Strandhäng och Park Güell.

Vi kunde inte åka till Barcelona utan att ta en titt på stranden så när vi ätit vår frukost tog vi oss en promenad ner till havet. Vi bor i stadsdelen Poblenou så det tog en tio minuter att komma ner till Platja de Bogatell. Hade vi haft badkläder med oss hade barnen definitivt doppat sig. Istället fick de nöja sig med att känna på vattnet och få sand i skorna. Vi gick utefter strandpromenaden och avslutade med vätskekontroll borta i Port Olimpic.

Efter detta var det dags för nästa punkt på min att-göra-lista, nämligen Park Güell. Jag hade först tänkt att vi skulle nöja oss med att bara strosa runt i den del av parken som är öppen gör allmänheten, men efter att Malte hade sett bilder från hela parken så bestämde vi oss för att köpa entrébiljetter till den stängda delen också. Vilka är vi att neka vårt barn lite kultur när han ber om det? 😉

Möra i benen från gårdagen så var en promenad norrut inte aktuell utan vi begav oss istället till närmsta tunnelbana för att åka till Alfons X. Därifrån gick nämligen en buss hela vägen till entrén av parken. Det var nog dagens smartaste drag för backarna upp var branta. Riktigt branta. Väl uppe var det bara att traska runt och titta på Gaudis alla märkliga skulpturer i parken. Det var så mycket detaljer som jag är säker på att vi missade, det fanns så mycket att se om man var uppmärksam.

Förutom allt vackert att se uppe i parken så var också utsikten helt magnifik. Hela staden hade vi nedanför oss. Utsikten bjöd på en liten försmak av morgondagens besök, nämligen La Sagrada Familia. Den ser man till vänster i bilden ovan.

Höstlov i Barcelona!

Jag har velat åka till Barcelona orimligt länge. Jag vet inte varför det inte har blivit av tidigare men nu är vi äntligen här! Att ta sig hit var dock inte helt friktionsfritt. Först blev det ju ganska våldsamma demonstrationer här nere vilket gjorde att vi tvekade lite kring att åka öht. Det lugnade ju ner sig och med en ombokning av hotell till ett som inte ligger mitt i smeten, så kändes allt lugnt. Fram till igår. Vi stod utanför gaten, de hade börjat boarda och det var lite drygt en kvart kvar till avgång. Då upptäckte J att jag inte hade min handväska på axeln! Panik! Jag var osäker på vart jag hade glömt den men chansade på restaurangen vi hade ätit middag på på Sky City. Jag ringde dit, samtidigt sprang jag till säkerhetskontrollen för att se om jag kanske hade glömt den kvar där. Jag fick info om att väskan var inlämnad på Lost and Found så jag fick springa allt jag hade (och det är inte mycket just nu…) till utgången, förbi bagagebanden och tullen och ner till våningen under. Där mötte jag en vänlig själ som stod med min väska redo för överlämning, sen var det bara raka vägen upp för trapporna och upp till säkerhetskontrollen igen, genom den och sprang sen vidare tillbaka till gaten. Där stod min lilla familj med två ganska uppstressade barn… Urgullig personal i gaten lugnade mig med ett ”det är ingen fara” men jag var helt förstörd. Ett sådant pulspåslag, både av springandet och stressen, kan inte vara bra för kroppen. Eller psyket! Hur som helst, slutet gott, allting gott, och vi hann med planet ner till Barcelona 🙂

Precis som alltid så är det jag som har filtrerat ner resan till några sevärdheter som vi (jag) inte får missa. Sen får J boka biljetter osv. Väldigt bra fördelning som passar mig utmärkt 😉 Efter att vi ätit frukost gav vi oss alltså ut på stan med några mål i sikte. Vi började med Parc de la Ciutadella, en stor park där Barcelona Zoo dessutom ligger. Vi skippade djuren och nöjde oss med parken istället.

Därifrån rörde vi oss söderut mot hamnen för att besöka L’Aquárium. Detta var egentligen mer för barnens skull än för vår, men det var ett trevligt besök. Och på vägen dit kvistade vi in på stadens stora tågstation, kikade på klotter och njöt av solen.

