Ja, vad ska man säga. 2020 har ju varit ett år som går till historieböckerna som ett riktigt jäkla skitår. Men det började bra, det gjorde det. Intet ont anande firade vi in det nya året på Playitas på Teneriffa. J ville att vi skulle åka dit och ja, jag måste säga att jag blev glatt överraskad av konceptet ”träningsresa”. Vi kunde träna hur mycket eller hur lite vi ville. Det fanns möjlighet att äta både nyttigt och onyttigt och trots att vi hängde kvar på resorten i en hel vecka så blev jag inte uttråkad. Vi lämnade ön med inställningen att hit återvänder vi!

Tidigt under året började vi höra talas om ett virus som härjade långt bort i Kina. Tanken slog mig aldrig då att det skulle kunna nå oss, naivt jag vet. Det var inte förrän vid sportlovet och då många blivit sjuka på skidorterna i Italien som jag förstod att det vad givet att vi inte skulle vara förskonade här i Sverige, men jag tror inte att någon av oss förstod hur det skulle påverka oss på riktigt. Hur människor skulle dö. Hur personal i vården skulle arbeta sig svettiga och genomtrötta. Att vi i skolan skulle bli påverkade förstod jag inte riktigt heller förrän jag stod mitt uppe i det och både elever och personal blev sjuka och droppade av som flugor.

Med detta sagt så var våren inte bara elände. Det var ju vår. Dagarna blev varmare. Ljusare. Hur eländigt det än är frodas ju våren av hopp och framtidstro. Dessutom bjöds vi inte på bara en utan två småkusiner i familjen. Lille Ebbe och lille Teodor.

Bara för dokumentationens skull. Under 2020 klev vi på genom bakdörrarna. Bilden är tagen under första veckan av detta system, sen blev avspärrningen lite snofsigare med skyltar och tydlighet.

Sommaren har nog aldrig varit så efterlängtad som den var i år. I juni var jag helt utarbetad och behövde vila. Framför mig hade jag en sommar med just det. Inga extravaganta planer, vi höll oss mest hemma i Tyresö, och vi kunde glädjas åt att det där covidviruset inte orsakade lika mycket skada som under våren. Siffrorna dalade och det var var nästan som vanligt.

Det bidde ingen utlandsresa i år, det rann liksom ut i sanden under våren när man helst skulle hålla sig hemma. Istället bokade vi ett hus i Järvsö där vi bodde i en vecka med Kaj&Maria och Oscar&Janah. Härligt med en vecka som bröt mot vardagen. Jag vill minnas att vi hade lite otur med vädret (signum för hela sommaren?) men några bad i sjön blev det och några utflykter tog vi oss ändå iväg på.

JärvZoo. ”Håll avstånd”. Japp, det är vad vi har gjort i år. Utanför arbetstid alltså…

Otto i svampskogen i Trolska skogen.

En fin dag dag att minnas var den när vi åkte på en liten utflykt till Mariefred. The little things, ni vet. Hjälp vad gulligt det är där!

Till stugan fick det bli en sväng också. Eller blev det två, jag minns faktiskt inte… Fiske och blåbär. Pussel och Skip-Bo. Och bangolf i regnet. Vad gör man inte när man är uttråkad en kall och regnig sommar?

När hösten kom var jag utvilad och redo för ett läsår. Tur att jag är naivt lagd för jag var helt oförberedd på vad som komma skulle. Skygglapparna på och med förnekelse som andranamn jobbade vi på ”som vanligt”, med kollegor och elever som droppade av en efter en. Arbetsbelastningen var enorm. Jag arbetade bort hela höstlovet så när jullovet till slut kom var jag i stort behov av vila och lata dagar hemma.

Julen firade vi med delar av familjen, den del som vi har umgåtts med under hela det här året. Det blev så stillsamt som det kan bli med nippriga barn och det var precis vad jag behövde. Lite ro och glädje. Nu är vi inne på årets sista dag, en dag när man gör upp planer och löften för året som ska komma. Jag tror inte att jag är ensam om att inte våga göra det den här gången. Det finns en strimma hopp, vaccinen är ju på utrullning, och kanske kan 2021 bli bättre än 2020. Låt oss ändå hoppas. Lite.

2019 är till ända! Åren liksom rullar på och går in i varandra men 2019 kommer faktiskt sticka ut lite i min personliga historiebok. Detta är nämligen året då jag tog det stora, och min bok modiga, steget att gå tillbaka till min originalplan. Jag gick tillbaka till läraryrket. Men mer om det sen. Året innehöll ju en del annat också faktiskt. Vi inledde året med en Vasilopita och där pengen hamnade i Js tårtbit. Jag vet inte hur mycket tur han har haft det här året men man får väl se det som att det kanske hade gått mycket sämre om han inte hade fått pengen! 😉

Jag minns att jag framåt vårkanten gick och längtade mig blå efter våren. Den var seg, visst minns jag väl rätt? Eller? Jag kan ha helt fel men det är iaf så jag minns den. Den dröjde. Det blev inte varmt. Tills den kom till slut, då blev det ju det, men då hade jag väntat så länge att jag inte var tacksam utan tyckte att det inte var mer än rätt att jag fick njuta till slut.

Sommaren inledde vi med en nationaldagshelg hos mamma och pappa i Stugan. Vickan och Henke åkte dit också. Ju fler desto mer livat och jag hade en skön helg. Barnen ville ju så klart fiska, jag ville mest sitta på min rumpa, och jag tror att vi alla fick lite som vi ville. Vi gjorde dhaktila iaf, det minns jag. De sitter nog kvar på min rumpa nu när jag känner efter…

När sommarlovet närmade sig så var jag så trött, så trött. Att vara rookie på nytt jobb är tufft, jag vågar påstå att det är extra tufft när man är lärare. Och extra lite tuffare blir det när man tar över klasser mitt i läsåret. Så här i beckspegeln tänker jag att jag var en hjälte som orkade vara så trevlig som jag ändå var mot mina medmänniskor, men med ett sommarlov att få varva ned på så blev jag människa igen till slut. Jag såg till att bara göra sådant som jag kände för, så som att koppla av här hemma, läsa, äta kakor och äta glass. Det sitter nog på min rumpa också när jag tänker efter…

Ledigheten bjöd också på ett par veckor på Teneriffa. Vi varvade en del poolhäng med att se oss runt på ön. Eftersom den inte är så stor hann vi se det mesta och jag får fortfarande en klump i magen när jag tänker på hur läskigt jag tyckte att det var att åka runt på de slingriga vägarna uppe i bergen. Jag har verkligen ingen äventyrsgen överhuvudtaget, allt som är yttepytte läskigt slipper jag gärna. Hur som helst var det coolt att se de stora saltvattenpoolerna i Puerto de la Cruz och att få bada i Playa de las Teresitas dit man hade fraktat sand från Sahara för att få en ljus sandstrand. Speciellt.

När sommaren var över det dags för vardag igen (inte mig emot) och båda barnen tog båda stora kliv i skolan. Malte började i mellanstadiet och Anton lämnade åren i förskolan bakom sig och började i förskoleklass. Stort! Jag tycker fortfarande att det känns märkligt att gå förbi förskolan och inte ha ett barn där. Hur länge känner man så?

På höstlovet åkte vi till Barcelona i några dagar. Jag hade länge velat åka dit så nog gjorde vi slag i saken. Barcelona var allt jag hade hoppats, avslappnat och lite sjavigt, samtidigt som det fanns gott om saker att se. Vi hann med det viktiga så som Park Güell och Sagrada Familia, men också att bara promenera runt och se stan. Något som värmde mitt hjärta lite extra var att Malte tyckte så mycket om resan. Han ville se allt! När jag i efterhand frågade honom om vad det bästa med resan var så svara de han att få se Sagrada Familia. Det är ett väldigt gott betyg från en tioåring!

Vi avslutar året här på Fuerteventura. Vi avslutar ett bra år! Den erfarenhet som har utvecklat mig mest det här året är utan tvekan mitt arbete. Jag är så otroligt glad att jag valde att testa att gå tillbaka till läraryrket. Det är något magiskt med att jobba i skolan. Så otroligt slitigt och samtidigt så givande. De små samtalen som ibland glimrar till, den där eleven som tar ett utvecklingssprång. Jag ångrar det inte en sekund. Samtidigt undrar jag hur jag skulle kunna orka med detta till pension. Orkar jag det? Väldigt tveksamt. Men det behöver jag inte fundera på denna nyårsafton. Jag är trots allt bara 37 😉

Gott Nytt År! 

2018. Året då bloggen inte alls fick den uppmärksamhet som den fått tidigare. Det finns nog flera skäl till det. Lusten har inte alltid varit på topp. Jag har fotat mindre än vanligt. Barnen blir större och det finns mycket av deras liv som jag inte vill publicera på nätet. Och jag har stundtals helt enkelt glömt bort att blogga. Så när jag nu skulle gå tillbaka och titta på året som har gått så gick det fortare än vanligt då det helt enkelt inte finns lika många inlägg att plöja mig igenom. Det betyder på intet vis att det har varit ett händelselöst år. Snarare tvärtom. Ett riktigt bra år har det varit dessutom, 2018 har definitivt levererat!

Vi inledde året med att fira nyårsafton tillsammans med  Vickan och Henke. En väldigt lugn kväll (det var nog ovant för vårt sällskap :)) och det jag minns allra starkast var hur jäkla god middagen var. Henke hade lagat köttet och det var mörare än någonting annat. Jag fick dessutom pengen i Vasilopitan, kan man börja året på bättre sätt?! 🙂

Något som jag hade glömt, men som bloggen påminde mig om, var hur glad jag var över min födelsedag. Mycket pga att min älskade make hade ställt sig och bakat sina livs första morotsmuffins med frosting! Tänk att man kan bli så lycklig för så lite <3 I födelsedagspresent fick jag bl a biljetter till en av de sista föreställningarna av Book of Mormons. Den svenska produktionen fick inte sina rättigheter förlängda så de fick stänga efter bara något år i Stockholm, och jag är så glad att vi hann se den. Otroligt bra!

