedagogerna än tidigare så har dagen också givit mig en mycket bättre bild av vilka barnen i Maltes klass är. De barn som kommer från hans förskola har jag ju koll på men den ”nya” barnen visste jag knappt vad de hette innan jag fick hem skolkatalogen. Efter idag har jag ännu bättre koll och det känns väldigt viktigt att ha så det är jag väldigt glad över. Lite poppis bland barnen blev jag också, förutom Malte så var det hela tiden andra barn som ville hålla i handen, sitta i famnen eller berätta historier. Rasten bjöd på den överraskande nyheten att en flicka i den andra gruppen är ”kär” i min son och därför jagade honom över skolgården för att komma åt och ge honom en puss. Han kom gråtandes fram till mig efter en stund och berättade att han hade blivit lurad av flickan som, istället för att viska en hemlis i hans öra, hade pussat honom på kinden. Med munnen mamma!  Det tyckte han inte om! Senare på eftermiddagen möttes vi också av denna gåva på hans hylla. Fint ändå, även om Malte tycker att det var lite obehagligt 🙂

Oj oj oj, att vi har varit sjuka i över ett par veckor som vi har varit nu, det har nog aldrig hänt förut!  T o m J har åkt på nåt virus, det händer inte ofta. Och det känns som att det går runt runt, när man tror att man är på banan igen så tar man ett steg tillbaka. Just nu ska jag ändå inte klaga då jag ”bara” är snorig. Hellre det än helt sänkt i kropp och huvud.

Eftersom J inte kände sig helt hundra så fick dagens besök till simhallen med Malte hoppas över. I vanliga fall är det också J som kör innebandyträningen på söndagsmorgnarna men idag fick jag, som den goda maka och mor jag är, ställa upp för laget. Det var ganska trevligt att sitta där och titta på. Men trevligare var det förstås att fika i centrum efteråt. Hur Malte kunde klämma i sig en iskall glass efter att ha varit i de iskalla lokalerna i Bollmorahallen förstår jag inte, själv blev jag knappt uppvärmd av min latte.

Den senaste veckan har det varit full aktivitet här hemma då vi har haft en hantverkare här för att tapetsera två fondväggar och tre ”trappväggar”. En dag (eller alltså några timmar) ägnades åt att skrapa bort gammalt underlag och spackla nytt och en dag ägnades åt att slipa och att måla. Tråååkiga grejer mao. Jag ville ju inget annat än att få upp tapeterna! Så på fredagen smackades de äntligen upp på väggarna. J och Malte var hemma så jag fick uppdateringar på sms. Väldigt spännande. Hantverkaren Bosse var sjukt snabb, jag trodde inte att han skulle hinna alla rum på en dag. Pillet runt trappstegen trodde jag skulle ta mycket längre tid men det gick på en dag, eller kortare än det.

Vårt sovrum fick de här tapeterna. Jag är helnöjd med dem, trots att de är mycket mer åt det gråa hållet än det lila. Vi hade beställt tapetprover innan men det är svårt att se hur en hel vägg ska se ut på ett litet prov. Fint blev det iaf. Ni får tro mig, trots att jag inte har någon bild på slutresultatet.

Anton fick tapeter från Rusta. Det känns som att risken för att det kommer ritas på väggarna fortfarande är ganska stor så jag ”unnade” honom inte finare än så här 😉 Fast jag tycker att det blev fint. Väldigt glatt! Och det funkar med det röda temat som jag försökt hålla där inne. 

Och så har vi hallen! Rummet som oftast glöms bort. Vi glömde bort det när vi ritade huset, det kan verkligen säga. En helt värdelös hall egentligen eftersom den är ganska avlång och smal, med två dörrar på ena sidan. Den väggen, dörrväggen, går ju inte att möblera, och eftersom det är så smalt får det inte riktigt plats med så mycket som jag skulle vilja. Men nu tycker jag ändå att vi har gjort det bästa av det vi har. Vi har gott om förvaring och ändå så pass mycket plats att det känns ganska luftigt. Jag älskar tapeten, är så himla nöjd med att vi valde den. Vi köpte rullarna för ett och ett halvt år sedan, de har legat i garaget sedan dess, så det känns så himla bra att de äntligen sitter uppe på väggarna! Äntligen!


