Det känns så lyxigt att ha fått ha de här dagarna i Barcelona innan de där riktigt gråa och kyliga dagarna sätter in hemma i Stockholm. Barnen har fått njuta av att kunna gå i shorts och t-shirt på dagarna och på kvällarna har middagarna intagits utomhus, på uteserveringarna på Rambla del Poblenou. Det kan vi leva på ett tag.

Denna sista dag i Barcelona, innan hemfärd imorgon, började med en tur upp på berget Montjuic i de södra delarna av staden. För att inte trötta ut oss redan på morgonen tog vi tunnelbanan till Paral·lel och sen bergbanan som tog oss upp till linbanan. Den var en av huvudpunkterna för dagen. Vi hade köpt biljetter innan men jag var ändå oförberedd på vilka fantastiska vyer vi skulle bjudas på där uppe i luften. Hela staden bredde ut sig framför oss, så läckert!

Linbanan ledde upp till kastellet men vi gick inte in där utan nöjde oss med att titta på kanonerna utanför och promenerade sen vidare omkring på berget. Utöver utsikten så fanns det en del annat att se, exempelvis stadion som användes under sommar-OS -94. Den står öppen för allmänheten när den inte används så vi kunde traska in och kika.

Dessutom ramlade vi över en fin liten amfiteater! Den var vi inte förberedda på 🙂

Efter detta promenerade vi genom urcharmiga stadsdelen El Poble Sec för att så småningom äta lunch. Anton har sedan i somras tjatat om att han vill äta på ”Kefsi” så idag fick han sin vilja igenom. Vi andra var kanske inte så sugna men det var den mutan vi fick ta till för att få honom med på promenaden. Vad ”Kefsi” är? KFC förstås. Mätta i magen tog vi oss sen vidare mot hela den här resans höjdpunkt – La Sagrada Familia. Även här blev jag lite tagen på sängen för trots att man ju har sett bilder så går det inte att förberedd på vad man skulle mötas av när man kom upp från tunnelbanan. Något helt obeskrivligt. Även detta går ju inte att göra rättvisa på bild, men jag kunde inte låta bli att fota ändå.

1882 påbörjades bygget av denna ”mindre basilika” (den är ju enorm!) och om jag har förstått det hela rätt så ska den stå färdig 2026. Vi får komma tillbaka med andra ord. Det här var bland det vackraste jag har sett!

Vi kunde inte åka till Barcelona utan att ta en titt på stranden så när vi ätit vår frukost tog vi oss en promenad ner till havet. Vi bor i stadsdelen Poblenou så det tog en tio minuter att komma ner till Platja de Bogatell. Hade vi haft badkläder med oss hade barnen definitivt doppat sig. Istället fick de nöja sig med att känna på vattnet och få sand i skorna. Vi gick utefter strandpromenaden och avslutade med vätskekontroll borta i Port Olimpic.

Efter detta var det dags för nästa punkt på min att-göra-lista, nämligen Park Güell. Jag hade först tänkt att vi skulle nöja oss med att bara strosa runt i den del av parken som är öppen gör allmänheten, men efter att Malte hade sett bilder från hela parken så bestämde vi oss för att köpa entrébiljetter till den stängda delen också. Vilka är vi att neka vårt barn lite kultur när han ber om det? 😉

Möra i benen från gårdagen så var en promenad norrut inte aktuell utan vi begav oss istället till närmsta tunnelbana för att åka till Alfons X. Därifrån gick nämligen en buss hela vägen till entrén av parken. Det var nog dagens smartaste drag för backarna upp var branta. Riktigt branta. Väl uppe var det bara att traska runt och titta på Gaudis alla märkliga skulpturer i parken. Det var så mycket detaljer som jag är säker på att vi missade, det fanns så mycket att se om man var uppmärksam.

Förutom allt vackert att se uppe i parken så var också utsikten helt magnifik. Hela staden hade vi nedanför oss. Utsikten bjöd på en liten försmak av morgondagens besök, nämligen La Sagrada Familia. Den ser man till vänster i bilden ovan.

Jag har velat åka till Barcelona orimligt länge. Jag vet inte varför det inte har blivit av tidigare men nu är vi äntligen här! Att ta sig hit var dock inte helt friktionsfritt. Först blev det ju ganska våldsamma demonstrationer här nere vilket gjorde att vi tvekade lite kring att åka öht. Det lugnade ju ner sig och med en ombokning av hotell till ett som inte ligger mitt i smeten, så kändes allt lugnt. Fram till igår. Vi stod utanför gaten, de hade börjat boarda och det var lite drygt en kvart kvar till avgång. Då upptäckte J att jag inte hade min handväska på axeln! Panik! Jag var osäker på vart jag hade glömt den men chansade på restaurangen vi hade ätit middag på på Sky City. Jag ringde dit, samtidigt sprang jag till säkerhetskontrollen för att se om jag kanske hade glömt den kvar där. Jag fick info om att väskan var inlämnad på Lost and Found så jag fick springa allt jag hade (och det är inte mycket just nu…) till utgången, förbi bagagebanden och tullen och ner till våningen under. Där mötte jag en vänlig själ som stod med min väska redo för överlämning, sen var det bara raka vägen upp för trapporna och upp till säkerhetskontrollen igen, genom den och sprang sen vidare tillbaka till gaten. Där stod min lilla familj med två ganska uppstressade barn… Urgullig personal i gaten lugnade mig med ett ”det är ingen fara” men jag var helt förstörd. Ett sådant pulspåslag, både av springandet och stressen, kan inte vara bra för kroppen. Eller psyket! Hur som helst, slutet gott, allting gott, och vi hann med planet ner till Barcelona 🙂

Precis som alltid så är det jag som har filtrerat ner resan till några sevärdheter som vi (jag) inte får missa. Sen får J boka biljetter osv. Väldigt bra fördelning som passar mig utmärkt 😉 Efter att vi ätit frukost gav vi oss alltså ut på stan med några mål i sikte. Vi började med Parc de la Ciutadella, en stor park där Barcelona Zoo dessutom ligger. Vi skippade djuren och nöjde oss med parken istället.

Därifrån rörde vi oss söderut mot hamnen för att besöka L’Aquárium. Detta var egentligen mer för barnens skull än för vår, men det var ett trevligt besök. Och på vägen dit kvistade vi in på stadens stora tågstation, kikade på klotter och njöt av solen.

Efter akvariet tog vi oss upp till Barri Gòtic vilket är typ Barcelonas Gamla stan. Lite trängre gränder, tvätt hängandes på tork utanför fönstren osv. Ganska mysig promenad tyckte vi. Efter en lunch på ett litet torg tog vi oss sen målmedvetet till Catedral de Barcelona för att titta lite utifrån. Här behöver jag ursäkta mig lite för att jag inte har tagit bättre bilder, men jag skyller både på att jag har en ganska dålig kamera och på att kyrkor som t ex Catedral de Barcelona inte gåååår att göra rättvisa på bild. Jag kan iaf inte det.

Från denna maffiga katedral var det inte långt till La Rambla och även om jag hade förstått att det inte var så mycket att se ville jag ändå promenera där en sväng så det gjorde vi. Det stämde för övrigt – det var inte så mycket att se. Vi traskade upp till Placa de Catalunya och därifrån gick vi bort till Arc de Triomf och passerade den också. Sen kände vi oss nöjda för idag. Anton började tröttna på promenerandet och jag förstår honom. Han har aldrig gått några distanser egentligen så de typ 12 km vi lade bakom oss var mer än jag hade förväntat mig av honom. Malte var däremot hur cool som helst, han hade kunnat gå mycket längre.