Jag är nästan fyrtio år gammal men har fortfarande inte behövt sörja en närstående som har gått bort. Jag har aldrig ens gått på en begravning. Min pappous (farfar) är nog den närmsta jag kan komma på och han gick ju bort på Cypern. Där begravs man inom bara ett par dagar så ingen av oss i Sverige var på plats, förutom min pappa som redan var där när pappous dog.

Det är ju egentligen inte något att klaga över. Att jag har alla mina närstående kvar hos mig är en välsignelse, men jag som är lite praktiskt lagd tänker också att döden ska vara en del av livet. Jag inbillar mig att det är kulturella skillnader som spelar in här och att vi i Sverige inte pratar om död som något vi behöver hantera eller planera för. Det är som att vi duckar för det faktum att att dö är något vi alla kommer göra, förhoppningsvis efter att vi har levt ett långt och friskt liv.

Ett sådant liv hade Js mormor levt men i somras somnade hon till slut in hemma i sin säng. Idag samlades vi alla i minneslunden i Skogskyrkogården för att ha en tyst fin stund tillsammans, sen åkte vi till Långbro värdshus och åt brunch. Vi ses sällan allihop, med hela familjen på Jeanettes sida, och även om omständigheterna hade kunnat vara roligare, så var det trevligt att se allihop igen. Vi lämnade restaurangen med planer om att träffas så här allihop varje år i augusti. Jag, som älskar traditioner, är gärna med och skapar nya.

Lördagen var vikt åt återbesök på Rögrund, en liten ö på behagliga fyrtio minuters båttur från Trinntorp, men då vädret kändes opålitligt bestämde vi oss för att istället åka till Taxinge slott. Ingen av oss hade varit där tidigare så varför inte?

Det var trevliga omgivningar att ströva runt i. Nån liten fontän (turkisk vattenkiosk?), nån liten engelsk trädgård, vatten och änder. Lagom och lättillgängligt. När det gäller slottscafét, som ju Taxinge slott är känt för, så känner jag mig nöjd över att ha varit där (check på den), men så fantastisk är ju inte den där kak- och tårtbuffén. Mycket folk och hetsig stämning. Jag lade upp några kondis- och tårtbitar på brickan att dela på men det var liksom inte mysigt. Inte lustfyllt. Inte… trevligt. Och, kan man verkligen kalla det buffé när man betalar styckepris för allt? Njäe, då är det väl ändå ett helt vanligt café, eller?

Hur som så var det kul att ha varit där. Nu har vi sett var Hela Sverige bakar spelas in. Been there, done that 🙂

Och så är det slut. Sommarlovet. Jag firade av mitt sommarlov idag med att göra absolut ingenting. Jag tränade och lade lite pussel. Målade naglarna och städade kylskåpet. Inget ”out with a bang” alltså utan ledigheten slutar i samma anda som jag hållit den i under sommaren. Lugn och skön. De senaste dagarna har jag och barnen kanske tagit det lite för lugnt, det märks om inte annat på barnens tålamod med varandra. Det är obefintligt just nu. Men lite skoj har vi haft. Vi åkte till Kaatach en sväng när det var städning och det kunde underhålla oss i några timmar. En dag åkte vi och testade bangolfen i Petterboda. Mycket bra! Och i fredags var jag ute och åt med fina vänner och kunde traska hem i sommarnatten i linne utan att frysa. En fantastisk kväll faktiskt. Men nu är det alltså slut. Imorgon mjukstartar terminen med några timmar på jobbet – och jag känner mig ganska redo. Redo för rutinerna.