Vi renoverade ju nedervåningen…

… men skrev inte ett ord om det.

De senaste åren har jag varit ganska dålig på att att blogga och det senaste halvåret har det varit väldigt glest mellan inläggen. Jag minns att jag i höstas skrev att vi hade inlett en liten make over på nedervåningen men det blev ingen uppföljning av det. Som med så mycket annat på den här bloggen så skrivs detta inlägg för dokumentationens skull, men är man nyfiken kan det vara intressant att läsa ändå.

Hade jag varit en fena på att dokumentera hade jag nedan lagt in förebilder, men nej, några sådana tänkte jag inte på att ta innan vi påbörjade detta projekt.

Det började med att vi under sommaren bestämde oss för att skifta plats på matplatsen och vardagsrumsdelen. Sofia var här på middag, idén nämndes och vips hade möblerna bytt plats med varandra. Därefter började vi dryfta vår längtan efter att bli av med vår otroligt otympliga och fula inmurade kamin och kort därefter hade vi hittat en firma som skulle kunna hjälpa oss med detta. Kaminen skulle åka ut, väggarna in till gymmet skulle tas ner och byggas upp på nytt (de var ihåliga pga skjutdörrar) och när man håller på och målar nya väggar på detta sätt måste man ju måla om alla väggar = hela nedervåningen skulle målas om. Tre veckor skulle detta enligt firman ta och tre veckor tog det!

J har ju jobbat hemifrån det senaste året så han skötte detta medan jag varje dag kom hem och fick mötas av dagens arbete. Ganska lyxigt faktiskt. Det första som hände var att de rev ner väggarna in till gymmet. I taket ser vi resterna av Antons kalas i början av oktober så dessa bilder har mao några månader på nacken. Kaminen strippades och kvar blev bara själva ”järnmakapären”. Efter detta byggdes nya väggar upp och målningen kunde påbörjas. Låter himla smidigt, eller hur?

Och vips var det klart! Typ. Vi köpte ny matplats och nya soffor osv och sen kände vi oss väldigt nöjda med det. Jag är helnöjd över hur det hela blev. Bilden ovan och bilden direkt nedan är tagna från samma vinkel. Stooor skillnad!

Och den nya lilla kaminen är så himla mycket sötare än den förra anskrämliga varianten. Jag är väldigt nöjd med den också. Tar mycket mindre plats och är gulligare. Vi kommer troligtvis inte elda så mycket mer i den här än i den förra, men den är gulligare att titta på 🙂

När mamma fyllde 70!

Här sitter jag och Vickan i bilen upp till Söderhamn, taggade till tusen! Mamma fyllde 70 för ett par veckor sedan och vi skulle åka upp för att överraska henne på denna bemärkelsedag. Det var egentligen Sofia som gav oss idén då hon frågade om vi skulle åka upp över dagen. Nej, det hade vi ju egentligen inte tänkt, men varför inte?! Jag föreslog det för Vickan och det dröjde inte länge innan presenter var köpta och tårta beställd. På söndagsmorgonen kom Vickan och plockade upp i Tyresö och med en bil lastad med bord, stolar, matta, färdigblåsta ballonger och med ett galet gott humör så åkte vi norrut.

I höjd med Tönnebro ungefär ringde Pernilla och meddelade att hon (också) var på väg till mamma för att överlämna en liten tårta. Hon och familjen var på väg söderut i höjd med Hudik, hemåt efter en sportlovsvecka i Hemavan, och ville passa på att kvista förbi då det ju ändå var mammas födelsedag. Hon ville egentligen bara få koll på läget av lägenheten men vi bestämde att vi skulle ses där då ju vi också var på väg. Mycket bra tajmat!

Det var med pirr i magen vi anlände Söderhamn och nervositeten var stor när vi packade upp vårt lilla café utanför deras köksfönster. Vi var så jäkla rädda att pappa skulle titta ut och se oss duka upp, och att våga avslöja vår hemlighet för honom i förväg var en omöjlighet. Den mannen har väldigt svårt för att ljuga, mamma skulle ha märkt på honom att något var i görningen. När att var framdukat ringde vi till mamma, grattade och uppmanade henne att titta ut genom köksfönstret då vi hade ”budat upp en födelsedagstårta dit.” Överraskningen var total! Mamma hade tom rullar i håret, underbart! 🙂

Vi berättade inte att Pernilla och hennes gäng var på väg utan det fick bli ännu en överraskning. När de väl kom blev det storfika!


Tårtan är ett internt skämt från när mamma fyllde 50 på Cypern. Födelsedagen firades på restaurang och Birgit hade beställt en tårta till mamma för firandet. Servitören dukade fram en tårta där det stod ”Grattis Birgin 50 år.”

Det var ett rätt så coronasäkrat firande då vi firade utomhus och vi försökte hålla avstånd, framförallt från mamma och pappa som ju har isolerat sig i lägenheten över hela vintern. Det innebar att vi kände oss rätt så nöjda med fikat efter ett par timmar då tårna skrek att de frös. Mätta på tårta och glädjerus packade vi därför ihop vårt café igen och begav oss hemåt mot Stockholm.

Vi fick inte kramas men jag tycker nog att det blev ett otroligt lyckat firande ändå!