Det fanns egentligen ingen anledning att oroa sig – våra familjer som som vanligt var inbjudna till Maltes födelsedagskalas borde inte misstänka att det också var ett bröllop.

Det skulle kunna vara den något ambitiösa menyn för just ett treårskalas, men jag hade ju riggat för det på bloggen och skrivit att vi i år skulle gå all in då vi år hade ett hus och altan att vara på.

Det skulle kunna vara att vi hade en semesterresa med avresa bokad dagen efter, utan Malte. Men jag hade ju sagt till mina föräldrar att om de inte kunde ta honom så skulle han få följa med – då skulle vi isf boka en tvåveckorsresa.

Och det skulle kunna vara mitt hår. I all stress och förberedelse på förmiddagen hade jag bokat en frisörtid. Vem gör det?! Jag förklarade för min mamma att det var den enda tiden min frisör hade innan vi skulle åka till Kreta, och hon köpte det. Men hur jag lyckades ljuga mig runt det faktum att jag hade värsta uppsättningen när jag kom tillbaka från frisörbesöket, det förstår jag fortfarande inte. Jag måste vara en mästarinna på att ljuga!

Hemkommen från frisörbesöket, med baguetter i hand.