Sista dagen före hemgång

Den här måndagen var inte vilken måndag som helst utan är sådan där man äter grönsaker och bläckfisk. Inga mjölkprodukter, inget kött, bara grönt. Vi hade stått hela morgonen och förberett genom att skölja allt som skulle ätas. Mer än så behövde man inte förbereda då man inte ens behövde skära upp allt utan man lade helt enkelt upp hela tomater, bröd och koriander osv i högar på bordet. Väldigt bekvämt men lite konstigt att äta.

Hela närmsta släkten från Limassol kom för att festa på det gröna. Men först skulle det flygas drake. Det är tydligen tradition. Pappa och min kusin Efi tog detta på största allvar och började knåpa ihop drakarna. Barnasinnet hos min pappa tog inte lång tid på sig innan det tittade fram. Och se så glad han var!

Efter drakflygningen var det dags för mat. Jag trodde att det skulle bli helt omöjligt att känna mig mätt men det gick till slut, trots att jag hoppade över att ens smaka på den grillade bläckfisken. Jag tappade nämligen helt sugen på att smaka på den när mamma stod och rensade den över diskhon. Äckligt! Det tyckte min mamma också som kände sig tvungen att ta en cigarett efteråt för att få bort äckelkänslorna.

Under hela vistelsen här har det i stort sett varje dag bjudits på sol på förmiddagen och sen regn på eftermiddagen. Idag slapp vi regnet och det var ju tur. Däremot tittade inte solen fram många minuter. Det var ingen katastrof, jag har redan lyckats bli röd i hela ansiktet! Over all var det en trevlig dag men jag är helt slut nu på kvällen.

Imorgon är det dags att åka hem. Borta bra men hemma bäst som det heter och det är väl så det känns. Skönt att komma hem till mitt liksom. Men det var skönt att få en paus från rutinerna hemma, och mysigt att hänga med bara mamma och pappa ett tag också förstås. Det blir ju faktsikt sista gången. I fortsättningen kommer det ju vara barn med!

Mat och bakelser

Gårdagen började sedvanligt med en frukost ute på verandan. Solen har svett min lilla näsa så den är röd nu. Lycka! Efter frukosten bar det av till affären för att köpa extra stolar inför måndagen. Då kommer hela tjocka släkten från Limassol hit för att äta lunch. Då är det tydligen en högtid som inte vi svenskar firar men som cyprioterna och engelsmännen gillar. Green Monday. Då äter man allt som inte kommer från djurriket. Utom fisk då för det verkar inte räknas som ett djur…

Efter att vi hittat stolar åkte vi, efter önskemål från mig, till konditoriet och köpte tre bitar galatoboureko, mitt favoritbakverk i det cypriotiska köket. Jättemumsigt men inte i närheten av mammas hemmagjorda.

Sen blev det trädgårdsarbete för hela slanten. Ja, inte för min del förstås eftersom I don't do gardening. Vädret var verkligen på topp hela dagen. Hittills har det alltid regnat en skvätt på eftermiddagen men inte igår. Härligt. Solen värmde mig där jag satt på en bänk och tittade på. Engelsmännens katter uppskattade desutom att jag ägnade mig mer åt dem än åt alla kaktusar.

Jag och mamma gick in på eftermiddagen för att påbörja dagens projekt, semmelbak! När vi sitter i vardagsrumet och väntar på att gräddningen ska bli avklarad hör vi ett jäkla liv ute på gården. Den bittra granntanten har satt igång en diskussion med min pappa där hon kallar honom för tjuv. I vanliga fall ignorerar pappa allid hennes tillrop men idag brister det för honom och tjafsar tillbaka. Tålamodet klarar liksom inte hur mycket som helst efter att hon har skickat både polis och kommun på både mina föräldrar och engelsmännen i området. Hon gillar helt enkelt inte att folk har trevligt och skrattar tillsammans så då skickar hon myndigheter på dem istället. Att myndigheterna vänder i dörren när de kommer hit och berättar att tanten är känd som en galning i trakten, hjälper liksom inte. Tålamodet tar slut iaf, så det blev ett himla bråk och munhugg.

