Månadsarkiv: mars 2016

I trädgården på Annandagen.

Publicerat av
2

  

Vilken dag! Helt fantastisk ju med ganska många plusgrader, solsken och knappt någon vind att tala om! Vilken helg egentligen! Igår hade vi grillpremiär tillsammans med Sofia&Johnny&tjejerna och idag åt vi resterna till lunch ute på altanen efter att vi hade jobbat i trädgården. Jag rensade bort gammalt visset i jordgubbslådorna, vi sådde en gräsplätt och sen ställde jag mig i slänten och gick loss med sekatören. Bra förmiddag alltså, den där grillkorven lade sig bra i magen. Och pistagelängden jag fick till kaffet på Listudden efteråt smakade nog bättre än vanligt faktiskt.

Jag är ju ingen trädgårdsmänniska (hur många gånger har jag sagt det nu?) men jag tycker att det är himla härligt att se när den vaknar till liv på våren. Växtkraft är coolt!

   Kärleksörten!
 Jordgubbarna!   Rabarbern!

 Löjtnantshjärtat!

Påskaftonen.

Publicerat av
Svara

God morgon! Det blåser typ storm ute men solen skiner så jag har bestämt mig för att ta det här med ställa fram klockan/ställa fram altanmöblerna bokstavligt och göra just det. J drog precis iväg på en cykelrunda så under tiden ska jag göra lite nytta och dra ut alla grejer ur förrådet. Inte för att jag egentligen tror att vi kommer sitta ute så mycket den här helgen, men jag behöver komma åt min sekatör för att beskära min hibiskus, och den ligger längst inne i förrådet! 🙂

  

Igår var det dock toppenväder! Hade vi haft altanmöblerna ute hade vi nästan kunnat sitta ute och äta. Åtminstone på framsidan där man sitter i lä, det blir det snabbt varmt och skönt. Men vi satt inne. Kaj&Maria, Jeanette&Kåre, Farfar Anders&Farmor Lillan och Oscar&Janah kom hit (med alldeles för många godisägg) och till påsklunch åt vi en traditionell påskchili med tillbehör. Jag älskar ju traditioner och en favorit är att vi inte äter traditionell påskmat på påsken (den sparar vi till julen 😉 ) utan vi kör på nåt annat tema. I år blev det chili då J suktade efter det.

Innan alla gästerna kom så fick barnen sina påskägg som påskharen enligt tradition gömt i trädgården. Strax efter frukost började vi med att lägga ut några morötter till hen (påskvariant på risgrynsgröten) och efter nån timme så var de poff borta! Haren hade varit här och bytt morötter mot godis! Ut i trädgården för att leta påskägg alltså, och jag måste säga att våra barn är världssämst att leta. Förra året fick vi hjälpa till på traven, trots att de låg fullt synliga på min pakethållare, och i år fick jag verkligen peppa till tusen för att inte Malte skulle ge upp och gå in. Mamma, vi har ju letat ööööverallt! Påskharen har inte lämnat några ägg i år! Men till slut hittades de, under julgranen. Och jo, julgranen ligger fortfarande där ute! 🙂

   
   

Påskledigt!

Publicerat av
Svara

Påsken kommer alldeles för tidigt i år, så är det. Jag har ingen påskkänsla whatsoever för den hör ju ihop med våren. Gröna knoppar. Torra gator. Solsken. Vi är på väg ditåt, absolut, men en liten bit kvar har vi. Men jag såg krokus utanför Hedvik Eleonora kyrka i måndags och igår hittade Malte trädgårdens första tussilagosar så vi är på väg!

   
 

Veckans sista arbetsdag tillbringades på kontoret med Malte som sällskap. Han deklarerade tidigare i veckan att han tyckte att det var orättvist att han alltid måste vara i skolan på lov medan alla kompisar får vara lediga så det var inte så mycket att diskutera, det var bara att ta med honom till Artillerigatan medan Anton fick hänga på förskolan. På kontoret var det heldött, med chips och godis framdukat från en AW kvällen innan, så han tyckte nog att han hade vunnit på jackpot! Till lunch fick han dessutom sushi så nöjdare än så kan man nog inte bli! 🙂

 Malte ritade nån slags superhjälte men jag tycker att det är misstänkt likt Frihetsgudinnan ändå! 

    Lyckan över Mood-gallerians generositet! Chokladägg i mängd.

Denna Långfredag ägnas åt hemmahäng. J ska spackla och jag ska påskhandla, kanske peta ner nån påsklilja i kruka. Kanske. Den där påskkänslan alltså, jag kanske måste tvinga fram dess närvaro.

