Efter tisdagens biobesök när vi såg Star Wars: Rogue One blev vi sugna på att se den första Star Wars-filmen igen, då den utspelas direkt efter Rogue One. Jag har visserligen sett alla Star Wars som kommit ut hittills, och jag gillar dem, men jag kommer ärligt talat inte ihåg alla svängar. Det blir heller inte mindre förvirrande av allt hattande i kronologin. Hur som helst så är A New Hope jättespännande, inget snack om saken. Om några år kan vi sätta oss och titta på alla 1-9 tillsammans med Malte, det ser jag fram emot!

Alltså. Detta våld! Allt blod! Att jämföra med ex Braveheart går inte för krig på de brittiska slätterna på tolvhundratalet känns liksom mer overkligt. Goodfellas var ju väldigt mycket på riktigt. Det här med noll respekt för människoliv och att man sätter en kniv eller kulor i nån lite hur som helst, det har jag lite svårt för det. Det är ju sinnessjukt, svårt att bortse från. Men utöver det så var ju den här bra. Så klart. Den ligger ju på topp 100. Det här projektet känns f ö riktigt kul, speciellt när jag får se bra filmer för första gången! 🙂

Malte hade önskat att vi skulle åka till simhallen under jullovet men som det ser ut nu så kommer vi inte kunna klämma in det. Vi har nämligen fullt upp med att vara förkylda… Planen var att det skulle bli Medley idag men vi ställde alltså in det. Allra helst hade de vuxna legat hemma i soffan hela dagen men då vi hade städning kände vi att vi ändå behövde ta oss iväg med barnen. Det fick bli Kaatach! Funkar alltid. Än så länge kan vi inte vara de där föräldrarna som sitter i sofforna och tittar på när barnen leker, nej Anton måste man fortfarande hålla koll på då han gärna klättrar uppåt. Ett besök på lekland är ändå en helt annan grej nu än tidigare, det behöver inte längre jagas på samma sätt.

Ikväll kör jag och J filmkväll. Anton sover (halleluja för att han inte längre sover dagtid, nu lägger han sig redan halv sju!) och Malte är på handboll med farfar Kaj och farfar Anders. Känns faktiskt ovant att inte ha Malte i huset på kvällstid så här 🙂

När vi såg den här tidigare i veckan så utbrast jag mitt i filmen att ”jag gillar det här!” Jag hade aldrig ens hört talas om den här tidigare och vad roligt det är att bli glatt överraskad när man inte har några förväntningar. Så himla bra film! Läste att Henry Fondas karaktär brukar ligga med på listor på Greatest Movie Heroes of All Time. Det förstår jag! Härligt med en filmhjälte som inte bär vapen eller är en superhjälte 😉

Det är gott om Topp 100-filmer i TV-tablån så här över jul. Idag råkade vi se att Casablanca skulle sändas på eftermiddagen och då jag var sänkt i magnumförkylningen hade vi ändå inga andra planer. Jag har ett svagt minne av att jag har sett den här tidigare men mindes ändå inte mycket av handlingen faktiskt. J hade (kors i taket) inte sett den så då blev det ju dessutom lite roligare. Filmen är från 1942 (kanske den äldsta på listan?) och hade vi kört en drinkning game på alla klassiska citat från filmen så hade vi varit kanonfulla i slutet 🙂 Here’s looking at you, kid.

Urk. Gårdagen blev ju jättekonstig då den började med gråt (började gråta typ varje gång frågade mig hur jag mådde) och sen övergick till dejt med min make. Det var liksom svårt att ställa om till att vara glad. 

Vi började vår dejt med att gå på bio. J hade inte sett Rogue One ännu och jag gillar ju faktiskt Star Wars så jag gick med på att vi skulle se den. Efteråt åt vi väldigt gott på Gute Grill. När vi satt där och stirrade in i varandras ögon och kände oss så där upp över öronen förälskade som man gör på dejt 🙂 så kände jag hur snoret gjorde entré. Och där är jag nu. Mitt inne i en megaförkylning. Sjukt jobbigt för det känns som att sjukdomarna har avlöst varandra i min kropp sedan början av november. Jag har alltså mest hängt i sängen idag med ett paket näsdukar. När Maria ringde och undrade om vi ville komma över och äta lamm så kunde jag dock inte motstå det, jag kunde ju lika gärna snyta mig hemma hos dem som hos oss!

Nu hoppas jag på att bli frisk fort! Jag hade tänkt dra med familjen till simhallen imorgon men undviker att bli nedkyld och åker till Kaatach istället. Men jag tar med mig raggisarna, det är kallt där med! 🙂

Det blev en konstig dag igår. Den började med ett lyckat biobesök i Sickla där Antons biopremiär blev Bamse och häxans dotter, och den slutade med ett besök på Bagarmossens akutsjukhus. 

