En ljusgrå himmel.

Ber om ursäkt för obehaglig min och blick…



Den här himlen. Den är heltäckande ljusgrå och hotar med regn idag. Inte helt ultimat tajming då förskolan har Gårdsfest i eftermiddag och vi ska stå ute under äppelträden och lyssna på våra barn sjunga in sommaren. Men, så länge vi slipper det skyfall som vi hamnade i för ett par år sedan, då Malte skulle få sitt ”avslutningsdiplom” från förskolan och jag fick hänga upp mina ballerinas på tork,  så kommer jag inte klaga 🙂

Istället tänker jag tillbaka på helgen som var. Jo, den bjöd på gnällinlägg över poolen och jo, alla i familjen hade feber utom jag, men om man bortser från det så var det ju en jäkligt härlig helg. Solen sken, det var varmt och vi var långlediga tillsammans. Jag och J jobbade i trädgården och barnen lekte med såpbubblor. Jo, filtrerat så var livet en saga faktiskt. Det tänker jag tillbaka på när jag tittar upp på den heltäckande ljusgrå himlen 🙂

Det vilar en förbannelse över vår pool.

Hej och välkomna till i-lands-problemsbloggen. Här avhandlar jag problem vilka jag är väl medveten om brukar falla in under kategorin i-landsproblem, men för oss är det likväl problem som tynger vår annars smidiga, lättsamma och lyckliga vardag 😉

Så – här kommer det: det är nog ingenting som funkat smidigt med den här poolen. Med varje moment är det någonting som inte flyter på. Förra sommaren var det att det var ett himla härk med att få tag på en poolleverantör som hade lust att återkoppla på våra förfrågningar, de hade nämligen semester i högsäsong. När vi väl fick kontakt och bestämde oss för Poolbyggarna i Järfälla så tyckte vi för ett ögonblick att det hela flöt på. Vi lyckades hitta en firma som kunde gräva ur och göra botten i poolen. Poolfirman kom sen och byggde själva stommen, sen dröjde det ända till månadsskiftet oktober/november då de kom tillbaka för att lägga linern. Den var specialbeställd pga trappa, därav den långa leveranstiden. 

När gubbarna väl kom för att lägga linern jobbade de i några dagar, sen bara försvann de mystiskt, utan ett ord och utan att ha färdigställt. Den installation de gjort var dessutom inte ens helt korrekt (jag har en make som på sätt och vis är en mardrömskund då han läser på om ALLT innan vi köper en tjänst…) så vi sms:ade över bilder på rörnystanet. När vi ringde firman sa en telefonsvarare att de hade ledigt v44-45. ”Lämna ett meddelande så ringer vi er när vi kommer tillbaka”. Eh va? Jag blev skogstokig, man kan inte bara stänga verksamheten när man har pågående jobb. I samband med det här så kom också minusgraderna och ett redigt snöfall så eftersom vi inte fick tag på Poolbyggarna (fortfarande efter v45 var de otillgängliga trots jagande) så lade vi på vinterplåtarna och stängde för vintern. 

I december fick vi ett oväntat samtal från Poolbyggarna. ”Hej, vi tänke boka tid för besiktning!” Hm… besiktningen kör vi väl efter att poolen är färdigställd tyckte vi och vips så visade det sig att Poolbyggarna inte ens visste om att underleverantören som lagt linern inte hade gjort klart. Bilderna vi hade skickat på sms hade heller inte nått just den här killen utan fastnat hos någon kollega… Hur som helst, Poolbyggarna kom ut och kollade hur det såg ut och bekräftade att arbetet inte var klart, dessutom gjorde han om installationen av alla maskiner och grejer, drog om rör och hade sig. Det sista han sa var att vi skulle höra av oss i vår när vi kände oss redo för att bada.

