Vi är inne på vår sista dag här nere på Cypern. Två veckor är alldeles lagom tycker jag och som vanligt så längtar jag hem. Borta är fantastiskt men hemma är alltid bäst.

Igår söndag hade vi besök av några i vår stora familj. Min farbror Themos och hans fru Yiota kom tillsammans med deras ena dotter Efi som i sin tur tog med sig sin Michalis. Min farmor med det fantastiska namnet Alexandra hade också följt med samt en till av mina kusiner, Nikolina tillsammans med hennes man Michalis. Ja precis, här återanvänder vi fina namn!

Eftersom vi har Malte så behöver vi inte använda någon väckarklocka. Halv sju klev vi ur sängen och eftersom vi ändå var uppe så ställde vi oss och förberedde det sista innan besöket kom. Vi valde att inte grilla då Malte gärna springer fram till den glödheta grillen och vill känna. Istället blev det en jättegod moussaka och kycklinggryta med ris. Vi tyckte at de skulle få smaka på potatis i svensk tappning också så vi gjorde hasselbackspotatis. Vi var nog alla ganska proppmätta när vi var klara.

Som vanligt så blev det en hel buffé av efterrätter då alla hade med sig något varsitt förutom det vi hade bakat förstås. Jag hade gjort en äppelkaka, mamma hade gjort sin sjukt goda chokladmousse, och så hade gästerna med sig en personlig favorit: dhaktila! Nikolina hade med sig en sorts krämig pudding också fullproppad och dekorerad med oreos. Spännande grejer med andra ord och gaaanska mättande.

När klockan närmade sig sju på kvällen hade den sista bilen åkt härifrån för att åka tillbaka till Limassol. Vi hade med andra ord en väldigt lång men jättetrevlig dag!

Inatt lyfter planet till Stockholm och jag längtar lite smått. Innan vi åker ska det dock hinnas med en gyros till. Det har vi beställt som ”sista måltid”. Jag och Vickan älskar verkligen gyros och skulle nog lätt kunnat äta det varje dag om det hade varit en aning nyttigare… När vi åker så lämnar vi lägenheten tom. Ja utom våra föräldrar då så klart men den kommer nog känns ganska tom då inte Malte är här. Vem ska pappa leka i bilen med liksom??

Här lunkar vardagen på i maklig takt. Förmiddagen har ägnats åt matlagning i 28-gradig värme. Jobbigt men nödvändigt då det är en del som ska förberedas inför morgondagen då hela Limassolligan kommer hit.

Jag bjuder på några bilder på Malte, främst till pappa J som idag sitter i Kina av alla ställen och längtar efter världens sötaste kille.

Hej pappa!

Att krypa igenom leksakstunneln utan att bli lockad med något skoj i slutet av den intresserar inte Malte. Pappa gör allt för att få det turkosa tygstycket från IKEA att bli en favorit men icke.

Vi åkte ner till stranden igår. Det är det bästa sätter för att få Malte riktigt trött och sova sig igenom et par timmar mitt på dagen. Dessutom tycker han nu att det är jättekul att bli plaskad med i vattnet. Han asgarvar i stort sett hela tiden. När badandet är slut och det är lek på stranden tycker jag dock inte att det är lika roligt längre. Han bara håvar i sig näve efter näve med sand i munnen och jag förstår inte riktigt vad han har fått det ifrån. Jag har sett honom göra det i sandlådan en enda gång tidigare, en! och nu är det tydligen favoritsysselsättningen.

Efter at ha Skypat en stund med J, som är i Hongkong just nu, så gjorde jag mig i ordning och så åkte vi till grannbyn Sotira för att äta middag på en jättemysig restaurang i traditionell stil. Som ni säkert vet så äter man ju middag ganska sent runt Medelhavet då det är så himla varmt, så även här. Klockan tio hade vi plockat i oss all mat och det var verkligen proppfullt i våra magar. Vi hade beställt meze vilken består i ett antal traditionella cypriotiska smårätter som ställs fram på bordet under kvällens gång ochså äter man. Och äter man.

Till en början var restaurangbesöket ganska jobbigt då Malte inte alls var intresserad av att äta (han har ätit jättedåligt de senaste dagarna) utan ville hellre springa omkring i lokalerna. Vi fick passa honom i skift men till slut tyckte  jag att det fick vara nog (hur mysigt är det att äta middag när en i sällskapet hela tiden är iväg och passar en ettåring med spring i benen?) så jag stoppade ner honom i vagnen och gick två varv runt kvarteret. Det gjorde susen och vi kunde avnjuta resten av kvällen i stillhet och matro. Tack för det.

