Åh, det var inte en rolig hemresa igår… Att flyga natt är verkligen inte vår grej. Efter att ha hängt en massa timmar på hotellet, pga regnskurar, så hämtade transferbussen oss för att droppa oss en timme bort på flygplatsen i Palma. Väl framme där möttes vi av skyltar om försening, men inte hur lång. Det är tydligen nån strejk i Frankrike vilken påverkade en massa flyg som hade fått köra andra rutter än vanligt. Förseningen blev till slut inte så farlig, dryga halvtimmen, men när man tycker att det är öken redan som det är så är en halvtimme illa nog. Barnen slocknade så fort vi var uppe i luften, själv kunde jag inte alls somna så flighten kändes lång. För att strö salt i såren lite extra så fick vi vänta en hel halvtimme vid bandet innan bagaget kom. Längsta halvtimmen i mitt liv. Vid det laget var jag så trött att jag hade ont i huvudet och mådde illa. Lite jetlag-känningar typ. Klockan 06 rullade taxin upp på vår uppfart i Tyresö, aldrig har vi dråsat i säng fortare än imorse.

Efter några timmars sömn fick vi kliva upp för att inte vända dygnet helt. Jag mådde jättedåligt så jag klämde i mig allt jag kunde hitta i matväg, samt lite vätskeersättning och en Ipren. Något av det funkade för jag kände mig till slut tillräckligt bra för att cykla iväg till lille Ottos namngivning!

Oscar och Janah bjöd in till namngivningspicknick i Slottsparken, väldigt mysigt! Vi blev många, Janah hade en större familj än vad jag hade förstått! 🙂 Och lillkusinen fick till slut sina namn Otto Krut Amadeus ❤️

Här ligger vi i den sk Show loungen och väntar på att transferbussen ska plocka upp oss som ska till Arlanda. Den här sista dagen på resan har verkligen varit en transportsträcka då vi fick lämna rummet i förmiddags då vi inte kunde behålla det hela dagen. Jag hade trott att det skulle lugna sig nu till skolstart men tydligen är hotellet fortfarande fullbokat, så att köpa till några timmar i hotellrummet gick inte. Och i vanliga fall hade det inte varit några issues med det men just idag kom det störtskurar in över Cala Bona strax efter lunch så vi har liksom känt oss lite strandade här i loungen. Kl 20.50 kommer bussen och flyget lyfter 23.55. Sånt är ju bara roligt.

Gårdagen var inte heller riktigt på topp då vi fick tillkalla läkare för Maltes öra. Han fick ont en sväng precis efter att vi kom hem från Cala d’Or i juli. Efter ett besök på vårdcentralen fick vi veta att han hade väldigt smärtsam hörselgångsinflammation, men den trollades snabbt bort mha örondroppar. Vi var kloka nog att ta med dem på den här resan, utifall att, och mycket riktigt så kom samma smärta i samma öra som ett brev på posten. Vi hade trott att det skulle försvinna lika snabbt och smidigt som sist men efter ett par dagar med tilltagande smärta fick vi till slut kalla på läkare. En halvtimme efter att vi hade ringt stod läkaren och knackade på dörren. Fantastiskt bra! På ganska knackig engelska konstaterade han otit, men jag blev inte klok på om det var extern otit som sist, eller ”vanlig” otit (öroninflammation). Jag vet fortfarande inte. En femdagarskur av antibiotika blev iaf utskrivet, samt nån probiotika för magen. Ett dygn senare så tycker jag inte att vi har sett någon förbättring, men jag vet inte riktigt vad man kan förvänta sig heller… Han svarar bra på ibuprofen iaf, så jag hoppas att han klarar flygresan utan alltför mycket ont 🙁

Här ligger jag och Anton och myser, bara vi. Det har blivit flera sådana här stunder den här semestern för storebror har minsann varit iväg på egna aktiviteter. Nu får han hänga i Teen Lounge. Där kan man spela lite Playstation, lägga stor-plockepinn ute på gräsmattan, spela pingis osv. Och man får ha lite semester från sina föräldrar 🙂 Där har mao Malte hängt när de har haft öppet, vilket är en till två timmar varje dag. Idag arrangerades innebandyspel med föräldrarna, till både Malte och Js förtjusning, och häromkvällen var det fotbollsmatch.