Jag har haft på känn en tid att det var något på gång med Silje. Det är svårt att beskriva, jag har bara haft en känsla att hon inte hade så långt kvar. Jag har pratat en del om det också, att hon börjat bli gammal och så, men jag har inte haft några konkreta saker att peka på egentligen. Bara en magkänsla. Inte att hon skulle vara sjuk men att hon började närma sig ett slut. Jag och J har tom pratat att hon själv känt att något var på gång. Katter vet ju sånt här… De senaste dagarna började hon dock bete sig på ett sätt som gjorde att jag misstänkte att hon rent fysiskt inte var helt ok. Hon hade slutat gå ut, gick bara ut en kortis för att kissa, de senaste två dagarna åt hon ingenting och hon verkade slö i kroppen och gick långsamt och annorlunda. Igårkväll hade jag satt telefonen på ringning för att ringa Tyresö djurklinik vid öppning i hopp om att få en tid så snart som möjligt, men när jag var på väg för att lägga mig tyckte jag att hon såg ut att vara väldigt stor om magen. Jag kände efter och kunde konstatera att hon var helt uppsvullen och spänd. Direkt tänkte jag att hon hade kristaller i urinblåsan, för lite samma symptom hade hon för några år sedan när jag fick åka in med henne för just det. Hon var slö, åt inte och rörde sig konstigt. Det tog alltså inte många minuter så satt jag i bilen med Silje på väg till Bagarmossens akutsjukhus. Jag mindes väldigt tydligt hur veterinären sa förra gången att det var tur att jag kom in när jag kom, för urinblåsan var helt sprängfylld då. Det var mao bråttom.

Vid första undersökningen kunde sköterskan ganska snabbt konstatera att det inte var urinblåsan utan det var ju hela buken som var utspänd. Hon röntgades och efter en stund kom veterinären in som berättade att Siljes buk var helt vätskefylld. Det kunde bero på två saker, antingen för att magen har tumörer eller för att hennes lever givit upp. Hon gissade på det senare. 

När jag åkte hemifrån med Silje så pratade jag och J om att hon ju är gammal och att hon kanske inte klarar att bli sövd. Trots att tanken alltså slagit mig så blev det ändå en chock när veterinären sa att det bästa vore att låta Silje somna in. Hon gav mig alternativet att åka hem igen och ta farväl under natten men det kändes inte rätt. Det kändes konstigt att ta hem Silje till barnen som inte alls skulle fatta, dessutom ville jag inte att hon skulle behöva åka mer bil, hon är ju livrädd för det. Istället fick jag en stund med henne själv i undersökningsrummet, hon låg i min famn och vilade, sen fick hon sprutorna som fick henne att somna in omkring kl 01 inatt. 

De senaste åren har Silje haft en annan roll i vår familj än vad hon hade när hon kom till mig som kattunge 2002. Då var hon ju min lilla bebis, men hon fick ta ett steg tillbaka när det kom nya bebisar. Trots det så brast det ju självklart totalt när hon gled iväg. Jag var ju på sätt och vis förberedd iom att jag under ganska lång tid känt på mig att hon inte hade långt kvar, men jag hade inte tänkt att hennes liv skulle avslutas med en spruta i ett undersökningsrum. Jag hade trott att hon skulle vandra iväg och somna in under ett träd. En helt orealistisk och romantisk bild egentligen.

Hon fick somna in väldigt fridfullt med mig och en väldigt fin veterinär som sällskap. Det gick fort. Hon behövde inte lida. Det var sorgligt. Jag hade aldrig trott att jag skulle bli så berörd av det som jag är. Fjorton år tillsammans är lång tid.

Och idag ska jag och J på dinner and a movie. Så konstiga tvära kast.

Oj. Det liksom bara blev så att vi drog till med tre filmer igår. Livet är underbart gick på ettan på eftermiddagen och Braveheart sändes sent. Mellan dem så rekade vi Netflix och hittade Snatch. Tre filmer på samma dag har nog inte hänt sedan innan Malte föddes 🙂 Jag har egentligen inte ro i kroppen för så mycket film (serier är en helt annan sak konstigt nog) men just juldagen hade en annan energi på nåt sätt.

Första filmen ut i vårt lilla projekt blev  alltså It’s a Wonderful Life, en riktig julfilm. En sån där klassiker från 1946 som jag nästan skämts över att jag inte tidigare sett. Fin film ju, även om den var lite väl lång och seg någonstans i mitten. Läste någonstans att det här har blivit en klassiker i USA, inte för att den är så himla bra, utan för att den inte har några upphovsrättigheter och därför visas gratis på TV varje jul. Intressant! 

