Valborgsfirande.

Det där med brasa på Valborg är ett koncept som våra barn inte riktigt känner till. De har aldrig varit på nåt sånt och Malte verkar inte lida av det för när jag frågade honom om han skulle vilja att vi åkte till Alby för att titta så ryckte han mest på axlarna. Det var visst inte så viktigt. Själv hade jag gärna besökt en Valborgsbrasa men vår närmaste ligger just nere i Alby och det blir ett för jobbigt projekt. Att ta bilen dit är för jobbigt då det inte finns tillräckligt med parkering, och att cykla dit går ju bra men det är värre att ta sig hem. Uppför, sent, kallt och jävligt. Och just att det är så himla sent är det som är avgörande för oss. Inte förrän halv nio på kvällen tänder de elden, alldeles för sent för våra barn tyvärr. Så vi firar hemma.

Kaj&Maria och Oscar&Janah kom förbi för lite grillning. Kyckling- och fläskspett, halloumi, tallatouri och lök i folie. Och en riktigt god pannacotta till efterrätt om jag får lov att säga det själv. Jag tycker alltid att det är så svårt med doseringen av gelatin, det blir ofta för mycket, men idag lyckades jag riktigt bra så för mitt eget minnes skull noterar jag här att till åtta små glas tog jag sex dl grädde, en burk hallonkesella och två gelatinblad. Och så lite lime för smak, toppat med jordgubbar, passionsfrukt och lite havreflarnssmul. Väldigt gott och perfekt att fira in våren med.

Och när jag ändå hade floristen Janah här så satte jag mina paradisträd i händerna på henne så fick hon rensa ur dem lite. Lite skällning fick jag för att blomstackarna inte hade någon jord i krukorna, men jag har lovat att jag ska fixa det imorgon. Jag har lovat. 

Apropå att få jord under fingernaglarna så stod jag ute och försökte gräva en rabatt runt poolaltanen idag. För en syrénhäck. Jag grävde i ungefär en timme men kom ingenstans i all lera och sten så till slut gav jag bara upp och ringde grannen som har en grävmaskin. Nu håller jag tummarna för att det här är ett jobb han kan göra för att gräva det här själva kommer sluka hela sommaren. Och min livsgnista.

Migrän?

Jag var tvungen igår. Jag brukar nästan alltid missa körsbärsblomningen i Kungsträdgården om våren och får istället nöja mig med att ta del av den i sociala medier. Igår tog jag därför tag i saken och tog omvägen förbi på väg till jobbet. Solen sken och det var väldigt lite folk eftersom det var på morgonen. Och åh så vackert det är! Hade det inte varit för kylan hade jag satt mig på en bänk och tagit in stunden, men som sagt, det är ju förbannat kallt så jag tog min obligatoriska selfie och fortsatte till kontoret. 

Den här veckan bjöd på två dagars huvudvärk och illamående. Jag får så ibland, kanske ett par tre gånger om året, att huvudvärken smyger sig på ganska fort, och blir sen så kraftig att jag blir illamående så pass att det ofta slutar i en spya. Så också den här gången. Eftersom det är så glest mellan tillfällena så är det nästan som att jag glömmer bort att det händer mig, men nu var det bara en månad sist (då trodde jag först att jag var ovanligt känslig och blev redigt bakfull på två glas vin) så nu börjar jag fundera på om det är det här som kallas migrän? Efter googling så kan jag pricka in några av symptomen så just in case ska jag köpa hem lite migränmedicin att testa nästa gång. Vore skönt att kunna stoppa när det väl kryper på!

Vattenfärg i solen.

Äntligen lite solsken! Hurrrra! Det har stadigt blivit lite lite varmare för var dag som gått under veckan så kanske kan man börja lita på att våren kommer nu till slut. Det är ett himla tjat om det från min sida, jag vet, men det ligger nog Topp3 på vad som upptar mitt fokus just nu. Sorgligt ja, men det händer liksom inte så mycket i mitt liv just nu. Det är vardag mest hela tiden 🙂 

Eftersom det bjöds på sol idag så drog vi fram den födelsedagspresent som Anton fick i höstas (!) och som fått stå oöppnad sedan dess. Jag är ju aningens praktiskt lagt (och lat) så jag ville inte hålla på och måla (och städa undan efter) det här papphuset inomhus så det här vädret var ju perfekt för lite kreativitet. Ett papphus som man viker ihop för att sedan färglägga. Det var tur att jag tog ett kort på de båda direkt efter att vi monterat ihop det för hade jag väntat två minuter med det hade det varit för sent. Intresset slocknade typ direkt, barnen släppte penslarna och hittade på annat, men jag tyckte att det var väldigt rogivande att sitta i solen och måla så jag fortsatte själv. Jag satte mig faktiskt med tuschpennor och målade vidare på huset efter att barnen gått och lagt sig, det här var mycket mer min grej än deras! 🙂

TråkPåsk!