Hemma!

Publicerat av
3

Nu är vi hemma efter en veckas semester! Det var så himla skönt att vara där, och även om alla hela tiden tyckte att vi hade otur med vädret då det hade varit så varmt innan vi åkte ner, så struntade jag i det. Temperaturen snittar väl på kring nollan här i Tyresö så allt över det är bra! 🙂

Vi hade några fina timmar i Limassol under lördagen, där vi träffade några ur tjocka släkten. Vi åkte hem till min faster Sofi där det för närvarande är fullt hus, både min farmor, min kusin Christina och hennes sjuåring bor hos henne. Och så kom min kusin Nikolina med hennes familj och hälsade på, och min pappas svägerska Yiota. Det blev ganska livat med fyra barn som lekte loss totalt, det var härligt att se att de kunde kommunicera trots att de inte kan varandras hemspråk. Jag tror att det kändes som väldigt tyst och skönt när vi åkte därifrån för att åka tillbaka till Larnaca och hem till Sverige.

Hemresan gick bra, flyget gick klockan halv nio på kvällen så jag hade räknat med att barnen skulle sova ganska fort. Mycket riktigt, det tog inte mer än en timme så hade de somnat vilket inte var så konstigt med tanke på deras intensiva dag. Jag önskar att jag själv hade kunnat sova men jag vågade inte riktigt slappna av då jag ville hålla koll på Anton så att han inte skulle ramla ner från sätet 🙂 Jag var med andra ord vaken hela resan vilken helt otippat blev längre än vanligt. Av någon anledning så åkte flygplanet en annan rutt än man brukar, den åkte runt Turkiet istället för tvärsöver så resan tog en hel timme längre än vanligt. Jag fick aldrig någon bra förklaring på varför, kanske hade flygbolaget inte tillstånd att flyga över Turkiet? Hur som helst, strax runt 01 landade vi på Arlanda och där plockade en efterlängtad pappa J upp oss.

12422359_10154648519882786_2127711814_o

Ett klipp ur livet med Malte och Anton 🙂

Här hemma hade J ägnat sig åt att äntligen börja med projekt hemmagym. Rummet bakom kaminen, det som en gång i tiden kallades för biblioteket men som i dagsläget inte har en enda bok utan bara en bäddsoffa och pelargoner, ska bli gym och ett första steg till det är då att sätta igen en av de två dörrarna in dit. Och det hade J gjort medan vi var borta! Där till vänster om kyl/frys kommer vi sätta upp skåp från HTH men vi får vänta ett tag på leverans. Bra, då hinner jag vänja mig vid att man inte kan gå in den här vägen längre! 🙂

12516857_10154648519692786_2053053147_o
Övermöblerat vardagsrum då J fått flytta ut fåtöljen och spel/sprithyllan som hittills stått i det andra rummet. 12894372_10154648519672786_1095886591_o

Mot Limassol!

Publicerat av
Svara

Ikväll åker vi hem till Sverige men innan vi åker till Larnaca och flygplatsen så ska vi klämma in ett besök hos alla släktingar i Limassol. Väskan är packad och barnen är i parken och rastar min pappa innan vi tar oss iväg 😉

Gårdagen var en lugn sådan, vi hängde hemma utan att ta oss iväg på någon större utflykt. Jag och pappa tog en morgonpromenad på närmare milen, det är så jäkla härligt att promenera utefter vattnet, och tiden går ju så mycket fortare när man har sällskap. Vi gick bort till döda zonen och kunde på håll se både en turkisk postering och en (obemannad?) FN-postering, sen fortsatte vi utefter vattnet en bra bit innan vi promenerade hemåt.

12596602_10154648489997786_744513517_o
 En röd flagga därborta vajar i cypriotisk vind. Den kan de gott packa ner och ta med hem tycker jag!  Famagusta. De övergivna hotellen står på rad utefter stranden.

Barnens enda utflykt blev en promenad till parken. Den där parken är det roligaste kidsen vet, de tjatar varje dag om att få gå dit. Här flyger man i drygt fyra timmar och så slår en sketen park allt, till och med stranden. 🙂


Bad och sushi.

