Min arbetsvecka här i London är nu över och jag är på väg hem till Stockholm. Jag tog mig lite sovmorgon imorse, dröjde kvar extra länge nere i frukostrestaurangen och gick sen lugnt upp på rummet och packade resväskan.

Fem dagar i London har gjort mig gott. Jag har fått en hel del egentid, jag har fått möjlighet att tillbringa tid med både nya och gamla bekantskaper, jag har ätit goda middagar och jag har framförallt haft roligt och skrattat massor. Trots att jag har varit här för att jobba så känner jag mig utvilad och full av energi. En av anledningarna till det är våren, det går inte att förneka. Plusgraderna, solen, ljuset. Och det har inte regnat ens en enda gång!

Hemresan är dock välkommen. Jag längtar efter min lilla familj där hemma. Bara några timmar nu! 🙂 Och oroa dig inte London, vi ses ju igen!

Så sa Apple Educations Sverigechef Ove efter att Moa Lignell hade kört sin låt som hon vann över Idoljuryn med. Alla, inklusive jag själv, hade nämligen totalt struntat i förbudet när hon körde och fotat loss ordentligt med våra iphones.

Vi är på den stora avslutningen på BETT-veckan på Apple HQ i London. 100 utvalda personer har fått komma hit, coolt att jag är här med andra ord! 🙂 Ett glas bubbel inledde jag med men nu har jag gått över på vatten och läsk. Jag ska ju flyga imorgon!

Jag, Lovisa, och lightläsken!

En av mina många goda egenskaper 😉 är att jag inte räds nya matupplevelser. Jag älskar mat och jag älskar att prova nytt. Jag minns att jag förut hade som regel att jag aldrig fick beställa en rätt på restaurang som jag hade ätit förut, det har jag dock frångått nu när jag har samlat på mig så många favoriter.

Igårkväll samlades alla som jobbar inom TÄNK OM och som har varit i London under veckan för att äta en spännande måltid på Roka här i London. När Lovisa och Hans var här och åt förra året så bloggades det givetvis om det och jag minns att det lät väldigt intressant. Jag hade med andra ord höga förväntningar. Som infriades.

Jag gillar japansk mat men jag har nog egentligen inte testat så mycket från det köket. Jag älskar sushi och bara i den kategorin vet jag att det finns mycket som jag inte har ätit. Att testa nya spännande smaker är alltså roligt, det spelar mig ingen roll om jag tycker om det eller inte (fast det är förstås kul om jag gillar det), det viktiga är den nya upplevelsen. Och igår bjöds det på en ny upplevelse.

Då vi var ett ganska stort sällskap fick vi sitta vid ett bord nere i cocktailbaren. Jag börjar bli så pass gammal att jag störs av hög ljudvolym, så även här. De försökte att stegvis smyghöja dunka-dunkat men de lyckades liksom inte dölja det eftersom det till slut var ansträngande för våra stackars halsar att prata med varandra.

Om maten har jag dock inget negativt att säga! Vi åt en typ av avsmakningsmeny där det serverades ett tiotal rätter, alla med en twist. Att förklara vad allt var och hur det smakade ät för svårt så ni får hålla till godo med bilderna som jag tog i mörkret med min iphone. Jag vill ju inte glömma detta! 🙂

Och Lovisa förstås!

Det här är första gången som jag är ifrån Malte så här länge. Fem hela nätter. Jag får tack och lov mitt krambehov tillgodosett av två små härliga killar här i London ändå.

Efter att jag hade jobbat klart för dagen igår, vi har bara seminarier fram till tolv så jag har en hel del ledig tid över, så mötte jag upp Lovisa och kidsen i lobbyn för att gå ut och äta lite lunch och snacka bara vi. Det händer inte ofta, men en London-resa rådde bot på det! 🙂 Vi nöjde oss med att bara promenera ett par kvarter och satte oss sen på en Starbucks. Någon morotskaka därifrån (min absoluta favorit) har det inte blivit där ännu och eftersom det var dags för lunch så kunde jag inte köpa en igår heller. Någon slags gräns har även jag!

Jag hade verkligen inte förväntat mig att vi skulle kunna sitta och prata och faktiskt få avsluta våra meningar men Sixten satt med mig i stort sett hela besöket och Baxter flängde runt och charmade personalen. Sen hjälper ju alltid en iPad också, den får vi inte glömma att ge lite cred till.

Det var jättemysigt att få sitta med Lovisa ett par timmar, koppla bort jobbet och bara hänga med en fin vän. Vi ses om någon timme igen, då är det dags för en middag med alla från TÄNK OM som är på plats här i London. Vi ska äta på en japansk restaurang som man tydligen ska ha höga förväntningar på. Så då har jag ju det förstås! 🙂

Collaget har jag oärligt stulit från Lovisa.

Gårdagskvällen tillbringades inte på rummet. Nej jag hann med både en promenad genom Hyde Park och middag på stan.

Efter en ganska lugn eftermiddag var jag sugen på lite socialt umgänge. Tur då att jag har fullt med folk här omkring mig som är sociala! Jag hade önskemål om att äta klassisk brittisk husman; Fish n’ chips (fast det räknas väl inte som husman kanske) men först gick vi på mingel och drack champagne på ett hotell en bit ifrån oss. Det var uppfriskande att ta den nästan en timme långa promenaden dit och nu kan jag stryka Hyde Park från min what-to-see-in-London-lista.

