När jag fyllde år för några veckor sedan fick jag en bakkurs i present. Desserter och bakverk med Daniel Roos på Restaurangakademien. Först fick jag nästan en klump i magen då jag föreställde mig att det bara var duktiga Hela Sverige bakar-kandidater som skulle gå en sån kurs men efter att ha läst lite på hemsidan kände jag mig lite lugnare. Det här skulle bli kul!

Vi var arton förväntansfulla deltagare som samlades imorse. Efter en presentationsrunda så visade deg sig att det var väldigt blandat när det gällde bakgrund. Några jobbade i restaurangbranschen men kände att de hade en lucka kunskapsmässigt när det kom till desserter, några var oerhört intresserade av både matlagning och bakning ville lära sig mig, och några var som jag – brukar baka efter recept, gärna med Sju små kakor till hands, och såg detta som inspirerande och lärorikt 🙂

Vi delade upp oss tre och tre och började sen baka ur vårt lilla receptkompendium. Det blev full rulle direkt och i början blev jag stressad bara av att inte hitta i köket. Det är ju så mycket grejer man behöver när man ska baka nån dessert med typ sju olika moment! Bunkar, slickepottar, vispar, kastruller, vågar, paletter… och ingredienser förstås. Och så en massa ugnar, torkskåp, kylar och en helt fabulous chockfrys. Den var ju helt fantastisk, en sån liten en med minus 39 grader skulle man ju ha hemma.

Mitt team om tre valde att göra citrontartletter (fantastiskt goda!) och en tårta med olika sorters mousser osv. Den senare glömde jag ta bild på men finns med i bakgrunden på ett par foton. Ser ut som en vanlig tårta med chokladglaze och färska bär på 🙂 Mitt team blev lite överraskande känt hos Daniel som de som slarvade och stökade ner sin arbetsbänk mest, vilket är lite lustigt eftersom jag vanligtvis är den som får skäll för att jag städar undan så mycket medan det lagas mat. Annat var det idag kan jag säga, jag hade inte tid. Eller fokus. 😉

Tartletter med mandelkräm, äppelkräm och havresmulor

Citrontartletter med vaniljbavaroise, närmast i bild. Dessa gjorde mitt team och vi var visserligen inte alls subjektiva men vi var rörande överens om att de var åtminstone topp tre av allt som bakades idag.

Chokladtart med vaniljkräm, hallontapioca och färska bär.

Chokladtart med chokladkräm, yuzufluid, marshmallows och kokosgelé

Chokladbrowniebotten, mangopannacotta, chokladmousse och lakritskräm. En av mina favoriter.

Modern tiramisu medkörsbärspannacotta, mascarponemousse, körsbärsflarn, kakao/kaffebönorflarn och marsalaglass

Banansorbet med dulceymousse på chokladbrowniebotten

Mjölkchokladbavaroise på pecanbotten med mjölkchokladglass och kolakräm

Hallonbavaroise med hallonglaze på limebotten, gräddfilspannacotta och bryntsmörcurd. Den här hade tydligen varit uppe som kandidat till nobeldessert för nåt år sedan men föll på att någon påpekade att den såg ut som en falukorv 🙂

Jag missade att fota allt ordentligt men jag tror att allt finns med i bakgrunden någonstans. T ex vår  Windy Pralinétårta med mangogele, passionsfruktspannacotta och choklad- och mandelbottenkrisp. Också i bakgrunden kan man säkert hitta en
Hallonkompott, hallonpannacotta och hallonbavaroise på pistagebotten och

Tartletter med lakritskräm och hallonbavaroise, dekorerade med browniekuber och hallonkräm. 

När vi alla hade lagar våra bakverk ställdes de upp på fat för fotografering. Såklart. Vi var ju superstolta!

Efter fotograferingen satte vi oss till bords för att smaka alla bakverk. Jag räknade aldrig men utgår ifrån att alla team hann få ihop två bakverk var vilket betyder att totalt tolv olika gottigheter stod framdukat. Jag kan säga att trots det gottegris jag är så orkade jag inte smaka av allt. Det gick inte. Det blev för mycket av det goda och det är ju inte ofta det sker! Bästa fikat skulle man väl kunna säga.

Ska avsluta inlägget med att ge all cred åt superpedagogiska superkonditorn Daniel Roos som lotsade oss alla arton genom den här dagen. Otroligt lugn trots att han hade typ tolv processer som gick parallellt i huvudet, det var det jag imponerades av mest faktiskt. Bra dag! 