Publicerat av
Svara

 

Min pappa älskar att gå morgonpromenader så jag introducerade honom för RunKeeper igår. Imorse körde vi en första runda på sju kilometer, varav kanske två var utefter vattnet förbi badvikarna. Himla mysigt! Jag tycker att det är vackert att gå promenader vid vattnet utefter Strandvägen men det klår ju knappast Medelhavet och dess utsikt. Och som vanligt fascineras jag av det orimliga i att se Karpasia där borta i horisonten, så nära ändå, och veta att det ligger under ockupation. Att min pappa är uppvuxen i Famagusta, staden man faktiskt ser i mitten av bilden, och ändå är att det för oss otillgängligt. Bara några kilometer bort. Under promenaden fick jag till och med ett sms på telefonen från Tele 2 med ett ”Välkommen till Turkiet” och information om teletaxan. Obehagligt faktiskt.

Hur som helst, en skön promenad i solen var det och den där solen fortsatte att vräka ner så vi passade på att ägna förmiddagen åt strandhäng nere i Brandkårsviken. Malte meddelade att han nog inte skulle bada något, det var ju faktiskt ganska kallt häromdagen, men så överraskade han ändå med att dra till med ett dunderdopp med pappous! Kul! Anton nöjde sig med att bygga sandslott, jag förstår honom.

   
    
   

Kvällens middag har ätits på Ocean Basket i Ayia Napa, Malte hade tjatat om sushi i flera dagar så vi kände att vi behövde möta hans önskemål för att få tyst på honom. Och han blev nöjd! 

Marknad i Ayia Thekla.

Publicerat av
Svara

De säger att jag tog med mig vintern hit och det kanske stämmer. Någon jättetur med vädret har vi iaf inte haft… De senaste veckorna har det tydligen varit jättefint väder men i måndags vände det plötsligt och det har bjudits på både regn och temperaturer under tjugo. Idag hade mamma ett ärende till marknaden i Ayia Thekla då hon hade beställt några krukfat och i samma stund som vi skulle gå ut till bilen för att ta oss dit så började det regna! Framme på marknaden så duggade det visserligen bara men ändå, otur. Och jag ska inte klaga, resten av dagen sken sen solen, men sjutton grader i skuggan är inte jättevarmt… Mina shorts ligger oanvända i garderoben.

   
  
  
  
Vi avslutade denna onsdag på topp då jag äntligen fick trycka i mig en gyro! Så himla gott! Barnen fick dela på en Mix och det var ett lyckat val då båda barnen gillade sin sheftalia, kul! Helt enligt rutin kommer jag alltså somna helt jäkla apmätt ikväll men för första gången den här veckan så tycker jag att det är värt det. Nu har jag bara galatoboureko och pischies kvar på min lista, sen kan jag också påbörja min fyrtiodagarsfasta 😉

  

Sandslott i Protaras.

Publicerat av
Svara

   

Vi var förberedda på att det här skulle bli veckans tråkigaste dag rent vädermässigt, med blåst och regn under eftermiddagen, så vi skyndade oss iväg ganska direkt efter frukosten för att ta vara på det helt acceptabla vädret på förmiddagen. Vårt mål: strandpromenaden i grannbyn Protaras och lek i sanden. Jag skyller min otroligt ointelligenta undran kring om det fanns någon sandlåda i närheten på min tunga huvudvärk som jag vaknade upp med…

Som ni ser på bilderna så var det ganska mulet och framförallt blåsigt men vi överlevde. Strandpromenaden är väldigt trevlig att strosa fram på men vi nöjde oss med att bara gå en bit, tre kilometer hade varit för mycket i dagens hårda vind. I Protaras är det, till skillnad från ex Ayia Napa, helt tvärdött på vintern så det var inte speciellt trångt på stranden. Vi mötte några motionärer och pensionärer på strandpromenaden, men i övrigt så var det hotellen som stod för aktiviteten. Så här i mars så renoveras det för fullt inför kommande turistsäsongen så det jobbades på för fullt.

   
 

Medan vi satt där på stranden och grävde och byggde sandslott (barnen och min pappa alltså, jag och mamma satte oss i lä  framför något förråd) så sprack himlen upp, blev klarblå och bjöd på strålande solsken. Malte kunde inte hålla sig utan drog av sig tröjan och badade i shortsen. Jag vet inte hur varmt det var men jag tippar på inte alls…

   

 

Green Monday.