Man blir nästan yr av mönstret! 🙂

Istället för att åka till skolan idag så fick Malte följa med pappa J på ett litet event på Disney Store som har Sverigeöppning ikväll. Lite smålycklig var han allt när han kom hem, med både goodie bag och leksaker som J såklart inte kunde låta bli att köpa. Han är en sucker i leksaksbutiker, ber Malte honom snällt så får han nio gånger av tio med sig något därifrån. Favoriten tror jag var Star Wars-figurerna, dem har han lekt med hela kvällen. Några impade ord om Mall of Scandinavia delade inte Malte med sig av men J sa att det såg riktigt snyggt ut där inne. Jag tänker mig att jag får se spektaklet själv om ett par veckor när jag kan tänka mig att åka dit, tills dess borde det väl ha lugnat ner sig va? J är tillbaka i Solna ikväll på öppningsjippot och ett sms från honom meddelar att ”det är galet mycket folk”. Typ hans mardröm skulle man kunna säga! 🙂

Själv har jag givetvis blivit sjuk igen. Eller, termometern skvallrar inte om feber men jag har ont i halsen, det svider i ögonen och kroppen känner sig trött och uschlig. Så klart. Det räckte ju inte att vara sjuk hela förra helgen, nej vi kör en da capo den här helgen också. Det är så vi jobbar.

När vi byggde vårt hus bestämde vi att vi till en början skulle hålla det väldigt cleant. Bara vita väggar. Det var så mycket beslut som skulle fattas under den där perioden, materialval och allt vad det var, att vi tyckte att det var lättast med vitt och att vi efterhand skulle komma fram till var vi ville ha eventuella fondväggar osv. Skjuta på besluten helt enkelt. Och det var bra. Så här några år efter inflytt kan jag tycka att det hade varit bra att skjuta på fler beslut. Anyway, nu är det iaf äntligen dags för lite piff på väggarna!

Det ska upp fondväggar i vårt sovrum, i Antons sovrum och – det svåraste av allt – trappan. Först hade vi tänkt att vi skulle göra det själva men efter att ha tänjt igenom saken lite mer förnuftigt insåg vi att det inte var värt besväret. Trappan var verkligen att ta vatten över huvudet, vi har ju aldrig tapetserat förut! En hantverkare får göra det här istället, det kommer bli så himla mycket bättre. 

Idag har det pillats bort en massa latexfogar (fuskjobb när huset byggdes) och spacklats, imorgon ska det målas och på fredag ska tapeterna upp. Sjukt spännande! Speciellt trappen. Tapeten där kommer förändra hela vår hall – rummet som ofta glöms bort men som är så viktigt eftersom det är entrén och sätter första intrycket av huset. Som sagt. Spännande! 

  
Eller det kanske är orättvist. Veckan har varit helt ok om man bortser från att Anton var hemma med feber måndag, tisdag och Malte var hemma med samma sak torsdag, fredag. Egentligen passade det utmärkt i timing då J ändå skulle vara hemma hela veckan. Ingen vab att behöva joxa med. Däremot slutar veckan riktigt kasst. Båda barnen är på topp medan jag självklart har åkt på samma virus som barnen. Febern kom igår så jag lever på Ipren just nu. Veckan som skulle ha slutat med en fredagskyckling tillsammans med Sofia&Johnny&tjejerna och sen ett besök på Aquaria Vattenmuseum idag slutar istället med att jag ligger nerbäddad i sängen. Eller – jag önskar att jag kunde ligga nerbäddad med stängd dörr om mig men då J är borta i Kista på Friskisdagarna hela helgen så kan jag inte riktigt göra det. Tungt!