Den mörka våren bjöd på fler höjdpunkter, bl a pulkaåkning och Yasuragi. Den senare hade precis öppnat efter renovering och jäklars vilket uppsving! Det var underbart att vara där innan ombyggnationen, men nu är det till och med ännu lite bättre.

Barnen fick en liten kusin i mars, lille Otto, som de är överförtjusta i.

Påsklovet tillbringade vi hos mina föräldrar på Cypern. Det är verkligen den bästa tiden på året då det är lagom varmt och allt är grönt och frodigt. Vi badade, åt gott och åkte på utflykter, bl a till den ockuperade sidan av ön. Jag tror att det var väldigt svårt för barnen att förstå hela konceptet att deras pappous barndomsområden ligger otillgängligt, men det kändes viktigt att ändå visa.

Våren kom till slut, och det med buller och bång! Det blev varmt väldigt fort och vi passade på att njuta så mycket vi bara kunde. Värme här i Sverige är ju ingen man kan räkna med och vi tänkte att det var bäst att passa på. Snart försvinner den väl… Vi såg till att premiärgrilla, vi satte igång poolen och vi åkte upp till Stugan en sväng.

Den 29 maj var en stor dag för då minsann, då fick vi äntligen gräva ner syrener i trädgården! Det hade ju inte varit en big deal i vanliga fall, men då denna syrenplantering varit en följetong som heter duga så var det här faktiskt en stor sak. Äntligen! Nu är det bara att hoppas att de tar sig och växer på.

I juli var det dags för semester. Den inleddes dessvärre på sämsta sätt (går till historieböckerna som 2018 års sämsta dag av flera anledningar) genom att jag på allra klantigaste vis körde av vägen när jag och barnen skulle lämna Stugan, och bilen hamnade nere i slänten. Jag kan fortfarande tänka på den händelsen ibland, och det går en rysning genom kroppen när jag tänker på hur både bärgaren och pappa stod och funderade på om bilen hade kunnat välta över på sidan eller taket, om det inte hade varit för de två små björkar som bilen landade och lutade sig mot. Det kan jag inte sluta tänka på. De där björkarna fick för övrigt sågas bort för att kunna dra upp bilen.

Bara dagar efter den där olyckan åkte jag och barnen till Mallorca för en veckas semester. Jag hade tre veckors semester själv med barnen innan J skulle ansluta, och jag kände att jag inte skulle orka att hålla dem sysselsatta så länge. Jag köpte mig alltså fri genom ganska tätt inpå att boka in oss på en vecka på orten Cala d’Or nere i sydöstra hörnan av ön. Vi hade en grym och väldigt avkopplande vecka men jag tror att vi alla tre är överens om att vi hade haft en ännu bättre vecka om J hade varit med.

Vad vi inte visste i våras, när värmen slog till med buller och bång, var att värmen skulle hålla sig kvar länge länge. Temperaturen låg kring trettio grader varje dag – i Stockholm! Det var jobbigt men samtidigt underbart att aldrig behöva fundera på vad det skulle vara för väder dagen efter. Det var väldigt stabilt och pålitligt 🙂 Och när man väl vant sig så var ju inte värmen så mycket att sucka över längre.

Vi kunde med andra ord njuta av svensk sommar när den är som allra bäst. I vanliga fall är det ju lite småkallt på kvällarna, men den här sommaren kunde man sitta ute i klänning hur länge man hade lust. En massa bad blev det och poolen användes flitigt också kan jag säga. Bra investering hittills!

I mitten av juli tog vi en tur till Astrid Lindgrens värld. Vi var där för fyra år sedan så vi kände att det var dags för Anton att få uppleva det också. Vi hyrde oss en liten campingstuga att bo i, och det tyckte barnen var väldigt spännande. Våningsängar och inget rinnande vatten – sånt är dessa barn inte vana vid 🙂 De hade nog beskrivit det som väldigt exotiskt om man hade frågat. ALV levererade precis som förra gången, med det lilla minuset att det var tufft att sitta i den gassande solen för att titta på föreställningarna. Det stora plusset var att vi fick besöka Bröderna Lejonhjärtas del, den som inte var färdigbyggd och därför stängd när vi var här förra gången. Så otroligt coola scener, absolut hela områdets bästa miljöer!

Den här sommaren var verkligen fantastiskt, vädret möjliggjorde att man faktiskt inte hade behövt göra en massa utflykter utan vi hade kunnat hänga hemma hela lovet. Barnen verkade aldrig tröttna på att bada i poolen vilket var väldigt bekvämt för oss. En dag tog vi oss iaf till Gröna Lund, det har nästan blivit en tradition nu då vi för tredje året i rad åkte dit med Malin och Vilde. I sommar är småsyskonen så pass stora att de nog vill och kan hänga med de också, men då får nog papporna följa med också!

Det blev inte bara en sväng till Mallorca den här sommaren utan vi åkte faktiskt till samma ö i slutet av sommarlovet också. den resan var bokad sedan länge. Vi åkte till Sunwing i Cala Bona, ett ställe vi har varit på förut. Väldigt avkopplande, en riktigt skön semester, men Sunwing känner jag mig nog klar med nu. Fast det har jag ju sagt förr så det kanske blir en tur till iaf…

I september var det dags för val, och så här vid årsskiftet vet vi ännu inte riktigt hur det gick… September innehöll också en weekend för mig och J då vi åkte till Rom. Jag hade länge sett fram emot att åka dit men det blev liksom aldrig av. Äntligen bokade vi in och äntligen fick jag se den här fantastiska staden! Wow säger jag bara!

Under hösten hände det som nog är det största under det här året. Något som jag inte skrev om här på bloggen. Jag började fundera över min arbetsbana och hur den tog en Anna väg än vad jag hade tänkt. Det är ingenting jag ångrar en dag, men jag kände att jag inte riktigt vet vad jag lämnade när jag lämnade läraryrket. Jag behöver få veta det och därför fattade jag det stora beslutet att gå tillbaka till skolan. Det var verkligen ett stort beslut, jag tror att det är är väldigt få människor som förstår vad jag har haft på TÄNK OM, och vilken otrolig förmån det har varit att få vara en del av det fantastiska lilla bolaget. Den gemenskap vi har haft i vår lilla stab är något jag aldrig kommer uppleva igen, det är nåt jag är väldigt säker på. Men var sak har sin tid och nu är det tid för skolan och klassrummet. Därför avslutade jag höstterminen med att tacka för mig för den här gången, det var väldigt omtumlande dagar.

Och så kom vintern och julen. Ledighet. Hittills har vi haft en urhärlig ledighet där vi har tagit det väldigt lugnt. Det märks att barnen varit trötta och har behövt ledigheten, det märks inte minst på hur nöjda de verkar vara med att hänga hemma och slappa. Spela spel. Titta på film. Gissar på att det blir lite mer liv i dem under veckan som kommer, då känner de sig troligtvis utvilade och vill dra med sig mamman på utflykter. Och det kan jag väl ordna 🙂

Ikväll firar vi vår nyårsafton ensamma, bara vi fyra. Från början hade vi tänkt att vi skulle resa bort över nyårsaftonen och gjorde därför inga planer. När vi sen bestämde oss för att hänga hemma så landade vi i att fira bara vi, och jag ser så mycket fram emot det! Vi ska äta god mat, spela spel och fira in 2019! Gott nytt år!

Ännu ett år genomfört. Check på den! Vad fort det gick! Vi inledde det här året på samma sätt som vi avslutar den – framför TV:n (det har blivit en hel del TV här i sjukstugan den senaste veckan).Jag och J hade i mellandagarna nämligen bestämt oss för att påbörja ett filmprojekt. Planen var att vi under året skulle titta på alla de Topp 100 filmer som listas på iMDB. Under de första veckorna av året så höll vi planen, vilken var att snitta ett par filmer i veckan, men framåt mars tappade vi det totalt. Det bövel svårare och svårare för oss att komma överens om vad vi skulle titta på, och när. Ett misslyckat projekt alltså, men den gav mig ändå en filmupplevelse som heter duga – 12 edsvurna män – så jag är glad ändå. Jag hade aldrig sett detta mästerverk om den inte funnits med på 100-listan 🙂

Apropå film så var det här året då jag för första gången gick och såg en film på bio alldeles själv. Superhärligt. Två gånger till och med. Första filmen var La La Land och den andra var Moonlight. Ett litet steg för mänskligheten men enormt för Alexandra.

I slutet av januari fyllde jag 35 (japp) och i födelsedagspresent fick jag en bakkurs på Restaurangakademien. Väldigt oväntat och väldigt roligt! Och nervöst. Under en heldag fick vi under ledning av en duktig konditor lära baka oss fram genom hans avancerade recept. Om jag har testat några recept själv här hemma? Svar nej, men det beror faktiskt inte på att det är för svårt utan helt enkelt för att jag inte har alla formar osv som behövs.  Ska försöka komma ihåg att fylla på lite i förrådet… Är supersugen på att göra en sån där citrontartlett med vaniljbavaroise!

Våren är ju ganska trist för det enda man gör är ju att gå och vänta på att det ska bli lite mildare och att det ska börja knoppa i trädgården. Man behöver alltså lite skoj i vardagen. När jag märkte hur roligt Malte tyckte att det var att titta på delfinalerna av Melodifestivalen på lördagarna såg jag därför till att boka in oss två på genrepet av Melodifestivalen. Det var supermysigt och kul! Det gör vi om 2018.

Medan jag och Anton stannade hemma åkte J och Malte till Danmark för att leka på Legoland och Lalandia. Trevligt för dem, men mindre kul för mig som hade det lite besvärligt med kylskåpsdörren. Den ramlade nämligen av…

I början av april hände det som inte får hända. Terrordådet på Drottninggatan. Jag tror att vi alla minns exakt vad vi gjorde när i fick veta vad som hade hänt. Jag var på förskolan och hämtade Anton när en av pedagogerna frågade om om jag kom från stan. Det hade jag inte då jag jobbat hemma. Som tur var. Efter det satt jag som klistrad framför teven och tittade på rapporteringen från City, medan J cyklade hem.

Som alltid när något fruktansvärt händer så går vi vidare. Alltmer sällan tänker jag på vad som hände i april. Jag tänker nästan aldrig på det längre när jag går på Drottninggatan. Tänk att man kan glömma en sådan sak.

