Den här lille korven har några tuffa dagar bakom sig men nu verkar det värsta vara över. Det började med lite magont på lördagen, och det kan man ju ha så vi tänkte inte mer på det. Sånt sover man bort typ. Men det gjorde varken han eller vi för någon vidare sömn blev det inte för någon av oss. Under natten till måndagen hade vi knappt sovit en minut och den lille femåringen hade så otroligt ont. Han slängde sig runt i sängen, vände och vred och kved sig igenom smärtorna som kom i intervaller. Efter samtal mitt i natten till 1177 blev vi rekommenderade att åka in till akuten så J åkte in, men blev hemskickad efter fem minuter. Efter kläm på magen konstaterade man att det inte var blindtarmen och då var det inte akut. Jag köper det såklart, men det hjälpte ju inte Antons smärtor så lite frustrerande var det.

Klipp till natten mellan måndag och tisdag och natten var olidlig. Jag har aldrig sett Anton ha så ont, hjärtskärande. Efter tre dagars smärta, ingen sömn och ingen mat så åkte J därför in till närakuten igårmorse. De remitterades vidare till Astrid Lindgren (Malte blev väldigt förvånad att man måste åka hela vägen till Småland :)) då man inte kunde utesluta blindtarmen ändå, och efter några timmars vistelse där, med ultraljud, kläm på mage, blodprov och urinprov kunde körtelbuk konstateras. Jag har aldrig hört talas om det tidigare men om jag har förstått det hela rätt så är det som en smärtsam förkylning, ett virus, som sätter sig i magen. Virus lika med läker ut av sig själv.

Tuffa dagar alltså, men med tumme upp från läkaren att ge lite tyngre smärtstillande än barnalvedon så känns det lite bättre för oss alla. Anton har ätit pommes frites och glass och inatt fick vi alla sova – äntligen! Inom kort är han åter som ny!

Vintern är här! På riktigt! Minusgrader man kan lita på, och tillräckligt med snö för att få ordentlig vinterkänsla. Och när nu ljuset börjar återvända så finns det ingenting att anmärka på, den här tiden på året är magisk. Jag njöt imorse när jag tog en promenad i solen till frisören för att piffa till lite. När jag var där i november senast så lämnade jag salongen med att ha bokat nästa tid till idag. En strategi att fortsätta med för i vanliga fall skjuter jag på de där frisörbesöken och vips så har det gått tio månader sedan det senaste besöket.

Medan jag blev lite finare i håret åkte resten av familjen till en innebandymatch på min gamla skola Myrsjöskolan i Orminge, så när jag kom hem från frisören hade jag huset helt för mig själv. Det är verkligen inte varje dag det händer. Jag började göra lite nytta och plockade lite, dammsög nedervåningen och smorde in mina skor (!) men sen minsann, sen satte jag mig och läste. Bara för min egen skull. Helt ostört. Helt fantastiskt.

Syns det att jag är lite trött? 😊 För jag är ju det, men samtidigt så energifylld! Det är alltid tufft att vara ny på jobbet med allt det nya man möter. Nya kollegor, nya rutiner, nya inloggningsuppgifter, ny kultur, och när man dessutom snabbt som attan vill lära sig namnen på alla sina kollegor och elever (180 stycken som jag i olika grad ansvarar för) så är man ju trött när man kommer hem på eftermiddagarna. Men det är så fantastiskt roligt, jag ångrar mig inte en sekund!

Jag har fått en väldigt bra start på skolan. Som kontorsråtta har man ofta en liten mjukstart. Men kanske får jobba parallellt med någon under några dagar eller veckor för att komma in i saker och ting. I skolan fungerar det ju inte riktigt så, utan som lärare blir man ju ”inkastad” i jobb från dag ett. Det är bara att ge sig ut i klassrummet, möta eleverna och dra igång på en gång. Det går liksom inte att ha det på något annat vis – och – det funkar det med! Efter knappa tre veckor på jobbet känner jag ändå att jag har haft en riktigt bra introduktion där vi medvetet har sett till att undvika korvstoppning.