Här på morgonen gick vi alla omkring och ojade oss över att vi hade sovit dåligt och att våra magar fortfarande var fulla. Det är verkligen inte nyttigt att äta så sent, usch. Det känns som att jag fortfarande inte har återhämtat mig.

Från det ena till det andra så kan jag berätta att mina föräldrar har blivit adopterade av en kattunge. Det finns en del hemlösa katter här omkring men inte alltför många. Jag tror att kommunen håler nere antalet så att säga. Den här lilla katten har i alla fall fattat tycke för vårt sällskap och sover ute på altanen på natten och möter oss utanför dörren när vi kliver upp på morgonen. Den har ett ganska stort sår från ett rejält slagsmål med en annan katt så vi har tyckt synd om den och givit den mat så att den ska hålla sig frisk och stark utifall den får någon infektion. Svante har mamma och Vickan döpt den till. I give you Svante the Cat!

Vi visste inte riktigt vad vi skulle hitta på på förmiddagen. Inga planer hade vi utan vi visste bara att vi hade en tid att passa då mamma skulle till frisören. Vi plockade därför med oss en påse bullar från frysen och så åkte vi till Cape Greko för att fika lite. Det är ett jättevackert naturreservat högt över vattnet, väl värt kvarten det tar att åka dit. Vi åkte dit i julas när jag och Malte var här med pappa J. Jag minns att det var en ganska fin dag och att solen värmde skönt, något som var efterlängtat i december. Då var Malte omkring fem månader och låg och sov medans vi fikade på just kanelbullar. Idag var han vaken hela besöket.

Solen värmde även idag. Mycket. 28 grader tror jag att det låg omkring men som tur var låg slöjmoln som ett filter över himlen så vi behövde inte truga med solhatten när Malte skulle leka. Förutom de små fikaplatserna med tak så finns nämligen en liten lekplats med gungor och annat som småkillar gillar. Malte fick leka en stund och sen satte vi oss för att frossa. Jag kan inte hejda mig när det kommer till mammas bullar så jag åt väl ungeför fyra för många…

Framåt kvällen hade vi ännu en fikapaus inbokad, den här gången hos pappas kusin Kokos och hans fru Eleni. De bor här i Paralimni så det blev en kort liten biltur tid och så fick Malte leka ännu lite till. De två grannbarnen tyckte att den blonde lille pojken var exotisk och lite söt så de lekte med honom och imponerade med sina leksaker. Gratis barnvakter då Malte följde dem överallt, men jag höll ändå ett konstant öga på honom då han lätt hade kunnat springa ut på gatan. Sånt är läskigt nog i Sverige men jag måste säga att det är än värre här på Cypern då trafikanterna har noll respekt för biltrafik. Inte ens min pappa tar illa vid sig när jag säger att cyprioter överlag är helt galna bakom ratten. Rentav korkade många gånger tyvärr.

Förutom fika och lek med de större barnen fick Malte kolla in lite djurliv. Elenis föräldrar som bor i huset bredvid har nämligen massor med höns och några kaniner. Malte blev tyvärr inte speciellt entusiastisk över det hela men vid det här laget började han tappa orken så vi får väl ha överseende med det. Jag ser dock framemot att han ska tycka att djur är spännande grejer. Jag vill ju gå på Skansen!

Vi gjorde ett nytt försök. Jag och Vickan ville ha ännu en dag på stranden, en dag som inte regnade bort. Vi lämnade Malte hemma och åkte tillbaka till Fig Tree Bay för lite solsängshäng på stranden. Solen sken och inte ett moln fanns att hitta ens om man ansträngde sig så vi var nöjda när vi lade oss för att slappna av, småprata lite, bada och bli bruna. I två och en halv timme låg vi där, och eftersom det fläktade så härligt så orkade vi ligga riktigt långa omgångar innan vi kände att vi behövde svalka oss i vattnet.

När klockan närmade sig ett gick vi upp till restaurangen och åt lunch. Vi var hungriga och varma, Medan vi satt där märkte vi att ett stort molntäcke närmade sig och lade sig så småningom som ett lock. Den här gången tänkte vi inte lägga oss på stranden och ligga och vänta på att solen skulle titta fram lite då och då, det hade vi inte tålamod till. Dessutom var vi ganska nöjda med vår förmiddag på stranden, så vi gick ner till sängarna, hämtade vårabadlakan och tackade för oss. Vickan var ändå sugen för lite turistfluktande i butikerna utefter den stora gatan i Protaras.

