Jag och barnen tillbringar våra mellandagar med att hänga, ta det lugnt och mysa. Eller, det är mest jag som tillbringar mina dagar så, barnen röjer på som att det inte finns en morgondag. Som vilken annan ledig dag som helst mao. 

Den här veckan har vi sysselsatt oss med diverse. Medan J och Malte tittade på senaste Lasse-Majafilmen så underhöll jag och Anton oss med att leka i leksaksaffären i Sickla.  

De första dagarna efter julaftonen så goffade jag rester så gott jag kunde. Här har vi Roy Fares mandelmusslor med grädde och jordgubbskompott med lime.
  

Anton lekte cowboypirat i hallen medan solstrålarna välsignade oss. Typ.  

Vi fikade i centrum medan vi väntade på efterlängtad klipptid för Malte. Han har inte jobbat för att få till en tuppkam utan han vaknar så här. Dags för frisörbesök mao. 

Imorgon drar jag och Sofia igång nyårsförberedelserna. Bra avslutning på året!

  Dagens promenadspaning: nytt utegym vid Strandskolan!

Precis som tidigare år var det helt galet med julklappar igår. Massor. Till barnen alltså, vi vuxna nöjer oss med vårt ”lotteri”. Det var ett tydligt tema på klapparna till Malte i år: sällskapsspel! Askul! Äntligen kan man ägna sig åt sådant nu när han har fattat att det finns en poäng att följa reglerna :). Vi dedikerade därför vår juldagsförmiddag till att spela t ex Uno, Othello, ett bajsspel (!) och så en sväng med den nya bilbanan. Sen tog vi oss ut på en promenad i den milda decemberluften. 

På min promenad kunde jag testa min julklapp som jag fick av J! En Fitbit Charge HR! Jo jag vet, sist på bollen, men det är jag med det mesta så jag bjuder på det. Jag satt och tummade på en hemma hos farmor Jeanette och Kåre när vi var där för några veckor sedan, blev sugen på en åt mig själv, men sen tänkte jag inte mer på det. Efter ett dygn på handleden är jag nu givetvis helt besatt och trycker på den där lilla knappen precis hela tiden. Jag kommer få ladda min ofta! 🙂 Imorgon ska jag ta mig ut och träna, då får den testas på riktigt. Kul grej! 

Kanske tog jag omedvetet åt mig av det sista avsnittet av ”Tusen år till julafton” för min telefon tog inte ett enda foto av gårdagens julfirande här i Tyresö. Jag glömde helt bort det. Som tur var fick Maria till några bilder i mörkret som jag har fått låna.

Dagen började faktiskt med att pappan skickades iväg för att äta pizza och kebab i centrum :). Jag ville fixa det sista som behövde fixas här hemma utan några barn rännandes så de fick åka dit. Kan tänka mig att pizzerian inte hade förväntat sig någon försäljning den hör dagen, tji fick de! Framåt tvåtiden drog vårt julfirande igång på riktigt då allihop kom för att dricka lite glögg innan Kalle började. Även den här julen så gick vi ut i hemmabion för att titta och ja äg måste säga att det är ganska trevligt. Anton satt i min famn och berättade för hela sällskapet vad som hände på duken – om någon kanske skulle missa 😉 Medan vi njöt av Disney så fixade J och Kaj julbordet. Ett ganska lagom julbord med allt det klassiska. Gott. Jag gillar julbord! Vi kör alltid knytis, i år gjorde jag fyra sorter sill, gravad lax (min första!) och en grönkålspaj.

    Janahs blomsterarrangemang fick pryda köksön. Tänk om man var så här estetiskt lagd, så himla vackert!

Förrförra året fick farfar Anders agera jultomte men Malte tyckte att tomten var misstänkt lik just Anders så tomtebesöket fick utebli förra julen. Tomten lämnade alla paket på natten istället. Den här julen fick vår granne Henrik rycka in och det med bravur. Malte köpte visserligen inte att det var den riktiga jultomten, för den här hade ju lösskägg, men Anton tyckte att det var urspännande. Jag trodde att han skulle sitta skrämd i min famn men han både tog emot klapparna glatt och följde tomten till dörren när han skulle vidare. Kul!  

På innabandyträningen måste man ha glasögon som ska skydda ögonen från bollar så förra söndagen köpte J ett par nya åt Malte. Efter att par dagar märkte vi att de inte låg kvar i fodralet – Malte hade tagit dem för att leka med och han kunde inte komma ihåg vart han lagt dem. I flera dagar nu har vi letat efter dem, medan vi muttrat till sexåringen att fy vad tråkigt att köpa nya saker till dig när du inte kan ta hand om dem och vi köper nya för dina spargrispengar.

Och så idag, efter att ha letat och muttrat lite till, så hittade J glasögonen. De låg på en blomma. Så klart.  

Ikväll var det dags för avslutning av den här omgångens simskola. Det här tillfället hade livräddning och säkerhet som fokus så de fick först känna på hur det är att simma med kläderna på, att simma iförd en flytväst och försöka rädda en kompis genom att kasta i en sån där livräddarring i snöre. Nyttigt för alla barn som nog inte var helt förberedda på hur tungt det är att simma i kläder. 

Vi har haft otur med den här omgången av torsdagarnas simlektioner då det slumpat sig så att J har varit borta just de här kvällarna. Och att sitta i cafeterian med en uttråkad Anton under tiden är ingen hit. I januari kör vi därför lektionerna på lördagarna istället. Känns astrist att binda upp våra förmiddagar på det men då vet vi åtminstone att J är hemma. Dessutom blir det då ingen stress att ta sig hem efteråt utan de kan hänga kvar och leka en stund, något som Malte definitivt ser som en fördel.