Och ja, där är vi nu. För typ tre veckor sedan hörde J av sig för att boka tid för det, och i ungefär tre veckor har vi fått jaga och vänta på återkoppling. Till slut ringde jag och förklarade i ”tydlig” ton att det här ska vara klart vecka 22, så nu på tisdag kommer Poolbyggarna och färdigställer. Äntligen! Förhoppningsvis. Jag vågar inte ta ut något i förskott… 

Den här långhelgen var det tänkt att vi skulle anlägga en syrenhäck runt poolaltanen. Björne var så himla snäll och kom hit med sin grävmaskin och grävde ur ett rabattdike, efter att jag hade försökt att göra det med spade och näst intill tappat livsgnistan på kuppen. Vi beställde jord och bortforsling via Björne, av en kille som har stor lastbil med sån där skopa. Via nätet beställde vi också 60 stycken syrenplantor att levereras nu i veckan som var. Vi fick en bekräftelse på mailen när vi var i New York att syrenerna var på ingång så äntligen var det något som flöt på. Men dagarna gick och inga plantor dök upp. Kundtjänst beklagade och gjorde en efterlysning på syrenerna, inte heller de var helt säkra på vart de tagit vägen! Och den där lastbilen som skulle leverera jord och forsla bort fyllnadsmassorna, ja det gick ju givetvis sönder!!! 🙂 🙂 🙂 Ingenting blev som tänkt den här helgen. 

Och nu, när J tänkt färdigställa altanen med att sätta upp de sista brädorna på sidorna,  så visade det sig att ett gäng jordgetingar hunnit etablera ett bo i rabatten, just där han skulle stå och jobba! 

Som sagt, det vilar en förbannelse över den här poolen. Om jag gläds över det fina vädret som bjudits på den här helgen? Absolut, men visst fan hade det varit mycket härligare om vi också hade kunnat få unna oss ett premiärdopp… 🙂

En första sommarkväll!

Jag och tre mammor med mig har ju utsett oss själva till klassföräldrar det här läsåret. Vi har fixat med julpresenter till pedagogerna och en klassfest och idag var det dags för en picnic nere i Alby. Jag trodde inte att det skulle komma så många, det är ju kvällen före långhelg och många reser kanske bort, men många blev vi och det var urtrevligt! Vi spelade brännboll (kan det vara första gången sedan typ 2001?) och grillade korv. Och vädret, det var ju på topp! Första sommarkvällen känns det som, iaf för mig som missade de där fina dagarna som tydligen var när vi var bortresta. Malte ville bada i Albysjön men jag lyckades avstyra det, riktigt så kul ska vi inte ha! 🙂

Nu kan man verkligen på allvar börja fundera på sommar och utflykter och sånt, jag har knappt vågat göra det tidigare med den här oberäkneliga våren. Men nu är värmen här för att stanna, eller hur?

Dag 5 – klassisk diner och hemresa.

Bryant Park.

När vi vaknade på söndagsmorgonen så packade vi våra väskor, det var nämligen vår sista dag i New York. Vi checkade ut från hotellet men lämnade kvar väskorna så vi skulle slippa släpa på dem, sen gick vi ut på stan och åt frukost. Den här gången gick vi raka vägen till Scotty’s Diner, en sån där ”äkta” med bås och en servitör som kommer och fyller på kaffekoppen med jämna mellanrum. Jag hade planerat att beställa en stack of pancakes men när jag väl satt där så kände jag att jag ju booorde ta något förnuftigt som man håller sig mätt på så jag tog en omelett. Det var inget fel på den men ni kan ju gissa att jag ändå ångrade mig när jag fick smaka på Js pannkakor. Un-der-bara. Höga, saftiga och fluffiga, men en massa sirap. Yum! Förnuftigt är inte alltid godast liksom…

Resten av dagen ”drog vi runt” i stan. Målet var att jag skulle shoppa åtminstone något men det slutade med att jag tillbringade typ fem dagar i New York utan att köpa en enda sak. Shopping är verkligen inte min starka sida! J kompletterar mig på den punkten kan man säga 🙂


Chrysler Building.