Efter en stunds promenerande ringde vi efter vår skjuts och så åkte vi hem igen. Det kan låta som att det här var en misslyckad stranddag men vi var nöjda och om man ska gå efter färgen på min hud just nu (röd) så räckte nog den här förmiddagen ändå.

Här hemma hade Malte lekt loss och sen somnat i vagnen av sig själv. Det är ett kvitto på att Malte har haft roligt och röjt ordentligt. Jag kan säga att det inte är alltid som malte är helt nöjd med situaionen här nere. Det är inte alltid han är glad. Han har nämligen tröttnat på den här lägenheten och altanen rejält. Han vill ut och promenera. Min pappa har gjort det så mycket med honom, de har lagt flera kilometer bakom sig vid det här laget, att Malte har fått smaka på det goda livet och är inte redo att ge upp det. Han vill ut! Hela tiden! För att slippa gå iväg varje gång så har min pappa hittat en utväg. Ibland öppnar han bilen så får Malte klättra upp där och leka. Det är himlen för en femtonmånaders. Tutan är bäst. Han vrider på ratten, rycker i spakar och trycker på alla knappar att man aldrig vet vad som sätts igång när man vrider på bilnyckeln. Vindrutetorkarna far över rutan och blinkersen är på.

Grinden har pappa för övrigt fått sätta ett egettillverkat lås på i form av ett buntband. Malte når upp till handtaget så när vi tröttnade på att behöva hålla koll på honom så att han inte smiter ut på den trafikerade gatan, så satte vi på bandet som gör att man inte kan dra ner handtaget. Vi får väl se hur lång tid det tar innan lilleman fattar hur man trär av det från handtaget…

Våra dagar här på Cypern börjar tidigt. Redan någonstans mellan sex och sju börjar Malte böka runt i sängen mellan mig och Vickan. Då är det bara att ge upp och inse att jag snart måste gå upp med honom. Det känns dock inte alltför jobbigt då även våra kvällar slutar tidigt. Malte blir trött vid 21 och då går jag och lägger mig med honom, medan de andra sitter och kvällsmyser med chips och kvällsdrink. Så kan det vara som småbarnsförälder.

Vi insåg ganska tidigt på dagen att det skulle bli varmt så vi packade ihop våra vattenflaskor och badlakan och åkte ner till stranden. Jätteskönt att svalka sig i vattnet som nog ligger på omkring 25 grader. Helt okej med mig! Badandet med Malte gick bra och han tyckte at det var roligt men något som slog högre var att krypa omkring på stranden och stoppa i sig näve efter näve med sand. Det var så uppenbart att han gjorde det bara för att jäklas med mig och han lyckades. Till slut fick jag nog och stvångssatte honom i mitt knä där han fick äta lite macka och dricka lite vatten innan vi åkte hem. Femtio meter ifrån lägenheten ga Malte upp och somnade och sov sen i nästan tre timmar på raken. Jag passade på att göra det samma, i en timme i alla fall.

Eftermiddagen tilbringades här hemma föutom en kort sväng för mig och pappa till apoteket. Jag behövde ögondroppar då jag blir så besvärad av AC:n i bilen. Ögonen blir röda och torra och kliar så att jag blir galen. Det har hänt förut och kommer förmodligen hända igen.

Malte fick en present från granntanten här om dagen. En fjärrstyrd silverfärgad bil. Den är rekommenderad från tre år och Malte förstod liksom inte grejen med att trycka på knapparna på fjärrkontrollen för att få den lilla bilen att sua fram på golvet. Istället plockade han upp den och pillade på hjulen, det är precis lika roligt! Min pappa tyckte däremot att det var roligt att fjärrstyra den så när Malte tappade intresset för leksaken så fick han leka istället.

Efter middagen började min mamma bli rastlös så hon föreslog att vi skulle åka till den fina nybyggda strandpromenaden i Protaras. Vi gick utefter stranden mot Fig Tree Bay och vi var inte ensamma. Vi mötte både flanerande turister och bofasta cyprioter som tog sin kvällspower walk. Jag skulle vilja gå den här board walken igen fast i dagsljus så att man ser havet, det är nog en himla mysig promenad då.

