Så här trött blir man när man insisterar på att gå upp sex varje morgon. Det är visserligen en hel halvtimme efter att Anton vaknar men ändå, klockan sex är ju inte nödvändigt. Efter att vi på förmiddagen lekt med några grannar och sen åkt till centrum för att köpa det sista till vår Rhodosresa (pysselbok till Malte) så somnade han ganska fort i fåtöljen. Anton sover ute på altanen så det är det här som är min så kallade egentid :).

Efter lite drygt två och ett halvt år här i Strand (eller i Gamla Tyresö som det egentligen heter, det är tydligen viktigt) så har vi upptäckt att det faktiskt finns en hel del barn här omkring i närheten. Och det fylls på hela tiden eftersom det poppar upp nya hus lite överallt. Jag tror att skälet till att vi inte har upptäckt de här barnen är att alla är så bilburna här ute. Många tar barnen i bilen, droppar dem på förskolan och åker sen vidare till jobbet. Vi ser därför inte barnen gå förbi vårt hus. Men de bor ju här! Nära! Och det är himla kul tycker jag.

Idag var vi hemma hos lille Abbe som är två år yngre än Malte. Två år är mycket nu men ge det femton år så betyder inte det så mycket. Vi såg när deras coola hus byggdes för ett par år sedan och nu har jag äntligen fått se hur det ser ut invändigt. Otroligt läckert och som vanligt när jag är hemma hos andra som har byggt eget så börjar tankarna snurra: det där och det där borde vi också ha tänkt på. Det där och det där skulle vi ha om vi hade byggt idag. Och så vidare. Gräset är alltid grönare…

Det sägs att man blir nöjd först efter att man har byggt sitt tredje hus. Det må så vara men isf nöjer jag mig med ett enda och får leva med skavankerna :).