Om jag har lärt mig något? Ja, jag har ju fått testa på några för mig nya tekniker men det jag tar med mig allra mest är ju inspiration och lust att testa själv. Behöver kanske köpa lite nya formar bara, annars kommer det inte gå alls. Prylar 🙂

Den här lille korven har haft trollfrisyr ett bra tag nu. Han vägrar nämligen bli klippt. Vägrar. Han springer iväg. Säger att han är rädd för saxar. Och det är mitt fel för för ett par månader sedan, när jag försökte tactag i det här skatbot, så använde jag en slö sax så det gjorde ont. Den gången fick jag bara ett klipp så han har haft ett hack i håret sedan dess. På senare tid har man ju knappt sett det då håret växt ut, men de här dreadsen han haft mitt uppe på huvudet har bara blivit fler och fler så igår fick jag ta tjuren vid hornen. Tre gånger under dagen, med tre olika kinderägg, fick jag muta mig till lite klipptid. Och jag skojar inte när jag säger att den här ”frisyren” han fått nu har tagit totalt högst 180 sekunder att klippa. Det är sjukt ojämnt och det sticker ut hårtestar lite överallt på hans söta lilla huvud. Och nu är allt man kan tänkas använda till muta helt uppätet. Han får alltså se ut så här 🙂

Det var dock ursött imorse när jag möttes av Anton sittandes i soffan, klappandes sig själv i håret. Titta vad jag är fin mamma! 🙂

Plötsligt händer det! Det lossnar! Malte har inga problem med läsningen, han ligger väl ungefär där man brukar ligga när man går i ettan, eller till och med snäppet ”bättre” än så, men han har inte haft någon som helst läslust. Han har läst för att han måste. För att skolan vill att han ska göra det. Men så nu, från ingenstans, har han helt plötsligt funnit tjusningen i att krypa upp i fåtöljen och plöja böcker. Äntligen! Jag är barnsligt glad över detta och hoppas innerligt att det håller i sig. 🙂

Alltså ursäkta för att jag är urtråkig och beklagar mig i ännu ett blogginlägg men jag kan inte rå för det, jag måste skriva att jag fortfarande är sjuk. Så där konstigt sjuk, det går liksom inte att sätta fingret på vad det är. Vissa dagar är snoret värst, vissa dagar hostan. Genomgående för alla dagar är att jag är så oerhört trött, jag måste vila åtminstone en gång om dagen. Att träna är det ju inte tal om, det var veckor sedan nu. Idag har jag känt mig lite piggare faktiskt, men jag har haft ett par sådana dagar de senaste två veckorna då jag trott att det har vänt, men så blir det värre igen dagen efter så jag vågar inte ta ut segern i förskott.

Men det finns ljusglimtar. Som att vi fick tillbaka bilen från verkstaden igår. Tio dagar stod vi utan bil och det var egentligen inga problem, vi fick be Kaj om hjälp att skjutsa till innebandyn i söndags bara, men annars använder vi ju inte bilen så mycket. Den står en hel del. Men oj vad skönt det var att åka och storhandla och fylla kyl och frys igen, det är något tillfredsställande med det.

Denna fredag önskade Malte att vi skulle bara kladdkakemuffins till fredagsmys så sagt och gjort, det blev gotte efter fredagskycklingen. Det är lite gulligt att Malte tycker om att baka, jag tar åt mig äran för det då ju vi förr hade som rutin att baka tillsammans på fredagar. Väldigt mysigt. Och gott! I love kladdkaka.

Ja det här lilla projektet vi har går sådär… Två filmer i veckan, vilket är ungefär den takt vi måste hålla för att ha hunnit med alla filmer under 2017, har varit svårt att hålla då vi ju har en massa andra teveserier som vi följer. Oftast på varsitt håll (har jag tipsat om This is Us?! OMG!). Men tre filmer sedan sist har vi lyckats få till. Nyckeln till frihet är film som jag helt missade när den kom. Helt! Så när jag och  J träffades så tyckte han att det var skandal och ”tvingade” mig att se den i hans lilla lägenhet i Svedmyra. Året var 2006 och jag har inte sett den sedan dess så det var väl dags. Och den är ju så bra, så bra!

Den här såg vi för några veckor sedan men då jag stod och lagade mat så hängde jag inte riktigt med i handlingen. Jag fick alltså inte checka av den 🙂 Men nu har jag sett den! Check!

Åh hjälp vad fin den här är! Jag tröttnar inte. Ofta sitter jag och surfar medan jag tittar på film, speciellt när jag redan har sett den förut, men Forrest Gump kunde jag liksom inte slita blicken ifrån. Den är fortfarande helt fantastisk! 

Oj vilken vecka. Jag har varit sjuk sedan förra helgen och börjar äntligen se ljuset i slutet av tunneln. Och just att jag har förnekat att jag har varit sjuk har nog förlängt hela processen för istället för att vila upp mig ett par dagar så har jag jobbat på som vanligt, till och med hängt med på en aw en eftermiddag. För såååå sjuk har jag ju inte varit, bara känt mig inte på topp. Igår, efter att vi promenerat fram och tillbaka till Coop på förmiddagen, kände jag dock att kroppen sa ifrån big time. Jag förnekade det ännu en gång och dammsög hela huset, både under- och övervåning vilket jag nog inte gjort på ett par år (!), och sen lade kroppen bara ner. Jag var helt slut! Men då tillät jag den vila. Och äta semla levererad av Kaj&Maria. Och kanske var det den som gjorde susen för lite bättre mådde jag idag. Iaf så pass att jag och Anton hängde lite ute i trädgården medan Malte var hos en kompis. Jag tog faktiskt reda på julgranen och slängde ner den i släpet. Det, mina vänner, var bra jobbat med tanke på att vi förra året gömde påskäggen under julgranen ute på altanen…