Som sagt, man går vidare. Våren kom även det här året.

I mitten av maj åkte jag och J till New York. Jag hade faktiskt inte varit så intresserad av den här staden tidigare men J hade länge önskat att vi skulle åka så jag gav med mig 🙂 Superhärligt att få semestra i några dagar bara vi, utan barn. Vi såg till at se det man bör se när man är i New York, promenerade sönder våra stackars fötter i rekordvärmen, och kunde bocka av väldigt mycket i Lonely Planet. Jag var nöjd när vi åkte därifrån. Bästa dagen var den när vi promenerade från Harlem, genom Central park och vidare ner till Midtown. Central Park var jag helt oförberedd på, Hyde Park kan slänga sig i väggen, så fantastiskt det var!

New York var coolt, absolut, det kan jag inte förneka. Men jag känner inte alls så där som många andra gör när de har varit där, det där suget att åka tillbaka direkt. Jag känner mig klar. Och det är självklart att jag förstår att jag bara har sett en pytteliten del av vad New York har att erbjuda, men jag känner mig nöjd med det jag sett 🙂

I början av juni åkte vi upp till Stugan och spelade badminton. När vi kom tillbaka till Tyresö på nationaldagen tog barnen och J ett premiärdopp i poolen. Äntligen! Att vänta på att värmen i luften skulle dyka upp kändes trist och med facit i handen var det ju tur att vi inte väntade. Värmen kom ju aldrig den här sommaren.

En sak när det gäller vädret som jag är glad över är att det inte upprepade sig när det gäller 2016 års skolavslutning. Då spöregnade det och vi fick ha skolavslutning i Slottshallen. Trist. I år däremot fick vi njuta av barnsång i Slottsparken. Jättemysigt! Och – strålande solsken.

Även midsommaraftonen firade vi i Tyresö. Utomhus. Helt otroligt. Det är ju inte något man kan räkna med direkt men så var det 🙂

Sommaren tillbringades i Sverige.  Vi hade nån tanke om att vi kunde skippa utlandsresan i år för att vi ju hade pool. Vi behövde inte inte åka utomlands. Det gör vi aldrig igen. Förstå mig rätt, det var urhärligt att kunna kliva ut på altanen på morgonen och ta ett bad om jag hade lust med det. Problemet var ju bara det att 2017 bjöd på typ historiens sämsta sommar på år och dar… Det gör vi alltså inte igen – förlitar oss på den svenska sommaren med dess värme – men trevligt hade vi ändå. Det hade vi!

Jag var väldigt kreativ och skapade ett sommarlovsbingo som Malte gick igång på.

Vi åkte till Stugan och spelade kalaha, badade i sjön och plockade blåbär. Den 16 juli fyllde Malte 8 år. Det firade vi först med kalas här i Tyresö, sen åkte vi till Västkusten. Malte hade valt själv att fira sin födelsedag på Liseberg så det gjorde vi. Min syster och hennes familj hakade på också vilken gjorde dagen lite extra speciell. Efter ett par dagar i Göteborg så åkte vi vidare för att hänga ett dygn på Visingsö. Med ett par timmar i Gränna också förstås, typ Sveriges sötaste lilla by. Räknas det som by?

Vi fortsatte sommarlovet med att bada, spela bangolf, fika på Notholmen, leka i Aspudssparken och göra Kolmården och  Gröna Lund.

I början av augusti fick vi äntligen den nya linern till poolen och våra bekymmer var över. Vi upptäckte ju i början av säsongen att poolen läckte. Efter en massa felsökande så konstaterades hålet och en ny liner beställdes – med en massa veckors leveranstid så klart så vi hade ett himla jobb med att hela tiden fylla på, och värma upp… Typ samma vecka som semestern tog slut kom den nya linern iaf, och vi var så glada över det. Det finns ett gammalt inlägg döpt till ”Det vilar en förbannelse över vår pool” som summerar typ hela den här upplevelsen. 🙂

Efter en skön semester (det var den trots allt pooljox) så var det dags att gå tillbaka till jobbet. Den första veckan var barnen hos mina föräldrar uppe i stugan då de fortfarande hade sommarlov, och det var väldigt lyxigt för oss må jag säga 🙂 Gå upp på morgonen, åka till jobbbet och sen, hör och häpna, inte behöva hämta barn och laga mat åt dem. Urhärligt!

Hösten bjöd på ny arbetsplats för min del. Jag jobbar fortfarande på TÄNK OM men jobbar också en hel del hos en av våra kunder. Kul med lite omväxling!

I slutet fyllde Anton fyra år och vi firade det med pompa och ståt. I år fick han också för första gången ha kalas för sina vänner på förskolan. Han älskade det! Jag tyckte det var sådär då jag hade feber…

Bloggrutinen försämrades markant under slutet av året. Det fanns inget att skriva eller att berätta om kände jag. Vardag helt enkelt.

December laddades det upp inför jul med världens bästa julkalender (min egen med qr-koder var ju fasen briljant) och vi laddade hela tiden upp med julbak, julbord, besök på Naturhistoriska (inte så juligt kanske, men kul!) och så kom äntligen julen. Äntligen! Och vad händer. Vi blev sjuka…Vi hade en väldigt mysig jul, men den hade ju varit mysigare om vi hade fått fara den tillsammans med storfamiljen.

Idag är det dags för nyårfirande! Vi är friska men fortfarande lite sega tycker jag. Vickan och Henke kommer över och lagar middag åt oss vilket känns väldigt bra 🙂 Vi räknade tillbaka och kom fram till att senast jag och Vickan firande nyår tillsammans var när vi fortfarande bodde hemma. Ett tag sedan 🙂

Alltså 2016, vad hände? Jag minns 2016 som året då vi gjorde allt och ingenting. Som for förbi snabbt som blixten samtidigt som ingenting hände… Är det det här som är att bli vuxen och känna att tiden går så fort men ändå långsamt? Som att man gör allt och ingenting?

Vi inledde året ganska lugnt som jag minns det. Januari bjöd på ordentligt med snö, iaf om man ska gå på bilder jag har sparat, och Anton var föga imponerad. Andra barn gillar att åka pulka och göra snögubbar. Inte Anton, han ville helst bara gå in. That’s my boy! 🙂 Januari bjöd också på ett allra första besök på Yasuragin i Hasseludden med jobbet och jag får säga att jag är ett fan, så jäkla härligt att ligga i ett varmt utomhus i tallskogen!

Jag fyllde 34 i januari och J överraskade med en resa till London några veckor senare. Urhärligt att åka på några dagars semester bara vi. Och London är u en favorit, det är en så himla trevlig turiststad som är galet promenadvänlig. Vi strosade runt och ägnade oss både åt shopping och turism de luxe med span på Buckingham Palace osv. Lite kallt var det får jag erkänna, London är ju som vackrast senare på våren, men jag ska absolut inte klaga, sånt är det dödsstraff på när ens make har gjort sig till!

I mars tog jag med mig barnen på lite semester på Cypern. Mars/april är Riktigt bra månader att semestra på där om man inte vill ha strandhäng men ändå är ute efter plusgrader som ännu inte nått våra norra breddgrader i Tyresö. Vi tajmade vår resa med karnevalen i Paralimni. Smockat med folk och ett helt festivaltåg med föreningsfolk och skolklasser som slagit på stort och klätt ut sig. Även jag och min mor ställde upp med hattar med insytt snyggt lockigt hår 😉

Den 25 mars såg vi vår första tussilago i trädgården, det kan vara värt att minnas i mörkaste januari som vi nu har framför oss. Mars bjöd också på en tidig påsk med en riktigt fin påskhelg. Så pass fin att vi redan då ställde ut altanmöblerna. Vi var kanske aningens för tidiga för så som jag minns det så hade vi en riktigt kall vår efter det… Men det började växa så smått i trädgården och jag blev lycklig över det trots kyla.

Silje fick en vårklippning i april då hon blir så himla tovig under sommaren. Tips från veterinären är att ge henne en sk lejonklippning då på våren så att pälsen inte är alltför lång under sommaren. Men oj så ynklig hon ser ut här…

I april åkte jag och Sofia på en weekend till Amsterdam! Ingen av oss hade varit där tidigare så det var spännande att se (och lukta) något nytt! Vi hade ganska tur med vädret, lite småkallt någon dag, men i övrigt var det härligt att gå omkring på gatorna och över alla kanaler. Vi unnade oss också något riktigt turistigt – nämligen en guidad tur i en kanalbåt. Bra där!

Den där värmen kom som sagt inte men det var ju vår ändå och det räcker långt för att bli lycklig 🙂

Redan i maj var det dags för sommaravslutning på förskolan, efter det drog vi upp till Stugan och hängde med mina föräldrar i några dagar. Mysigt men regnigt! Väldigt regnigt!

Men sommar och jordgubbsblom kom till slut, även om väntan till slut kändes på gränsen till olidlig. Vi hängde hemma och hade det bra i värmen. I juni var det dags för Maltes allra först skolavslutning vilket kändes väldigt stort. Vi såg fram emot traditionsenlig sång i Slottsparken men det ställdes in pga regn så vi fick tränga in oss i idrottshallen istället. Besvikelsen hos mamman var stor. Malte tror jag inte brydde sig så mycket faktiskt.

I juni hade vi också en TÄNK OM-dag, en sommarfest med jobbet, och den här gången hade vi bjudit hem till häng hemma hos mig. Vi hade tur med vädret (verkligen ett återkommande tema i det här inlägget märker jag…) så vi kunde hänga utomhus fram till middagen. En galet bra dag måste jag säga!

Midsommaraftonen skulle vi för allra första gången fira nere i Slottsparken och självklart var vädret inte med oss. Vit himmel, lite småfuktigt och inte speciellt varmt. Lite besviken var jag men jag kunde ändå känna mig glad över att vi ändå hade tänkt gå hem och äta. Att sitta nere i parken på en filt hade inte varit aktuellt den här junidagen… Barnen fick iaf en varsin heliumballong så de var helnöjda!