 

Jag är väl världens neggo men all påskkänsla försvann när minusgraderna och snön kom. Påskhelgen är ju verkligen synonym med vår och trädgård, iaf för mig, så när den där våren som kom helt plötsligt bara försvann, dessutom lagom till flera lediga dagar, då blev jag sur. Planen var ju att hänga en massa utomhus, kanske gå igenom krukorna och plantera nåt, men att gå utanför ytterdörren var en omöjlighet. En principsak. Mina stackars föräldrar fick en köldchock då de kom direkt från varma Medelhavet. De hade väl räknat med kallare väder men inte så här. Det hade ju ingen! Så det var den påskhelgen. På fredagen kom Vickan och Henke över för middag, och på lördagen hade vi påsklunch (grillpremiär, nåt litet att glädjas över åtminstone) med alla andra 🙂 Söndag och måndag surade jag mest faktiskt.

Och lagom till att påskhelgen tog slut kom solen och plusgraderna tillbaka såklart. Och jag gläds över det såklart, det gör jag, även om jag fortfarande ä bitter över påsken. Men det går ju över…

Långfredag.

Vi har finfrämmande här i Tyresö. Mina föräldrar är tillbaka i Sverige och har mellanlandat här några dagar. Jag var och hämtade dem på Arlanda i onsdag eftermiddags och bara timmar innan hade J och Malte landat efter att ha varit i Danmark i några dagar. På måndagen hängde de på Lalandia och på tisdagen åkte de bergochdalbanor på Legoland. Tydligen två väldigt lyckade dagar, själv hängde jag hemma med Anton.

Denna långfredag tillbringar vi härhemma. Ikväll kommer Vickan&Henke över så jag och mamma har stått i köket och förberett middag. Jag har valt att vi ska äta det som jag har cravings efter mest hela tiden just nu – vietnamesiska vårrullar och dumplings! Smask!

Nu har jag varit där.

Det är märkligt hur man kan distansera sig. Fredagens terrordåd hände mitt i city, i min hemstad på gator jag känner väl, men då jag inte sett platsen med egna ögon ännu så har jag ändå haft en viss distans till det hela. Det har varit obehagligt nära, men ändå på behörigt avstånd med information via teve och sociala medier. Jag har ändå hela tiden känt att jag vill vara där, på plats, innan det har gått för lång tid, så imorse när jag tog min promenad till jobbet från Gullmars så tog jag en omväg och gick via Sergels torg. 

I höjd med riksdagshuset började blombuketter dyka upp på gatan och helt omedvetet började jag andas tyngre. Blev andfådd. Det kändes nästan befriande att stå och gråta vid trappan till Plattan. Jag var inte ensam om det, men vi var inte speciellt många ändå då det var morgon och arbetsdagen börjat för många. Det var väldigt tyst och fridfullt. Den där känslan av gemenskap, värme och framåtanda som jag hört folk prata om att man känt där vid Åhléns de senaste dagarna kände jag faktiskt inte av, det var bara väldigt dämpat. Sorgset. Och det satte tonen för resten av dagen. Man ska inte gråta på morgonen.

Think happy thoughts.

J och Malte åkte till Danmark tidigt imorse. Legoland och Lalandia står på agendan. Jag hänger kvar med Anton och myser. Eller – egentligen inte. Ju äldre jag blir desto mer mörkrädd blir jag så när J är borta går jag omkring på helspänn när det är sängdags. Jag går runt i huset och kontrollerar alla rum, rycker i dörren en extra gång för att se att det är låst och dubbelkollar att altandörrarna är ordentligt stängda. Kollar under sängen till och med. Skalskyddet är självklart aktiverat. Så här var det inte för några år sedan, då var jag helcool. Nu känns det som att det bara blir värre och värre. Det blir inte Homeland ikväll, jag håller mig till feelgood som favvon New Girl istället. 


När man inte kan laga middag hemma…

Det räcker inte med att jag måste avsluta dagen med att vara harig, nej jag har dessutom fått tillbringa en del av dagen med att kämpa med vår kylskåpsdörr. Den är trasig på nåt sätt så lite då och då lossnar den! Jo det är sant! Hittills har det bara hänt när J är hemma så då har vi hjälpts åt att sätta tillbaka den. Provisoriskt. För att laga den ordentligt måste vi tömma den helt, tippa den och lägga den ner på golvet och sen skruva någonstans (jag har liksom inte engagerat mig så mycket i det) men det har vi såklart skjutit på. Och så pang, självklart lossnade den idag! Jag ringde J men han hade fullt upp med att åka vattenrutschbana med Malte så han svarade inte. Kaj kom över och hjälpte mig att liksom ställa upp den mot själva kylskåpet för att behålla kylan, men till kvällen rasade den igen. Den här gången kunde jag med hjälp av videosamtal med J sätta tillbaka dörren så att jag nu kan öppna och stänga, men till helgen måste vi laga den på riktigt. Det här var för stressigt för mig! 😊


Provisorisk lösning i eftermiddags…

Hjältar och Mora Träsk.