Gårdagen tillbringades här i Paralimni. Jag, Malte och pappa tog en vända ner till stranden för att bada lite. Det gäller att gå ner så ofta det bara går just nu så att Malte vänjer sig vid vattnet. De går framåt fr varje gång och igår var han ganska lugn när han var i famnen och han gick dessutom i själv flera gånger. Bravo!

Resten av dagen så slappade jag medan mamma och Vickan åkte till Ayia Napa för att turistshoppa lite. Jag har aldrig frstått tjusningen med det och räknar aldrig in det i budgeten när jag åker till Cypern på semester. Vickan tycker däremot at det hör till och att det är kul att gå runt i de små kioskerna och rota.

Idag bar det av till Limassol där vår närmsta släkt bor. Redan klockan nio packade vi in oss i bilen för att åka de tolv milen till farmor där lunch åts tillsammans med pappas två syskon och deras familjer. Lunch hos farmor innebär alltid grillat som Themos står för. Han står vid sin specialbyggda grill i arbetshöjd medan vi sitter inomhus och väntar tills vi mår illa av hunger. Så även idag. Jag mådde så jäkla bra när maten äntligen blev serverad. Souvla, kyckling, pasta i ugn, sallad och yoghurt. Man blir proppmätt! Det betyder självklart inte att man inte får rum för efterrätt i magen. Självklart inte.

Malte var på ypperligt humör och hade roligt med alla. Han hade den goda smaken att slå till med en sovning på två timmar så att jag kunde äta lunch i lugn och ro men sen blev det åka av. Han röjde runt och charmade alla! Presenter fick han också, bland annat en xylofon som räddade bilresan hem. Det är tråkigt att åka bil.

Idag har det varit molnigt vilket iofs inte har gjort något då vi ändå bara har suttit inomhus. Imorgon och semestern ut ska det bli strålande solsken igen. Bra säger jag då jag inte alls är nöjd med den uppnådda brännan. Den ska vara mycket tydligare vid det här laget enligt mig, men det är svårt att ligga och pressa när man samtidigt ska hålla koll på en ettåring. Men lugn, bara lugn, vi åker inte hem förrän nästa måndag så det finns gott om soltmmar tills dess.

Det skulle bli strandhäng som heter duga. Men ibland blir det inte riktigt som det var tänkt. Mer om det snart.

Morgonen började tidigt. Jag ska erkänna en sak. Malte sover ganska dåligt här nere. Oroligt. Jag vet inte varför men det kan väl bero på lite vad som helst. Jag tror inte att det är värmen för det är ganska skönt om nätterna, däremot kan det bero på att det händer så mycket i hans lilla liv om dagarna och att han bearbetar det på nätterna. Förutom att han sover oroligt så vaknar han också ganska tidigt. Imorse öppnade han (vilket också innebär jag) ögonen klockan 06. Klockan 05 svensk tid men nu ska vi inte vara petiga.

Det är ju bara att ge upp och kliva ur sängen när han har bestämt sig för att natten är över. Det är tyvärr han som bestämer sådant nämligen. Min pappa hörde oss ute i vardagsrummet så han gjorde oss sällskap ute på altanen och sen också ute i parken precis utanför.

Parken är verkligen jättefin. Det är en engelsman som bor i kvarteret här bredvid som har styrt upp den trots att marken faktiskt ägs av ”vårt” apartmentblock. Han rev bort allt ris och skräp som låg där, och skrämde iväg alla ormar som bodde där, och sen gjorde han en park av det hela. Väldigt trevligt för oss som har vår altan och utsikt mot just den här lilla markplätten. Tyvärr är den inte bara trevlig och fin, den är också smått livsfarlig för småkillar som Malte då engelsmannen och hans familj har planterat dit en massa kaktusar överallt. De river fint på en liten ettårings ben så man får passa, passa, passa.

Efter lite parkhäng och frukost skjutsade pappa mig och Vickan till Fig Tree Bay för vår inplanerade stranddag. De hade sagt på nyheterna dagen innan att vädret skulle vara lite si och så men vädret är alltid mycket bättre än vad de säger på nyhetssändningarna så jätteoroliga var vi inte. Fel av oss. Vi lade oss på stranden, betalade våra 7.50 euro, ochväntade på att molnen skulle skingra sig och att solen skulle ge våra bleka ben lite färg. Och vi väntade och vi väntade och så blev det värre och så blev det värre och så började det regna. Vi plockade ihop våra saker och bestämde oss för att det egentligen bara var perfekt timingför det var ju ändå dags att sätta oss på en lunchrestaurang och äta en cheeseburgare. Sagt och gjort och det slutade regna men molnen låg kvar.