När sommaren väl kom var jag så mån om att den inte skulle fara förbi utan att vi hade hunnit göra något, så jag gjorde minsann en lista på saker vi skulle hinna med. Både jag och J är lata människor så vi hänger lätt kvar hemma om ingen drar ut oss på äventyr, men med en lista med saker att bocka av så blev det plötsligt lättare att ta oss iväg 🙂

Jag tror att det första vi gjorde på semestern var att åka på en kort dagsutflykt till Rögrund tillsammans med Kaj&Maria. En superdag kan jag säga såhär i efterhand, det får bli mer sånt i vår!

Vi badade i Trinntorp…

Vi badade i nya Strandbadet…

Vi firande Maltes sjuårsdag…

På Maltes födelsedag släpptes Pokémon Go här i Sverige och med tanke på hur mycket tid vi har lagt på detta under året så känns det som att det här lilla spelet förtjänar sin plats i sammanfattningen av året.


Vi åkte till Mall of Scandinavia. Tro det eller ej men det stod faktiskt med på min lista! 🙂

Vi kollade in Telegrafberget…


Vi kikade in ”nya” Uddby Gård…

Vi åt kräftor på Listudden…

Självklart hängde vi i Stugan! 

Vi checkade in djuren på JärvZoo. Trevlig dag!

I slutet av juli åkte vi på en tvåveckors till Kallithea på Rhodos. Den första veckan hängde vi själva, vilket så klart var jättemysigt, men den andra veckan tyckte jag toppade den första då vi fick sällskap av Jeanette&Kåre och Maria&Danne och deras två barn. Det var väldigt bra att de mötte upp, annars hade vi nog tröttnat på varandra, det är nyttigt med lite ny energi 🙂

Barnshow på Sunwing. Barn som mimar och dansar till popsånger. Inte min kopp te.

I september fyllde Anton 3 år! 

Nu under hösten har jag frågat vad som var roligast i somras och jag hade trott att det skulle vara svårt att svara på en så fråga. Hur ska man kunna välja liksom? Det dröjde dock inte mer än två sekunder så svarade han Gröna Lund. Ingen snack om saken, det var hans absolut bästa dag på hela sommaren.

Grönan bjuder inte bara på Maltes bästa dag, den bjuder också på ”Årets Bild 2016”. 

När hösten kom så drog vi igång årets projekt när det kommer till hem och trädgård. Poolen. Det grävdes ett stork jäkla hål i gräsmattan och i det byggdes själva poolstommen. Utöver det så byggde J ett litet förråd (jag tar på mig hela skulden för att det är pyttelitet, J hade velat bygga större och såhär i efterhand kan jag medge att det hade varit klokare) och påbörjade regelverket för trallen runtomkring. Bygget stod sedan stilla i några veckor i väntan på att linern skulle läggas i slutet av oktober. Arbetet sammanföll med att minusgrader och snö anlände till Tyresö, man kan inte alltid ha tur liksom… Vi fick inse att poolen inte skulle bli klar i år så J och Kaj lade till slut på vinterplåtarna. I vår avslutas det hela, då ska det minsann provbadas!

Den 10 november kom snön till Stockholm, ett liknande det vi råkade ut för vintern 12/13. Bussarna slutade gå men vi lyckades ta oss hem till Tyresö relativt lätt ändå. Värre gick det för vår tall som förlorade två stora grenar. Jag förvånade mig själv med att bli ledsen över det!

I december kom julen och vi kom i julstämning med hjälp av pepparkaksbak och julgranspyntning. Det blev ett antal julord också! Med jobbet åt jag asiatiskt ”julbord” på East och med familjen lyckades vi klämma in/unna oss julman både på Oaxen och på Tyresö slott. Inte illa! Jag älskar julbord! Och julstämningen kulminerade självklart i att julaftonen och jultomten äntligen kom och hälsade på 🙂

Julhelgen avslutades dessvärre sorgligt då min ständiga följeslagare de senaste fjorton åren, katten Silje, fick somna in ganska plötsligt på Bargarmossens akutdjursjukhus. Hennes lever hade givit upp. Så här bara några dagar senare känns det väldigt tomt utan henne 🙁

2016 var ändå ett bra år! Vi hade kul! Jag ser fram emot att se vad 2017 har att bjuda på, jag har en bra känsla faktiskt! 

Gott Nytt År! ❤

2015. Ett mellanår. Det låter så trist men själv tycker jag att det är helt ok, om man inte har flera sådana på raken vill säga :). För ett mellanår skulle jag nog säga att det har varit. Lagom. Ingenting speciellt har stuckit ut egentligen om jag funderar och tittar tillbaka. Kanske har det varit ett år av vila? Ett år av att sätta rutiner för en familj med två barn som tror att de är Kungar av Tyresö? Jo, kanske. Ett mellanår som har varit skönt. Inte tråkigt. Inte heller ett år att minnas. Lagom helt enkelt.

2015 började med en baksmälla vilket kanske är vanligt för många men definitivt inte för mig. Vi hade firat in det nya året tillsammans med Sofia&Johnny&tjejerna och som brukligt hade Sofia planerat en pangmeny med tillhörande vin till varje rätt. Det blev för mycket för mig som sällan dricker och den där stora smaskiga brunschen som vi skulle äta på årets första dag, ja den åt jag inte alls mycket av. Det blev en seg och sömnig dag, kanske satte den tonen för året?! 😉

Mina livs första ostron. Ganska gott ju. Åtminstone med citron till.

Jag minns inte riktigt hur snöigt det var förra vintern men i januari föll det iaf så pass mycket att min mamma och Malte kunde göra en ordentlig snölykta. Vinterns enda riktiga pulkaåk bjöd Albybcken på några dagar innan min födelsedag. Födelsedagen firades för övrigt med bowling och hotellnatt. Jag kan fortfarande tänka på frukosten, den var otroligt bra!

I februari bestämde jag mig för att det var dags för förändring. Jag gick därför till frisören och katastrofklippte mig. När det var nyklippt såg det helt ok ut, lite busigt, men efter att jag duschat och stylat det själv så syntes det tydligt hur jäkla ojämnt klippt det var att jag troligtvis aldrig någonsin vågar klippa page igen. Jag klipper mig iaf aldrig någonsin på den salongen igen…

I slutet av april avslutade jag min föräldraledighet och började jobba men innan det så hade jag och barnen väldigt härliga fredagar när Malte var hemma från förskolan. Ibland slog vi till med ”riktiga” aktiviteter men mina favoritstunder var ändå då vi tog en promenad till Claras i Strand och fikade medan Anton sov i vagnen utanför. Jag kommer nog aldrig lyckas slå Malte i Tre i rad, han har ju sina superdrag som jag är chanslös mot.

19 mars 2015 var en stor dag. Malte tappade nämligen sin första tand. I vattenrutschbanan i simhallen. Men han hade sinnesnärvaron att hålla munnen stängd så att han skulle kunna lämna över den till tandfén. 

I april kom våren. Äntligen. Jag minns det som att vi hade väntat i en evighet så då stämmer det nog. Äntligen kunde man ta av de där tjocka varma jackorna och njuta av några få värmande solstrålar. Påsken var fin iaf. Jag tror åtminstone att den var det 🙂

I slutet av april skolades Anton in på förskolan. Han var redo. Som förälder var det lugnande att allt var så bekant, Malte hade ju gått på samma avdelning som liten, men lite pirrigt i magen var det ändå eftersom det var min första inskolning då J skötte den förra. Och det gick så där strålande som man bara hoppas att det ska göra.

Det allra sista jag gjorde innan jag började jobba, sista helgen innan min första arbetsdag, var att åka på kryssning med Sofia. En tur på Östersjön.

Maj månad tuffade på med jobb för min del, åh vad skönt det var att inte hänga hemma mer. Att ha vuxna omringa sig och inte leva i mina mjukisar. Malte började på fotbollsskola men det var nog egentligen inte hans grej. Han tyckte helt enkelt inte att det var så kul med själva spelandet utan det var kompisarna där som lockade. Till hösten testade han innebandy istället, det passade honom bättre. Där är det spelet som drar, och kompisarna där är en bonus. Samma månad tog vi oss också samman och tog oss ner till Medeltidsdagarna i Slottsparken. Ett jättebra spektakel faktiskt, och tornerspelen var helt klart värt inträdet.

När juni kom hade man ju så klart hoppats på lite värme men icke. Det var kallt. Hela tiden. Midsommaraftonen spöregnade bort så det var tur att vi inte hade planerat en dag i Slottsparken. Istället höll vi oss inomhus. När J fyllde år några dagar senare så trotsade vi den svala luften och satte oss ute på altanen, men det var på ren vilja kan jag säga 🙂

Ok, lite varmt kanske det var, för jag hittade den här bilden från den 28 juni…

I juli var det dags för en inte alls välbehövlig semester men att vara lediga allihop tillsammans är ju givetvis ashärligt. Sommaren började med att Malte avtackades från sin förskola, det var dags för nya äventyr i förskoleklass i skooooolan. Helt otroligt och väldigt coolt.

Semestern bjöd på en hel del smått och gott. Vi började med att åka upp på årets första besök hos mina föräldrar i Stugan. Extra roligt var det att Vickan och Henke var där, och lagom till Maltes födelsedag kom även Pernilla&co från Norge. Maltes födelsedag firades i dagarna tre, 1. med firande med familj i Stugan, 2. med familj här i Tyresö och så 3. med ett vanligt hederligt barnkalas här hemma i huset. Malte njöt i fulla drag, att vara huvudpersonen kommer sig liksom naturligt för honom.

Den 21 juli var det dags för min och Js tredje bröllopsdag. Jag kan inte låta bli att tycka att det låter så fånigt futtigt, det känns ju som så himla mycket längre, men tre år var det alltså. Kaj och Maria ställde upp som barnvakter så checkade vi in på Nynäs havsbad. Självklart ställde vädret upp, inte, så det var mulet och lite småkallt, jag tror till och med att det duggade lite när vi satt i de uppvärmda baden utomhus. Men helt ärligt, när man har barnvakt och får möjlighet att åka bort i ett dygn, så spelar det där liksom ingen som helst roll.