Det känns ovant att den där lilla korven är iväg på helt egna grejer. Han har ett helt eget liv, och mer av den varan ska det ju bli. Tur att den där frigörelseprocessen tar några år, för än kan han komma och krypa upp bredvid och be mig killa honom på ryggen. Bäst att passa på ❤️

Vi vaknade upp till spöregn och blixtrar och dunder imorse så jag trodde nästan inte att det skulle bli något bad idag. Det handlade dock bara om rediga skurar så lagom till tio så låg vi i solsängarna, allt enligt rutin. Molnen hängde dock kvar av och till hela dagen så vi kände oss nöjda med poolbad tidig eftermiddag. Då stängdes ändå lek-och-skojpoolen pga av föräldrar som inte hade satt på sitt barn en tät badblöja. Bajs i vattnet alltså. Andra gången den här veckan!! Om jag jobbade här skulle jag tappat allt hopp om mänskligheten 🙂

Ikväll fick jag äntligen min efterlängtade paella så nu är jag nöjd. Alla restauranger hittills har haft den på menyn fast för två personer, och jag har inte riktigt lyckats få med J på paellatåget. Men på Janet & John’s fick jag äntligen mitt gula ris! Var vrålmätt när vi gick därifrån. Lyckades ändå klämma ner en våffla med nutella, bananer, jordgubbar och grädde efteråt, imponerande faktiskt.

Vill dela med mig av den här söta bilden av min man också. Så här lycklig är han när han får lyssna på podcasts om cykling. Så jäkla göllig! ❤️

En sak med Mallorca är att det är lite opålitligt när det gäller vädret. Borta i östra delarna av Medelhavet kan man räkna med att det kommer vara tryckande värme och klarblå himmel exakt hela tiden. Här är det dock några grader svalare (bara positivt, det är ju fortfarande över trettio) och det kan dyka upp moln och regn. Idag har det varit ganska molnigt och duggregnet har hälsat på av och till. Efter den här fantastiska svenska sommaren så gör det absolut ingenting, men hade jag haft en normal svensk sommar bakom mig så hade jag nog varit lite besviken över vädret… Det går liksom inte att ligga och pressa i solen om man vill det, och ja, det vill jag faktiskt ibland när jag är på solsemester.

Utöver att ligga vid poolkanten (utan att bli brunare) så har jag faktiskt varit duktig och besökt gymmet idag. Helnöjd med det faktiskt! Kvällen bjöd på middag nere vid vattnet utefter strandpromenaden. Jag fick några fina bilder, sen blev det bara tramsigt 🙂

Så här duktig var jag imorse! Strax efter sju smög jag mig ut ur lägenheten för att ta mig ut på en liten tur utefter strandpromenaden. Något jag verkligen tog med mig från vårt förra besök här 2015 så var det just löpturerna utefter strandpromenaden bort mot Cala Millor. Så härligt att springa utefter vattnet när stan precis börjar vakna upp. Solen har precis stigit upp ur vattnet, caféägarna är ute och moppar serveringarna och motionärerna springer både snabbt och långsamt på platten. För platt är det, RunKeeper berättar om en stigning på ynka två meter under turen. Annat är det i backiga Tyresö 🙂

Ett mål med turen var att jag skulle titta på det här trädet ovan som jag fotade förra gången. Det var så fint hur de hade stagat upp det med en liten ”minimur” under. Tyvärr hade det inte klarat sig, de hade kapat av det i höjd med just den där lilla muren. Kanske kommer det ut nya grenar där sen!

Till kvällen lyckades vi pricka in ett riktigt bottennapp till middag, men det hör ju liksom till. Man testar sig fram. Efteråt fick vi iaf se en väldigt skicklig streetperformer ute på torget, så vi avrundade ändå på topp! 🙂

Jag gillar vårt balkonghäng, eller vad säger ni?

Efter en månads bortavaro från ön så är vi nu tillbaka, denna gång på annan ort och, det bästa, denna gång tillsammans med J. Vi reste från Stockholm igårkväll vilket var lite skönt eftersom vi då hade hela fredagen på oss att packa och komma in i semestermode igen. Jag har jobbat i två veckor så jag behövde lite tid att förstå att jag åter skulle in i ledighetslunk. Om jag hinner in i den förstås, det kanske man inte gör på en vecka… Hur som helst, vi lyfte från Arlanda klockan sju på kvällen vilket var skönt, men det var inte lika skönt att komma fram till hotellet halv två på natten. Den hade vi liksom inte riktigt tänkt på 🙂

Efter alldeles för få timmars sömn så tog vi det väldigt lugnt idag. Vi hängde vid poolen typ. Lite slitna men ändå nöjda över hur lite folk det är här. Antingen är det för att lördag är en stor resdag på det här hotellet, eller så har folk börjat jobba. Eller en kombo. Väldigt lugnt har det varit iaf, så pass att vi inte behövde vara ledsna för att vi inte hade paxat solsängar! 😉