Har läst ut En riktig våldtäktsman av Katarina Wennstam och är lika positiv till den som hennes förra reportagebok Flickan och skulden. Man läser och läser, blir upprörd, och läser lite till. I Flickan och skulden hade hon fokus på våldtäktsoffret, och hur man utreder huruvida hon hade en för kort kjol, ochom hon hade svarta trosor på sig. I den här boken skriver hon om våldtäktsmannen och hur de inte ställs till svars för sina brott. Istället uppmanar vi kvinnor att inte gå ensamma på kvällarna. Att de flesta våldtäkter inte begås i mörka gränder och av okända män skrivs inte i media.

För någon månad sedan sträckläste jag hennes första skönlitterära bok, Smuts, så jag ser fram emot hennes nästa, Dödergök, som kommer ut någon gång i höst. Fan vad kul det är att läsa bra böcker!