Japp, you have been warned! I det här inlägget kommr en bild på Silje, och hon är i dagsläget inte speciellt fräsch, så är du kräsmagad föreslår jag att du hoppar över det här inlägget.

Igår fick vi åka tillbaka till Bargarmossens Djursjukhus och hämta hem Silje som stannat över natten för behandling av hennes variga böld i tinningen. Jag har lite dåligt samvete över det för att jag har nu i efterhand förstått att det var lite vårt fel att det gick som det gick. Tydligen ska man när när en katt har skadat sig inte låta såret vara, utan hela tiden badda med vatten så att det inte bildas en sårskorpa. En katt har ett sådant otroligt starkt läkkött att såret läker igen oerhört fort, men bakterierna stannar kvar inuti och är en tickande bomb då de bara växer och frodas och infekterar såret så att det till slut blir en varfylld böld som exploderar. En typisk ”kattskada” som veterinären kallade det.

Hade jag vetat detta så hade jag ju från allra första början luckrat upp den fina lilla sårskorpan hon hade på det lilla jacket och så hade såret fått läka inifrån och ut, utan några veterinärbesök, men jag hade ingen aning och hade aldrig kunnat tro att det lilla lilla såret skulle sluta på det här sättet. Istället resonerade jag som så att det skulle få läka ifred. Fel.

Stackars Silje hade sövts ned och så hade de opererat i hennes lilla huvud och sköljt ut allt var. Sen satte de in en drän som nu sitter där tills vi ska på återbesök på fredag. Tratten på huvudet ska väl sitta i tio i tio dagar och den uppskattas inte av kattstackarn. I morse när vi vaknade hade hon lyckats kränga av sig den och humöret är inte direkt på topp eftersom hon inte får gå ut. Hon har det inte lätt.

OBS.
HÄR KOMMER ÄCKELBILDEN! STUDERA ELLER SCROLLA VIDARE, VÄLJ SJÄLV.