Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafón

Jag älskar att läsa men de senaste två åren har det varit dåligt med det. Den allra främsta anledningen till det, och det här är faktiskt sant, är att läggningarna av Malte har ätit upp mina kvällar. Och sömnig har jag dessutom blivit av dem. Nu när Malte somnar själv ges jag plötsligt tiden att lägga mig i soffan och sträckläsa. För jag måste sträckläsa, har jag bara tid med något kapitel hoppar jag hellre över boken och sätter mig framför något gammalt Two and a Half men-avsnitt.

Det senaste utlästa verket låg jag på mitt hotellrum i London och bläddrade långsamt i. Jag kunde inte lägga mig i från den. Precis som hans förra roman; Vindens skugga. Den tyckte jag var trevlig läsning men kanske inte så mycket mer. Den stora behållningen var de utförliga och vackra beskrivningarna av Barcelona, en stad jag vill åka till men ännu inte har fått förmånen att besöka. Den här boken känns nästan som en uppföljning, inte för att man får följa samma karaktärer utan för att miljöerna är de samma. Dessutom beskrivna med kärlek.

Även i den här romanen så är det Staden och En Bok som spelar huvudrollen och hur innehållet i en bok påverkar ett händelseförlopp. Eller är det så? Kanske är det något annat som drar i trådarna? Den här boken är spännande och svår att lägga ifrån sig, så pass att jag ser fram emot Zafóns nästa. När kommer den? I väntan på den får de gärna spela in en film på Ängelns lek, det borde kunna funka.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *