Så var det alltså dags igen. Det skulle vägas, mätas och vaccineras. På längden har han vuxit men han har bara gått upp ett par hekto i vikt. Jag hade det på känn, att han skulle dippa på kurvan, men sköterskan sa att jag inte skulle vara ett dugg orolig eftersom han dels har varit magsjuk och dels har strulat med maten. Hon sa att det kallas för ”smakisdippen” och är tydligen väldigt vanligt. Jag får lita på det.

090716   2800 gram, 48,0 cm, huvudomfång 34,0 cm

090720   2850 gram

090723   3020 gram

090730   3340 gram, 50,2 cm, huvudomfång 36,5 cm

090811   3850 gram, 52,4 cm, huvudomfång 37,1 cm

090824   4370 gram, 53,5 cm, huvudomfång 38,3 cm

090917   5070 gram, 55,7 cm, huvudomfång 39,3 cm

091019   5740 gram, 60,0 cm, huvudomfång 40,7 cm

091119   6580 gram, 63,2 cm, huvudomfång 41,9 cm

091215   6770 gram, 65,2 cm, huvudomfång 42,5 cm

Det var också dags för en spruta i vardera lår. Vi gjorde som förra gången och bad ytterligare en sköterska komma in så att de kunde ta en spruta i varje lår samtidigt. Hon sa att studier har visat att bebisarna lugnar ner sig mycket fortare när de får sticken samtidigt, och att eftersom de bara kan lokalisera smärta på ett ställe i taget så känner de bara den ena sprutan. Den onda.

Förra gången grät han en del men lugnade ner sig efter att jag hae ammat honom en stund. Den här gången behövde jag bara krama om honom så gick det över. Skönt, för det gör verkligen ont i mammahjärtat när han gråter av smärta.