Efter akvariet tog vi oss upp till Barri Gòtic vilket är typ Barcelonas Gamla stan. Lite trängre gränder, tvätt hängandes på tork utanför fönstren osv. Ganska mysig promenad tyckte vi. Efter en lunch på ett litet torg tog vi oss sen målmedvetet till Catedral de Barcelona för att titta lite utifrån. Här behöver jag ursäkta mig lite för att jag inte har tagit bättre bilder, men jag skyller både på att jag har en ganska dålig kamera och på att kyrkor som t ex Catedral de Barcelona inte gåååår att göra rättvisa på bild. Jag kan iaf inte det.

Från denna maffiga katedral var det inte långt till La Rambla och även om jag hade förstått att det inte var så mycket att se ville jag ändå promenera där en sväng så det gjorde vi. Det stämde för övrigt – det var inte så mycket att se. Vi traskade upp till Placa de Catalunya och därifrån gick vi bort till Arc de Triomf och passerade den också. Sen kände vi oss nöjda för idag. Anton började tröttna på promenerandet och jag förstår honom. Han har aldrig gått några distanser egentligen så de typ 12 km vi lade bakom oss var mer än jag hade förväntat mig av honom. Malte var däremot hur cool som helst, han hade kunnat gå mycket längre.

Kläckta kattungar och sneda tänder.

Vi bestämde oss för länge sedan för att införa en ny ”tradition” men så glömde vi bort den. Vi skulle bjuda varandra på brunch. Tur att vi kom ihåg det igen för banne mig vad gott det är med mumsigt bröd, äggröra och våfflor!

Det var Kaj och Maria som bjöd in idag. Jag och Anton tog en liten promenad över i duggregnet och jäklar vad härligt det är ändå med hösten, den krispiga luften och alla sprakande färger. Och så hade jag ju det bästa sällskapet. Det finns inte några jag har så spännande samtal med som med mina barn. På den korta promenaden hann vi prata om både liv och död, och jag hann upptäcka att min lilla sexåring trodde att kattungar kläcktes ur ägg. Min lilla fantastiska älskling!

Det finns ett skäl till att Anton håller munnen stängd på bilderna. Han tyckte nämligen inte om att hans lösa tand hängde på sniskan. Jag hade flera gånger försökt dra ut den men trots att den var helt sned så satt den som berget. Ända till lille Otto buffade sin rumpa i Antons ansikte, vips så var tanden ute. Skönt! 🙂

De här tre kusinerna är så himla fina med varandra. Ville bara säga det.

Andra sidan.

Jag har lyckats ta mig över till andra sidan. Jag överlevde virusen och känner mig som en ny människa. I flera veckor har jag gått och burit på något och även om jag bara kände mig helt sänkt i några dagar (jag höll mig till och med hemma från jobbet i ett par) så har jag varit trött och inte mig själv i flera veckor. Dessa veckor låg lägligt nog över helger där vi hade kalas för Anton vilket faktiskt var ganska tungt. Anton märkte dock ingenting av det, han var överlycklig att äntligen få fylla sex år!

Den första helgen hade vi kalas med Antons kompisar. Kanske det sista vi har här hemma, nästa år kanske vi kan hålla till på nåt lekland eller liknande. Vi höll det litet, fem kompisar tror jag, men jag var ändå helt utslagen efteråt. Jag är dålig på kalas överlag. Ännu sämre när jag är sjuk.

Förra helgen var det dags för kalas nummer två, det med familjen. Mina föräldrar kom också ner för att hänga i Tyresö i några dagar. Lägligt till födelsedagshelgen trodde vi att Anton hade åkt på vattkoppor vilket var både positivt och negativt. Bra att han äntligen skulle få det överstökat, dåligt då det isf innebar att flera av våra familjemedlemmar inte skulle komma på kalaset. Det hela var dock falskt alarm så vi kunde ha kalas som planerat.

I övrigt ägnar den här familjen väldigt mycket tid åt innebandy just nu. J mycket mer än jag, men även om jag inte är där på träningar och matcher så får jag ju anpassa mig efter innebandykallelserna. Idag var det premiär för lillebror som nu påbörjar sin innebandybana även han. Innebandyskolan var en hit! Jättemånga barn, ganska rörigt men kul! Själv tycker jag väl att det är roligare att titta på de äldre barnens matcher (Maltes gäng är verkligen fantastiskt duktiga!) men de här små är ju så söta när de vilset spri her omkring med sina klubbor i händerna 🙂