Framåt eftermiddagen plockade vi upp våra väskor och tog bussen tillbaka till Newark. Vid det laget var jag väldigt sugen på att påbörja hemresan, det kändes liksom som att hela söndagen bara gick åt till att vänta på att åka hem. Självklart hade vi otur så flyget blev en timme försenat men vid halv sju på kvällen var vi äntligen uppe i luften och åtta timmar senare, halv nio lokal tid, så landade vi på Arlanda. Vi var trötta men hade ändå lyckats slumra en hel del under natten så det kändes helt ok. Jag och J tog en varsin väska, sen åkte vi till jobbet. Först sent på eftermiddagen kunde jag komma hem och krama mina barn, som liksom inte verkade bry sig jättemycket att vi kommit tillbaka…

Mina tankar om New York så här ett par dagar senare är att det var en väldigt cool stad! Så stor! Så hög! Människorna var så himla trevliga, som ju amerikaner är kända för att vara, och allt var väldigt turistvänligt. Jag är jätteglad över att jag har varit där! Jätteglad över att ha fått se allt det man sett på film, fast på riktigt! Vill jag åka tillbaka? Mjä, inte på en herrans massa år isf, det finns 20 andra städer jag hellre åker till och ser innan jag återvänder till NY, helt klart. 

Dag 4 – Harlem, Central Park och en takbar.

Vi är inne på fjärde dagen i New York och jag och J är ganska överens om att det här är den bästa dagen hittills, troligtvis för att vi inte hade några förväntningar. Vi vaknade tidigt som vanligt, jag vaknade vid halv fem och kunde inte somna om. Frukost åt vi på Pret och promenerade sen till Times Square varifrån vi skulle ta tunnelbanan upp till Harlem. Just Harlem var en utflykt som vi egentligen inte hade tänkt ge oss ut på men lite spontant tyckte vi att det skulle vara kul att se, när vi ändå ville gå genom hela Central Park, så Harlem fick det bli. Att åka tunnelbana var ju dessutom en utflykt i sig! 

Framme uppe på 125th Street så var svenska Marcus Samuelssons restaurang Red Rooster det första vi såg utanför t-baneuppgången. Hade vi inte känt till den sedan tidigare så hade vi nogmissat den totalt då den utifrån såg väldigt oansenlig ut. Kul ändå att Swedish meatballs finns representerat just i Harlem! 🙂 

Vi promenerade ner de cirka tjugo kvarteren utefter Malcolm X Boulevard. Husen här var lägre än söder om Central Patk, med en kyrka i nästan varje kvarter. Otroligt charmiga områden, väldigt sött samtidigt som det var lite ”rufft”. Vi gillade det båda två.

Och så kom vi då fram till Central Park, en given punkt på vår att-se-i-New-York-lista och holy moly vad vi inte blev besvikna! Londons Hyde Park (som jag f ö älskar) kan slänga sig i väggen, Central Park är allt underbart med Hyde Park gånger tio. Större, mer vatten, fler träd, backar, berg, skog, gräsytor och hemliga vrår. Helt underbart att gå runt här! Jag ska tillägga att vädret dessutom var med oss. Vi hade inte alls tyckt att det var lika härligt i trettiogradig värme men inatt slog det om ordentligt så termometern toppade nog på nitton grader idag. Väldigt behagligt att gå i! Och vi fick se ett frieri, bara en sån sak! Och ett brudpar! Sånt blir man ju glad av 🙂

Jag kunde inte sluta fota i parken. Hela tiden hittade jag ett nytt träd som var vackert. Här kommer några av dem!

Vi gjorde en avstickare från parken när vi kom i höjd med Metropolitan Museum of Arts, The Met, för att kika lite på den. Ganska mäktig.

Inne på Nintendobutiken där jag var tvungen att fota J som här tar sin resas ENDA bild. På Zeldasamlingen i glasdisplayen 🙂

På vägen tillbaka till hotellet tog vi omvägen via 1st Avenue för att titta på FN-byggnaden, lite cool som står där liksom helt själv istället för att som andra skrapor vara omgiven av – andra skrapor.

Med ett par blåsor rikare på fötterna kom vi tillbaka till hotellet på eftermiddagen, ganska trötta men samtidigt uppfyllda av allt vackert vi hade fått se under dagen. Vi slappade nån timme på rummet, eller mest jag egentligen, då J ägnade sig åt att provpacka vår resväska och sen konstatera att vi behövde köpa en till för att rymma all shopping. Men innan vi gav oss ut på jakt efter en sådan passade vi på att smita upp på takbaren på vårt hotell. Varje kväll har det varit köer och väntlista för att få komma upp, men nu när klockan var typ fyra på eftermiddagen var det lättare. Snabbt in, snabbt ut. Perfekt! 

Dag 3 – High Line och shopping på Macys.

High Line är en sån där liten ”utflykt” som jag ville göra här i New York så innan det hunnit bli alltför varmt (32 grader bjöds det på även idag) såg vi till att ha det avbockat och klart. Kvart över sju imorse gick vi ifrån hotellet bort till norra ändan av High Line på 34th Street och inledde den drygt två kilometer långa promenaden på High Line som avslutas i Chelsea. Det är ett gammalt övergivet spår för godståg som gjorts om till en annorlunda ”park”, ett promenadstråk högt ovanför marken. Urfint faktiskt med all grönska och det var kul att se gatorna från ovan!

High Line avslutas i Chelsea, nästgårds med Chelsea Market så när vi ändå var där kikade vi in där. Vi var galet hungriga och i jakt på frukost men vi var så tidiga att allt inte hade öppnat än. Vi fortsatte alltså i grannskapet och hittade snart ett café som kändes väldigt representativt för Chelsea. Tänk ekologiskt, modernt och hippie. Typ. Mätta och belåtna promenerade vi sen runt i Chelsea och Greenwich Village och jag kan förstå varför alla svenskar är helt eniga om att det här är det trevligaste området i på Manhattan. Lägre tegelhus, townhouses , träd som hänger över gatorna och så lite mer ”genuina” ställen och inte de vanliga kedjorna i varje hörn. Skulle jag bli tvungen att flytta till New York (med emfas på tvång, jag vill verkligen inte bo här) så skulle jag troligtvis välja de här kvarteren, hur icke originellt val det än är…

Efter Chelsea och Greenwich traskade vi norrut igen för att shoppa lite till, och ta en paus i härliga Madison Square Park. Där satte vi oss på en bänk i skuggan och vilade fötterna och stirrade på folk. Länge. Sen gick vi till Macys, världens störta varuhus. Typ som NK men tio gånger större. Jag gillar ju inte att shoppa men jag uppskattar AC:n så jag följer snällt med och tittar på när J handlar loss, så ock idag. Själv fick jag inte med mig en enda liten påse därifrån. Wie immer 🙂

Dag 2 – halva Manhattan och Frihetsgudinnan.


Empire state Building

Jag är slut som artist! Vi gick ut hårt idag, lite oplanerat, och med en värmebölja på det (det slogs ett gammalt värmerekord från 1936 i Central Park idag) så är vi helt färdiga för idag och klockan är inte mycket kan jag meddela. 

Ingen av oss sov speciellt bra inatt (kan folk sluta tuta i sina bilar hela tiden tack?) så vi var uppe med tuppen och gav oss ut på New Yorks gator redan klockan sju imorse. Det var dagens absoluta höjdpunkt faktiskt då det var urmysigt att promenera söderut innan folket hann ut. Turisterna låg och sov så det var bara vi och de som skulle till jobbet. Solen låg fortfarande lågt så vi gick i skuggan med målet att pricka in en del på listan, och det gjorde vi med råge! 

Vi bor i höjd med Empire State Building, på 39th, och traskade söderut därifrån. Det första vi passerade på ”turistlistan” var Flatiron som var så mycket coolare i verkligeheten än på bild. Det berodde på detaljerna i väggarna, snirklet, som vi inte sett tidigare. Efter det åt vi frukost vid Union Square Park.

Union Square Park


Flatiron Building

Med på listan låg Chinatown och Little Italy. Enligt kartan passerade vi den senare men vi missade nog hardcorekvarteren för så himla tydligt Italien var det inte direkt. Chinatown däremot, den var svårt att missa. Och förstå mig rätt, det var ju väldigt coolt att komma till en stadsdel där skyltarna på husen står på kinesiska och 95% av alla vi mötte var asiater, men fy fan vad det luktade illa. Vi kom ju tidigt så de häll precis på att ställa fram alla råvaror till försäljning utmed husväggarna och jag kan inte rå för det, jag gillade inte lukterna. Vissa var spännande, men mycket var urk…

Efter en stund kom vi fram till ännu en punkt på listan: Brooklyn Bridge. Min plan är att vi ska gå över den någon gång den här resan men idag nöjde vi oss med att bara gå förbi brofästet, och det var coolt nog. Den är ju häftig!