Publicerat av
Svara

Usch, jag går och lägger mig med samma klump i magen ikväll som igår och det är inte skönt alls. Då talar jag inte om klump av oro utan jag har ätit alldeles för mycket, och alldeles för tätt inpå läggdags, och det är verkligen ett i-landsproblem, jag vet, men usch vad obehagligt det är att gå och lägga sig helt proppmätt. För proppad är ett ganska målande ord för hur jag känner mig. Jag har suttit framför ett fat hela kvällen, fyllt med dhakhtila och bourekia, och då bara kan jag inte låta bli att plocka i mig tills illamåendet sätter stopp. Det är det enda som kan hejda mig. Illamående eller att delikatesserna tar slut… 

  

Idag har det varit röd dag här på Cypern då vi firat Green (eller Clean) Monday – den första dagen på fastan. Just att fasta gör nog bara den allra äldsta generationen nu för tiden men Green Monday firar alla genom att träffas, gärna utomhus, och så äter man så klart. Man äter en massa grönt, ett bröd som heter laganes och så grillar man fisk och skaldjur. En tumregel är att man inte äter något djur som har blod i sig. Vi nöjde oss med ett ganska simpelt firande och grillade räkor och lax. Vi hade lite otur med vädret idag, med starka vindar från alla håll och kanter, så vi åkte inte på någon utflykt som man annars gärna gör, utan vi nöjde oss med att äta på altanen 🙂

  På väg till lekparken. Notera de små fina bladen på fikonträdet som om några veckor är stora som pingisracket 🙂
Vi försökte oss också på lite traditionsenlig drakflygning men det var smått omöjligt att få upp draken i luften då opålitliga kastvindar gång på gång slängde ner den i marken. Men det var värt ett försök, om inte annat för att få skratta lite! 

   
    
   

Karnevalsöndag.

Publicerat av
Svara

 

Jag hade en så otroligt bekväm flight ner hit igår. Jag var helt inställd på att det skulle gå strålande överlag, men att det skulle vara så här smidigt hade jag inte tänkt mig. Malte är grym på flygplan, han sitter med sin iPad jorden runt om han skulle behöva, men att även Anton skulle kunna sitta stilla hela vägen ner till Cypern trodde jag inte att han skulle orka. För min del var den stora fördelen att han den här gången hade ett eget säte. Visst satt han stundtals i mitt knä men då kunde ju jag lägga upp benen på hans plats och ha det riktigt bekvämt. Väldigt behändigt! 

Strax efter klockan nio lokal tid mötte vi mina föräldrar ute på Larnacas flygplats, och även om barnen var väldigt pigga då (jag hade velat filma Antons energi då han helt extatisk hoppade upp i Pappous famn!) så somnade de på fem röda när vi väl lade oss i sängen. Det tär på kroppen att flyga, hur smidig flighten än är. Vi fick en skön natts sömn och kunde inleda vår semester med att vakna upp till ett stålande solsken över Paralimni. Jag tassade upp klockan åtta, då satt barnen redan ute på altanen under parasollet och åt frukost. Nitton grader visade termometern. Bra början! Och medan jag satt och drack mitt morgonkaffe så gick min pappa bort till lekparken med barnen, även det en väldigt bra början på semestern!

  
Planen för dagen var att ta oss in till ”stan”, alltså centrum i Paralimni, för att titta på karnevalen. Om jag har förstått det rätt är detta en ganska ny tradition här på orten, bara några år gammal, där typ skolklasser och föreningar utklädda går i en parad genom stan. Efter en hel del letande efter en bra plats att stå på, det var nämligen tjockt med folk och överallt stod högtalare som på alldeles för hög volym dundrade ut Ricky Martin och annan ”karnevalmusik”, så liksom tröttnade vi och satte oss i trappan utanför en bank. Det visade sig råka vara en perfekt plats då tåget gick förbi precis där så det var ju tur. Jag var bara glad över att volymen inte var så hög just där för den skrämde Anton så pass att han bara ville vara uppe i min famn hela tiden, vilken blev lite tungt i längden. 

   
  

Nu är inte jag någon expert på festivalparader, jag har väl egentligen bara sett en enda och det är ju Ormingekarnevalen som jag gick i som barn, men jag tror att denna skulle hamna på en jumboplats om man gjorde en topplista. De ska ha pluspoäng för kostymerna, där hade de verkligen lagt manken till och sytt upp riktigt bra grejer, men tempot alltså. Herregud vad segt! När jag hör parad så tänker jag mig ett tåg av en massa grupper som går efter varandra i ett tåg. Riktigt så funkade det inte här utan grupperna/föreningarna gick liksom för sig, det kunde dröja flera minuter mellan dem, vilket så klart gjorde att man tappade intresset. Jag vet inte hur det såg ut i början av tåget, då kanske det var ett sammanhängande tåg, men där vi var, i slutet, där hade alla liksom tröttnat på att hålla det organiserat :).  

 Jag och mamma representerade iaf.