Några dagar efter Nynäs så åkte vi på ännu en utflykt, denna gång till Kolmården med Kaj&Maria, bara över dagen. Vi hade ännu en gång lite otur med vädret då det började regna precis när vi skulle kliva ur bilen på parkeringen. Det verkligen ösregnade. I tio minuter. Sen sprack det upp. Det var mao blött överallt men vad fasen, vi var ju på Kolmården så vi var glada ändå. Jag hade inte varit där sedan jag var liten så det här var ju ett äventyr. Och jäklar vilken perfekt dagsutflykt detta var! Det gör vi igen!

Vilka är oddsen att Malte och farfar Kaj skulle hamna precis bakom kompisen Vilde i kön till bergochdalbanan? Sverige är verkligen ett litet land.
Klart man ställer upp! 😉

Semestern bjöd också på lite charter. Härligt! Den här sommaren tog vi oss till Mallorca vilket var en första för min del. Sunwing Cala Bona fick ta hand om oss i en vecka och det var verkligen urhärligt (auto correcten ville ändra det ordet till uthärdligt, och det stämmer ju det med :)).Vi hade sådan tur att min kompis Stina och hennes familj var där under samma vecka, så Malte fick två kompisar att leka med väldigt fort. Sol, bad, aktiviteter för barnen, några löpturer och en massa massa mat. Kanonupplägg. Nästa år gör vi faktiskt en da capo fast upphöjt i två. Eller tre. Mer om det en annan gång.

Alltså, han sitter ju läskigt nära kanten här.

Och sen var den sommaren slut. Typ. Vi tog ännu en sväng till Stugan för att slappa ordentligt, sen var det dags för jobb och rutiner igen. Och oj vad jag älskar rutinerna, speciellt efter ledighet. Hösten drog igång och vips var det dags för Anton att fylla två år. Helt galet. Två år och slut på bebistiden.

Jag och Sofia körde på ännu en kryssning (kanske den sista?) och J blev påkörd av en buss när han cyklade till jobbet. Läskiga grejer men som tur var gick det ju bra. För honom. Cykeln fick skrotas. Stackarn fick köpa en ny – uppgraderad så klart. Och så fick han nytt jobb. Hans drömjobb skulle jag nog våga påstå, barnslig som han är! 🙂

November var en riktigt kass månad faktiskt. Många brukar klaga på den månaden, att man åker på alla möjliga förkylningar, och nu fick även jag känna på hur det känns. Det gick i omgångar i familjen, alla åkte på någonting, till och med J blev förkyld vilket händer kanske en gång vartannat år. Vi körde ändå på med lite renovering light i huset. Jag tycker att vi har tagit det lugnt med det hela året, och nu när vi behövde lite tapetsering så köpte vi oss fria och lejde ut det. Ingen av oss hade energin att försöka få till tapet runt alla trappsteg i hallen.

Jag tog ledigt från jobbet en dag och tillbringade den tillsammans med Malte i skolan. Det var jättekul men oj vad jag var trött när dagen var slut. Helt slut i huvudet. Vi hade en väldigt fin och mild höst men självklart så regnade det just den dagen jag var tvungen att hänga på skolgården. Jag som typ inte har ett par gummistövlar ens.

Det var som sagt en fin höst men givetvis lyckades jag och Sofia på något sätt ändå pricka in en riktigt kall dag när vi bestämde oss för att ta med barnen till Skansen. Där vi inte såg några djur då de hade gått in i nån vinterdvala. Just vädret har inte varit med oss i år när jag ser tillbaka på det.

December månad var precis som den ska vara. Upptakt till julmys deluxe. Vi bakade pepparkakor och lussekatter, vi tittade på ”Tusen år till julafton” och vi njöt av att det inte var så nedrans kallt som det kan vara i december. Jo, här får jag nog säga att vädret var med mig, jag njöt av att slippa snö och minusgrader.

Antons första luciafirande på förskolan.Julbord på Spis & Vin. Mycket bra men svinkall lokal. Och att äta när man fryser är liksom lite otrevligt.

Julaftonen firade vi som vi brukar här hemma i Tyresö. Vi åt och hade det trevligt. Tomten kom och hälsade på framåt kvällen, vilket var på tok för sent för stackars Malte som väntat sedan julkalendern startade den första december typ. Nästa år får vi be tomten komma tidigare tror jag. Öht kör vi nog ett annat upplägg och kör redig jullunch före Kalle istället för efter.

Och idag är det alltså nyårsafton. Sista dagen på året. Jag hoppas på att 2016 blir ett lika härligt år, fast kanske lite mer händelserikt. Man vill ju inte somna liksom! 🙂

Gott Nytt År, så ses vi!

Hurra hurra hurra, ännu ett år har gått! Än så länge är jag så pass ung att jag inte har börjat få ångest av sådant. Än så länge älskar jag att vi hela tiden går framåt, att barnen blir äldre, att jag blir äldre och att jag fortsätter att vara jäkligt lycklig över mitt lilla liv. Jag har det ju väldigt bra! Jag avslutar året 2014 med att bestämma mig för att älska det. Att vara föräldraledig är inte alltid så himla kul, så tänker jag i alla fall nu när jag har varit ledig i typ arton månader och börjar känna mig mätt. Men så påminner jag mig om att i det stora hela så är det ju förjäkla härligt att vara hemma. Och det här är ju sista gången i mitt liv som jag är föräldraledig på det här sättet, men min lilla Anton som för alltid kommer vara min bebis.  I Sverige har vi lyxen att kunna stanna hemma länge med våra barn och det är jag så otroligt glad över.

Vi inledde vårt år på bästa möjliga sätt. Vi duschade Malte i cava! 🙂 Min mamma hade gjort hennes helt fantastiska Vasilopita, vilket är en saftig sockerkaka som man äter vid nyår. I den finns en turpeng gömd och den som får biten med pengen får givetvis tur resten av året. Anton fick faktiskt pengen vilket var roligt, men då Malte började gråta av sorg över att han inte kunde hitta någon peng i sin bit så smusslade vi ner Antons peng i Maltes och hurrade över hans nyvunna lycka. Mitt i alltihop lyckades min pappa välta ett glas cava över fyraåringen, det är så mina vänner man firar in ett nytt turår!

Jag minns att januari gick ganska snabbt, även om vi gick och trånade efter solstrålar och vårvärme. Vi tillbringade våra lediga dagar (under den här perioden var Malte ledig torsdagar och fredagar från förskolan) ofta tillsammans med Anna&Jack&Joline och då hittade vi på hurtiga saker som att åka till Alby friluftsgård som riktiga scouter (alltså wow vad otippat för min del) och så var vi lata mammor och tittade på när våra barn lekte på t ex Lekplatsen i Heron City eller Kataach här i Tyresö.  Eller så hängde vi i Tyresö slottspark. Jo det hann vi med det med!

Januari avslutades som brukligt med en födelsedag för min del. Den här gången fyllde jag 32 år vilket egentligen inte är värt att fira med pompa och ståt men då Sofia skulle vara ensam hemma med tjejerna så fick de istället komma hit för att laga brakmiddag åt födelsedagsbarnet och en sova över. Så här på årets sista dag kan jag konstatera att det var 2014 års mättaste kväll. Jag illa mådde, som Yoda kanske skulle ha sagt.

Vi längtade som sagt på våren och ett tag kändes det som att den aldrig skulle komma. Den där värmen gick vi och väntade och väntade på. Tänk om vi då hade vetat att juli och augusti skulle vara de bästa rent vädermässigt typ någonsin! Hur som helst, våren kom ju till slut och enligt bloggen hade vi grillpremiär på altanen den 30 mars. Det är en sån sak man vill minnas nu så här i mörkaste vintern. Mars är faktiskt inte så himla långt bort. Förutom att njuta av vårgrillning så gick vi och längtade och längtade efter vår resa till Cypern som vi äntligen kunde bege oss iväg på i april. Vi åkte ner hela familjen tillsammans men efter en vecka åkte J hem för att jobba (det där med att jobba alltså) men då stannade jag och barnen kvar i ytterligare två veckor. Hemresan tajmade vi in så bra att vi åkte med mina föräldrar hem då det var dags för dem att byta till sommarboendet i Hälsingland.

Cypernresan var verkligen helt fenomenalt härlig! Det är något speciellt med att kunna åka på semester utan att behöva tänka på att man måste se alla sevärdheter osv. På Cypern kan vi hänga och bara koppla av. Ha semester på riktigt! Om jag skulle fråga Malte idag vad som var det bästa på hela resan så tror jag att han skulle svara dagen på vattenlandet i Ayia Napa. Det var verkligen en helt grym dag, det hade precis öppnat för säsongen och det var alldeles lagom med folk. Vi hade så kul!

Så där på våren blev jag lite sugen på att fixa i trädgården. Jag slängde ut mina pelargoner utomhus aningens för tidigt men jag kunde liksom inte vänta. Sättpotatisen köpte jag också tidigt men vad fasen, känner man vårglädjen i kroppen så ska man passa på! Vårglädje kände vi också när J fick ett nytt jobb. Det firades med champagne och våfflor (alltså fatta kombon! Champagne och hjortronsylt!) inte bara för hans del utan även för min. Hans nya jobb innebar att jag kunde förlänga min föräldraledighet vilket kändes väldigt skönt då jag inte alls kände mig redo för att sätta mig på kontoret då. Nu kunde jag, på riktigt, njuta av att vara föräldraledig med två härliga ungar, och känna att det inte var någon stress med jobbfunderingar. Så himla skönt och det var jag faktiskt värd!

Mors Dag firade vi på Tyresö slotts Wärdshus och till skillnad från året innan så var detta en succé! Hur god mat som helst och dessutom så bjöd vädret på värme. En liten hint om vad som komma skulle kanske?

Den 18 maj var en stor dag i våra liv. Det är konstigt hur vad som är viktigt liksom flyter omkring beroende på var man är i livet. Just nu är dagen då Malte cyklade för allra första gången riktigt häftig. Han hade haft stödhjul på sin lilla tunga cykel ett tag och hade verkligen inte intresserat sig för att ta av dem. Vi frågade och varje gång sa han nej. Men så en dag så gick han med på att testa så J tog med sig honom och cykeln ut på ”granngatan” som inte är så vältrafikerad och vips, det tog inte många meter så visade han upp sina färdigheter i att cykla utan stödhjul. Det påminner mig lite om hur det var när Malte slutade med blöja. Vi tjatade inte, vi övade inte, utan han fick bestämma själv och när han väl kände sig redo så tog han av den. Jag kan räkna olyckorna på min ena hand.

