Den där glassbilen har vi hört nästan varje eftermiddag åka omkring här i området men vi har än så länge inte lyckats locka den till just vårt kvarter. Det var en gång som den var så nära så nära, och trots att både Malte och pappa sprang efter så blev det ingen glass den dagen. Men så i eftermiddags hände det! Glassbilen åkte förbi just här och vi lyckades stoppa den. Lyckan var stor!

Nu vet chauffören att det finns glassugna barn här (jag själv inräknad) så nu kan vi räkna med att han åker förbi varje dag tills vi åker. Det är både bra och dåligt :).