Brooklyn Bridge

Vi fortsatte ner till Financial District, gick en bit på Wall Street och hamnade tillslut längst ner i Battery Park tillsammans med en massa guidade grupper – härifrån tar man färjan till Frihetsgudinnan. Varken jag eller J var sugna på att åka dit, vi tyckte att det räckte att sitta en stund i skuggan och titta på utsikten. Det är väldigt vackert där nere.


Frihetsgudinnan står där ute i vattnet, jag lovar!

När vi var här nere var det svårt att låta bli att gå förbi Ground zero och titta på minnesmonumenten för alla de som dog den 11 september. De två poolerna var mycket större än vad jag hade trott, och inte alls så stillsamma som jag inbillat mig med vattnet som liksom rasar ner i botten.


9/11 Memorial Pool

När vi avverkat allt detta kände vi att en lokal med rejäl luftkonditionering skulle passa oss utmärkt för oss, så vi gick in på Century 21 för att shoppa. Eller, J gick därifrån med fyra kassar och jag noll. Otroligt stort varuhus så vi var nog där inne i ett par timmar och lagom till att vi var klara började våra telefoner plinga med oroliga meddelanden som undrade om vi mådde bra. En man hade tydligen kört in i folkmassan på Times Square. Jätteläskigt eftersom vi ju var där igår, nu var vi dock långt därifrån!

Jag lämnade min fitbit hemma i Sverige så jag vet inte hur långt vi har gått idag men jag skulle tippa på att vi har avverkat ett par mil idag, i 32-gradig värme, så vi är möra ikväll. Imorgon ska det bli svalare. Till och med lite molnigt. Ingen av oss kommer klaga! 🙂

Dag 1 – flygtur och turistsmet.

Nu är vi framme i New York! Klockan är sju här och staden har väl egentligen inte riktigt kommit igång än, men just ikväll har vi faktiskt redan hunnit med en tidig middag och krupit tillbaka till hotellet. Vi är trötta efter att ha varit uppe en massa timmar, men det är inte alls så farligt som jag hade förväntat mig. Flygresan gick hur smidigt som helst, vi flög in en hel halvtimme i hjälpsamma vindar, och mediautbudet var så himla bra att jag nästan hade kunnat åka i ett par timmar till, bara för att hinna klämma en film till 🙂 Jag passade på att se Hidden Figures som jag missade på bio i våras, Jackie som var tråkigare än jag hade trott och Doctor Strange som var precis så underhållande som Marvel är. De filmerna plus ett par avsnitt av Big Bang Theory, så var vi i färd med att landa. 

Det var en ganska cool inflygning. Från att marken under oss bara var gröna åkrar så var den bara minuter senare en Manhattan skyline och Frihetsgudinnan som tittade upp i vattnet. Urcoolt! Vi landade på Newark och tog flygbussen in till Grand Central. Att ta bussen var ett smart drag då vi ju fick lite sightseeing på köpet 🙂


En första smakbit av Manhattan från flygbussen.

Framme på hotellet var vi för tidiga för att kunna checka in så vi droppade vår väska där och tog en promenad ut på stan för att lika och för att äta lunch. Vi bor mitt i den myllrande smeten, i turistghettot i Midtown, och det var däromkring vi höll oss idag. Vi traskade till Times Square och höll på att smälta bort (32 grader var det idag) så vi svalkade oss på bl a Disney Store. J var nöjd som kunde bocka av det på sin lista redan nu 🙂 

Times Square och de här kvarteren runtomkring är ganska ocharmiga, men ändå något jag ville se. Skraporna, människorna, ljuden! Alltså, New Yorkers är ett hetsigt trafikfolk må jag säga, deras tutor går ju varma! Och jag som inte ens vågar köra i Stockholm (min feghet är helt orimlig, jag vet) kommer ju drömma mardrömmar om trafiksituationen här…

Grand Central. Så pampigt!