Maj var också månaden då Antons värld öppnade upp sig lite ytterligare. Han började nämligen krypa då. Det var ju hur spännande som helst!

Årets midsommar firade vi i Vagnhärad på Js farmor och farfars lantställe. Det var meningen att vi skulle fira där förra året men då satte Maltes vattkoppor stopp för det. Den här gången stod inga sjukdomar i vägen för firandet, däremot tog det svinkalla vädret lite udden av en taggad Alex. Juni månad var verkligen en kall en men jag hoppades verkligen att den kunde bjussa på lite värme på självaste midsommar åtminstone. Istället fick vi sitta inomhus när vi åt våra tårtor och de var ju iofs precis lika goda för det!

Fyra generationer pojkar.

Malte och farfar Anders dansar runt midsommarstången! Så fint! 🙂

I juli kom äntligen värmen och den riktiga sommarkänslan. Vi hängde en del i stugan men inte tillräckligt tycker jag nu så här mitt i vintern. Uppe i Hälsningland får Malte utlopp för den nyfikenhet för fiske som väckts hos Kaj&Maria där han har lekt en del med ett fiskespö. I stugan lägger pappous timmar på att sitta med honom nere på bryggan om kvällarna och vid ett par tillfällen får de faktiskt riktigt fina abborrar. Malte fick smaka men jag vet inte om han tyckte att det var en riktig hit egentligen…

När vi var i stugan tog jag och J en tur till Vansbro också. Han hade ju försökt sig på en Svensk Klassiker genom att simma Vansbro förra året men så föddes Anton på dagen för Lidingöloppet (fast skulle han ha sprungit ändå? det får vi aldrig veta) och sjukdom satte stopp för Vasaloppet. Han började alltså om i år med att starta med Vätternrundan i juni (gick bra!) och fortsatte sen med Vansbro i juli. Tyvärr bjöd vattnet på få grader så ledning beslutade sig för att halvera distansen till 1,5 kilometer. Det här loppet gick jättedåligt och J var otroligt besviken på sig själv och sin prestation efteråt. Bättre lycka i Vansbro 2015 då! Kan tillägga att han tog sig igenom Lidingöloppet i september så nu gäller det att Vasaloppet blir av och att han går i mål! Då har han sin Klassiker.

Den här sommaren bjöd på så pass fint väder att jag faktiskt badade en hel del. Ett par dopp i sjön i Stugan brukar det alltid bli men i övrigt håller jag mig på land när vi är i Sverige. Med en femåring som ville ut på äventyr fick jag dock bita ihop och upptäcka Östra Tyresös badplatser vilka då innebar en del bad för min del. Vi badade i Trinntorp ett par gånger, och i Alby och i Strandbadet, men den absoluta favoriten blev utan tvekan Rakstabadet. En liten liten badplats med till huvudsak gräsmatta och med en liten sandremsa längst ner vid vattnet. En brygga markerade tydligt för Malte var han fick bada och inte, mycket behändigt för mig som ju mest satt uppe i gräset med Anton. Det var på den tiden då han inte kröp iväg utan gärna satt kvar och höll sin mor sällskap…

En femåring ja! En sådan fick vi den här sommaren då Malte drog till med födelsedag den 16 juli. Jag ska inte gå in på hur fort tiden flyger iväg och allt det där, det har man ju hört förut. Jag vill bara bekräfta att det stämmer. Anyway. I år fick Malte ”ett nytt rum”. Ett par dagar innan själva bemärkelsedagen så följde han med på utflykt med Kaj&Maria vilket gav mig, J och mina föräldrar några timmar att fixa och trixa. Mina föräldrar, vilka är rutinerade, ställde snällt upp och tapetserade en vägg med en dundersnygg tapet. J skruvade möbler och jag tog mest hand om Anton. Resultatet blev kanonbra även om jag nu ett halvår senare ser att Malte använder det nya skrivbordet som en plats att spara skräp på, men det hade jag väl kunnat räkna ut kan man tänka.

Ett par dagar efter födelsedag och barnkalas packade vi ihop våra saker i bilen och begav oss mot Småland i ett par dagar. Till Astrid Lindgrens Värld för att vara lite mer specifik. Har ni ännu inte varit där så är min starka rekommendation att ni gör det snabbt som attan om ni har barn i passande ålder. Ett fantastiskt litet resmål och vi hade verkligen så himla mysigt allihop. Vi kommer åka tillbaka igen om ett par år när Anton är äldre och allt inte är färskt för Malte. Det kommer bli grymt!

I augusti händer det grejer. Anton börjar gå! En häftig milstolpe som gör den lilla bebisen till en liten pojke. Haha, who am I kidding? Det kommer dröja innan jag fattar att han är ett litet barn och inte bebis! men coolt var det, att se honom börja gå. Och det dröjde inte länge innan han började småspringa, hur skulle han annars kunna hänga med sin stora idol i livet, storebrorsan.

I september firade vi in Antons ettårsdag med att tillbringa en vecka på Sunwing Kallithea på Rhodos. Det var den absolut bästa veckan på hela året får jag nog lov att säga. En hel vecka, bara vi fyra, i typ paradiset. Ok, jag tröttnade kanske på buffématen till slut men i övrigt var det ju helt fantastiskt. Allra bäst var att uppleva semestern genom Maltes ögon, han tyckte ju att den där veckan var magisk! Jag älskar charter i Medelhavet, jag är så jäkla cool att jag kan erkänna det ;).

Man måste inte åka iväg en hel vecka för att känna att man kommer ifrån och får en paus. Det kan räcka med ett dygn om man använder det rätt. I augusti åkte jag och J iväg till Strängnäs på ett bröllop och då var vi borta över natten för första gången sedan Anton föddes. Så himla välkommet! Nu under luciahelgen tog vi en hotellnatt i stan bara för att komma ifrån, det räcker det med! I oktober gjorde jag och Sofia något nytt, vi lämnade våra makar hemma och tog oss iväg ett dygn bara vi. Jackpot! Jag vill inte försköna alkohol på något sätt (heck, jag dricker nog totalt tre flaskor vin på ett år) men det var otroligt trevligt att gå omkring på den där färjan, alltid med ett glas vin i handen. Det kommer vi göra om, det kan ni vara säkra på!

I övrigt har den här hösten bara flutit på. Det blev lite kallare, lite mörkare, och jag fördrev mitt tid med att titta mycket på Housewives of New York, New Jersey, Orange County och Beverly Hills :)! När Malte var ledig på fredagar bakade vi kakor. Under sju måndagar åkte vi till simhallen där Malte gick på simskola vilket avslutades med en kort uppvisning för oss föräldrara och en sammetsblå tygdyna med Baddaren Blå och Baddaren Grön. Stoltheten!

Under hösten fixade vi också äntligen vår övervåning. Med övervåningen menar jag det stora TV-rummet som liksom har fått stå på vänt medan vi har fixat annat i hus och trädgård. TV och soffa ställdes ju på plats när vi flyttade in men den andra delen av rummet, närmast trappan, har stått helt tom. Nu har vi äntligen (äntligen äntligen!) fått dit bokhyllor med alla mina älskade böcker och en liten schäslong att sitta i. Med min ångestframkallande fotovägg så har det nu blivit ett helt nytt rum, det här skulle vi ha gjort för länge sedan! Men det har ju inte hunnits med. Under året har vi lagt krutet på Maltes rum, på altanstaketen, vardagsrummet och hemmabion, som i detta nu är i sitt slutskede. Nästa år är det dags att ta tag i Antons rum. Än så länge känns det som att vi är långtifrån att flytta ut Anton från oss men jag känner mig väldigt taggad att fixa till ändå. Kanske mest bara för att jag tycker att hans rum är så sorgligt i nuläget. Trist. Nästa år ska vi fixa hallen också. Det blir inget större ingrepp men ett antal väggar ska tapetseras där och jag har givetvis valt ut väggarna kring trappen. Inte helt enkelt att tapetsera alltså! Men jag hoppas på att vi med det får en finare entré till huset. Rummet bakom kaminen får bli ett 2016-projekt kan jag meddela då jag har noll inspiration där. Jag vet inte alls hur jag vill ha det. Vi vill ha det :).

För att återgå till året som gick så kom ju äntligen december. Jag älskar december! Mörkt men ändå härligt eftersom julen är i antågande. Jag har alltid älskat jul och traditioner (de behöver inte vara gamla, jag skapar gärna nya själv) och nu när jag har barn så känns julen än mer speciell. Hela månaden går man ju tillsammans med sina barn och räknar ner! Precis som när man själv var liten. Skillnaden är bara att månaden går så himla mycket fortare nu än vad man upplevde att den gjorde då! Startskottet på julen är för mig lucian och den firades för sista gången för Maltes del på förskolan. Nästa år går han i skolan och då bjuds inte vi föräldrar in. Då får han istället komma tillbaka och stå i publiken med oss när vi tittar på Anton som troligtvis kommer sitta i någon pedagogs famn och undra vad fasen det är som pågår.

Hoppas ni får en fantastiskt härlig kväll och natt där ni firar in 2015! Jag kan fortfarande inte fatta att det är femton år sedan man stod och tjoade in millennieskiftet! FEMTON år! Det dröjer inte länge så är det 2030…

En krönika är det ju egentligen inte, snarare en tillbakablick eller sammanfattning, men jag fortsätter att kalla det det eftersom jag har gjort det tidigare.

Året inleddes hemma hos Sofia och Johnny i Björknäs. Det är för övrigt också där det avslutas ikväll.

Tomteblosscheesecake till efterrätt. Jag tackar aldrig nej till cheesecake, speciellt inte fryst. 

