Det här med Maltes hår är ju ett ständigt aber. Efter mitt första klippfiasko då jag lyckades klippa min stackars son så att han såg ut som Bian Littrell i Backstreet Boys så lovade jag mig själv och min omgivning att aldrig ge mig på en sax igen. En hårtrimmer kan det bli, men inte en sax. Tur att vi har min mamma som kan klippa Malte, och otur att hon bara bor i Sverige fem månader om året… Det hinns liksom inte med mer än en vår- och en höstklippning.

I söndags var det dags för höstklippningen och det var verkligen på tiden. Hans blonda kalufs hade växt på bra sedan i slutet av april, det fanns med andra ord en hel del att klippa. Med Calippon i handen (ifrågasätter fortfarande Js val av glass till en tvååring, hur mycket slabb vill man ha!? :)) fick Malte sysselsätta sig med den medan mamma började klippa.

Så här bra blev det! Jag tycker att han är himla fin i lite längre hår, han ser så busig ut, men med en kortare frisyr så ser han äldre ut. Sötare. Varför jag nu vill att han ska se äldre och sötare ut? En riktig guldklimp är han i vilket fall!