Det har gått sexton år sedan den här filmen släpptes på bio och ungefär lika lång tid sedan jag såg den sist. Shit vad tiden går! Den håller fortfarande, den är fortfarande galet bra, men jag tycker fortfarande att den är för våldsam på sina ställen. Den värsta scenen tycker jag är huvudet som sitter fast i bilrutan när bilen rör på sig. Ångest, och inte helt sunt att titta på.

Om man kan bortse från två saker så är den här filmen fortfarande helt fantastisk. Det första är att den tydligen är helt historiskt inkorrekt och nästan helt baserad på myt, det andra är att Mel Gibson tydligen är en riktig idiot. Kan man bortse från detta, vilket jag i just Bravehearts fall kan, så är den ju fortfarande så otroligt spännande och rörande. Jag var tretton år när filmen släpptes, 21 år sedan (!!!), och även då älskade jag den här storyn. Jobbigt bara att den är så lång! Och vad gäller våld så slår ju den här det mesta…

Extra kul att se en ung Chibs från min favvoserie Sons of Anarchy 🙂

Vid årsskiftet lovar man sig ofta saker att infria under det kommande nya året. Några har godislöften eller andra lovar sig själva dyrt och heligt att börja träna (igen). Jag skulle önska att jag kunde skriva under på båda exemplen ovan, det ska gudarna veta att jag skulle behöva (!) men nä, jag orkar inte med några löften. Istället har jag och J formulerat en ambition att under 2017 ta oss igenom de hundra bästa filmerna genom tiderna. Det finns ju massor av sådana listor men efter grundlig research (läs tio minuters googling) kom vi fram till att listan på imdb (så som den ser ut idag 161225) nog passar oss bäst. Bra blandning av gammalt och nytt. Det finns ett flertal titlar som jag inte är ett dugg intresserad av att se, men inte fullt så många som på en del andra listor där de flesta filmerna är producerade på typ fyrtiotalet…

Så. Här gäller det att snitta på två filmer i veckan under 2017 och det låter ärligt talat inte helt lätt. Jag menar, jag vill ju hinna se mina vanliga serier och filmer också, men ambitionen är som sagt att vi ska klara detta. Och lyckas vi hålla energin uppe idag kommer vi faktiskt klara av att bocka av två av filmerna redan ikväll. Kämpa Alex!

• 1. Shawshank Redemption
• 2. Gudfadern
• 3. Gudfadern 2
• 4. The Dark Knight
• 5. 12 Angry Men
• 6. Schindler’s List
• 7. Pulp Fiction
• 8. Lord of the Rings: Return of the King
• 9. The Good, The Bad and the Ugly
• 10. Fight Club
• 11. Lord of the Rings: the Fellowship of the Ring
• 12. Star Wars V: The Empire Strikes Back
• 13. Forrest Gump
• 14. Inception
• 15. Lord of the Rings: the Two Towers
• 16. One Flew Over the Cuckoo’s Nest
• 17. Goodfellas
• 18. The Matrix
• 19. Seven Samurai
• 20. Star Wars IV: A New Hope
• 21. City of God
• 22. Se7en
• 23. Silence of the Lambs
• 24. It’s A Wonderful Life
• 25. The Usual Suspects
• 26. Life is Beautiful
• 27. Léon: the Professional
• 28. Spirited Away
• 29. Saving Private Ryan 
• 30. Once Upon a Time in the West
• 31. American History X
• 32. Interstellar
• 33. Casablanca
• 34. Psycho
• 35. City Light
• 36. The Green Mile
• 37. Raiders of the Lost Ark
• 38. The Intouchables
• 39. Modern Times
• 40. Rear Window
• 41. Terminator 2: Judgement Day
• 42. The Pianist
• 43. The Departed
• 44. Back to the Future
• 45. Whiplash
• 46. Gladiator
• 47. Memento 
• 48. Apocalypse Now
• 49. The Prestige
• 50. The Lion King
• 51. Alien 
• 52. Dr Strangelove
• 53. Sunset Boulevard
• 54. The Great Dictator
• 55. The Lives of Others
• 56. Cinema Paradiso
• 57. Paths of Glory
• 58. Django Unchained
• 59. Grave of the Fireflies
• 60. The Shining
• 61. Wall•E
• 62. The Dark Knight Rises
• 63. American Beauty
• 64. Princess Mononoke
• 65. Aliens
• 66. Oldboy
• 67. Once Upon a Time in America
• 68. Citizen Kane
• 69. Das Boot
• 70. Witness for the Prosecution
• 71. North by Northwest
• 72. Vertigo
• 73. Star Wars VI: the Return of the Jedi
• 74. M
• 75. Reservoir Dogs
• 76. Braveheart
• 77. Amélie
• 78. Requiem for a Dream
• 79. A Clockwork Orange
• 80. Taxi Driver
• 81. Lawrence of Arabia
• 82. Double Indemnity
• 83. To Kill a Mockingbird
• 84. Like Stars on Earth
• 85. My Father and My Son
• 86. Eternal Sunshine of the Spotless Mind
• 87. Toy Story
• 88. Amadeus
• 89. Full Metal Jacket
• 90. The Sting
• 91. Hackshaw Ridge
• 92. 2001 – A Space Oddyssy
• 93. Bicycle Thieves
• 94. Toy Story 3
• 95. Snatch
• 96. Singin’ in the Rain
• 97. Inglourious Basterds
• 98. The Kid
• 99. Monty Python and the Holy Grail
• 100. L.A. Confidential