Det har varit en konstig helg. Samtidigt som jag nästan maniskt följt rapporteringen om fredagens terrordåd i min egen hemstad så har livet fått puttra på som vanligt. Hade jag inte haft barn så hade jag haft SVT på dygnet runt men nu har det fått stå åt sidan då jag tyckt att det den här helgen räcker med att Malte får veta vad som hänt via oss. Men det är klart, visst har han sett en hel del bilder på TV. Människor i sorg. Vackra historier om hjältar bland oss. 

Men helgen har som sagt fått puttra på. Lördagen bjöd på ganska tråkigt väder så vi höll oss inomhus men tog ändå en lunch på Claras medan J cyklade till Ekerö. Söndagen däremot, den var ju toppfin så vi har hängt ute i solen mest hela tiden. Just lunch ute på altanen är vad jag saknar mest om vintern så nu passar vi på. J påbörjade staketet/spaljén runt poolen medan jag och barnen typ lullade runt. J skulle kunna störa sig på att jag är dålig på att hjälpa till, och han skulle kunna ha rätt, men till mitt försvar så har jag den här treåringen som ska servas hela tiden. Mamma! Gör det! Ge mig det! Hitta det! 



På eftermiddagen plockade Malin upp oss för att åka på lite show i Sjöstadshallen. Mora Träsk! Det var faktiskt första gången för mig, 35 år gammal, så det var kul att ha fått se på riktigt. Anton satt fastklistrad i knät och tyckte nästan att publiken var roligare att titta på än scenen. Själv tyckte jag att det mest underhållande var att Herr Mora Träsk höll så benhårt på sina ordningsregler. Bra och roligt på samma gång!

Stockholm i mitt hjärta.

Vi gör som de flesta gör ikväll. Hänger hemma och kramas. Hur förklarar man för en sjuåring att någon med flit kört på folk med en lastbil? Malte såg ett kort klipp på nyheterna och kände igen Drottninggatan från vår Pokémonjakt för några veckor sedan. Han deklarerade snabbt att han aldrig mer vill åka in till stan. Nånsin. Jag förstår honom och hur han tänker 🙁

Weird vecka och Harry Potter.

Vi har haft en konstig period på typ tio dagar. Den började med att jag var risig men det gick ändå över ganska fort. Natten mellan måndag och tisdag vaknade jag av att Malte kom in till oss och kröp ner i fotändan av sängen. Det var länge sedan han gjorde det så jag borde förstått att nåt var på gång. Några minuter senare satte han sig upp och kräktes ner hela täcket. Och så fortsatte det den natten. Och så kom slutet av veckan och då åkte J på nåt liknande, utan själva kräkmomentet (thank God). Anton har klarat dig hittills så jag ska vara glad för det 🙂

Lördagen ägnade vi därför åt vila. Det regnade ju ändå bara. Jag och barnen cyklade en liten tur och köpte lördagsgodis, resten av dagen hängde vi hemma. Och till kvällen unnade jag och Malte oss en filmkväll i bion. För några veckor sedan läste vi den första Harry Potter-boken, en första gång för både mig och Malte, och som avslutning hade vi bestämt att vi skulle se filmen, en första gång även det. Jag hade inte trott att Malte skulle orka titta på en 2,5h lång film i ett bräde men det var inga problem alls, han hade fullt fokus på att jämföra små skillnader mellan boken och filmen. Kul! 

Vi har läst den här illustrerade utgåvan som Malte fick i julklapp. Texten är exakt densamma som i originalböckerna, men formatet är coffee table book med helt fantastiska illustrationer. Ursnygg och perfekt att läsa för en sjuåring. Och nu när vi har läst klart den första så är han ju sugen på att ge sig på tvåan men han får snällt vänta. Den ligger faktiskt redan inslagen och klar i väntan på hans födelsedag. Jag har två skäl till att vi väntar med den. 1. Vi drar ut på titlarna då jag vet att de senare böckerna är läskigare så han för gärna bli lite äldre tills vi ger oss på dem. 2. Det är nåt speciellt med att få längta efter att få läsa en bok. Att få vänta. 🙂

Idag kör vi knattecup med innebandyn i Strandhallen och sen leker vi med farmor Jeanette!