Och så är vi igång!

Yes! Läsåret är igång! Jag har nog aldrig varit så redo tidigare som jag var i slutet av den här ledigheten. De två sista veckorna var givetvis härliga men jag hade inte blivit ledsen om jag hade behövt komma in och jobba tidigare än vad jag gjorde. Jag var klar med lovet. Jag var redo att kicka igång hjärnan – och nu känns det som att vardagen är tillbaka igen. Jag har jobbat i lite drygt tre veckor, varav den senaste med vanliga lektioner, och det är nästan märkligt hur både kropp och knopp så snabbt ställer om till rutiner och fyrkantighet. Som lärare är man ju ganska kantig på så sätt att varenda minut under ens arbetsdag är planerad. Allt är en ruta i ett schema, och det känns tryggt för en rutinmänniska som jag.

I år har jag, utöver undervisning med mina åttor och nior, också klivit in i en ny roll på skolan vilket känns spännande och utmanande. Ännu ett sätt att hålla hjärnan alert. Jag har ju nämligen tänkt bli åtminstone 95 bast, och eftersom jag varken gillar korsord eller soduko så får jag stimulera huvudet på annat sätt 😉

Imorgon blir det kräftor och västerbottenpaj. Något vidare sommarväder ser det inte ut som att vi bjuds på och helt ärligt så gör det mig ingenting alls. När det regnar dagtid är det ok att titta på Netflix, visst är det så det ligger till?

Boda Borg i Oxelösund.

Jag ska medge att jag inte är helt nöjd med den här sommaren. Inte pga att vi inte har åkt utomlands utan mer för att vi har varit dåliga på att hitta på saker. J gick på semester först nu så han har mest haft strödagar lite här och där. Och så har jag i ärlighetens namn varit dålig på att få ändan ur. Vi har därför hängt en hel del här hemma. Avkopplande med stundtals lite tradigt. Men – vi avslutade iaf på topp! Eller jag åtminstone, barnen är ju lediga ett tag till.

Mitt sommarlov avslutade vi med en kort resa resa och övernattning i metropolen Oxelösund. Där ligger nämligen Boda Borg, ett Fångarna på fortet-liknande koncept för de allra flesta. Ett stort hus fyllt av uppdragsrum att ta sig an. Visa var väldigt fysiska där man skulle klättra i ganska avancerade banor, medan andra var på en lite mer lagom nivå. Vissa var enkla medan andra var väldigt kluriga och krävde några gångers försök innan man ens förstod vad man skulle göra. Uppdragsrummen, eller questarna som de kallades, var mycket svårare än vad jag hade trott innan, så vi gick därifrån med sex eller sju stämplar som bevis på att vi hade klarat uppdragen. Vi var antingen för svaga eller för korkade för att klara fler 🙂

Superkul utflykt!

En sväng till Stugan.

Vi behövde en sväng till till Stugan innan den här sommaren skulle ta slut. Förra gången vi var där, i samband med hemfärden från Järvsö, hade vi otur med vädret. Denna gång såg himlen bättre ut.

Det finns hur mycket blåbär som helst ute i skogen, och orimligt mycket bara på tomten, så jag tvingade ut min lilla familj för att plocka till mammas efterrätt. Jag hann knäppa av några bilder innan mina barn tröttnade, men tillräckligt för citronkrämspajen fick vi till slut ihop.

Eftersom vädret visade upp sig från sin bästa sida passade vi på att åka till samma golf som vi testade förra gången vi var här – vi ville visa den för J. Stenö camping ligger verkligen så otroligt vackert till precis vid havet, så det blev en runda äventyrsgolf och sen åt vi en oväntat god lunch på restaurangen. Jag kunde inte låta bli att småsnegla på alla människor som åt där och som jag utgår bodde på campingen. De såg ut att ha så trevligt liksom, medan jag inte kan låta bli hur mycket vi skulle tära på varandra om vi tryckte in oss i en husvagn. Det är ett tålmodigt folk tänker jag.

De resterande dagarna struntade jag i att det var fint väder. Japp, jag hade tagit med mig ett 1000-bitarspussel till Stugan och det satte vi oss (inomhus) och lade tillsammans. Sen köpte vi ett till som vi också hann lägga. Supertrevligt! Barnen var inte intresserade av det (tack för det) utan de ville bara fiska. Bara. Så min pappa hängde snällt med, varje gång. Det blev några abborrar faktiskt, men alla fick åka tillbaka i sjön. Jag är lite glad över det faktiskt – att barnen verkligen tycker att det är själva fiskandet som är grejen, inte att man måste ta vara på och äta upp fisken.