Oj vad den här söndagen är seg. Det hör ju till att juldagen är det men det är nästan segare än vanligt. Inget tempo liksom. J känner sig sjuk och jag vill helst bara sova – och då hade vi ändå den lugnaste julaftonen någonsin igår!

Vi körde på en nytt upplägg i år. Istället för att ses lagom till Kalle och äta efter det så sågs vi tidigare så vi var ätna och klara när Sanna Nielsen tände sitt ljus. Det missade vi till och med då vi var mitt uppe i att öppna paket, men vi hade på Kalle i bakgrunden hela tiden förutom i slutet då Disneys nyheter för 2017 presenterades. Då var det viktigt för J att vi alla koncentrerade oss 😉

Malte fick precis som förra året sköta själva julklappsutdelningen och precis som förra året var berget av klappar oförskämt stort. Av mig och J fick barnen nästan bara ”nyttojulklappar” så som kläder och böcker för vi visste att de skulle få gott om skojgrejer också. Jag tror att Malte inte riktigt kände att han kunde greppa alla saker utan han satte sig med sin iPad en stund när vi var klara, skärmade av. Först när alla hade gått hem gick han igenom sina saker, provade och lade i högar. Jag kan förstå honom, det blir så intensivt med så mycket på så kort tid.

Nu fortsätter vi sega på resten av dagen. Barnen verkar inte riktigt veta vad de vill, ena stunden vill de bara kura i soffan medan de lite senare vill röja runt totalt. Hur som helst, imorgon beger vi oss utanför ytterdörren och går på bio. Det blir en första för Anton så vi får se hur länge han orkar sitta…

Ser ni är den går åt den grågröna tonen? Trots att jag varit duktig och fyllt på vatten varje dag så är den redan vissen. Barren är stenhårda och så fort barnen springer förbi (för de kan ju inte låta bli att ta just den vägen) så rasar barren i golvet. Typiskt. Men, on the bright side, så är nog detta den enda som inte är topp med den här julen. Ja, det finns ju ingen snö heller, och det förväntas regn hela morgondagen, men förutom det så är det urhärlig att det är jul. Vi har ju det bästa upplägget när det gäller maten då vi kör knytis och det enda jag behöver fixa med är det roliga, alltså det söta efteråt. Väldigt skönt. Att stressa med saker jag inte tycker är kul, typ rulla köttbullar t ex, behöver jag inte göra och åååh så mycket lättare det är att njuta av julefriden då. 

Jag gör lite olika saker varje år, i år har jag gjort grönkålspaj med chevre och valnötter, rödkål, julgodis (kardemummakola, chokladkola & toffefee) och ostkaka med jordgubbskompott. Väldigt ostressigt alltså. Och kålrotslåda också, höll jag på att glömma! Ett gästspel på årets julbord, jag är osäker på om jag ens har smakat det förut…

Tomten kommer redan före Kalle imorgon vilket blir bra då Malte blev alldeles nervig av att behöva vänta på honom ända till kvällen förra året. I år kör vi annat upplägg. Malte har en lite konstig relation till tomten som jag inte riktigt förstår mig på. Han är väldigt tveksam till att det är den riktiga tomten som kommer hem till oss på julaftonen, men han är ändå väldigt klar över att tomten finns, trots att det finns barn i klassen som hävdar att han inte gör det 🙂 

Malte tänker att man inte behöver skriva en önskelista att skicka till tomten, utan tomten vet ändå vad alla barn har önskat sig, om man har tänkt ut önskningen riktigt tydligt. Då liksom hör tomten önskningen på något magiskt sätt. Idag berättade min kloka sjuåring att han hade frågat Anton vad han har önskat sig i julklapp. En legobåt hade han fått till svar. Och mamma, då tänkte jag till tomten att han önskar sig en legobåt, för Anton vet ju inte att man måste göra det. Gullunge. Finaste storebrorsan. Typiskt bara att vi inte har köpt nån legobåt, det hade ju sealed the deal så att säga och avslutat alla diskussioner om huruvida tomten finns eller inte…