Och! Så fantastiskt härligt det är att slippa sitta i köer på Nynäsvägen varje dag. Bara det är värt mycket! 🙂

Förra jullovet bestämde Malte sig, något spontant, för att ha godislöfte under hela året 2018. Han var väldigt bestämd men jag hade ändå aldrig kunnat tro att han skulle klara det så fint som han har gjort! Det var ju ändå ett ganska hårt godislöfte då det inte enbart innefattade godis utan även chips (snacks) och läsk. Jag hade trott att det skulle bli lite gnäll över formerna för detta avtal, iaf efter några veckor, men han har inte knorrat EN ENDA gång. Helt otroligt bra jobbat!

Vi har visserligen tillämpat några undantag från avtalet under året, men det har varit helt och hållet på vårt initiativ. Som när vi åkte till Mallorca i somras, eller när det var dags för julbord. Då måste man faktiskt få äta julgodiset och dricka lite julmust. Samma undantag gällde på julaftonen ska tilläggas. Men på Halloween blev det inget godis. Inte heller under påskhelgen. På kalas har han tagit emot godispåsen (och helt ärligt hade han ju kunnat äta upp allt utan att vi hade märkt något) och lämnat över den till sin lillebror när han kommit hem. Så himla fint! Anton har ätit sitt lördagsgodis precis som vanligt, och Malte har suttit bredvid helt obrydd. Hela året. Så cool!

Nu mot slutet har han sett fram emot att detta godislöfte ska ta slut, och han har inte varit sugen på att förnya det om man ska säga så 🙂 Så inatt, strax efter tolvslaget, fick han ett kuvert med sin belöning i. Sen satte han sig och åt några godisbitar. Det var han verkligen värd, jag är så galet stolt och imponerad över hans vilja och hängivenhet till ett löfte!

Nyårsaftonen blev en stillsam historia och det är jag så tacksam för. Vi har aldrig firat nyår själva förut, bara vi fyra, och först tänkte jag att det skulle bli lite halvtrist. I lugnaste laget. Men det var underbart att fira utan att behöva förbereda en massa och stressa kring det. Jag inledde min nyårsafton med ett jympapass på Friskis med Malin. Om jag var lite småseg innan så var jag allt annat än det efteråt, otroligt energigivande. Alla är på världens bästa humör, det är en speciell stämning på nyår. Kul att köra jympa också, brukar annars sätta mig på spinncykeln.

Efter träningen skrotade vi hemma och jag fixade lite med desserten. Jag bytte om till klänning och smackade på lite smink, men varken min man eller barnen ville byta ut sina mjukisar. ”Det är ju det som är hela fördelen med att fira ensamma!” 🙂 J skötte maten (en perfekt köttbit i sous viden) och stunderna som blev över spelade vi fotboll och vampyrjakten. Och när kvällen kom åt vi oss mätta och spelade lite till.

Anton gav upp vid 23-tiden men tolvslaget är viktigt för Malte så han håller sig alltid vaken. Då vill han ut och titta på fyrverkerier! Det smällde väldigt mycket omkring oss men dessvärre såg vi ganska lite på himlen. Jag och Malte tog en promenad ner till ängen i hopp om att kunna se bättre där men icke, allt smälldes av långt bortom träden. Vid halv ett låg jag i sängen, redo för sömn 🙂

Nyårsdagen har varit seg men då kvällen var helt alkoholfri så vaknade jag utan huvudvärk. Underbart! Efter sovmorgon och en lugn förmiddag kom Kaj&Maria och Oscar&Janah över för att äta Vasilopita. Barnen hade varit väldigt förväntansfulla inför eventuell ”vinst” hela förmiddagen så det blev viss besvikelse när pengen hittades i Js bit. Han har ett turår framför sig! 🙂