Gröna Bryant Park. 


På väg!

Eller, vi har inte satt oss på planet ännu, men vi har påbörjat resan till New York. Flyget går inte förrän imorgon men vi tyckte att det vore härligt att börja resan redan kvällen innan genom att tillbringa natten på hotell. Några extra timmars semester skulle man kunna säga. Jag och J möttes upp efter jobbet och åt en middag i stan innan vi tog oss ut hit till Arlanda. När vi skulle checka in visade det sig att vi blivit uppgraderade till en svit (tack Kåre) vilket vi blev barnsligt glada över. Vi bor större inatt än när vi bodde i Hammarbyhöjden! Vi har passat på att ta en bad i badkaret, vilket är lite weird eftersom vi ju har ett badkar hemma, men det kändes liksom extra lyxigt idag. Kanske för att vi inte hade två barn bankandes på badrumsdörren 😉 

Till imorgon har jag laddat upp med att ladda ner bl a hela första säsongen av The Affair på Netflix. Verkar bra. Och så nån lättsam komedi med Cameron Diaz, och en massa podcasts. Jag gillar ju inte att flyga, speciellt inte långt. Det finns ju en anledning till att det var tio år sedan jag var i Asien liksom. Jag mår bara dåligt av det. Och bättre blir det ju inte av att jag har åkt på nåt jäkla virus. Det är ju helt sjukt men igår kände jag hur det började tjockna i halsen, det blev tungt i huvudet och ledvärken kom som ett brev på posten, så strax ska jag gå och lägga mig för att maxa sömntimmarna så gott det går!

Det här blir det längsta jag har varit ifrån Anton någonsin, och längsta jag varit ifrån Malte sedan vår bröllopsresa 2012. Jag kan vara ganska rycka-på-axlarna åt sånt i vanliga fall men jag känner redan nu att jag kommer sakna barnen typ i övermorgon. Det kommer också komma som på beställning. Men de kommer ha det grymt med mina föräldrar, det här blir bra för oss allihop! 😊

Cykling och gult gräs.

Vi avrundar den hör lördagen med att tvinga oss igenom Eurovision. Jag tänker att ett tydligt tecken på att jag inte längre är ett riktigt Eurovision-fan är att jag är ganska ointresserad ett år som detta då vi inte har vinstchans. Jag har inte tittat på de europeiska delfinalerna, men det brukar jag iofs inte göra, och i år är jag faktiskt väldigt osäker på om jag kommer orka mig fram till vinnarresultatet klockan halv ett inatt. Det finns väldigt få saker som håller mig vaken så länge! 🙂 Men jag ska se hur Robin presterar, sen sätter jag nog TV:n på sleep…

Jag vaknade ensam i sängen imorse då J plockats upp i ottan för att cykla Skandisloppet idag. Ett viktigt lopp tydligen då dagens lopp skulle visa om de kan hålla det tempo som är tänkt på årets Vätternrunda. J gjorde en ordentlig satsning förra året och lyckades segla in över mållinjen på 8 timmar. I år ska han toppa det och tränar för att klara de trettio milen på sub 7:30. Och det gick bra idag, vilket jag är väldigt glad över. Den tid han lägger på detta, alla träningspass då han är hemifrån, vill ju jag ska ge de resultat han vill ha och än så länge ser det bra ut. Men än så länge är inget avgjort förstås, det är mycket som ska klaffa. Hur som helst, medan J tillbringade dagen i Uppsala hängde jag och barnen här i Tyresö, njöt av solen som är tillbaka. Tog mig till Handelsträdgården också, för att köpa gräsmattegödsel, men tiden gick liksom för fort så de hade redan hunnit stänga när jag kom fram. Imorgon, då blir det nytt försök, och sen ska den här stackars sorgliga trädgården få sig en omgång.  Den stackars utsatta gräsmattan. En massa massa virke till altanen runt poolen har legat på den sedan i höstas. Nu har jag kånkat över allt som är kvar till stengången och man vill nästan gråta när man ser det gula döda gräset under. Det kommer troligtvis inte ta sig utan jag kommer få stödså och hålla på, precis det där som jag inte tycker är kul. Trädgård FTW!