Malte tycker inte att det är så himla kul att åka till centrum egentligen men lovar man honom en fika när man är iväg så är han snabb ut i hallen för att ta på ytterkläderna. Och vet ni, att fika med den här killen är väldigt mysigt. Han berättar en massa historier, alla sanna enligt honom själv, och han har så mycket funderingar kring så mycket. Och det är helt sjukt fantastiskt att sitta och lyssna på. När man är hemma är det en massa annat som ska göras, det ska plockas ur diskmaskin och lagas mat och allt möjligt och även om hans mun givetvis går i ett även då så ger jag honom inte alls den uppmärksamhet som han behöver där och då. Men när vi fikar, då är det ju fullt fokus på samtalet mellan honom och mig.

Därför är det viktigt att vi alltid ser till att Anton har somnat innan vi sätter oss. Annars kan vi inte prata utan då handlar ju allt om ettåringen som vill klättra ur stolen och upptäcka världen. Nej, den lille måste alltså sova, då kan vi har vår s k kvalitetstid över en fika. Så även idag så klart. När Malte hade klämt den där gigantiska muffinsen gick vi sen till frisören och hoppades på att vi kunde få en tid. Och yes, det där yviga blonda barret uppe på huvudet är nu ett minne blott för den här gången. Mycket bra.