J har varit borta en del den senaste tiden. Några kvällar här och där på jobb- eller cykelaktiviteter, hela förra veckan var han i London, i tisdags var han på VIP-visningen av Star Wars (men det unnar jag ju honom så klart till hundra, cool grej ju!) och ikväll har han julfest med jobbet. I helgen tar jag dock igen det och åker på minisemester. Till Björknäs. Japp, det är min tur att unna mig! 😉

Här sitter vi, den ena lagom mätt på rester från fredagen (fredagskyckling såklart) och den andra proppmätt efter dagens julbord, i år på Spis & Vin här i Tyresö. Efter en massa år på Oaxen tyckte vi att det var dags att ta paus och prova något nytt. Vi har gjort det förr, med ex Långbro och Tyresö Slott, och en fördel med att ta en paus ibland är att man då ges möjligheten att längta tillbaka till Oaxen. Efter idag får jag ändå säga att nåt akut ”längt” känner jag inte av, jag är tvärtom väldigt nöjd med julbordet på Spis & Vin. Den var väldigt genuin, allt kändes verkligen hemlagat och även om jag inte gillade allt (ölsenapen ville jag helst spotta och fräsa ut på tallriken) så kändes allt vällagat. Stort plus för att det ligger i Tyresö, man ska ju gynna de lokala aktörerna, och så ett ännu större plus för att de hade ett ordentligt dessertbord. Även där var det en del jag inte gillade (?!) men smaken är ju som baken. Jag uppskattar iaf att de hade lagt lite krut på kvantitet. Visst är kvalitet viktigt men jag vill plocka på många olika små godbitar och verkligen fylla min assiett med, och det fick jag!

Men vi tar det från början. Här kommer alla mina tallrikar, minus den med det varma. Jag glömde mao fota en liten lammkorv, en liten prinskorv, en sked Jansson och en sked rotsaksgratäng. 
       

Två fat dessert mao. Självklart. Bäst var ris á la Maltan och saffranspannkakan, sämst var den salta mjölkchokladcremen. Och temperaturen i lokalen. Hälften av oss satt och huttrade trots att vi hade både filtar och sjalar över oss. 

  
Det var en speciell dag för Malte igår. Istället för att han skulle sjunga luciasånger för en massa gloende föräldrar så var det hans tur att bli lussad för. Sexorna på skolan gick luciatåg och Malte fick vara åskådare. Väldigt speciellt. För min del betyder det att det nu bara är Antons luciafirande jag får ta del av (passar mig utmärkt att inte behöva ränna mellan två skolor) och Malte kände sig väldigt stor som fick komma som ”gäst” till sin gamla förskola och lyssna på barnen sjunga. 

J missade tyvärr detta men vi var ett stort sällskap ändå. Jag tycker verkligen att det är jättekul stt både farmor Jeanette och farfar Kaj och Maria tar sig tiden att komma och lyssna på barnen sjunga. Jag hoppas ju någonstans att barnen ska komma ihåg det, att alla kom och var samlade vid de här stunderna. Hur som, i vanliga fall brukar jag inte se ett skvatt av barnens lilla sångstund då alla föräldrar får trängas för att vara med – jag trängs inte, så är det bara – men i år hade de flyttat på gruppen så att barnen satt i en grässlänt istället. Mycket bättre, jag såg alltihop! När jag inte gömde mig förstås. Jag stod och tryckte bakom en väldigt lång pappa som ovetandes fick agera skydd så att inte Anton skulle se mig. Jag tänkte som så att han helt enkelt skulle kliva ur gruppen och istället komma fram och kramas om han såg mig, så jag häll mig gömd tills sången började. Då såg han mig, vinkade glatt och satt sen kvar och tittade på de andra barnen som sjöng. Han var så jäkla söt där han satt i tomterock och luva, jag fick typ en religiös stund där bland alla föräldrar, hela jag blev uppfylld av kärlek. 

Vi körde fredagskyckling allihop på kvällen och passade på att planera arbetsfördelning på julafton. Vem tar med vad? Snart är det jul, fasen vad härligt! Denna lördag bjuder på julbord, det blir gott!

J är bortrest på jobb hela veckan vilket kräver lite mer engagemang än vanligt från min sida :). Han brukar aldrig vara borta så länge som en hel vecka men när han väl åker bort så stålsätter jag mig alltid inför att jag kommer får dra lasset själv, och varje gång får jag ta tillbaka alla farhågor jag känt då det alltid går så mycket lättare än jag trott. Det har nog både med mig och med barnen att göra. Barnen liksom skärper till sig då jag är själv, och jag gör samma sak. Jag vet att jag kommer få stå till tjänst från att de vaknar till att de somnar, jag kan inte lägga över någonting på någon annan, och med den inställningen så funkar det. Med det sagt så betyder inte det att jag inte ser fram emot lördag när vi vaknar fulltaliga i huset igen! 🙂

För att få den här eftermiddagen/kvällen att gå lite fortare så bestämde jag mig för att ställa till med lussebak. Jag har jobbat hemma så jag satte en deg innan jag hämtade på förskolan och skolan, så var den färdigjäst lagom till att vi kom hem. Jag tyckte att degen var riktigt stum och hård när maskinen hade knådat färdigt, men jag ställde ifrån mig degen på bänken för att jäsa och så började jag diska undan. Det var först då jag märkte smöret som jag hade ställt fram för att bli rumstempererat, det hade jag ju glömt att ha i degen! Jag fick knåda i det i efterhand, och nu med två bullar provsmakade så tycker jag att det blev bra ändå!  

  Jag hade glömt köpa bullformar så dessa ser riktigt pyttiga ut i stora muffinsformar. Goda blev de iaf!