Det har lekts alldeles för lite det här jullovet, det tycker jag nog. Trots det har Malte faktiskt inte tjatat om enskilda kompisar utan han har mer pratat om förskolan. Han har saknat den men helt ärligt är det nog jag som har saknat den mest. Jag har dragits med ett dåligt samvete över att vi har tagit det så lugnt de här dagarna, att han inte har fått leka loss, men vi har ju gjort andra saker så samtidigt som Malte kanske inte har lekt så mycket med jämnåriga så verkar han inte ha lidit av tristess alltför mycket. Lite lagom bara. Och det dåliga samvetet är väl ständigt närvarande hos föräldrar när jag tänker efter…

Hur som helst, idag fick vi iaf till en lekdejt hos Linda&Tyra&Folke. Medan Anton sov ute på altanen och de stora barnen (nu räknas Folke nästan 3 år in i den gruppen) lekte så hann jag och Linda avhandla det kommande skolvalet för våra femåringar. Det är det det mesta handlar om just nu, iaf för mig som är ledig och har för mycket tid att ägna mig åt sådant. Vi är egentligen klara över vårt val av skola men det är ändå intressant att höra vad andra tänker. Något som väger väldigt tungt för oss, och för de flesta som det verkar, är att Malte ska kunna gå/cykla till skolan själv när han är gammal nog. Att kunna promenera hem med  kompisar efter skolan när det är dags för det. Får vi inte höra något riktigt riktigt dåligt om ”vår” skola som liksom avgör saken så kommer vi alltså att välja den skola som ligger närmast.

När Anton vaknade blev det lite mer livat. Det blir liksom det när man går hem till någon som inte har en trappgrind :). Men han lugnade ner sig när han upptäckte att det fanns mängder och åter mängder av leksaker att ägna sig åt på nedervåningen. Skönt att kunna sitta still och slippa jaga efter, speciellt när man har en lussekatt och tre (jo jag tror att det landade på tre) kanelbullar i magen. Det där med att hålla igen när det ligger på fat framför mig, det finns liksom inte i mig. Inte överhuvudtaget.