Promenaden för lämning på förskolan och skolan blir verkligen en helt annan när man inte har en buss att passa…

Oj vad det är härligt att halvligga på altanen och jobba i det här vädret. Kanske inte ergonomiskt helt ok men heck, jag inbillar jag mig att jag fortfarande är så ung att jag inte får problem med ryggen osv redan nu. Säger hon som var till naprapaten för några veckor sedan! 😉 Well well. Det är härligt iaf, det var det jag skulle komma till. Sommaren. Den är ju här nu. Och trots att jag ännu inte har gått på semester så är sommarfeelingen definitivt här. Barnen lämnas senare och hämtas tidigare. Däremellan hinner jag både ta en promenad och jobba bakom ett par solglasögon i solgasset. Inte synd om mig alltså. Det är bara en sak som saknas. En pool.

J hade gärna velat ha pool redan när vi byggde huset men som så ofta i den här familjen är jag bromsklossen. Den förståndiga bromsklossen ska jag tillägga, för jag ångrar inte att vi inte anlade en pool då, men nu känner jag mig väldigt sugen. Det beror på flera saker. Det poppar upp pooler lite här och var bland vänner och grannar vilket ”avdramatiserar” det hela för mig. Jag har inbillat mig att det är ett himla meck med pool men om andra orkar med mecket så orkar väl jag! 🙂 Och så får jag lov att säga att vår dag med jobbet hemma hos Annica i Trosa gav mersmak. Det var ju så himla mysigt att hoppa i och ta ett dopp i värmen. Så nu är det bestämt, vi kör på pool vi med! 

Vi väntar till våren så vi har gott om tid att läsa på och bestämma oss kring vilken typ av pool vi vill ha, vilken storlek, vilket polskydd, vilka vi ska anlita osv, men jag är astaggad redan nu. Vilket är lite tokigt, att gå och längta efter nästa sommar redan nu, men vad fasen, det blir ju ashärligt!

Det blir mindre gräsmatta att klippa iaf!

Jag inledde denna midsommardag, och Js födelsedag, med att ta en promenad utefter vattnet i morgonsolen. Idag väntas klarblå himmel och 27 grader i skuggan, nice! 

Vi har de senaste fem åren bott granne med ett av Stockholms största midsommarfiranden men det var först igår som vi tog del av det på riktigt. Vi tog en promenad ner till Slottsparken för att känna in stämningen och jo, jag tyckte att det var urtrevligt. Nåt år kan jag tänka mig att åka dit med en picnicfilt och en engångsgrill och tillbringa hela dagen där. Absolut! Det här året nöjde vi oss dock med att kika runt, köpa massor av lotter med barnen, unna oss några godisremmar och pruta till oss två heliumballonger. Det sistnämnda var definitivt den stora hiten hos de små, de storgillade!

Efter vårt besök i parken traskade vi hem, satte på grillen och åt midsommarmiddag. En ganska lugn och skön tillställning faktiskt. Jag gillar midsommar just för att jag tycker att det är en så opretentiös högtid. Man kan slå på stort och drämma till med stor fest och tjolabalo, men man kan också ha det litet och lugnt. Vi har inga hårda traditioner kring den här helgen, de sparar jag istället till julen! 🙂

De där heliumballongerna då… Mja, de lektes ju med hela kvällen och efter en lång dag med tjafs med barn som vägrade lyssna på sina föräldrar så fick jag till slut nog. Det rann över. Så här i efterhand var det kanske en lite väl drastisk reaktion, jag fick ju väldigt ledsna barn, men där och då kändes det helrätt att klippa bort muttrarna som hindrade ballongerna från att flyga iväg, och så släppte jag upp dem i taket i trappen. Så kan det gå. Fråga: hur lång tid dröjer det innan heliumballonger pyser så mycket att de faller ner?…

Jag hämtade barnen tidigt idag och cyklade till Claras för att fira in midsommarhelgen med glass! Yay! Än har vi ett par veckor kvar till semestern men vi sörjer inte det, sen väntar ju sex lediga veckor för barnen. Själv hade jag min ”sista” dag på kontoret idag, kör hemmakontor från och med nu och poppar in till stan för att kolla postboxen nån gång då och då. Det känns väldigt lyxigt att kunna jobba så, jag kommer ju kunna hämta barnen tidigt varenda dag och gå och bada och leka semester, trots att det är vanlig vardag. Så som sagt, vi sörjer inte att semestern är ett par veckor bort.

Apropå just jobb så jobbar jag i ett ganska litet utbildningsbolag med bara tre anställda. Utöver dem består mina arbetskamrater av ett gäng utbildare som bor spridda över hela landet. Det speciella med att jobba så är ju att man ses väldigt sällan, varför måndagen var extra kul. Vi hade nämligen vår årliga TÄNK OM-dag där de som hade möjlighet bjöds hem till mig i Tyresö för att hänga tillsammans. Ha en härlig dag helt enkelt, och det hade vi! Vi lekte, vi tävlade, vi blev inspirerade, vi åt och vi drack och vi vek ihop krångliga VR-glasögon. En grym dag om jag får säga det själv! Så himla roligt att ses allihop, bästa gänget faktiskt! 🙂

Äta kaka bör man annars dör man.Malte har fått testa glasögonen och älskade från första stund. Det här kan vi ha kul med!Här ska tävlas i godiskunskap!

Det är söndag morgon och jag och Malte har redan hunnit med ett mindre världskrig före frukost. Vi har ganska nyligen inlett fas Käfta-emot-hela-dagen-lång och jag är så trött på att handskas med en kaxig och oresonlig nästan sjuåring vareviga dag. När går det över?

Förutom ovan nämnda tjafs så har vi haft en ok helg. J åkte iväg till Vättern i fredags så jag och barnen har hängt själva. Lördagen bjöd ju på regn (enligt klart.se hela 60mm, kan det verkligen stämma?) så jag och barnen åkte till Kaatach och lekte en sväng. Vi var där strax efter öppning och då var det helt ok, men till lunch när barnkalasen drog igång så blev det nästintill olidligt. Sååå mycket barn!! Överallt! Men mina barn var oberörda, de hade gärna stannat längre om de fått.

Medan Anton sov av sig Kastachutmattningen sysselsatte sig Malte med att blåsa bubbelberg.

Hur gick det på Vätternrundan då? Jo tack, bra! Han rullade i mål med tre minuters marginal, då hade han inlett loppet med att krascha och skrapa upp axeln. Så tack, nu har jag fått min man tillbaka, tackar som frågar!

Av någon anledning, jag vet inte varför, så smäller man till med Tyresö Bike Show nere i Slottsparken varje år så här års. Är motorcykelkulturen extra stor här ute, I don’t know! Förrförra året gick jag och barnen förbi och kikade tillsammans med Anna&Jack&Joline och förra året cyklade Malte förbi och tittade tillsammans med Kaj&Maria. I år hade jag och barnen inget planerat medan J var ute på cykelrunda så Kaj kom över och så promenerade vi ner och tittade på the bikes.

Ängen framför Tyresö slott fylls med alla möjliga typer av motorcyklar och lite skojsiga bilar. Nån tävling är det också om jag har förstått det rätt.

Jag har ju verkligen inga som helst kunskaper eller intresse för dessa tvåhjulingar men jag tycker att det är fascinerande med folk som faktiskt har ett intresse, vad det nu än må vara. Jag tycker att det är lite kul med folk som går in för saker till 150%, kanske för att jag själv inte är sån, och härpå ängen var det ju fullt med personer med ett och samma intresse – motorcyklar och skinnjackor! Typ. Barnen skrek efter glass en gång i minuten så vi var inte kvar och tittade så länge, dessutom började det regna, men ett par hojar hann jag faktiskt tycka var lite coola. En som var chockrosa som det stod Fuck cancer på, och så en med lite vintagestuk. Den var ju ursöt.

Vi stannade som sagt inte så länge då barnen ville ha glass så vi traskade vidare och fikade på Notholmen en stund. När vi kom hem möttes vi av en genomblöt, och utelåst, cyklist.