Mitt 2013 inleddes med en hemlig graviditet. Precis som med Malte väntade jag länge med att berätta om den här på bloggen. Helt lätt att låta bli att skriva om den lilla magen var det dock inte eftersom den hela tiden gjorde sig påmind. Jobbresan till London i slutet av januari var allt annat än ett nöje med en trötthet och ett illamående som aldrig tog paus. Allt medan jag försökte hålla god min. När J mötte upp i huvudstaden för

en weekend med mig så shoppade vi en del men det blev också en hel del vila på rummet. Jag var slut som artist. London bjöd också på mitt första inköp av gravidbyxor för den här gången, även det ett nederlag 🙂

Jag bestämde mig tidigt för att jag skulle hålla ut när det gällde min träning. Jag var inne i ett bra flow med rutin och regelbundenhet och min erfarenhet med Malte sa att om jag skulle lägga ner träningen under de första tolv veckorna när jag var som tröttast, så skulle jag inte komma tillbaka till träningsrutinerna alls. Därför höll jag ut och släpade mig till Friskis efter jobbet trots att jag allra helst bara ville åka hem och lägga mig i sängen. Men det gav också utdelning i form av energi. Energi jag definitivt behövde med en aktiv treåring som behövde min uppmärksamhet.

Den lilla energi jag hade ägnades en hel del åt att överleva den sega vintern till den sena våren. Snön låg som ett blött täcke över mitt liv, så kändes det åtminstone när det var som allra tyngst. Det var mörkt och den där våren som vi alla gick och väntade på verkade liksom aldrig komma. Och när den väl kom, och gräsmattan blottades, ja då bjöd den på snömögelfläckar! 😉

Som sagt, det kändes knappt som att jag skulle överleva våren, så det var de små utflykterna som gjorde att jag orkade. Till exempel besök på Uddby gård, en fantastisk tjejkväll hos Bea eller tapaskvällar med Sofia&co. Och oftare och oftare bjöd himlen på värmande sol, och känslan att det nog ändå fanns ett ljus där i slutet av tunneln.

Varför man sitter så här på golvet framför en tårta? För att inte visa upp den stora gravidmagen förstås! 🙂

Vad gäller vårt hus så tog vi det här året ganska lugnt. Under 2012 jobbade J järnet utomhus med att få till vår altan inför vårt bröllop på sommaren. Under vintern hade vi tänkt fixa en massa inomhus men energin fanns liksom inte där i mörkret. 2013 fick bli ett litet pausår med undantag för några mindre projekt, som till exempel trappan till ”gästparkeringen” som J snickrade ihop en dag när jag var borta. Något oväntat drog vi också till med stenläggning av uppfarten och gästparkeringen. Vi hade egentligen tänkt vänta med det i några år till men frestelsen blev för stor när stenläggningen kom och knackade på. Och oj vad bra det blev! Ett helt nytt hus faktiskt.

Ännu en ”magdöljarbild”!
 

Våra midsommarplaner i år gick i stöpet då Malte fick vattkoppor. Bara någon vecka innan vi skulle gå på semester.

Så fick sommaren inledas, då det var dags för semester lagom till att han var frisk igen. Jag hade tanken att vara en god mor och låta Malte ha ledigt från förskolan i sju hela veckor men det kommer jag aldrig göra om! Malte hade stundtals hur tråkigt som helst och jag orkade inte leka med honom, stor mage i vägen och allt. Jag gjorde allt för att hålla honom underhållen, vi åkte till exempel på antal långhelger upp till Stugan där Malte fick leka av sig. En helg var vi där samtidigt som Vickan och Henke och en flytbrygga tog form.

Här sitter tjocka jag och tycker att det är alldeles för varmt. 

Fler middagar med Sofia&co fick det också bli. Malte kunde leka med tjejerna och jag och Sofia kunde hänga i värmen. Den där värmen var tyvärr lite av min fiende den här sommaren. Efter en lång och mörk vinter, med en efterföljande oerhört sen vår, kunde man tänka sig att jag skulle älska sommaren men med en stor och tung mage att kånka på så var de varma dagarna ofta en pest för mig. Jag satt mest i skuggan och försökte uthärda! 🙂

Under semestern, som för övrigt ALDRIG har varit så efterlängtad som i år, hittade vi på lite allt möjligt, till exempel det här:

Bad i sjön vid Stugan. Till och med jag badade ett några gånger i år! I Sverige!

Lunch på Stall Stråtjära

Årets första besök på Café Notholmen

Det första galna lekbesöket på Kataach!

Vi åkte till Vansbro för att påbörja Js klassiker… Själva simningen gick kanon, värre gick det med klassikern då Anton behagade dyka upp upp just samma dag som Lidingöloppet. Eller var det kanske bara en dålig ursäkt? 🙂

Åt potatis från våra egna odlingslådor

Fika på en sk Hälsingegård?

Malte går på bio för första gången, två timmar konstateras vara för lång tid för att sitta på en stol.

Den 25 juli skrev jag för första gången i bloggen att vi väntade en liten bebis. Jag och J hade varit på ett spinnpass tillsammans och jag var så grymt stolt över mig själv. Att jag orkade så sjukt jäkla bra. Att jag orkade hålla min motivation så länge.

I augusti, efter en lång och skön semester med väldigt mycket träning, gick jag tillbaka till jobbet för de sista tre veckornas arbete innan jag gick på föräldraledighet. Att gå tillbaka så, att sätta sig in i jobbet igen efter att nästan ha förträngt att jag ens hade ett jobb :), det var jobbigt för psyket. Jag kunde knappt tänka på annat än ledigheten som stundade. Men så kom äntligen den sista arbetsdagen!

Under september månad så lade jag ner verksamheten. Jag hade absolut ingen ork alls till någonting annat än att bara ligga på rygg i soffan och vänta på bebis. Jag plöjde serier som aldrig förr och upptäckte favoriter som Sons of Anarchy och Homeland. För att hitta på någonting med Malte, som blev 20-timmarsbarn på förskolan så fort som han blev storebror, började han på bollskola här i Tyresö. Han behövde något att haka upp sina lördagar på, en rutin.

Och så kom äntligen dagen. Tio dagar ”för sent” dök världens finaste Anton upp efter en i mitt tycke jobbig förlossning. Jag, som hade en oförskämt lätt förlossning med Malte, överraskades av hur förbannat jäkla ont det gör att föda barn! 🙂 Mina föräldrar var här på besök innan de åkte ner för att tillbringa vintern på Cypern. Med några dagars marginal fick de äntligen chansen att gosa med nyfödd bebis innan flyget tog dem till sydligare breddgrader. Den lilla bebisbubblan, som höll i sig i flera flera veckor med Malte, sprack tidigt den här gången. Vardagen gör sig ju tidigt påmind med lämning och hämtning på förskolan, några sovmorgnar med snusande bebis i sängen blev det därför tyvärr inte den här gången. Istället körde vi på med trugande av napp som till slut äntligen gav utdelning, och med ersättning istället för amning så fick jag till suveräna rutiner vad gällde sömn för oss alla. Det är nödvändigt för att få vardagen att funka.

Några timmar gammal på Södra BB.
 

Framåt november började jag komma in i rutinerna som tvåbarnsmamma. Veckorna är ganska inrutade med Malte på förskola måndag till onsdag, lekdag med Jack på torsdagar, bollskola på lördagar och Familjejympa på söndagar. Och så Friskisbesök för mamman insprängda där det går. Barnvagnspromenader ägnar jag mig givetvis åt, med Värvets Kristoffer Triumf med gäster som sällskap.

De lite för coola killarna Malte och Jack.
 

När så december började smyga sig på började vi jobba med att bygga upp förväntningarna inför julen och det stundande jullovet. Vi ägnade oss åt lussebak och montering av pepparkakshus. Malte övade på sånger inför luciatåget på förskolan och pyntade julgranen inför Jultomtens besök. Vi vuxna bjöds på smaskigt julbord på Oaxen medan Sofia tar hand om barnen.  Och så kom äntligen lovet. Och mina föräldrars ankomst till Tyresö över julen. Och där är vi nu. Vi är fortfarande mätta efter ett konstant ätande och ikväll väntar ännu mer av den varan i Björknäs. Vi avslutar året där vi inledde det, och börjar det nya året med nya förväntningar. Jag förväntar mig ett härligt 2014 med min andra och sista föräldraledighet i mitt liv. Oj vad jag ska njuta!

Gott Nytt År på er! 🙂

Precis som tidigare bloggår så avslutar jag 2012 med en sammanfattande årskrönika. Det är ett himla jobb att göra men så otroligt roligt att gå tillbaka till och läsa. Tidigare år har ni här:
2008
2009
2010
2011
2011 – årskrönika om husbygget

Året 2012 börjar med att vi firade vår allra först nyårsafton i vårt fina nya hus. Med för att fira hade vi Sofia&Johnny med deras tjejer och Lovisa&Hans med deras killar. Den är en iskall natt, så pass att vi får problem att hålla igång grillen. Det blir en nyårsafton att minnas, mycket pga av det drama som uppstår när säkringar går just som vi försöker få till vår nyårsmiddag! 🙂

Den allra sista januari fyller jag 30 år. Äntligen, tänker jag som har känt mig som 30 i många många år. Jag firar det på det perfekta sättet – litet och med fina vänner som kommer över och äter italiensk middag.

27 mars var det ballerinapremiär. Det är sådant man vill minnas, att det finns ett slut, så här i mörkaste december.

Under den tidiga våren börjar vi röja undan på tomten som är full med skräp efter bygget. Planen för vår trädgård är att vi ska fylla och jämna tomten, lägga på jord och rulla på en frodigt grön gräsmatta. Dessutom ska J bygga en altan till ”baksidan”, den altan som det visar sig att vi kommer att leva på under sommaren. Det blir en himla fart på Js byggande och inga andra än vi två förstår varför det är så viktigt att allt är klart i tid.

I maj tar jag ledigt från jobbet en klämdag och tillbringar den på Skansen tillsammans med Sofia och hennes tjejer. Det är stor skillnad på det här besöket och det innan i oktober 2010. Malte är faktiskt lite småintresserad av djuren den här gången. Jag och Sofia lär oss också läxan att alltid ha med matsäck. Den hårda vägen. Långa långsamma köer i lunchrestaurangen är ingenting jag vill uppleva igen, i alla fall inte med sm nippriga barn med mycket spring i benen.

