För jag har ju verkligen ingenting att skriva om. Dagen har tillbringats i soffan, fylld av dåligt samvete för att jag är så lat att jag inte ens orkar gå iväg till Globen för att klippa mig. Jag har tjatat sedan någon gång i juli att jag är för täskig i håret, med trots det har de kluvna topparna fått sitta kvar.

Jag har fortfarande inte tagit tag i jobbet jag tog med mig hem. Tänkte väl nästan det… Jag måste alltid skjuta på allt till det är akut. Och det är det egentligen inte förrän i mitten av nästa vecka.