Vi lade oss på stranden och väntade vidare. Vi var ju desperata! Det dröjde inte jättelänge så var himlen över havet alldeles mörkblå och blixtar slog med jämna mellanrum ner i vattnet långt där borta. Det var så surrealistiskt att ligga på en strand där solen emellanåt tittade fram och samtidigt se hur det en bit bort härjade ett ordentligt oväder.

Klockan halv två ringde vi vår pappa och så blev vi hämtade. Tack för det! Tillbaka i Paralimni spöregnade det så mycket att vi bara var tvungna att släppa ut Malte i vattnet. Den lyckan i ansiktet går inte att fånga på film, men jag kan meddela att han älskade varje skund av plaskandet under händer och fötter!

Regnovädret gick över och lämnade oss med en klarblå himmel och en strålande sol. Bittert. Vi hade ju tänkt pressa hela dagen. Som tur var hade mamma bakat kanelbullar så vi fick tröstäta oss glada igen. Att det bjöds på souvlaki och sheftalies till middag gjorde ju inte kvällen sämre direkt.

Man ska alltid följa planen, allting annat blir fel. Idag följde vi inte planen och det ångrade vi. Vi hade ju till en början tänkt att jag och Vickan skulle ha strandhäng för hela slanten idag men när morgonen bjöd på en himmel full av moln så bestämde vi att vi skulle skjuta på det till imorgon istället. Att ligga och pressa på stranden med en sol som hela tiden går i moln tär nämligen på humöret och tålamodet. Med facit i hand skulle vi dock ha hållt oss till planen för dagen blev ju hur fin som helst.

Istället blev det en tur till Carrefour för att handla lite mat. När vi kom hem igen insåg vi att det var alldeles för varmt för att stanna hemma så vi åkte ner till Brandkårsviken igen och badade där. Idag gick det ännu bättre för Malte som till en början var lite avvaktande men som sen gick ner i vattnet själv ett par gånger om man satt i vattnet och lockade lite. Att det fanns andra barn som lekte och stojade hjälpte också och väckte Maltes nyfikenhet.

Klockan halv fem kom glassbilen och ställde sig utanför lägenhetsblocket. Klockslaget är noterat och memorerat för det var den tiden den kom igår också. Malte ville inte ha någon glass men däremot fick vi bryta av våra torra glasstrutar så att han kunde knapra på dem. Stackars barn.

Imorgon blir det strandhäng. Banne mig! Inga ändrade planer, vi bara gört!

Både jag och Malte vaknade ganska utvilade imorse då våra näsor inte längre är sprängfyllda med snor. Så himla skönt att slippa det.

Idag blev det ännu en tur till stranden, den här gången åkte vi till ”vår egen”, en liten kommunal strand som ligger här i Paralimni. Den ligger i en liten vik och besöks nästan bara av bofasta engelsmän. Vi kan alltså prata svenska och vara ganska säkra på att ingen förstår, något man absolut inte kan göra i Ayia Napa. Vad stranden heer vet jag inte men vi kallar den för Brandkårsstranden bara för att de anställda på brandkåren har sina sommarbostäder precis ovanför.

Den här gången gick det lite bättre för Malte och badandet. Han var lite kaxigare än igår men han är fortfarande en liten fegis. Han var till en början inte alls intresserad av att gå ner till vattnet utan nöjde sig med att leka i sanden. Han tyckte att den varma sanden var så skön mot kroppen att han lade sig raklång på mage och verkligen gosade. Jättekul att se! Ner i vattnet hamnade han i alla fall till slut. Först vile han bara vara nära nära i famnen, gärna så högt upp som möjligt, helst på mina axlar om det gick. När jag satte mig i vattenbrynet tyckte han dock att det var lite säkrare så då kunde han gå runt mig några varv och ha vatten upp till höften ungefär. Det går med andra ord framåt!

Vi har i övrigt helt och hållet intagit semestermode och ägnar oss därför inte bara åt bad på stranden utan tar även siesta efteråt. Vickan har handlat på sig några flaskor Smirnoff Ice och Bacardi Breezers också så semestern är verkligen igång. Imorgon tar jag och lillasyster semester från både våra föräldrar och Malte. Då får de umgås själva medan vi ungdomar tillbringar dagen på stranden. Vi har inte bestämt vart vi ska men det lutar åt Fig Tree Bay. Då ska det solas, shoppas lite i någon turistshop och det ska ätas en Club Sandwich. Det hör semestern till!