Apropå såna där som går in för saker till 150% så är ju min make en sådan, och det är faktiskt en av de saker jag tycker är kul och fascinerande med honom. Det är, i de flesta fall, en av hans styrkor. Förra året bestämde han att han ska cykla Vätternrundan på sub8 och nu på lördag är det dags. Då ska han äntligen cykla! Och då mina vänner, då får jag min make tillbaka. Eller som Kaj uttryckte det, jag är inte längre cykelänka. Hurra! Förstå mig rätt, jag hade ju ok:at att han skulle få satsa det här året, med all tid som det innebär, men nu är jag så redigt trött på det att jag kanske ser fram emot Vättern mer än vad han gör 🙂 Nu är det bara att hålla tummarna för att han inte får punka…

SurAlex osurar en kort stund utanför idrottshallen. I övrigt var jag kall – och sur.

Ni minns tisdagen. Klarblå himmel och strålande solsken. Ni minns onsdag eftermiddag. Klarblå himmel och strålande solsken. Annat var det på förmiddagen. Regn. Hade kanske inte gjort så mycket om det inte var att regnet sammanföll med Maltes första skolavslutning. Gah! Skolan brukar hålla sina skolavslutningar i Tyresö slottspark, och så har alla föräldrar med sig fikakorg. Trevligt mao! Kvart över sju på onsdagsmorgonen fick vi dock mail om att skolavslutningen skulle hållas i idrottshallen istället. 🙁 Jag tror att det här var första gången skolan haft otur med vädret för rent logistiskt funkade inte alls skolavslutning inomhus, jag hann bli sur både en och två gånger pga den galet kassa organisationen. Men men, nu har Malte iaf fått sjunga Affe Giraff och vi har applåderat och han har fått avsluta sitt år i förskoleklass! 🙂

I övrigt har vi haft bra dagar. Mina föräldrar har varit här och hängt och inga blir gladare av det än barnen. Aldrig är de så lätta att lägga på kvällen som när de är här. 😉

Dessa soliga sommardagar alltså! Jovisst, det blåste faktiskt kallt idag, men det är ändå ren lycka att kunna hänga utomhus en hel dag och se barnen leka och ha roligt med väldigt små medel. Idag fick vattenspridaren jobba lite och även om det bara var Malte som vågade/ville springa genom den så hejade Anton gärna på och gapskrek förtjust när storebror blev blöt. Även cykelturen till coopen för att köpa glass och jordgubbar bjöd på förtjusta skrik, Anton älskar verkligen att sitta på cykeln och känna farten i ansiktet. Han blev sådär lycklig att han bara inte kan låta bli att sjunga på Bamsesången och på Supertrion, det gör han bara när han är på sitt allra bästa humör 🙂

Eftermiddagen bjöd på besök av farmor som vi inte sett på några veckor då hon varit bortrest. Malte snodde åt sig min telefon en kort stund och efter sig lämnade han den här fina bilden. Snyggt jobbat tycker jag! 

Klockan är 21.41. Barnen är lagda, huset är plockat och jag har tagit en dusch. Det här är min utsikt just nu,  en tekopp i väntan på att J ska komma hemcyklandes från Nynäshamn eller vart de nu cyklar på onsdagar. Jag har det mao ganska bra. Jag och barnen har haft en sån där kväll då den enda anledningen att gå in är för att laga maten som sen ska ätas utomhus. I övrigt har vi hängt här ute i trädgården. De har givetvis kivats, jag ska inte måla upp nån perfekt idyll här, de har till och med kivats en hel del, men humöret håller sig förvånansvärt högt uppe tack vare fågelkvittret, grönskan och värmen. Ljuva sommartid alltså. 

Och jag, som ju inte är någon trädgårdsmänniska egentligen (eller hur var det nu?), måste självklart skriva om framstegen i mina odlingslådor. Om jordgubbarna som blommar så in i bäng, och om potatisen som tittar upp med ett par decimeter åtminstone. Och så måste jag skriva om vinrankan som oväntat bjuder på pyttepyttesmå söta druvklasar. Sånt blir man ju glad av. Inte ens de äckliga svarta bladlössen som jag har såpasprutat i schersminen dämpar glädjen ikväll 🙂 Juni börjar bra!