Dagarna rullar på här nere och vi har inga problem med att få dem att gå. Vilar gör vi också, ni behöver inte oroa er för det, men det finns alltid något att göra för den rastlöse. Igår tyckte vi att det blåste lite för mycket för att det skulle vara behagligt att ligga vid poolen så vi gick istället bort till stranden där ett gäng barn i Maltes åldersgrupp skulle spela fotboll. Medan J gick till gymmet satt jag och Anton i solen på strandpromenaden och kollade på fotboll. Eller, jag var en ganska engagerad mor medan Anton hellre ägnade sig åt lite legobygge. Den där matlådan med Lego åker med på varje semester och den får alltid följa med på äventyr. Är det inte till poolen så är det tydligen till fotbollen!

Efter fotbollen var det åter dags för mig att agera åskådare. Då var det J som skulle spela innebandy!

Det finns en ganska läcker bangolfbana här på området så den har vi givetvis testat. Jag tyckte att det här var den coolaste banan vi har spelat på hittills, med palmer, berg och hav som omgav oss, men Malte höll inte med. Den bana som han spelade på med mina föräldrar i Hälsingland för ett par år sedan håller tydligen ett starkt grepp om förstaplatsen. Hälsingland alltså.

Vi har också promenerat till den lilla byn Las Playitas för att handla lite inför nyårsaftonen. Det är ett litet litet samhälle med några få restauranger och barer, samt en Spar, och dessa näringsidkare går nog helt runt på resortens besökare. Här finns nog inte så mycket annat liv skulle jag tro.

Om jag har tränat då? Jodå! Jag var ju helt inställd på att gå på de två body pump-pass som har erbjudits under veckan vi är här. Det första missade jag ju då jag gick till fel träningslokal. Det andra kunde jag inte boka in mig på då det redan var fullt :(.  Men – jag körde ett spinningpass istället! Ett riktigt tråkigt sådant ska jag vara ärlig med att säga. Ledaren Fritz från Hamburg var inte min kopp te. Men det var skönt att träna. Och urtufft! Jag har inte tränat på evigheter och just spinningcykeln var det otroligt länge sedan jag satte mig på.

Efter frukost imorse lämnade vi kvar barnen med sina iPads på rummet och så gick jag och J ner till multicourten för att delta i passet Functionality. Perfekt start på dagen! Senare på eftermiddagen var jag med på ett cirkelpass kallat Power slashing. Det var intressant för där använde man ett redskap jag aldrig har testat förut – Slash pipe. Det är helt enkelt ett rör fyllt med vatten. Förutom att det väger en del så blir det en extra utmaning i att vattnet ju rör sig i röret. Tyngdpunkten ändras mao vilket innebär att man själv dels måste parera, dels vara väldigt ”stabil” själv. Kul pass och jag var helt galet slut efteråt, men också så lycklig och nöjd med mig själv. Så här ser jag ut då:

‎

Då J skulle iväg med cykeln en sväng efter frukost bestämde jag och barnen oss för att traska upp för berget och titta på utsikten. Hela resorten omges av läckra berg och vi hade sett siluetterna av människor uppe på bergskammen så vi förstod att det måste finnas stigar upp att följa. Google Maps var inte speciellt tydlig men kartan på Pokémon kunde guida oss upp. Mycket bra!

Då jag hittat ett blogginlägg skrivet av en person som traskat samma rutt som den jag hade siktat in mig på så var jag förberedd på att det kunde vara en del rullgrus på sina ställen. Bloggen beskrev hur det tog ”två tanter tio minuter att komma femton meter” så jag kände mig lugn i att om tanter tog sig upp på berget så kan jag och mina barn gå. Och ja, 90% av rutten var det ju inga problem med, men under vissa partier funderade jag över om en ansvarsfull förälder verkligen drar med sina barn på detta. Pulspåslaget var inte nådigt. Men vi överlevde. Och utsikten var ju fantastisk!

Det var två toppar att ta sig över. Vid den andra toppen möttes vi av ett kors där vi fick veta att Jesus minsann lever. Mycket förvirrande tyckte Anton. Från denna topp kunde vi åt öster se resorten och bortanför den den lilla byn Las Playitas. Västerut såg vi den lilla staden Gran Tarajal, bakom barnen i bilden nedan.

Efter korset tog vi höger på den stig som ledde oss tillbaka till Playitas. Även nedför var lite läskig på sina ställen, och när Anton tillslut var ganska trött på det hela satte han ord på sina känslor där och då. Vi skulle ha skitit i det här. Gulle. Malte var lite mer tapper än lillebror och uttryckte att han var glad att vi hade gått upp på berget då det var en spännande upplevelse. Men det är skönt att vara nere igen.

Vi är på Fuerteventura! Efter en lugn och traditionsenlig julafton tillsammans med några av våra närmaste så packade vi ihop ett par väskor och åkte hit till Kanarieöarna. När vi tidigt i höstas bestämde oss för att åka någonstans över nyår så var det egentligen inte så noga med vart vi skulle åka, det viktiga var ett: att inte åka så långt, två: att åka efter julafton och komma hem innan terminen börjar. Det fanns några resmål att välja mellan, men då jag inte är så sugen på varken Dubai eller Egypten så var Kanarieöarna mest lockande. Eftersom vi var på Teneriffa i somras blev det något annat och detta annat blev Fuerteventura.

Vi har hamnat på Playitas, en klassisk (enorm) resort med träningsfokus. Resorten är en jättestor träningsanläggning med något för alla som är sugna på att röra på sig. J har givetvis tagit med sig cykeln så han har redan tillbringat några timmar ute på vägarna. Jag bokade in mig på Body Pump igår och såg verkligen fram emot det då det var alldeles för länge sedan jag lyfte på en skivstång. Väl på plats och passet skulle börja insåg jag att jag hade missuppfattat lokalen och att jag hade hamnat i ett Stretch and Relax tillsammans med skotten Andrew. Inget ont om stretch men jag tycker ju att det är såååå tråkigt. Jag vågade givetvis inte resa på mig och gå därifrån när jag hade insett mitt misstag utan jag låg pliktskyldigt kvar på mattan och stretchade ryggen. Imorgon går jag till crossfitboxen när det är dags för mitt pass, jag gör inte samma misstag igen…