Ännu ett år genomfört. Check på den! Vad fort det gick! Vi inledde det här året på samma sätt som vi avslutar den – framför TV:n (det har blivit en hel del TV här i sjukstugan den senaste veckan).Jag och J hade i mellandagarna nämligen bestämt oss för att påbörja ett filmprojekt. Planen var att vi under året skulle titta på alla de Topp 100 filmer som listas på iMDB. Under de första veckorna av året så höll vi planen, vilken var att snitta ett par filmer i veckan, men framåt mars tappade vi det totalt. Det bövel svårare och svårare för oss att komma överens om vad vi skulle titta på, och när. Ett misslyckat projekt alltså, men den gav mig ändå en filmupplevelse som heter duga – 12 edsvurna män – så jag är glad ändå. Jag hade aldrig sett detta mästerverk om den inte funnits med på 100-listan 🙂
Apropå film så var det här året då jag för första gången gick och såg en film på bio alldeles själv. Superhärligt. Två gånger till och med. Första filmen var La La Land och den andra var Moonlight. Ett litet steg för mänskligheten men enormt för Alexandra.
I slutet av januari fyllde jag 35 (japp) och i födelsedagspresent fick jag en bakkurs på Restaurangakademien. Väldigt oväntat och väldigt roligt! Och nervöst. Under en heldag fick vi under ledning av en duktig konditor lära baka oss fram genom hans avancerade recept. Om jag har testat några recept själv här hemma? Svar nej, men det beror faktiskt inte på att det är för svårt utan helt enkelt för att jag inte har alla formar osv som behövs. Ska försöka komma ihåg att fylla på lite i förrådet… Är supersugen på att göra en sån där citrontartlett med vaniljbavaroise!
Våren är ju ganska trist för det enda man gör är ju att gå och vänta på att det ska bli lite mildare och att det ska börja knoppa i trädgården. Man behöver alltså lite skoj i vardagen. När jag märkte hur roligt Malte tyckte att det var att titta på delfinalerna av Melodifestivalen på lördagarna såg jag därför till att boka in oss två på genrepet av Melodifestivalen. Det var supermysigt och kul! Det gör vi om 2018.
Medan jag och Anton stannade hemma åkte J och Malte till Danmark för att leka på Legoland och Lalandia. Trevligt för dem, men mindre kul för mig som hade det lite besvärligt med kylskåpsdörren. Den ramlade nämligen av…
I början av april hände det som inte får hända. Terrordådet på Drottninggatan. Jag tror att vi alla minns exakt vad vi gjorde när i fick veta vad som hade hänt. Jag var på förskolan och hämtade Anton när en av pedagogerna frågade om om jag kom från stan. Det hade jag inte då jag jobbat hemma. Som tur var. Efter det satt jag som klistrad framför teven och tittade på rapporteringen från City, medan J cyklade hem.
Som alltid när något fruktansvärt händer så går vi vidare. Alltmer sällan tänker jag på vad som hände i april. Jag tänker nästan aldrig på det längre när jag går på Drottninggatan. Tänk att man kan glömma en sådan sak.
Som sagt, man går vidare. Våren kom även det här året.
I mitten av maj åkte jag och J till New York. Jag hade faktiskt inte varit så intresserad av den här staden tidigare men J hade länge önskat att vi skulle åka så jag gav med mig 🙂 Superhärligt att få semestra i några dagar bara vi, utan barn. Vi såg till at se det man bör se när man är i New York, promenerade sönder våra stackars fötter i rekordvärmen, och kunde bocka av väldigt mycket i Lonely Planet. Jag var nöjd när vi åkte därifrån. Bästa dagen var den när vi promenerade från Harlem, genom Central park och vidare ner till Midtown. Central Park var jag helt oförberedd på, Hyde Park kan slänga sig i väggen, så fantastiskt det var!
New York var coolt, absolut, det kan jag inte förneka. Men jag känner inte alls så där som många andra gör när de har varit där, det där suget att åka tillbaka direkt. Jag känner mig klar. Och det är självklart att jag förstår att jag bara har sett en pytteliten del av vad New York har att erbjuda, men jag känner mig nöjd med det jag sett 🙂
I början av juni åkte vi upp till Stugan och spelade badminton. När vi kom tillbaka till Tyresö på nationaldagen tog barnen och J ett premiärdopp i poolen. Äntligen! Att vänta på att värmen i luften skulle dyka upp kändes trist och med facit i handen var det ju tur att vi inte väntade. Värmen kom ju aldrig den här sommaren.
En sak när det gäller vädret som jag är glad över är att det inte upprepade sig när det gäller 2016 års skolavslutning. Då spöregnade det och vi fick ha skolavslutning i Slottshallen. Trist. I år däremot fick vi njuta av barnsång i Slottsparken. Jättemysigt! Och – strålande solsken.