Till middag blev det åter en beställning från mig, gyros! Den här bilden är tll dig Vickan.

Och till kvällen bjöds det på semlor så klart! En bra dag helt enkelt, både i mat- och väderväg.

Regnaktivitet

Under eftermiddagen mulnade det på rätt ordentligt och det hela kulminerade i ett redigt regn med inslag av hagel! Vi fick snällt sätta oss inomhus och sysselsätta oss med annat. Jag återgick till den bok som jag läst de senaste dagarna, nämligen Den försvunne prinsen av Deborah Cadbury. För flera år sedan läste jag Axel von Fersen av Herman Lindkvist. Den skulle vara en sorts biografi, ja i den mån Lindkvist kan skriva biografier… anyway, den handlade om Axel von Fersens förmodade kärlekshistorier med Marie Antoinette. Jag blev därför nyfiken på att läsa Den försvunne prinsen då den nästan var en slags uppföljare av ”biografin”.

Den handlar om Ludvig XVII, sonen till Ludvig XVI och Marie Antoinette. Efter att hans föräldrar avrättats togs han om hand på ett ohyggligt sätt och dog sen av vanvård, bara tio år gammal. Rykten följde som sade att han aldrig dog utan att han lyckades fly. Flera män trädde fram och menade att de var den riktiga arvtagaren och tronföljaren, men gåtan löstes aldrig. Förrän bara några få år sedan då man med hjälp av DNA kunde ta reda på sanningen.

Boken var ett perfekt semsternöje att lägga lite tid på. Visst ska man vara lite källkritisk men jag köpte väl hela paketet skulle man kunna säga och det såg ut som att det låg ett gediget arbete bakom boken. Helt ok. Nu vidare till nästa.

Ännu en promenad

Även denna morgon väcktes jag tidigt, tidigt inte många minuter efter sju. Vi skulle på en morgonpromenad. Mamma plockade ihop en frukostmatsäck och så tog vi bilen en bit bort. Vi ställde ifrån oss bilen och tog en promenad upp mot höjderna. Målet var en liten bergskyrka/kapell med en blå dörr som ligger gömd i en klippa ser det ut som.

Det var jättelitet inuti med några ikoner uppställda mot väggarna. I en kalender hade folk skrivit att de hade varit där på besök. En hel del skandinaver hade hittat till den lilla hemligheten i berget.

Efter att vi hade varit inne och tittat satte vi oss på en bänk utanför och njöt av utsikten över havet. Vi hade tur idag, vädret var helt fantastiskt. Blå himmel och vindstilla.

Efter detta lilla trevliga äventyr bar det iväg hemåt igen. När det ändå var så fint väder ville mamma och pappa passa på att jobba lite i den lilla parken som ligger på allmäningen utanför lägenheten. När de köpte lägenheten var det bara en liten gräsplätt som ingen tog hand om. Överbevuxet och förmodligen hem åt några ormar och annan skit. När några engelsmän flyttade till området beslutade de sig för att ta han om ytan och anlägga en park. Trevligt tyckte vi eftersom det är vår utsikt från uteplatsen.

På bilden ser man bara en liten del av parken och så lägenheten förstås. Det är den som ligger på bottenvåningen under den lägenheten som använder den trasiga pressenningen som solskydd. Inte speciellt snyggt. I ena hörnet av parken står en liten staty som mina föräldrar har gjort tillsamans med några av engelsmännen som bor permanent vid parken. Statyn symboliserar en tant som bor granne med mina förläldrar och som har gjort det till sitt dagsnöje att bråka med allt och alla. En riktig surkärring som man brukar kalla en sådan som hon. När hon blir riktigt arg så hytter hon med sin käpp mot människor. Statyn är rätt så träffande. Själv har hon nog inte förstått att det är efter henne den är avbildad och inspirerad.

Nu ska vi iväk till Kokos och Eleni för te och pizza. Det är så man gör här tydligen. Te och mackor har inte riktigt slagit igenom.