Jag är galet sugen på våren nu. Så pass att jag idag dessutom sopade barr från altanen. Aningens tidigt för det, jag vet, men förnekelse är ju tydligen my middle name. Sopa barr, såga sönder och forsla bort tallgrenen som brakade i vintras, tussilago och altanbygge. Japp, allt det ligger på min längt-lista 🙂

Det här var jag igår. Jag låg mest och vilade. Och vad jag trodde var seghet pga vitt vin visade sig istället vara nån sjukdom som intagit min kropp. Halsen är tjock och snoret tror jag är på ingång. Typiskt. Men innan jag förstod att jag var seg pga virus så höll jag mig på benen och hängde med barnen medan J röjde undan i garaget. Den här vintern har vi inte kunnat ha bilen inomhus pga alla jäkla kartonger och grejer som står där ute, och då det inte bjudits på så mycket snö de senaste månaderna har vi heller inte känt oss speciellt stressade över det. Men stökigt har det varit, och det räcker för mig för att jag ska få ett pulspåslag 🙂 Så – medan J röjde så tog jag med mig barnen för att köpa present till ett kalas, köpa lördagsgodis och få i oss lite lunch. Sen gav jag upp och låg i sången hela eftermiddagen.

Lagom till mello klev jag upp för att göra lite marängsviss med banan och non stop, sen parkerade vi med Malte  framför musikfesten. Och ursäkta, men än så länge är det här det absolut sämsta året hittills. Vad Hasse Andersson ens gör på scenen har jag svårt att förstå, och hur manusförfattarna fått igenom sina skämt och sketcher hos ledningen är ett mysterium. Gårdagens höjdpunkt var dock David Lindgrens schlagermedley, det kan nog alla skriva under på. I övrigt var det en deltävling som faktiskt var sämre än vanligt, och det är fasen illa då ju alla deltävlingar vanligtvis håller en väldigt låg nivå…

Men jag tippade helt rätt iaf. Alltid något!

Med otålig menar jag ju att jag inte tål någonting. Två glas vitt igårkväll resulterade i ett ganska tungt huvud idag faktiskt. Jag känner av det. Så blir det när man så sällan dricker och då tänker jag: ska jag kanske dricka ett glas vin lite oftare så att jag jobbar upp min tålighet eller ska jag vara nöjd med att jag dricker så sällan att min dagen efter påverkas av så lite? Jo, jag tror jag tar det senare ändå, jag sparar vinet till festliga tillfällen. Som igår! För andra gången på en och en halv vecka dejtade jag Carro&Kajsa. Bra jobbat!  Förra veckan gjorde vi det enkelt för oss och köpte med oss mat hem till Kajsa i Danderyd, igårkväll gjorde vi det enkelt för oss på annat sätt och åt grekiskt på söder. Souvlaki. Mums, det var länge sedan!

Och idag tar jag det alltså lugnt med huvudet. Styrkepasset tror jag att jag skjuter till morgondagen. Det är grått och kallt ute så hemmahäng är helt legitimt. Jag hänger här hemma och väntar på våren. Så gör vi!

Den här lilla stjärnan hänger hemma med mig idag. Från ingenstans så började han hosta och väsa i sömnen igårkväll och även om termometern inte visade på något imorse så kändes det bäst att hålla honom hemma idag. Han har knappt hostat alls under dagen men han är hes, och om jag ska gissa så tror jag tyvärr att febern kommer komma krypandes senare i eftermiddag. Om jag ska gissa alltså. Vi har som vanligt haft en himla tur barnen nu under vintern så jag ska inte klaga, vi har varken vabbat eller vobbat någonting i vinter, vad jag kan minnas iaf…

I övrigt är jag så taggad för våren. Vi fick en försmak av det i förra veckan när det var plusgrader och snön var på väg bort. Men det är ju orealistiskt att tro att våren ska komma redan i februari, så de här minusgradernas återkomst hade jag ju räknat med. Men, jag är ändå redo för vår.  Ta fram altanmöblerna. Röja ute i trädgården som just nu ser mer ut som en skräpgård. Hälsa mamma och pappa välkomna tillbaka till Sverige. Grilla korv. Bara några veckor bort nu!

Jag är så himla duktig! Det är blott den 2 februari idag och jag har redan hunnit framkalla förra årets bilder och satt in dem i ett album. Det måste vara nåt slags rekord från min sida. Det var för några år sedan som jag tog tag i saken och beställde hem 1500 bilder och sorterade in i olika års album. Sedan dess har jag skött mig och beställt bilderna från föregående år varje år. Sjukt duktig!

Jag framkallar ju inte allt, digitalt så har jag kanske tjugo gånger fler bilder än vad jag har framkallat (dålig på att rensa helt enkelt) men godbitarna har jag upptäckt att jag tycker om att ha i pappersform. Jag sätter mig faktiskt och bläddrar bland dem ibland, det är mysigt, och barnen älskar att kolla på sig själva som yngre. För min del känns ju alla bilder som att de togs förra månaden…