Med oss ifrån minglet drog vi ytterligare ett par i sällskapet, sen gick vi till Notting Hills bästa Fish n’ chip-restaurang. Åtminstone sa Google att det var så och jag har visserligen inte många andra att jämföra med men sjukt gott var det. Åtminstone så länge det var nylagat, varmt och krispigt. När det började sogga till sig var det inte lika kul längre. Jag kan iaf stryka torsken från min lista, bra där!

När vi hade ätit upp och druckit ur våra glas tyckte vi inte riktigt att vi var klara för kvällen ännu så vi satte oss på en äkta brittisk pub och drack öl. Eller nej, det gjorde jag givetvis inte utan jag beställde en Smirnoff Ice. Mycket godare. Det var riktigt trevligt att sitta där. Småprata, skratta och lyssna på Badly Drawn Boy, det var inte igår. Tur att man stänger puben tidigt här i England, annars hade det blivit alldeles för sent. Halv tolv känns överkomligt även för en tant för mig. I love London.

Det här med att äta omelett till frukost förstod jag inte riktigt. Förrän i förrgår. Hjälp vad gott det är! Jag gillar att äta något varmt på morgonen, mättnadskänslan blir ju en annan och så mycket bättre. Ägg och bacon är dock inte riktigt min kopp te och inte heller korv om klockan är före lunchtid. Men en omelett! Ja vilken bra idé!

Här på hotellfrukosten på Cumberland kan man plocka ihop sina önskade ingredienser i en liten skål som man sedan räcker över till en omelettmästare som steker ihop en á la minute. Här har jag lax, tomat, ärtor och lite ost som fyllning. Så himla lyxigt och fasen vad gott! Bästa starten på dagen!

Nu kör vi sju seminarier fram till lunch, sen är resten av dagen till mitt eget förfogande. Flera timmar i London att slå ihjäl. What to do?!

Ja det här med shoppingen ja. Vissa (läs: Lovisa! :)) älskar att åka till London just för shoppingens skull. Jag, som faktiskt tycker att det är lite småtråkigt, drar mig för det. Idag hade jag ett par timmar över mitt på dagen och eftersom vi bor så centralt som vi gör så gick jag ner på Oxfort street och tänkte att jag skulle fynda. Problemet var bara att jag inte gick in i några butiker, då är det svårt att göra fynd! Jag hänger hellre på gatan (det lät ju lite konstigt kanske) eller sitter på ett café och stirrar på människor. Det finns ju så mycket spännande människor här i London att jag lätt skulle kunna sitta på Starbucks i en hel vecka och bli fascinerad. Hjärnan fylls visserligen av intryck men resväskan ekar tomt.

Men så var det shoppingen. Räknas en wrap och fruktsallad från Pret?

Mina händer darrar, jag har en klump i magen och jag undrar om jag inte har lite frossa också. Jag känner mig som en heroinist på avvänjning, att ha dålig internetuppkoppling tär något oerhört på mig. Just nu sitter jag i hotellobbyn för att det ska funka, jag får överleva på det.

Jag landade i London igår eftermiddags och tog den lilla promenaden från Paddington Station till Cumberland som ligger precis vid Marble Arch. Det är verkligen början på våren här i London, det känns så himla skönt att kunna gå på stan utan att frysa om fingrarna. Jag envisas ju med att tappa bort mina vantar hela tiden…

Just nu pågår en av världens största utbildningsmässor här i London, och jag är här med mitt jobb för att vi anordnar seminarier här på Cumberland. Idag hade vi våra första och nu är jag klar för dagen. Min plan för kvällen är inte att gå ut på stan och gå på middag utan jag har redan fyllt min kyl med lite mat. Ikväll hänger jag på rummet och bara kopplar av. Jag ska duscha, måla naglarna, titta på TV och sträckläsa min bok. Det finns fler kvällar att vara social på, den här kvälen är bara min!

Vilken måndag! Den började med att jag och J åkte till Hammarby Sjöstad och vår mäklare. Idag fick de nya ägarna tillträde till vår lägenhet och vi lämnade ifrån oss alla nycklar och koder. Det känns jättebra att avsluta Hammarbyhöjden nu men jag älskar verkligen området. Jag har bott där, om jag räknar med lägenheten i Skärmarbrink också, sedan 2005 och har trivts sedan dag ett. Jag älskar läget och stämningen. Väldigt laid back men ändå inte sunkigt på något sätt.

Nu sitter jag på Arlanda och väntar på flyget som ska ta mig till London och The Cumberland. Jag kommer jobba en del men också slappa en hel del. Lite shopping och fika ska jag hinna med men jag ska också koppla av. Göra det som jag inte gör hemma. Halvligga i sängen och läsa en bok, utan att hela tiden vara beredd på att Malte ska vilja göra något annat. En liten minisemester får det bli efter den senaste tidens kalabalik! 🙂

Den obligatoriska reseboken är givetvis inköpt. Jag är nog sist ut på den här. Läses så fort jag blir klar men min Zafon-roman!

Det beror självklart på vad man gillar, men jag föredrar helt klart lite småmulet och vårvarmt framför minusgrader och nederbörd!