Juni kommer, vi grillar och njuter av vårt extraliv utomhus.

Nationaldagen firas ute på Siggesta Gård där Malte får rida på en häst för allra första gången i sitt liv. Så uppskattat!

När midsommar kommer packar vi bilen och åker upp till Hälsingland och firar den med mina föräldrar.

Det regnar en del men inte alls lika mycket hos oss i Tyresö som vi förstår att det gör andra delar av landet. Ja, i andra delar av stan om jag har förstått det rätt. Medan vi tittar in mot stan och dess svarta moln så leker vi i solen, badar (givetvis inte jag. Skulle aldrig!) och har det skönt.

I juli fyller Malte tre år och vi bjuder in familjen till kalas den 21 juli. Vad de inte vet är att vi också har bokat in en vigselförrättare och köpt bröllopskläder. Vi vill båda gifta oss, tråkigt nog mycket av praktiska skäl, men ingen av oss vill slå till på stort utan vill hellre ha en liten och intim vigsel i trädgården. Vi får precis som vi vill, det blir en fantastiskt fin dag med glädjetårar och vattenpistoler.

Finaste Malte sover sig genom hela vigseln och vaknar lagom till kalaset!

Dagen efter vigseln åker jag och J till Kreta för en veckas bröllopsresa tillsammans utan Malte. Han får tillbringa sin vecka med mormor och pappous uppe i Stugan. Jag och J bor på ett Couples-hotell där det är minimiålder på sexton år. Inga skrikiga barn vid frukosten och poolområdet – ren och skär lycka för oss!

I augusti får vi finbesök av min kusin Efi och hennes blivande man Michalis som kommer till Sverige i två veckor för att se vad det är för liv vi egentligen lever här uppe i norr. Främst fick de känna på stugliv i Hälsingland men de hann också med ett titt på Stockholm och Tyresö.

Samma månad blir det också en premiärtur för vår del i farmor Jeanette och Kåres båt. En kanondag! Det blir en ganska kort tur från Saltsjö Duvnäs bort till Saltsjöbaden och tillbaka, men det räckte gott och väl för Malte som tyckte att en timme i stöten på en båt var på snudd för mycket. Själv tyckte jag att det var ganska trevligt!

Under sommaren åker vi på småutflykter som ex till Listudden och till Notholmen här i Tyresö. Där letar också mamma cacher och hittar dem!

När hösten kommer med september så bjuder den på brunch på Villa Talliden då Js farmor fyllde 80 år. I födelsedagspresent fick hos en redig ostbricka att förtäras hemma hos oss några helger senare. Jag har aldrig ätit mig så mätt på ost tidigare och kommer förmodligen aldrig göra det igen! 🙂

Pappa kom ner och hängde med oss en helg till Maltes stora förtjusning. Och till min då han bjöd så den köttfärssås som bara han kan göra.

I september åker jag också på min allra första parkeringsbot. 🙁 Jag har faktiskt dragit på mig ytterligare en efter det men jag ämnar att lämna det vid två – inga fler tack!

September är också den månad som jag bestämmer mig för att jag ska göra som min man och anmäla mig till Friskisloppet här ute i Tyresö. Jag tar det lite lugnt i början men ökar på mina distanser lite i taget och jag märker att jag faktiskt orkar mer och mer. Två veckor åker jag på en redig förkylning som sätter stopp för alla mina planer. Jag blir visserligen frisk till själva loppet men jag vill inte göra det halvdant och i efterhand bli sur över att jag hade kunnat göra det bättre om jag hade hållit mig frisk. Kanske blir det ett Friskislopp under 2013? Jag tar i alla fall del av ett lopp på så sätt att jag och Sofia och alla barn hänger med och tittar på Sicklaloppet som J springer, med i mitt tycke stor framgång.

I september är det också dags för årets enda kräftskiva. Jag älskar kräftor och kan lätt klämma i mig ett paket, och jo jag åt många men mättnaden kom nog av allt annat som stod på bordet. Så. Mycket. Mat. Soporna tog Sofia med sig hem för att göra skaldjursfond så slapp vi besudla vår soptunna med dem. Tack för det! 🙂

Oktber – månaden så den första snön faller. Vi testar Familjejympan på Friskis men det är inte den succé jag hade väntat mig. Mina föräldrar drar ner till Cypern men innan de åker hinner jag få med mig mamma och Malte till Värmdö musteri för att göra äppelmust på alla de äpplen som vi plockat hemma hos Js farmor och farfar.

November – snön kommer på riktigt och vi börjar så smått att planera inför jul. Vi testar mathem.se vilket blir en stor besvikelse. Tre veckor kör vi innan vi får inse att det inte alls är för oss. Tiden rullar på och det händer inte så mycket. Mitt träningssug får sig ett schvung uppåt och jag tillbringar mer tid än väntat på Friskis i Tyresö. Annars händer inte så mycket i november faktiskt.

December – vi går på julbord på Tyresö Slotts Wärdshus. Sämre än väntat vilket är et väldigt dåligt betyg eftersom förväntningarna var låga.

Första advent tillbringar vi en stund på Tyresö julmarknad, jag gör pepparkakshus och bakar saffransbullar. Snön faller i sådana mängder att vi knappt tar oss hem till Tyresö en dag.

Och så kommer julen till slut. Äntligen! Malte får julklappar, lämna gröt till tomten och dricka julmust i alldeles för stora mängder. Men det är ju som sagt jul…

Efter skön och långsamma mellandagar bär det nu av till Björknäs hos Sofia&Johnny och flickorna för det årliga nyårsfirandet. Det blir en perfekt avrundning på ett väldigt bra år, vårt första i Tyresö. Om 2013 påminner alls om 2012 så blir det definitivt ett riktigt bra år!

Gott Nytt År på er!
Hälsar Alex

Jag har ju varit så duktig hittills och skrivit årskrönikor 2008, 2009 och 2010 så då får jag ju lov att göra det även för det här året som vi igår lämnade bakom oss. Jag tycker dessutom att det är ganska kul att gå tillbaka och se vad jag har gjort det senaste året, oftast känns det som ingenting men det stämmer ju inte.

Året började med en liten liten pytteresa, min enda utlandsresa i år om jag inte minns helt fel. Jag hade varit föräldraledig i ett och ett halvt år och hade tänkt att vara det i ett halvår till då jag blev tillfrågad om jag ville bli verksamhetskoordinator på TÄNK OM. Jag tackade ja, och det började ju bra då jag fick tillbringa min allra första arbetsdag i London där jag fick hänga på The Mayfair och Apples huvudkontor. Att det regnade typ hela tiden gjorde mig ingenting, jag fick bo på hotell, äta hotellfrukost och inte behöva rå om lilla Malte som var kvar hemma i Sverige.

Eftersom jag började jobba tidigare än vad som var tänkt fick vi slänga in Malte i förskolekö fort som attan. Vi hade tur för i vår garantimånad mars fick vi en plats på vårt förstahandsval, en kommunal förskola i Hammarbyhöjden. Inskolningen skötte J och allt gick galant (förutom att den första dagen fick inledas med ett besök på vårdcentralen!). Precis som vi hade trott så passade förskola honom utmärkt och han blev snabbt varm i kläderna.

I april firade vi påsk hemma hos Kaj och Maria i Tyresö och jag bjöd på den största moussetårtan jag har gjort någonsin. För stor men ganska god. Malte upptäckte också hur roligt det kan vara att leka med pappa Js farfar Anders som outtröttligt drog honom fram och tillbaka i skrindan.

I april kom också mina föräldrar hem till Sverige för att tillbringa sommarhalvåret, och som brukligt fick Malte en sommarklippning. Äntligen! Muta med en piggelin så går allt jättebra.

När sommaren kom hade vi ingen riktig semesterresa planerad eftersom vi var mitt uppe i husbygget. J jobbade mycket ute på tomten och arbetade men sommaren svischade ändå förbi med småutflykter som avlöste varandra. Som till exempel

fika på Kaffetorpet vid Sofia och Johnnys kolonilott i Listudden…

flyga drake uppe i sommarstugan i Hälsingland…

leka i nybyggda Indianparken precis i närheten av vår lägenhet i Hammarbyhöjden…

äta korv med bröd med Sofia och barnen på Listudden…

åka på 60-årskalas i Strängnäs…

midsommarfirande på Granlund i Vagnhärad…

mammamiddag i Björknäs…

bada i poolen i Hammarbyhöjden..

gå på teater på Axamar bruk…

bada i Nytorpsbadet…

fika i Växbo…

fika på Café Notholmen…

titta på djuren på Skogs medeltidsdag…

Vi gjorde så klart en massa annat också men det ser onekligen ut som att vi fikade en hel del! 🙂 Under semestern gick jag en intensivkurs på en trafikskola i Söderhamn och den 9 augusti klarade jag uppkörningen!

När hösten kom så lunkade den på ganska långsamt. Det hände inte mycket utan fokus låg nästan enbart på huset. Vår vardag var ganska tråkig då J var iväg nästan varje kväll efter jobbet för att kolla bygget. Ett litet projekt under den här tiden var att sälja vår lägenhet, en nervös affär. Efter att ha städat och piffat upp fotograferades den redan under sommaren. När vi sedan lade ut annonsen i oktober gick det fort och lägenheten blev såld innan visning. Så himla skönt!

November innebar den årliga transportsträckan till julmånaden och inte mycket hände utöver att vi med spänning följde bygget och förberedde inför vår inflyttning. Min räddning under den här hösten, kanske det här året, var de energigivande middagar som jag såg till att unna mig med vänner.

Självklart har det missats en massa här men helt plötsligt kom julaftonen och allt vad det innebär. Det firades med julgran, julmat och paketöppning i vårt nya hus och hade inte kunnat vara bättre.

Det har varit ett bra år, ett händelserikt år men också en tid av bara väntan. Väntan på att få flytta in i vårt drömhus. Nu när vi äntligen har fått göra det får vi formulera nya drömmar att uppfylla 2012. Så vad bjuder 2012 på då? Massor och ingenting. Självklart har vi våra planer och nu är det bara att hoppas på att de går i lås!

Hej då 2011, jag glömmer dig inte!