En torsdag i Paralimni

Ännu en dag har passerat, en riktigt bra en. Den började med att vi klev upp tidigt och tog en morgonpromenad nere utefter stranden. Idag hade vi ingakalla vindar utan solen fick värma helt fritt där den hade stigit halvvägs upp ur havet.

Detta är en riktigt trevlig promenadsträcka. På ena sidan har man havet och på den andra passerar man stora lyxiga nybyggda villor. Dessa är ”semesterstugor” för rika människor som bor i Nicosia. Rätt flådiga villor för att bara bebos i några veckor om året. Om man tittar åt ett annat håll, rakt fram, ser man en stad sträcka sig utefter kusten långt där borta. Det är Famagusta, där min pappa kommer ifrån. Det är en konstig känsla att se staden och samtidigt veta att trots att den inte ligger jättelångt bort, bara några kilometer fågelvägen, så ligger staden på ockuperad mark, stulen av Turkiet. Utefter stranden ser man de gamla hotellen, tidigare fyllda av skandinaviska turister, men som idag bara står och förfaller. Det var på de stränderna som min pappa jobbade en gång i tiden, innan 1974 då Turkiet bestämde sig för att invadera ön.

Till höger om stan ser man Karpasia, alltså själva skaftet som man ser när man tittar på landet på en karta. Promenaden fortsatte vidare förbi den lilla badviken där jag har badat ett antal gånger och som mina föräldrar tar sitt dagliga dopp när värmen är för jobbig. Det var dock inte aktuellt idag…

Det är inte bara promande som har hunnits med idag, utan även en grillunch med några släktingar som kom på besök. Måltiden bjöd på det allra nödvändigaste, alltså souvlaki, potatis, sallad och talatouri. Pappa och hans kusin Kokos var grillmästare. Det blev också lite seftalies, typ cypriotiska köttbullar, vilket jag i vanliga fall älskar, men idag hoppade jag över dem. De var ju inte hemgjorda…

Ja, det var väl det. På eftermiddagen blev det kallare, och het plötsligt öppnade sig himlen för en regnskur och lite blixtar och dunder. Då blev det helt enkelt att ta sig in för att sätta mig med en pocketbok i knät. inte helt illa alltså. Jag mår under omständigheterna med andra ord väldigt bra.

Häng på Cypern

Det är det jag har gjort idag. Hängt. Vädret har väl varit sådär men med tanke på att jag kom från minusgrader och snö så har jag absolut ingenting att klaga på. Det har varit lite molnigt och när det blåser så blåser det kallt. Vindenkommer från snötäckta Troodos så det är inte så konstigt. Så fort solen tittar fram är det dock varmt och skönt!

Idag har det inte hänt så mycket förutom att vi har handlat lite mat. Efter det åkte vi till ett ställe där mamma och pappa vet om att det finns en massa hemlösa katter. Det här är inte lopptäckta äckliga undernärda katter, utan de såg snarare mycket välmående ut. Människor åker tydligen dit och matar dem hela tiden. Det finns ju gott om engelsmän i området och de gillar katter.

Det såg lite coolt ut när vi kom med bilen. Så fort vi klev ut kom det katter ur alla buskar runt om. De visste varför vi var där. Söta var de också!

Efter kattbesöket åkt vi vidare till en sor tomt där detväxer en hel del citrus och annat. Mamma och pappa känner mannen som är trädgårdsmästare där och vars uppgift är att ta hand om träden. All frukt som växer på dem är ägarna dock inte intresseradeav så med jämna mellanrum åker mina föräldrar dit och fyller sina påsar med frukt. Säsongen är tyvärr över så vi fick inte med oss så jättemycket, men några citroner, apelsiner och avokados plockade vi. En avokade som satt väldigt högt upp ett träd var så stort och fint att pappa bara måste ha det. Det blev till att klättra lite, men det var det värt för avokadon var så stor att den inte ens ryms i min hand.

Ja, det är vad jag har gjort idag, och det är tydligen vad mina föräldrar sysslar med om dagarna. Några småutflykter men mest häng och det passar väl ingen bättre än mig!