Även midsommaraftonen firade vi i Tyresö. Utomhus. Helt otroligt. Det är ju inte något man kan räkna med direkt men så var det 🙂
Sommaren tillbringades i Sverige. Vi hade nån tanke om att vi kunde skippa utlandsresan i år för att vi ju hade pool. Vi behövde inte inte åka utomlands. Det gör vi aldrig igen. Förstå mig rätt, det var urhärligt att kunna kliva ut på altanen på morgonen och ta ett bad om jag hade lust med det. Problemet var ju bara det att 2017 bjöd på typ historiens sämsta sommar på år och dar… Det gör vi alltså inte igen – förlitar oss på den svenska sommaren med dess värme – men trevligt hade vi ändå. Det hade vi!
Jag var väldigt kreativ och skapade ett sommarlovsbingo som Malte gick igång på.
Vi åkte till Stugan och spelade kalaha, badade i sjön och plockade blåbär. Den 16 juli fyllde Malte 8 år. Det firade vi först med kalas här i Tyresö, sen åkte vi till Västkusten. Malte hade valt själv att fira sin födelsedag på Liseberg så det gjorde vi. Min syster och hennes familj hakade på också vilken gjorde dagen lite extra speciell. Efter ett par dagar i Göteborg så åkte vi vidare för att hänga ett dygn på Visingsö. Med ett par timmar i Gränna också förstås, typ Sveriges sötaste lilla by. Räknas det som by?
Vi fortsatte sommarlovet med att bada, spela bangolf, fika på Notholmen, leka i Aspudssparken och göra Kolmården och Gröna Lund.
I början av augusti fick vi äntligen den nya linern till poolen och våra bekymmer var över. Vi upptäckte ju i början av säsongen att poolen läckte. Efter en massa felsökande så konstaterades hålet och en ny liner beställdes – med en massa veckors leveranstid så klart så vi hade ett himla jobb med att hela tiden fylla på, och värma upp… Typ samma vecka som semestern tog slut kom den nya linern iaf, och vi var så glada över det. Det finns ett gammalt inlägg döpt till ”Det vilar en förbannelse över vår pool” som summerar typ hela den här upplevelsen. 🙂
Efter en skön semester (det var den trots allt pooljox) så var det dags att gå tillbaka till jobbet. Den första veckan var barnen hos mina föräldrar uppe i stugan då de fortfarande hade sommarlov, och det var väldigt lyxigt för oss må jag säga 🙂 Gå upp på morgonen, åka till jobbbet och sen, hör och häpna, inte behöva hämta barn och laga mat åt dem. Urhärligt!
Hösten bjöd på ny arbetsplats för min del. Jag jobbar fortfarande på TÄNK OM men jobbar också en hel del hos en av våra kunder. Kul med lite omväxling!
I slutet fyllde Anton fyra år och vi firade det med pompa och ståt. I år fick han också för första gången ha kalas för sina vänner på förskolan. Han älskade det! Jag tyckte det var sådär då jag hade feber…
Bloggrutinen försämrades markant under slutet av året. Det fanns inget att skriva eller att berätta om kände jag. Vardag helt enkelt.
December laddades det upp inför jul med världens bästa julkalender (min egen med qr-koder var ju fasen briljant) och vi laddade hela tiden upp med julbak, julbord, besök på Naturhistoriska (inte så juligt kanske, men kul!) och så kom äntligen julen. Äntligen! Och vad händer. Vi blev sjuka…Vi hade en väldigt mysig jul, men den hade ju varit mysigare om vi hade fått fara den tillsammans med storfamiljen.
Idag är det dags för nyårfirande! Vi är friska men fortfarande lite sega tycker jag. Vickan och Henke kommer över och lagar middag åt oss vilket känns väldigt bra 🙂 Vi räknade tillbaka och kom fram till att senast jag och Vickan firande nyår tillsammans var när vi fortfarande bodde hemma. Ett tag sedan 🙂
Antons stora klapp i år blev ett legobord som J monterat ihop. Plattorna är fastlimmade och planen är att vi nån gång sorterar lite i lådorna.
Han ser skeptisk ut men är i själva verket frågande. Hur spelar man Mastermind?!
Malte avslutade kvällen med favoritklappen för i år. Nåt Mario-spel.
På uppmaningen att se ut som en astronaut fick vi det här minspelet. Spot on tycker jag! 
Vi har griphänder precis som aporna. Orkar du hänga i ett träd lika länge som en apa?
Genrep sen tisdagkväll. 
Sista bilden på svarta scenen (den största) innan deltagarna anlände. Vimplarna är en del i det festivaltema årets Ledarforum hade.
Jan Carlzon. Eller SAS-Janne. Jag ska erkänna att jag för några månader sedan inte visste vem han är, nu vet jag. Väldigt trevlig kan jag meddela 🙂
